Idag är det tisdag och det känns som...ja, jag kan inte riktigt ta på det. Det känns i alla fall inte som vanligt. Raffi är hemma från USA och hälsar på. Johannes är och åker snowbord över dagen i Romme. Anders slappar i soffan. Gabbe ligger på golvet framför brasan och spelar spel med sin kusin och Amanda sitter i fotöljen jämte brasan och läser bok. Själv sitter jag vid köksbordet och tänker så himla mycket. Och jag tror jag gillart.
Jag tänker på hur tokigt det är med vägskatten för utlandsregistrerade lastbilar. Jag retar ihjäl mig på att de långtradarna får ta sig gratis till Norge och Finland på våra svenska vägar. Hoppas jag kan skriva en motion om detta...
Jag tänker på hur irriterande det är att när någon väl kämpat och gjort uppoffringar i livet för att kunna tjäna mer pengar, så ska det skattas bort mer än hälften, 57% är jättemycket pengar att "ge bort". Här ska undersökas om det är så himla viktigt att den procentsatsen måste vara så hög?
Det kokar nästan i mig när det finns något som kallas pappamånad. Är resten mammamånader? Kanske behövde vi komma på pappamånaden för att förstå att det är föräldrarna som själva ska fatta beslutet om vem som ska vara hemma och när. Handlar det om att du fortfarande tror att det är ekonomin som styr så finns lösningen på det problemet också. Jag ska kolla om det är en genomförbar idé.
Det stör mig enormt att alla som vågar riska, chanska, satsa för att starta eget företag inte får mer uppskattning i Sverige än de får. Att det fortfarande finns en attityd som inte lyfter och engagerar flera. Här har politiken mycket kvara att göra. Jag ska göra allt jag kan för att bidra till ett bättre företagsklimat och att det är okej även i Sverige att lyckas - vi behöver inte fara till Amerika längre.
Jag gillar att Stockholm satsar på en idrottsarena. Det visar att de vill att Sverige ska vara med och skapa och engagera genom idrott. Det visar att Stockholm vill vara en del av alla de konsekvenser idrottsarrangemang föder. Hoppas att min stad vågar göra samma sak nu när vi så kaxigt sagt att vi vill bli "Årets idrottsstad 2015" Jag ska göra allt jag kan för att bidra till den utmärkelsen.
Nu ska jag göra allt jag kan för att bidra till familjemyset och umgås mera. Snart är det dags att kliva in i vardagens besty igen, men nu ska jag njuta av den tidlösa ramen.
Kram å Karma
Rebecka
tisdag 29 december 2009
fredag 25 december 2009
Skönt med jul
Trots att jag har en viss fobi mot jul och att jag ogillar mycket av det som kommer med högtiden har jag haft, och har underbara dagar hos min syster. Min man, vår son, min svärmor och jag tog bilen den 22 december till min hemby på västkusten. Vi fick för oss att mellanlanda i Ullared av alla ställen. Hur tänkte vi?
Men det var en rolig idé. Det första vi mötte var han Morgan. Gabbe visste direkt vem det är. Min man också för den delen. Själv var jag helt förvirrad över hur mycket varor det fanns på en och samma plats. Och hur många O L I K A varor det finns! Har du inte varit där så fundera minst två gånger innan du åker. Det var inte mycket folk tvärtom, rätt glest mellan hyllorna. Alldeles lagom med tanke på hur jag känner för att handla när det är mycket folk.
Utanför själva GeKås finns det både skoaffärer, NetonNet, MQ, blommor, Harrys och ja, hur mycket olika affärer som helst.
Hurusom. Sen blev det julafton. Det var gôrmysigt. I den byn jag kommer ifrån "blåser man in julen" klockan 12.00 i form av julsånger och trumpetfanfar. Himla trevlig. Kallt, blåsigt och trevligt.
Därutöver har vi ätit, spelat spel, ätit, spelat Wii, ätit, varit ute gått, ätit och umgåtts med varandra. En helt härlig stund. Vi har alla verkligen vilat oss.
Nu sitter jag här och njuter av den sista stunden detta år med min syster och ena systerdottern. Vi pratar om livet och det känns allmänt mysigt. Imorgon åker min man, min son, min svärmor och jag hem, hem till Linköping. Det ska bli jättemysigt det också. Har lite pyssel att fixa. Raffi kommer hem och innan vi vet ordet av så är det nyårsafton och då, då ska jag laga mat!
Men nu, nu ska jag fortsätta mysa med min syster och systerdotter. För snart, snart är det dags att lämna julen för detta år.
Kram å Kharma
Rebecka
Men det var en rolig idé. Det första vi mötte var han Morgan. Gabbe visste direkt vem det är. Min man också för den delen. Själv var jag helt förvirrad över hur mycket varor det fanns på en och samma plats. Och hur många O L I K A varor det finns! Har du inte varit där så fundera minst två gånger innan du åker. Det var inte mycket folk tvärtom, rätt glest mellan hyllorna. Alldeles lagom med tanke på hur jag känner för att handla när det är mycket folk.
Utanför själva GeKås finns det både skoaffärer, NetonNet, MQ, blommor, Harrys och ja, hur mycket olika affärer som helst.
Hurusom. Sen blev det julafton. Det var gôrmysigt. I den byn jag kommer ifrån "blåser man in julen" klockan 12.00 i form av julsånger och trumpetfanfar. Himla trevlig. Kallt, blåsigt och trevligt.
Därutöver har vi ätit, spelat spel, ätit, spelat Wii, ätit, varit ute gått, ätit och umgåtts med varandra. En helt härlig stund. Vi har alla verkligen vilat oss.
Nu sitter jag här och njuter av den sista stunden detta år med min syster och ena systerdottern. Vi pratar om livet och det känns allmänt mysigt. Imorgon åker min man, min son, min svärmor och jag hem, hem till Linköping. Det ska bli jättemysigt det också. Har lite pyssel att fixa. Raffi kommer hem och innan vi vet ordet av så är det nyårsafton och då, då ska jag laga mat!
Men nu, nu ska jag fortsätta mysa med min syster och systerdotter. För snart, snart är det dags att lämna julen för detta år.
Kram å Kharma
Rebecka
måndag 21 december 2009
Teorin verkar hålla
Vill ge er en första hint om hur det går i min uppsats om kommunala bolag vs ideologier. Mina teorier verkar hålla. Jag har gått igenom Centerpartiet, Folkpartiet, Sossarna, Moderaterna, Miljöpartiet och Kristdemokraterna är intervjuade och klara. Vänstern hörde aldrig av sig...
Så vad är det jag ser så här vid första anblicken. Jo, varenda en av kommunalråden har sin egen bild av verkligheten. Partiprogrammet är viktigt för några, kommunpolitiken är viktigare för andra och den ekonomiska situationen är viktigast för någon.
Det läskiga är att de flesta av kommunalråden inte tar någon större hänsyn till en ev. korruption, insyn och den demokratiska processen som vi i Sverige är så duktiga på. Det verkar som de har full tillit till varandra och andra. Men när jag lyfter de exempel på korruption som varit i Linköpings kommun, blir det väldigt olika svar. Men de presenterar jag i januari.
Nu ska jag klä julgranen, men först lite mat hos Micke och Mia.
Kram å Karma
Rebecka
Så vad är det jag ser så här vid första anblicken. Jo, varenda en av kommunalråden har sin egen bild av verkligheten. Partiprogrammet är viktigt för några, kommunpolitiken är viktigare för andra och den ekonomiska situationen är viktigast för någon.
Det läskiga är att de flesta av kommunalråden inte tar någon större hänsyn till en ev. korruption, insyn och den demokratiska processen som vi i Sverige är så duktiga på. Det verkar som de har full tillit till varandra och andra. Men när jag lyfter de exempel på korruption som varit i Linköpings kommun, blir det väldigt olika svar. Men de presenterar jag i januari.
Nu ska jag klä julgranen, men först lite mat hos Micke och Mia.
Kram å Karma
Rebecka
Äntligen gör vi det gemensamt
I februari presenterade Riksidrottsstyrelsen en modell för en ny samlad elitsatsning för svensk idrott. Regeringen öppnade samtidigt möjligheten att använda en del av Svenska Spels överskott till att finansiera en sådan satsning. Äntligen och än en gång visar idrotten att det går att hitta gemensamma helhetslösningar.
Under våren har en särskild medlingsgrupp arbetat med att fram ett förslag till hur samverkan mellan Riksidrottsförbundet,RF, Sveriges Olympiska Kommitté,SOK och Sveriges Paralympiska Kommitté, SPK ska samverka för att utveckla svensk elitidrott.
I maj ställde sig RF enhälligt bakom det förslaget. Och nu har regeringen i sitt regleringsbrev gett idrottsrörelsen frihet att långsiktigt avsätta pengar för att stärka sin internationella konkurrenskraft. Så härligt, så snabbt, så professionellt I like it so far!
Vägen är förberedd för att bygga upp en satsning på att utveckla svensk elitidrott, för fler medaljer i OS, Paralympics och andra stora mästerskap. Genom att samla befintliga resurser och dessutom med ett tillskott på över 200 miljoner kr har svensk idrott fått en historisk chans. Och jag tror och hoppas att idrotten tar den och förvaltar den väl. Och jag hoppas att gnällspikarna som inte vill att vi ska satsa på idrott och marknadsföring av Sverige får mycket lite utrymme i media och samhällsdebatten.
Hur ska det se ut då? Så här presenterar RF elitstödset:
Ett landslagsstöd, som ska ge möjlighet att höja den internationella konkurrenskraften och förbereda aktiva och lag för slutsteget till världstoppen. I ett första steg har 40 miljoner kr avsats för detta.
Ett riktat stöd, som ska ge individer och lag möjlighet till full satsning mot världstoppen. I ett första steg har 20 miljoner kr avsatts för detta.
Ett gemensamt stöd, som ska ge specialförbunden,SF, aktiva och ledare möjlighet att ta del av en samlad service och kompetens på elitidrottsområdet. I ett första steg har 14 miljoner kr avsatts för detta.
I december utbetalades det första landslagsstödet till förbunden. Samtidigt tillsattes en operativ grupp, under styrgruppen, med kompetens från RF, SOK och SPK. Nästa steg är att utforma kriterier för det riktade stödet, med målet att göra en första utbetalning i början av 2010. Samtidigt ska de gemensamma stödresurserna – bland annat personal, specialister på olika områden, en infrastruktur för service och uppföljning samt aktiviteter för kompetensutveckling – formas med utgångspunkt från den kompetens som redan finns i de tre ingående organisationerna
De totala resurser den nya elitsatsningen långsiktigt har att jobba med är dels de totalt 212 miljoner kronor från Svenska Spels överskott regeringen gett idrottsrörelsen att använda, dels drygt 26 miljoner, som tidigare avsatts för SOK:s respektive SPK:s topp- och talangsatsningar, dels 20 miljoner som funnits för elitstöd i RF:s budget. Sammantaget är det med andra ord en flerdubbling av stödet till svensk elitidrott – med målet att ge våra elitaktiva bästa möjliga förutsättningar att ta fler guld i OS, Paralympics, VM och EM.
Jag hoppas att Linköping med alla våra fantastiska lag och individer är med och söker stödet. Jag tror och hoppas att vi ser att politiken vill skapa förutsättningar där idrotten ser möjligheten. Äntligen gör vi något gemensamt och tro mig, sånt vill jag se mer av framöver.
Kram å Karma
Rebecka
Under våren har en särskild medlingsgrupp arbetat med att fram ett förslag till hur samverkan mellan Riksidrottsförbundet,RF, Sveriges Olympiska Kommitté,SOK och Sveriges Paralympiska Kommitté, SPK ska samverka för att utveckla svensk elitidrott.
I maj ställde sig RF enhälligt bakom det förslaget. Och nu har regeringen i sitt regleringsbrev gett idrottsrörelsen frihet att långsiktigt avsätta pengar för att stärka sin internationella konkurrenskraft. Så härligt, så snabbt, så professionellt I like it so far!
Vägen är förberedd för att bygga upp en satsning på att utveckla svensk elitidrott, för fler medaljer i OS, Paralympics och andra stora mästerskap. Genom att samla befintliga resurser och dessutom med ett tillskott på över 200 miljoner kr har svensk idrott fått en historisk chans. Och jag tror och hoppas att idrotten tar den och förvaltar den väl. Och jag hoppas att gnällspikarna som inte vill att vi ska satsa på idrott och marknadsföring av Sverige får mycket lite utrymme i media och samhällsdebatten.
Hur ska det se ut då? Så här presenterar RF elitstödset:
Ett landslagsstöd, som ska ge möjlighet att höja den internationella konkurrenskraften och förbereda aktiva och lag för slutsteget till världstoppen. I ett första steg har 40 miljoner kr avsats för detta.
Ett riktat stöd, som ska ge individer och lag möjlighet till full satsning mot världstoppen. I ett första steg har 20 miljoner kr avsatts för detta.
Ett gemensamt stöd, som ska ge specialförbunden,SF, aktiva och ledare möjlighet att ta del av en samlad service och kompetens på elitidrottsområdet. I ett första steg har 14 miljoner kr avsatts för detta.
I december utbetalades det första landslagsstödet till förbunden. Samtidigt tillsattes en operativ grupp, under styrgruppen, med kompetens från RF, SOK och SPK. Nästa steg är att utforma kriterier för det riktade stödet, med målet att göra en första utbetalning i början av 2010. Samtidigt ska de gemensamma stödresurserna – bland annat personal, specialister på olika områden, en infrastruktur för service och uppföljning samt aktiviteter för kompetensutveckling – formas med utgångspunkt från den kompetens som redan finns i de tre ingående organisationerna
De totala resurser den nya elitsatsningen långsiktigt har att jobba med är dels de totalt 212 miljoner kronor från Svenska Spels överskott regeringen gett idrottsrörelsen att använda, dels drygt 26 miljoner, som tidigare avsatts för SOK:s respektive SPK:s topp- och talangsatsningar, dels 20 miljoner som funnits för elitstöd i RF:s budget. Sammantaget är det med andra ord en flerdubbling av stödet till svensk elitidrott – med målet att ge våra elitaktiva bästa möjliga förutsättningar att ta fler guld i OS, Paralympics, VM och EM.
Jag hoppas att Linköping med alla våra fantastiska lag och individer är med och söker stödet. Jag tror och hoppas att vi ser att politiken vill skapa förutsättningar där idrotten ser möjligheten. Äntligen gör vi något gemensamt och tro mig, sånt vill jag se mer av framöver.
Kram å Karma
Rebecka
söndag 20 december 2009
Julifierad
Jag håller på att bli julifierad! Och jag tror inte jag gillar det. Dricker glögg, lyssnar på julmusik åker runt och säger god jul till vänner. Hughaligen så läskigt. Idag blev jag glad när min man sa; nästa jul åker vi till solen.
Vi har handlat julklappar till alla som står på listan. Och jag har kokat kola eller om det var knäck med min son. Slagit in paket, lyssnat på mer julsånger. Druckit mängder med glögg i olika smaker och färger. Satt upp sånt där julljus i trädgården och imorgon ska vi pynta granen vi köpte igår.
Jag försöker verkligen möta julen med små myrsteg och följa de traditioner vi har i detta land.
Sedan jag träffade min man har vi firat julen på ett "korrekt sätt" två gånger. De andra 9 jularna har vi varit i fjällen eller i Thailand. Thailand är bäst! Eller det är solen jag vill åt. Inte bara jag, Anders och Gabbe också.
Idag när vi satt i bilen efter vi varit på Gabbes innebandymatch fick Anders någon form av uppenbarelse och ger mig hopp och kraft att orka denna jul när han säger; "nästa år åker vi till solen, jag klarar inte detta"
Vad kunde jag göra?! Jag kollade på Gabbe som ler stort och nickar mot mig och jag, jag säger bara; "ja, älskling, du vet bäst"
Så idag kan jag somna gott och vakna med nya krafter imorgon. Imorgon ska jag jaga lite sponsorer och börja mina analyser av komunalrådens intervjuer. Snart ska jag berätta för er vad jag kommit fram till.
Kram och Kharma
Rebecka
Vi har handlat julklappar till alla som står på listan. Och jag har kokat kola eller om det var knäck med min son. Slagit in paket, lyssnat på mer julsånger. Druckit mängder med glögg i olika smaker och färger. Satt upp sånt där julljus i trädgården och imorgon ska vi pynta granen vi köpte igår.
Jag försöker verkligen möta julen med små myrsteg och följa de traditioner vi har i detta land.
Sedan jag träffade min man har vi firat julen på ett "korrekt sätt" två gånger. De andra 9 jularna har vi varit i fjällen eller i Thailand. Thailand är bäst! Eller det är solen jag vill åt. Inte bara jag, Anders och Gabbe också.
Idag när vi satt i bilen efter vi varit på Gabbes innebandymatch fick Anders någon form av uppenbarelse och ger mig hopp och kraft att orka denna jul när han säger; "nästa år åker vi till solen, jag klarar inte detta"
Vad kunde jag göra?! Jag kollade på Gabbe som ler stort och nickar mot mig och jag, jag säger bara; "ja, älskling, du vet bäst"
Så idag kan jag somna gott och vakna med nya krafter imorgon. Imorgon ska jag jaga lite sponsorer och börja mina analyser av komunalrådens intervjuer. Snart ska jag berätta för er vad jag kommit fram till.
Kram och Kharma
Rebecka
onsdag 16 december 2009
Andas ut
Oj så länge sen jag bloggade. Det har sina skäl, men jag ska inte belasta er med dem. Istället ska jag berätta att jag äntligen blivit av med en sten från mitt bröst. Gjorde min första omtenta i statsvetenskapen. Vad obehagligt med omtenta i ett ämne jag brinner för. Men uppenbarligen hade jag inte fattat. Men nu kan jag andas ut.
Omtentan är inskickad och klar. Undra om läraren hinner med att rätta innan jul. Så jag vet om jag klarat den. Eller ska jag tänka tvärtom och hoppas jag får den efter nyår så jag inte behöver ha en ännu en omtenta runt halsen över jul?
På tal om jul. Jag kräks verkligen på december månad. Det är första gången på åtta år som vi ska vara befinna oss hemma mesta delen av tiden. Så....obehagligt....
Både Anders, Gabbe och jag längtar till solen. Så vi har bestämt oss för att sätta igång och spara så vi kan åka nästa december. Får se hur det går med det.
Kanske är det lika bra att sätta igång och njuta av julen och dess charm istället. Se på stressen som en viktig ingrediens i julekakan, så att säga. Utan att påverkas av den. Som att äta chokladkaka utan att bli tjock.
Paket lär det ju inte bli så många fast min lille son ska ju få massa paket så klart. De stora barnen är nu så stora att det inte känns lika viktigt med massa paket på något sätt. Kan förstå hur min mamma tänker om mig och hellre ger till Gabbe. Men visst hoppas jag att jag får något. Jo, Amanda och Johannes ska få, självklart...men jag vill tänka ett steg till än bara köpa. Hänger du med?
Anders ska få ett härligt paket av mig. Jag tror inte han kommer uppskatta det först, men sen, i sommar...he he he he
Ååå vad jag känner att jag saknat att skriva. Jag har fått mängder med tips och även egna tankar om vad jag ska blogga. Men det får bli en annan dag. Kanske imorgon om vi har tur.
Var rädd om dig så ses vi snart igen.
Kram å Kharma
Rebecka
Omtentan är inskickad och klar. Undra om läraren hinner med att rätta innan jul. Så jag vet om jag klarat den. Eller ska jag tänka tvärtom och hoppas jag får den efter nyår så jag inte behöver ha en ännu en omtenta runt halsen över jul?
På tal om jul. Jag kräks verkligen på december månad. Det är första gången på åtta år som vi ska vara befinna oss hemma mesta delen av tiden. Så....obehagligt....
Både Anders, Gabbe och jag längtar till solen. Så vi har bestämt oss för att sätta igång och spara så vi kan åka nästa december. Får se hur det går med det.
Kanske är det lika bra att sätta igång och njuta av julen och dess charm istället. Se på stressen som en viktig ingrediens i julekakan, så att säga. Utan att påverkas av den. Som att äta chokladkaka utan att bli tjock.
Paket lär det ju inte bli så många fast min lille son ska ju få massa paket så klart. De stora barnen är nu så stora att det inte känns lika viktigt med massa paket på något sätt. Kan förstå hur min mamma tänker om mig och hellre ger till Gabbe. Men visst hoppas jag att jag får något. Jo, Amanda och Johannes ska få, självklart...men jag vill tänka ett steg till än bara köpa. Hänger du med?
Anders ska få ett härligt paket av mig. Jag tror inte han kommer uppskatta det först, men sen, i sommar...he he he he
Ååå vad jag känner att jag saknat att skriva. Jag har fått mängder med tips och även egna tankar om vad jag ska blogga. Men det får bli en annan dag. Kanske imorgon om vi har tur.
Var rädd om dig så ses vi snart igen.
Kram å Kharma
Rebecka
torsdag 3 december 2009
Svenskt näringsliv om konkurrens o valfrihet i Östergötland
Vilket tråkigt och korrekt inspirationsmöte om konkurrens och valfrihet i Östergötland jag var på idag. Östsam, Svenskt Näringsliv, SKL och Tillväxtverket hade arrangerat något som de kallade inspirationsmöte. Jag är ledsen, jag blev inte ett dugg inspirerad, mer frustrerad över att vi inte vågar kritisera oss själva.
Mötet var rubricerat till ett inspirationsmöte. Jag hörde bara information och de som var där för att låta sig inspirera och inspireras fick ställa frågor, två gånger ställdes obekväma frågor, men tyvärr kom inget svar. Jo, jag påpekade detta till en av arrangörerna när vi satt och åt lunch. Han höll med, han försvarade det inte. Bara förklarade att dessa människor ska jobba med varandra efter lunch. Så tråkigt. Inte konstigt att processen tar tid.
Okej, jag ska berätta från början. Östsam pratade om sitt, SKL om sitt, Svenskt Näringsliv om sitt och upphandklingchefen om sitt och regionschefen för ISS om sitt. ISS berättade om sina problem i upphandlingarna och en liten entreprenör passade på att fråga om kommunens ansvar att inte säga ja till upphandlingar som kostade 1 krona. Hon fick inget svar från upphandlingschefen, han sa högt att han trodde att hon ironiserade. Det gjorde hon inte. Det var hennes verklighet. Där fick jag min första ”vatten på min kvarn”
Företagarnas representant nosade lite på upphandlingar för kommunala bolag och undrade hur detta skulle skötas framöver. Inte heller han fick något svar. ”Vatten på min kvarn” nummer 2.
En entreprenör menade att det är märkligt att kommunen säger att vi är företagsvänliga, men att hon inte kunde ta det på allvar eftersom att hon endast kunde vara med på en upphandling om hon inte omsatte 50 miljoner eller mer.
HALLÅ! Omsätta 50 miljoner! Hur orimligt är inte det kravet för att få vara med?!
Så här är det i vår kommun Linköping: 87% av upphandlingsansökningar kommer inte längre än till steg ett i upphandlingsstegen pga att blanketten är fel ifylld. För mig är det ett stort fel på blanketten i det läget! Det är fel på attityden på tjänstemän som inte tar sitt civilkurage, sin kompetens och sin flexibilitet och lyfter luren och ringer dessa 87% människor och samtalar med dem!
Bäst med dagens sammankomst var att en tjänsteman säger att tjänstemännen måste engagera politiker i tjänstemännens vardag för att få bättre beslut. Låter käckt, men är det inte tvärtom också. Att tjänstemännen ska lära sig att se politikernas orsak till politiska beslut? Som en tvåvägskommunikation liksom…
Det talades om avknoppning. Det gillar jag. De talade om att kontrollen och uppföljningen i verksamheterna måste utvecklas och förbättras. Jag gillade att politiker och tjänstemäns ska lära sig att göra en omvärldsanalys innan de upphandlar. Svenskt Näringsliv eftersökte affärsmässig beteende i upphandlingarna. Hela vägen. Före, under och efter. Och kraven som ska ställas ska gå att fylla upp och det går bra att dela upp upphandlingsområden på flera små områden för att få fler
småföretagare i vården. Kakan går att göra större, fler får plats.
I Linköping gillar vi new public management, NPM. Processen sen 90-talet har utvecklat teorin till att det är okej med kommunala bolag. Jag gillar NPM-teorin i utmanarrättens- och upphandlingsversionen. Det som går att sköta i kommunala bolag kan skötas av marknaden på marknadens villkor. Avknoppning verkar vara en bra melodi så här 2009, nästan 2010.
Den åsikten har jag fram tills lagen för hybridbolag, som kommunala bolag kallas, förbättras. När jag får 2000 kryss så är detta en av de frågor jag ska driva i riksdagen. Kommunerna måste bli lösningsfokuserade utifrån sin ideologi när det gäller bolagsstrukturen och regeringen behöver hitta
förutsättningarna så kommunerna överlever på skatteintäkterna.
Kram å Kharma
Rebecka
Mötet var rubricerat till ett inspirationsmöte. Jag hörde bara information och de som var där för att låta sig inspirera och inspireras fick ställa frågor, två gånger ställdes obekväma frågor, men tyvärr kom inget svar. Jo, jag påpekade detta till en av arrangörerna när vi satt och åt lunch. Han höll med, han försvarade det inte. Bara förklarade att dessa människor ska jobba med varandra efter lunch. Så tråkigt. Inte konstigt att processen tar tid.
Okej, jag ska berätta från början. Östsam pratade om sitt, SKL om sitt, Svenskt Näringsliv om sitt och upphandklingchefen om sitt och regionschefen för ISS om sitt. ISS berättade om sina problem i upphandlingarna och en liten entreprenör passade på att fråga om kommunens ansvar att inte säga ja till upphandlingar som kostade 1 krona. Hon fick inget svar från upphandlingschefen, han sa högt att han trodde att hon ironiserade. Det gjorde hon inte. Det var hennes verklighet. Där fick jag min första ”vatten på min kvarn”
Företagarnas representant nosade lite på upphandlingar för kommunala bolag och undrade hur detta skulle skötas framöver. Inte heller han fick något svar. ”Vatten på min kvarn” nummer 2.
En entreprenör menade att det är märkligt att kommunen säger att vi är företagsvänliga, men att hon inte kunde ta det på allvar eftersom att hon endast kunde vara med på en upphandling om hon inte omsatte 50 miljoner eller mer.
HALLÅ! Omsätta 50 miljoner! Hur orimligt är inte det kravet för att få vara med?!
Så här är det i vår kommun Linköping: 87% av upphandlingsansökningar kommer inte längre än till steg ett i upphandlingsstegen pga att blanketten är fel ifylld. För mig är det ett stort fel på blanketten i det läget! Det är fel på attityden på tjänstemän som inte tar sitt civilkurage, sin kompetens och sin flexibilitet och lyfter luren och ringer dessa 87% människor och samtalar med dem!
Bäst med dagens sammankomst var att en tjänsteman säger att tjänstemännen måste engagera politiker i tjänstemännens vardag för att få bättre beslut. Låter käckt, men är det inte tvärtom också. Att tjänstemännen ska lära sig att se politikernas orsak till politiska beslut? Som en tvåvägskommunikation liksom…
Det talades om avknoppning. Det gillar jag. De talade om att kontrollen och uppföljningen i verksamheterna måste utvecklas och förbättras. Jag gillade att politiker och tjänstemäns ska lära sig att göra en omvärldsanalys innan de upphandlar. Svenskt Näringsliv eftersökte affärsmässig beteende i upphandlingarna. Hela vägen. Före, under och efter. Och kraven som ska ställas ska gå att fylla upp och det går bra att dela upp upphandlingsområden på flera små områden för att få fler
småföretagare i vården. Kakan går att göra större, fler får plats.
I Linköping gillar vi new public management, NPM. Processen sen 90-talet har utvecklat teorin till att det är okej med kommunala bolag. Jag gillar NPM-teorin i utmanarrättens- och upphandlingsversionen. Det som går att sköta i kommunala bolag kan skötas av marknaden på marknadens villkor. Avknoppning verkar vara en bra melodi så här 2009, nästan 2010.
Den åsikten har jag fram tills lagen för hybridbolag, som kommunala bolag kallas, förbättras. När jag får 2000 kryss så är detta en av de frågor jag ska driva i riksdagen. Kommunerna måste bli lösningsfokuserade utifrån sin ideologi när det gäller bolagsstrukturen och regeringen behöver hitta
förutsättningarna så kommunerna överlever på skatteintäkterna.
Kram å Kharma
Rebecka
onsdag 2 december 2009
Energin är tillbaka
Äntligen är min energi tillbaka. Så jag har saknat den. Det är svårt att vara utan energi när hjärnan vill så mycket. Det stressade mig. Jag vet ju hur min plan ser ut både politiskt och på studienivå och att inte hinna med, ja du vet...det är samma för mig. Irriterande och stressande.
Men nu är jag i fas och idag har jag gjort enorma framsteg. Min uppsats är i fas, nu ska jag bara intervjua kommunalråd och gruppledare. Därefter lägger jag analysen om driften av kommunala bolag i relation till resp. partis inställning i sakfrågan samt partiernas agerande på kommunal nivå. Ska bli otroligt roligt att läsa.
Idag träffade en underbar person. Tanken var att jag skulle sälja in mig själv, men jag misslyckades totalt. Ha ha! Eller så lyckades jag galant genom att bara vara mig själv för en stund. Oavsett blev det två mycket trevliga timmar och jag lärde mig mer än jag tror här och nu. Och jag fick några hemläxor och de jobbar jag på redan nu.
Vi hade efter många om och men en snabb politisk diskussion och frågan blev, vad är de tre mest intressanta frågorna i Linköping? Ja, svarade jag, jag vet vilka det är för mig,vilka är det för dig? Till svar fick jag, jag är ovillig och ointresserad, men jag kan kryssa dig, för du är den du är.
Jag vet inte om jag blir glad eller rädd för den inställningen...
Nu sitter jag och förbereder lite politiska möten under 2010. Fick bokat en en stor idrottsförening i januari, måste nog läsa in mig lite på den idrottens förutsättningar.
Kul att lära sig hur det fungerar i olika verkligheter. Alla är olika och därför måste vi behandla alla olika. Eller hur!
Kram å Kharma
Rebecka
Men nu är jag i fas och idag har jag gjort enorma framsteg. Min uppsats är i fas, nu ska jag bara intervjua kommunalråd och gruppledare. Därefter lägger jag analysen om driften av kommunala bolag i relation till resp. partis inställning i sakfrågan samt partiernas agerande på kommunal nivå. Ska bli otroligt roligt att läsa.
Idag träffade en underbar person. Tanken var att jag skulle sälja in mig själv, men jag misslyckades totalt. Ha ha! Eller så lyckades jag galant genom att bara vara mig själv för en stund. Oavsett blev det två mycket trevliga timmar och jag lärde mig mer än jag tror här och nu. Och jag fick några hemläxor och de jobbar jag på redan nu.
Vi hade efter många om och men en snabb politisk diskussion och frågan blev, vad är de tre mest intressanta frågorna i Linköping? Ja, svarade jag, jag vet vilka det är för mig,vilka är det för dig? Till svar fick jag, jag är ovillig och ointresserad, men jag kan kryssa dig, för du är den du är.
Jag vet inte om jag blir glad eller rädd för den inställningen...
Nu sitter jag och förbereder lite politiska möten under 2010. Fick bokat en en stor idrottsförening i januari, måste nog läsa in mig lite på den idrottens förutsättningar.
Kul att lära sig hur det fungerar i olika verkligheter. Alla är olika och därför måste vi behandla alla olika. Eller hur!
Kram å Kharma
Rebecka
måndag 30 november 2009
Attityd
Hur förbannat svårt kan det vara att ge någon ett leende? Det kostar absolut ingenting, men ger så mycket mer tillbaka. Har inte människor någon form av självinsikt? Är så trött på människor som sitter på höga hästar och försöker föra någon form av härskarteknik genom någon fornnordisk ledarskapsteori. Vakna alla tjuriga och börja le! Hur svårt kan det va?
Phu, det var skönt. Men ärligt talat, jag är matt på människor som glömmer bort att deras sätt påverkar andra. Jag blir alldeles matt när jag tänker på ledare som pekar med hela handen och inte överhuvud taget tänker på steg två, tre och fyra i en sådan kommunikation. Hur inspirerad blir du när du just lämnat ifrån dig en idé eller en tanke och mottagaren fnyser lite, kanske inte ens tittar på dig eller frågar med noll uttryck i ansiktet; hur menar du nu?
"Hitta motivationen så leder jag dig" är ett motto som är rätt enkelt att använda när man ska försöka vara leda andra. Då läggs ansvaret på båda att jag ska vara motiverad och ledaren ska göra sitt jobb och leda på rätt väg. Inte tyket eller otrevligt, för det motiverar ingen.
Varför jag gnäller om detta? Du anar inte hur många människor jag sprungit på de senaste två veckorna, som försöker trycka ner mig eller andra. Och detta ser jag mer eller mindre över allt i grupper, universitet, idrott, politik. Ingen är väl direkt vaccinerad mot otrevliga människor?!
Min lösning? Ja, när jag får chansen att bestämma, så ska ett ämne till in i skolan. SJÄLVINSIKT eller KOMMUNOLOGOI - tro mig. Vi måste börja lära oss vår spegelbild.
Själv avspeglar jag en otroligt oengagerad Rebecka med koncentrationssvårigheter när jag träffar grupper som inte tillåter högt i tak. Det blir för smalt för mig. Jag försöker, men jag blir tystare. Inte tyst, men tystare.
Och när jag själv leder är jag otroligt tillåtande. Alla får komma till tals, ingen behöver sitta inne med kommentarer eller åsikter. Givetvis styr jag med en järnhand, men oftast med ett leende. Och det funkar. Det kan bero på att jag nio gånger av tio ger förutsättningarna först, ramarna. Då vet gruppen. Men sen har jag ju även lärt min hjärna att tänka...
Nä, nu får det vara färdiggnällt för denna gång. Ville bara göra dig uppmärksam på att jag är medveten. Men nu ska jag pyssla det sista med min uppsats om kommunala bolag, sen ska jag äta lunch med en tjej som jag vet kommer pigga upp mig och ge mig massor av energi.
Men glöm inte bort att ditt sätt att vara påverkar en eller flera oavsett vilken grupp du är i. Oavsett om du är chef, snickare, lärare, politiker, sjuksköterska eller advokat. Din attityd påverkar.
Kram å Kharma
Rebecka
Phu, det var skönt. Men ärligt talat, jag är matt på människor som glömmer bort att deras sätt påverkar andra. Jag blir alldeles matt när jag tänker på ledare som pekar med hela handen och inte överhuvud taget tänker på steg två, tre och fyra i en sådan kommunikation. Hur inspirerad blir du när du just lämnat ifrån dig en idé eller en tanke och mottagaren fnyser lite, kanske inte ens tittar på dig eller frågar med noll uttryck i ansiktet; hur menar du nu?
"Hitta motivationen så leder jag dig" är ett motto som är rätt enkelt att använda när man ska försöka vara leda andra. Då läggs ansvaret på båda att jag ska vara motiverad och ledaren ska göra sitt jobb och leda på rätt väg. Inte tyket eller otrevligt, för det motiverar ingen.
Varför jag gnäller om detta? Du anar inte hur många människor jag sprungit på de senaste två veckorna, som försöker trycka ner mig eller andra. Och detta ser jag mer eller mindre över allt i grupper, universitet, idrott, politik. Ingen är väl direkt vaccinerad mot otrevliga människor?!
Min lösning? Ja, när jag får chansen att bestämma, så ska ett ämne till in i skolan. SJÄLVINSIKT eller KOMMUNOLOGOI - tro mig. Vi måste börja lära oss vår spegelbild.
Själv avspeglar jag en otroligt oengagerad Rebecka med koncentrationssvårigheter när jag träffar grupper som inte tillåter högt i tak. Det blir för smalt för mig. Jag försöker, men jag blir tystare. Inte tyst, men tystare.
Och när jag själv leder är jag otroligt tillåtande. Alla får komma till tals, ingen behöver sitta inne med kommentarer eller åsikter. Givetvis styr jag med en järnhand, men oftast med ett leende. Och det funkar. Det kan bero på att jag nio gånger av tio ger förutsättningarna först, ramarna. Då vet gruppen. Men sen har jag ju även lärt min hjärna att tänka...
Nä, nu får det vara färdiggnällt för denna gång. Ville bara göra dig uppmärksam på att jag är medveten. Men nu ska jag pyssla det sista med min uppsats om kommunala bolag, sen ska jag äta lunch med en tjej som jag vet kommer pigga upp mig och ge mig massor av energi.
Men glöm inte bort att ditt sätt att vara påverkar en eller flera oavsett vilken grupp du är i. Oavsett om du är chef, snickare, lärare, politiker, sjuksköterska eller advokat. Din attityd påverkar.
Kram å Kharma
Rebecka
söndag 29 november 2009
Planerar kommunala bolag
Vilken morgon. Om det fortsätter så här så undrar jag var resten av dagen ska ta vägen. Allting har varit så lugnt och skönt. Brasan var tänd när jag kom upp ur sängen, sonen tog på sig, packade väskan, fixade frukt och var så där perfekt som i en reklamfilm. Mina önskade möten har blivit bekräftade och nu har jag massor att göra inför de första mötena. Möten som jag verkligen inte trodde skulle bli av.
Två möten kan jag tyvärr inte dela med mig till er utav än. Men tro mig, när allt ligger på plats är ni de första som ska få veta. Men snälla, håll tummarna åt mig. Hitta gärna fler tummar.
Men idag ska jag sitta och planera hur kommunala bolag kan, bör, ska, se ut utifrån politiska ideologier. Mycket spännande att jämföra alla partiers ideologier med new public management-teorin.
Ett problemet är att kommunala bolag ser sig som bolag och inte hybridbolag och politikerna i styrelserna är....bolagiserade eller politiserade, de glömmer också bort att de är hybrider, så att säga.
Men vad säger politiken? Handlar allt om pengar? Jag återkommer så snart jag kan. I mitten av januari ska jag presentera mina resultat. Och givetvis får ni veta först.
Så nu har jag inte tid att mysa längre. Dags att sätta igång och jämföra.
Kram å Kharma
Rebecka
Två möten kan jag tyvärr inte dela med mig till er utav än. Men tro mig, när allt ligger på plats är ni de första som ska få veta. Men snälla, håll tummarna åt mig. Hitta gärna fler tummar.
Men idag ska jag sitta och planera hur kommunala bolag kan, bör, ska, se ut utifrån politiska ideologier. Mycket spännande att jämföra alla partiers ideologier med new public management-teorin.
Ett problemet är att kommunala bolag ser sig som bolag och inte hybridbolag och politikerna i styrelserna är....bolagiserade eller politiserade, de glömmer också bort att de är hybrider, så att säga.
Men vad säger politiken? Handlar allt om pengar? Jag återkommer så snart jag kan. I mitten av januari ska jag presentera mina resultat. Och givetvis får ni veta först.
Så nu har jag inte tid att mysa längre. Dags att sätta igång och jämföra.
Kram å Kharma
Rebecka
Zlatan o Gabbe på näthinnan
Idag blev det inte mycket politik. Ingenting vågar jag nog påstå. Nä, förresten, Jens kom förbi och då pratade vi politik. Eller vi pratade Mona Sahlin. Sen pratade vi om varför inte Folkpartiet i LKPG vågar ta plats i media. Men utöver det så var det mest att jag gjorde saker tillsammans med min underbara man och vår goa son.
Morgonen började så mysigt med adventsfrukost. Pepparkakor, julmust, ädelost, tomtegröt, vörtbröd, färska frallor, skinka, senap - ja allt som hör, för oss, adventsfrukost till. Johannes sov, hade varit ute igår. Amanda pratade om hur spännande hennes dag skulle bli. Anders o jag planerade att fixa i trädgården, ved skulle bäras in och lite blommor skulle fram.
Vid två var det dags att packa innebandyutrustningen och ta sig till KFUM-hallen. Gabbe & co skulle spela tre matcher. Och så de spelade! De ägde hallen! Vid ett av målen ställde sig halva hallen upp. Det var såååå fint spelat. Lag 63 vann alla sina matcher.
Klockan 19 var glöggen varm och lussebullarna bakade och tv:n stod på. Barcelona spelade mot Real Madrid. Och så stolta vi är över Zlatan. Han fullkomligt ägde han åxå. Precis som min goa son gjorde tidigare idag. Vad hade vi gjort utan alla dessa stjärnor inom idrotten?! Ikväll när jag somnar så vet jag att jag har både Zlatans och Gabbes mål på näthinnan...
Kram o Kharma
Rebecka
Morgonen började så mysigt med adventsfrukost. Pepparkakor, julmust, ädelost, tomtegröt, vörtbröd, färska frallor, skinka, senap - ja allt som hör, för oss, adventsfrukost till. Johannes sov, hade varit ute igår. Amanda pratade om hur spännande hennes dag skulle bli. Anders o jag planerade att fixa i trädgården, ved skulle bäras in och lite blommor skulle fram.
Vid två var det dags att packa innebandyutrustningen och ta sig till KFUM-hallen. Gabbe & co skulle spela tre matcher. Och så de spelade! De ägde hallen! Vid ett av målen ställde sig halva hallen upp. Det var såååå fint spelat. Lag 63 vann alla sina matcher.
Klockan 19 var glöggen varm och lussebullarna bakade och tv:n stod på. Barcelona spelade mot Real Madrid. Och så stolta vi är över Zlatan. Han fullkomligt ägde han åxå. Precis som min goa son gjorde tidigare idag. Vad hade vi gjort utan alla dessa stjärnor inom idrotten?! Ikväll när jag somnar så vet jag att jag har både Zlatans och Gabbes mål på näthinnan...
Kram o Kharma
Rebecka
lördag 28 november 2009
Fnissrocken
Idag har jag haft fnissrocken på mig. Hur härligt som helst. Först stod jag på torget och talade politik med Folkpartiet. Det var många känningar på stan idag. Det blev en salig blandning av politik, catching-up-snack och kallprat. Därefter tog jag på mig fnissrocken och åkte iväg.
Så vi fnissade. Vi busade och hade en så roligt stund. Vi gjorde inget farligt. Inget som polisen tar oss för, men det var spännande ändå. Helt oskyldigt, men ändå så skyldigt. Vi ville berätta för Anders när vi kom hem, men vi fnissade så mycket att han förstod ingenting.
När kvällen började infinna sig började bullbaket. Jag fattade ingenting baka bullar klockan åtta en lördag kväll. Men vem bestämmer rätt och fel? Inte jag. Ni ville baka så baka skulle ni. Men lite då och då under kvällens gång kunde vi två bara titta på varandra och börja fnissa igen och ingen annan förstod än vi två, det var magi.
Kram o Kharna
Rebecka
Så vi fnissade. Vi busade och hade en så roligt stund. Vi gjorde inget farligt. Inget som polisen tar oss för, men det var spännande ändå. Helt oskyldigt, men ändå så skyldigt. Vi ville berätta för Anders när vi kom hem, men vi fnissade så mycket att han förstod ingenting.
När kvällen började infinna sig började bullbaket. Jag fattade ingenting baka bullar klockan åtta en lördag kväll. Men vem bestämmer rätt och fel? Inte jag. Ni ville baka så baka skulle ni. Men lite då och då under kvällens gång kunde vi två bara titta på varandra och börja fnissa igen och ingen annan förstod än vi två, det var magi.
Kram o Kharna
Rebecka
torsdag 26 november 2009
Lugn dag
Idag hade jag och min man strukit ett sträck i våra respektive kalender. Vi hade bestämt oss för att bara vara och göra sånt vi ville. Vi började morgonen med en härlig frukost med vår yngsta son, därefter körde Anders honom till skolan. Vi hade lovat varandra att inte öppna våra datorer idag. Det löftet hade vi båda brutit redan klockan nio.
Men bara att få vara tillsammans utan att egentligen umgås är också ett sätt att umgås. Anders satte på lite mer kaffe. Vi skrev och svarade på mail. Slötittade på tv samtidigt. Klockan elva bestämde vi oss för att åka och ta elva-kaffe på stan. Vi hamnade på IKANO. Sen fick vi för oss att shoppa. Och oj vad vi shoppade. Vi lämnade Tornby och Ikea vid tre. Då längtade vi efter våran Gabbe så vi åkte och hämtade honom. En ny fika på Ekohomens köpcentrum och både Anders, Gabbe och jag njöt av en ovanlig vardag.
Väl hemma igen bestämde vi oss för att bara göra det vi ville. Gabbe ville pyssla, det gjorde vi. Anders satte upp lite ljusstakar på väggen. Det blev fint. Vi drack mer kaffe. Johannes kom hem och strax därefter kom Janne och hälsade på. Alltid lika trevligt med spontanbesök.
Nu sover Johannes, Gabbe och Anders. Själv sitter jag här och njuter av att vi tog hand om varandra idag. Känner en märklig känsla av att börja julpyssla. Gabbe frågade mig idag vad han skulle göra med en av tomtarna jag ställde fram. Jag svarade honom; ingenting, det är ett julpynt. Gabbes motfråga blir; vad är julpynt?
Då gick det upp för mig att vi har aldrig julpyntat i hans nioåriga liv. Och jag kommer inte överdriva i år, men lite mer än vanligt får det nog bli.
Var rädd om dig!
Kram o Kharma
Rebecka
Men bara att få vara tillsammans utan att egentligen umgås är också ett sätt att umgås. Anders satte på lite mer kaffe. Vi skrev och svarade på mail. Slötittade på tv samtidigt. Klockan elva bestämde vi oss för att åka och ta elva-kaffe på stan. Vi hamnade på IKANO. Sen fick vi för oss att shoppa. Och oj vad vi shoppade. Vi lämnade Tornby och Ikea vid tre. Då längtade vi efter våran Gabbe så vi åkte och hämtade honom. En ny fika på Ekohomens köpcentrum och både Anders, Gabbe och jag njöt av en ovanlig vardag.
Väl hemma igen bestämde vi oss för att bara göra det vi ville. Gabbe ville pyssla, det gjorde vi. Anders satte upp lite ljusstakar på väggen. Det blev fint. Vi drack mer kaffe. Johannes kom hem och strax därefter kom Janne och hälsade på. Alltid lika trevligt med spontanbesök.
Nu sover Johannes, Gabbe och Anders. Själv sitter jag här och njuter av att vi tog hand om varandra idag. Känner en märklig känsla av att börja julpyssla. Gabbe frågade mig idag vad han skulle göra med en av tomtarna jag ställde fram. Jag svarade honom; ingenting, det är ett julpynt. Gabbes motfråga blir; vad är julpynt?
Då gick det upp för mig att vi har aldrig julpyntat i hans nioåriga liv. Och jag kommer inte överdriva i år, men lite mer än vanligt får det nog bli.
Var rädd om dig!
Kram o Kharma
Rebecka
tisdag 24 november 2009
Nästa steg
Igår åkte jag berg-och-dalbana. Jag mådde lite illa. Känslomässigt. Berg-och dalbanan var inte på riktigt. Känslorna var riktiga. Folkpartiet i Linköping hade sitt nomineringsval till kommunfullmäktigelistan igår. Det var spännande att se hur föreningen och människorna i föreningen fungerade i ett skarpt åsiktsläge.
Idag skriver jag till alla er som vill veta hur det gick för mig i det demokratiska samhälle innan listorna är satta. De listor som ligger ute i valet i september 2010.
Min man var med. För att inte få honom att somna engagerades han till att vara rösträknare, det var kul att se. Och det var väl tur att han fick den uppgiften, annars hade han varit tokigt irriterad eller så hade han som sagt, valt att somna. Men det var också roligt att se mig själv försöka återställa rättvisan, kanske inte under mötet, då lät jag spelet ha sin gilla gång. Jag hade gjort min hemläxa så gott det gick. Jag visst inte spelreglerna och ingen hade riktigt berättat förutsättningarna för mig. Jag lärde mig mycket om mig själv, om andra och om föreningen som ett lag.
Att politik oavsett parti, förening, organisation eller företag är lite märkligt är ingen nyhet. Grupp som ska handskas med mål utifrån organisation, individer med olika ambitionsnivåer kombinerat med kometens. Förvirring uppstår, som vi vet, när det finns missnöje, oavsett grupp. Missnöjen kan bero på flera olika saker, svagt ledarskap eller flera ledare. Detta får konsekvenser i form av skitsnack, dåliga resultat eller både och. Därefter bildas det ännu mer grupper i gruppen etc. Därefter, om vi bott i Frankrike, uppstår strejk.
Men nu bor vi inte i Frankrike och igår lärde jag mig som sagt, massor. Jag såg att det fanns ett visst missnöje. Denna gång upplevde jag att massan var missnöjd med valberedningens förarbete och det resultat som presenterades. Det ska bli kul att se hur nästa ledare tacklar detta.
Hurusom, det jag lärt mig om min egna förening den här hösten är….jag väljer ordet spännande. Och jag vet att mina partivänner har självdistans och en enorm kompetens, så ingen kommer att ta saker personligt. Jag tror att alla som känner sig förbigångna eller har fått större förtroende vet att det handlar om att Folkpartiet vill ha en förändring i vision och mål. Då behövs även förändring av individer.
Sen är det väl dags för alla inblandade att rannsaka sig själv. Vad gjorde jag som var bra för att få förtroendet och hur ska jag förvalta det eller vad gjorde jag för att tappa förtroendet och hur ska jag göra för att få tillbaka det.
Men nu ska vi tala om mig. Vad hände? Jo, enlig provvalet och de förutsättningar som jag inte riktigt hade koll på, skulle jag hamna på plats sju på kommunfullmäktigelistan. Valberedningen, som inte har pratat med mig, flyttade ner mig till en elfte plats. Varför vet jag inte, men kan misstänka att jag varit för duktig och inte bör kunna vinna någons förtroende på mina 17 månader i partiet. Men jag vet inte, bara spekulationer. Men de som lade sin röst på mig i provvalet visade sitt missnöje. Nu nominerades jag till plats sju, en omröstning uppstod och oj, jag fick flest röster. Vilket betydde att jag hamnade på plats nummer sju igen. Ordningen var återställd. Stort tack - nu börjar jobbet.
Hur det kändes?! Stolt, glad, adrenalinkick och en smula nervös. Jag kommer absolut att göra mitt allra bästa för att förvalta föreningens förtroende. Långtifrån fullärd, men jag vet att de som har mer erfarenhet av Linköpings stadshus och spelet i kommunfullmäktige kommer att stötta mig, lära mig och låta mig utvecklas till den politiska spelare jag vill vara. Och de kommer med spänning ta emot eller rata mina idéer om maktförändringen i Alliansen. Men jag är ödmjuk inför uppgiften.
Nu börjar nästa steg att få väljarnas förtroende. Undra om det är enklare, svårare eller om det räcker att jag är mig själv? Ja, ja, det är väl bara att sätta igång och göra hemläxan i marknadsföringen och varumärkesstrategin.
Lycka till Rebecka – jag är duktigt stolt över mig själv så här långt. GRATTIS och må Gud vara med mig på resten av vägen också. Mohahahah!
Kram o Kharma
Rebecka
Idag skriver jag till alla er som vill veta hur det gick för mig i det demokratiska samhälle innan listorna är satta. De listor som ligger ute i valet i september 2010.
Min man var med. För att inte få honom att somna engagerades han till att vara rösträknare, det var kul att se. Och det var väl tur att han fick den uppgiften, annars hade han varit tokigt irriterad eller så hade han som sagt, valt att somna. Men det var också roligt att se mig själv försöka återställa rättvisan, kanske inte under mötet, då lät jag spelet ha sin gilla gång. Jag hade gjort min hemläxa så gott det gick. Jag visst inte spelreglerna och ingen hade riktigt berättat förutsättningarna för mig. Jag lärde mig mycket om mig själv, om andra och om föreningen som ett lag.
Att politik oavsett parti, förening, organisation eller företag är lite märkligt är ingen nyhet. Grupp som ska handskas med mål utifrån organisation, individer med olika ambitionsnivåer kombinerat med kometens. Förvirring uppstår, som vi vet, när det finns missnöje, oavsett grupp. Missnöjen kan bero på flera olika saker, svagt ledarskap eller flera ledare. Detta får konsekvenser i form av skitsnack, dåliga resultat eller både och. Därefter bildas det ännu mer grupper i gruppen etc. Därefter, om vi bott i Frankrike, uppstår strejk.
Men nu bor vi inte i Frankrike och igår lärde jag mig som sagt, massor. Jag såg att det fanns ett visst missnöje. Denna gång upplevde jag att massan var missnöjd med valberedningens förarbete och det resultat som presenterades. Det ska bli kul att se hur nästa ledare tacklar detta.
Hurusom, det jag lärt mig om min egna förening den här hösten är….jag väljer ordet spännande. Och jag vet att mina partivänner har självdistans och en enorm kompetens, så ingen kommer att ta saker personligt. Jag tror att alla som känner sig förbigångna eller har fått större förtroende vet att det handlar om att Folkpartiet vill ha en förändring i vision och mål. Då behövs även förändring av individer.
Sen är det väl dags för alla inblandade att rannsaka sig själv. Vad gjorde jag som var bra för att få förtroendet och hur ska jag förvalta det eller vad gjorde jag för att tappa förtroendet och hur ska jag göra för att få tillbaka det.
Men nu ska vi tala om mig. Vad hände? Jo, enlig provvalet och de förutsättningar som jag inte riktigt hade koll på, skulle jag hamna på plats sju på kommunfullmäktigelistan. Valberedningen, som inte har pratat med mig, flyttade ner mig till en elfte plats. Varför vet jag inte, men kan misstänka att jag varit för duktig och inte bör kunna vinna någons förtroende på mina 17 månader i partiet. Men jag vet inte, bara spekulationer. Men de som lade sin röst på mig i provvalet visade sitt missnöje. Nu nominerades jag till plats sju, en omröstning uppstod och oj, jag fick flest röster. Vilket betydde att jag hamnade på plats nummer sju igen. Ordningen var återställd. Stort tack - nu börjar jobbet.
Hur det kändes?! Stolt, glad, adrenalinkick och en smula nervös. Jag kommer absolut att göra mitt allra bästa för att förvalta föreningens förtroende. Långtifrån fullärd, men jag vet att de som har mer erfarenhet av Linköpings stadshus och spelet i kommunfullmäktige kommer att stötta mig, lära mig och låta mig utvecklas till den politiska spelare jag vill vara. Och de kommer med spänning ta emot eller rata mina idéer om maktförändringen i Alliansen. Men jag är ödmjuk inför uppgiften.
Nu börjar nästa steg att få väljarnas förtroende. Undra om det är enklare, svårare eller om det räcker att jag är mig själv? Ja, ja, det är väl bara att sätta igång och göra hemläxan i marknadsföringen och varumärkesstrategin.
Lycka till Rebecka – jag är duktigt stolt över mig själv så här långt. GRATTIS och må Gud vara med mig på resten av vägen också. Mohahahah!
Kram o Kharma
Rebecka
lördag 14 november 2009
Satsa på kultur och idrott även i kristider
Allvarligt talat, vad skulle hända på riktigt om vi bara drog in kultur och idrottsbidragen runt om i Sverige? Finns det idag ett annat system som skulle få svensk kultur och idrott att växa? Till att börja med behöver vi separera kultur och idrott, därefter måste kultur, idrott, näringsliv, skola och politik få samma bild av respektive verklighet. För detta krävs tid och energi, men det är för mig att satsa i rätt rikting.
Socialdemokraternas Leif Pagrotsky skrev för en tid sedan i GP att han var irriterad på Alliansens sätt att drar ner på kultur och fritids bidrag. Han menar att vi är tvungna att värna musiken, litteraturens, konstens, och filmens roll i svåra tider. Han tillsammans med Monica Haider (S) menar att ” människor ska inte bara överleva” Jag kan hålla med de båda socialdemokraterna i mycket av det de skriver i sin debattartikel, men det är så förbannat lätt att säga när man sitter i opposition. Eller som när jag lyssnade på ett samtal mellan Tommy Ekstrand och Göran Persson, då sitter Persson och berättar att politiken måste satsa på idrotten och hur viktig exportvara det är. Likaväl som hur viktigt det är att få hit stora arrangemang. Där sitter han och har mage att berättar hur viktigt det är. Men hallå!!!! Hur många år har inte Göran och hans Socialdemokraterna haft på sig?!
Vad är det jag vill då? Jag tycker ju att både kultur, fritid och idrott är viktigt, för att inte glömma folkhälsa. Men ska vi försöka vara ärliga. Har verkligen skolan, kulturen, politiken, näringslivet och idrotten i varje kommun samma bild av verkligheten, så som medborgarna upplever det hela? Jag tror inte det. Visst är vi uppe i en kris, men nu måste vi samlas tillsammans och se vad vi kan göra med de medel vi har. Mr. Pagrotsky har rätt i en sak när det gäller kriser, det är att vi behöver fånga upp känslan i samhället för att kunna tolka, förmedla och förstå efter krisen, analysera och komma ihåg när allt är över. Och detta görs ofta inom musik, böcker, film, teater och konst. Visst ökar barnens behov av idrotts- och kulturaktiviteter. Men jag bara undrar varför, varför kan vi inte vi föräldrar, syskon, barnen själva, vuxna, tonåringar, gamla, ja alla individer som ser att de kan dra ett strå till stacken, göra det och göra lite mer?
Jo, så här tror jag. Vi människor som vuxit upp i Socialdemokraternas låda tror och förväntar oss att samhället bara ska lösa allt åt oss. Vi har blivit fartblinda och tror att samhället ska fixa idrotten och kulturen utan att blinka. Men jag tänker så här. Idag vill mycket ha mer och många familjer är beredda att betala för att slippa hjälpa till på sina barns aktiviteter eller sina egna. Och klubbarna och föreningar få ta mer och mer betalt. Ibland enbart för att hyror höjts och fastighetsägarna inte ser den ekonomiska konsekvensen för kultur- och idrottsföreningarna. Detta kommer att bidra till att det blir klyftor mellan idrotter och kulturella arrangemang, men handen på hjärtat. Det är det redan, nu utgår jag enbart kring ekonomiska klyftan. De sociala klyftorna och grupptillhörigheten är något annat som jag inte vet om det är politikens ansvar…
Hurusom. Pagrotsky menar att det viktigt att vi håller ihop. Och det är han inte ensam om att tycka. Alexander Bard talar också om gemensamma krafter när förändringar ska uppstå. Och varför jämför jag dessa två småväxta killar i detta blogginlägg? Jo, någonstans vill vi alla att vi ska samarbeta, men bara när det är något som är viktigt. För Pagrotsky, Bard, mig eller den som har makten i respektive kommun, förening eller parti. Det intressanta är att jämföra Bards och Pagrotskys sätt att samarbeta. Bard, precis som jag, ser att det måste komma från individerna som går ihop tillsammans. Pagrotsky vill att det är politiken som ska ta initiativet. För mig får det en annan konsekvens om politiken gör det. I Bards värld är det dock enklare att gå ihop i gemensamma aktiviteter. Där har vi den interaktiva världen som snabbt, enkelt och tydligt kan få genomslag i åsikter. När det gäller en aktiv, fysisk handling är det idag lite tuffare.
För dagens unga moderna familjer är det självklart att det finns idrottsanläggningar, simhallar, fritidsgårdar och musikskolor. I en tid då folkhälsans betydelse för såväl den enskilde som för samhället blir det allt tydligare att idrott och friluftsliv tar ett gemensamt ansvar, om de vill. Vi lever i en brytningstid, då möjligheten att förstå och tolka vår samtid och framtid genom böcker, konst, musik och film är avgörande för en kreativ utveckling. Pagrotskys lösning är att kultur och fritid är självklara områden för offentliga satsningar.
Jag tror att vi måste sätta oss tillsammans och titta på hur vi vill ha det. Än en gång, verkligheten, skolan, kommuner, idrottsutövare, kulturnissar och näringslivet har inte samma verklighetsbild. Det är dags att vi får det.
Visst vill vi se skattesänkningar och det blir någonstans på välfärdens bekostnad. Men vi kan inte låta allt bli att ta ett individuellt ansvar för samhället. Skola och idrott har mycket gemensamt, tänk om de kunde börja samarbeta över gränserna.
Det kan inte bara vara skattepengarnas ansvar att kultur och idrott ska existera. Det måste gå att tänka nya banor och det gör vi först den dagen när alla inblandade aktörer börjar samarbeta mot och för samma mål.
Kram och Karma
Rebecka
Bara för att den är så söt...
Läs och le lite åt verkligheten från ett annat perspektiv.
En liten pojke frågar sin far:
-Far, jag ska skriva en uppsats i skolan. Får jag ställa dig en fråga?
-Självklart min son, fråga på!
-Vad är politik, far?
- Tja... i politiken finns det 5 folkgrupper:
1) befolkningen
2) regeringen
3) den ekonomiska makten
4) arbetarklassen
5) landets framtid
-Jag förstår inte far... Kan du förklara det för mig?
-Ok, jag använder vårt hem som exempel. Jag tjänar pengarna till det här gemensamma hushållet, alltså är jag den ekonomiska makten. Din mor administrerar och använder pengarna, hon är alltså regeringen. Vi ser efter dina behov. Du är alltså befolkningen. Din lillebror är landets framtid, och hans barnflicka är arbetarklassen. Förstår du det, min son?
- Mer eller mindre...
Om natten vaknade den lille pojken av att lillebrodern grät. Pojken gick upp för att se vad det var som var fel, och han upptäckte att lillebrodern hade bajs i blöjan. Han gick in till föräldrarnas sovrum där modern sov tungt. Så han gick till barnflickans rum, men genom nyckelhålet såg han fadern i gång med att "fixa" barnflickan. Eftersom de inte reagerade på att han knackade på dörren, gick han tillbaka till rummet och sov vidare.
Nästa morgon sa pojken till fadern:
-Nu tror jag, att jag förstår vad politik är.
-Strålande, min son! Försök att förklara det för mig med dina egna ord.
-Jag tror, att det är så här: Medan den ekonomiska makten knullar arbetarklassen, snarkar och sover regeringen, befolkningen blir fullständigt ignorerad, och landets framtid står i skit upp till halsen.
Kram å Karma
Rebecka
tisdag 10 november 2009
Utan idrotten stannar Sverige
Idrottspolitikens mål är att ge möjligheter för flickor, pojkar och kvinnor och män att motionera och idrotta för att främja god folkhälsa, att stödja en fri och självständig idrottsrörelse byggd på ideellt engagemang samt att ge kvinnor och män positiva upplevelser av idrott som underhållning. 2008 kom riksdag och regering fram till att målen måste kompletteras med ett barnperspektiv. Låter det tråkigt? Fortsätt läs, det blir roligare längre fram
Grundstenen i detta folkhälsomål är att uppmuntra och ge möjlighet till motion och idrott. Trots detta har vi fler barn inaktiva än tidigare. Men var ligger problemet? Är det Riksidrottsförbundets, politikens eller näringslivets fel?
En partikollega, som jag aldrig träffat, Madeleine Sjöstedt, påstår i DN debatt att det är idrottsrörelsen så som i Riksidrottsförbundet, RF som misslyckats och att nå målet. Att det är stat och kommun som ger RF monopol på folkhälsopolitiken.
Jag hävdar å det bestämdaste att kvinnan har fel och inte gjort sin hemläxa ordentligt.
Madeleine Sjöstedt, idrottspolitiken handlar om så mycket mer än idrott. Folkhälsa handlar om så mycket mer än idrottspolitik. Idrott och folkhälsa har en större arena än så. När vi talar om Riksidrottsförbundet så talar vi om att engagera barn och unga i föreningslivet oavsett om de vill utöva en elit- eller breddidrott. Vi talar om att aktiveras i organisationens administrativa bitar eller bli funktionär på någon nivå.
Folkhälsopolitik ska genomföras av Folkhälsoinstitutet.
Idrottspolitik har flera syften medan Folkhälsoinstitutet har enbart målet att förbättra folkhälsan i Sverige. Dessutom är inte Riksidrottsförbundet en myndighet så som Folkhälsoinstitutet.
Idrottens Riksidrottsförbund i Sverige är en av tårtbitarna när det gäller folkhälsomålet. Att argumentera som Madeleine gör när hon säger att staten borde bryta monopolet och inte ge alla pengar till Riksidrottsförbundet och hela ansvaret för att förverkliga politikens mål, är för mig fel, just för att RF inte har hela ansvaret för idrottsmålet eller folkhälsomålet.
DÄREMOT håller jag med Madeleine när hon säger att vi måste öka ekonomiska stödet till idrottsrörelsen. Och det är nu det blir spännande. Kommuner måste våga satsa på
idrottskulturen genom att bland annat vara med och riska/chansa på idrottsanläggningar och aktiviteter. Kommuner måste nätverka med idrottsrörelser på en helt annan nivå än idag. Vi måste prioritera äventyrsbad/simhallar och andra aktiviteter som inte har med tävlingsmoment att göra. Det behöver finnas bra och billiga lokaler för exempelvis dans, gym, yoga, bowlinghallar och andra idrotter som kan överleva oavsett ett medlemskap i RF eller ej. Här brister min egna kommun idag.
Jag håller med Madeleine att kommunerna måste ta sitt ansvar, skolan lika så. Men att ta från idrottens Riksidrottsförbund är en otroligt korkad och kortsiktig lösning. Konsekvensen av den handlingen skulle bli förödande. RF är en väl inarbetad organisation, som dessutom växer och bidrar mer än väl till regeringens idrottspolitiska och folkhälsomål. Att dra ner deras budget är orimlig i dagsläget.
Däremot behöver politiken satsa energi på att få upp intresset och lägga krav på skolan, vården och till och med näringslivet att ta sitt samhällsansvar gentemot folkhälsan.
Kommuner måste ta sitt ansvar för att folkhälsofrämjande aktiviteter får möjligheten och förutsättningarna att överleva dagens tuffa marknad. Här kan en rad exempel radas upp, bowlinghallar, racingbanor, tennishallar, islandsridning etc. Oavsett om de är medlemmar i RF eller ej så har deras överlevnad många gånger att göra med hyror, mark, miljölagar etc. HÄR måste kommunerna agera. Eller åtminstone ha en väl utarbetad policy och plan för hur kommunen vill agera i dessa frågor.
Det är modernt att prata om nätverkande idag. Men här om någonstans skulle nätverkandet fylla en viktig funktion. Jag upplever att idrotter sitter på sin egna kammare, politiker på sina, näringslivet på sina och de möts bara när ett pris, stipendier eller hyllning ska delas ut. Då vill alla vara där och sola i idrottens
glans. Men vägen dit och vägen efter?
Jag, Rebecka Gabrielsson, kommer att göra allt som står i min makt för att få samhället i stort att vilja satsa energi, tid och engagemang för idrotten, för folkhälsa mot ett mer aktivt samhälle. Låta politiken möta verkligheten och verkligheten möta politiken och tro på framtiden om ett bredare samarbete mot nya mål. TILLSAMMANS!
Kram å Karma
Rebecka
Grundstenen i detta folkhälsomål är att uppmuntra och ge möjlighet till motion och idrott. Trots detta har vi fler barn inaktiva än tidigare. Men var ligger problemet? Är det Riksidrottsförbundets, politikens eller näringslivets fel?
En partikollega, som jag aldrig träffat, Madeleine Sjöstedt, påstår i DN debatt att det är idrottsrörelsen så som i Riksidrottsförbundet, RF som misslyckats och att nå målet. Att det är stat och kommun som ger RF monopol på folkhälsopolitiken.
Jag hävdar å det bestämdaste att kvinnan har fel och inte gjort sin hemläxa ordentligt.
Madeleine Sjöstedt, idrottspolitiken handlar om så mycket mer än idrott. Folkhälsa handlar om så mycket mer än idrottspolitik. Idrott och folkhälsa har en större arena än så. När vi talar om Riksidrottsförbundet så talar vi om att engagera barn och unga i föreningslivet oavsett om de vill utöva en elit- eller breddidrott. Vi talar om att aktiveras i organisationens administrativa bitar eller bli funktionär på någon nivå.
Folkhälsopolitik ska genomföras av Folkhälsoinstitutet.
Idrottspolitik har flera syften medan Folkhälsoinstitutet har enbart målet att förbättra folkhälsan i Sverige. Dessutom är inte Riksidrottsförbundet en myndighet så som Folkhälsoinstitutet.
Idrottens Riksidrottsförbund i Sverige är en av tårtbitarna när det gäller folkhälsomålet. Att argumentera som Madeleine gör när hon säger att staten borde bryta monopolet och inte ge alla pengar till Riksidrottsförbundet och hela ansvaret för att förverkliga politikens mål, är för mig fel, just för att RF inte har hela ansvaret för idrottsmålet eller folkhälsomålet.
DÄREMOT håller jag med Madeleine när hon säger att vi måste öka ekonomiska stödet till idrottsrörelsen. Och det är nu det blir spännande. Kommuner måste våga satsa på
idrottskulturen genom att bland annat vara med och riska/chansa på idrottsanläggningar och aktiviteter. Kommuner måste nätverka med idrottsrörelser på en helt annan nivå än idag. Vi måste prioritera äventyrsbad/simhallar och andra aktiviteter som inte har med tävlingsmoment att göra. Det behöver finnas bra och billiga lokaler för exempelvis dans, gym, yoga, bowlinghallar och andra idrotter som kan överleva oavsett ett medlemskap i RF eller ej. Här brister min egna kommun idag.
Jag håller med Madeleine att kommunerna måste ta sitt ansvar, skolan lika så. Men att ta från idrottens Riksidrottsförbund är en otroligt korkad och kortsiktig lösning. Konsekvensen av den handlingen skulle bli förödande. RF är en väl inarbetad organisation, som dessutom växer och bidrar mer än väl till regeringens idrottspolitiska och folkhälsomål. Att dra ner deras budget är orimlig i dagsläget.
Däremot behöver politiken satsa energi på att få upp intresset och lägga krav på skolan, vården och till och med näringslivet att ta sitt samhällsansvar gentemot folkhälsan.
Kommuner måste ta sitt ansvar för att folkhälsofrämjande aktiviteter får möjligheten och förutsättningarna att överleva dagens tuffa marknad. Här kan en rad exempel radas upp, bowlinghallar, racingbanor, tennishallar, islandsridning etc. Oavsett om de är medlemmar i RF eller ej så har deras överlevnad många gånger att göra med hyror, mark, miljölagar etc. HÄR måste kommunerna agera. Eller åtminstone ha en väl utarbetad policy och plan för hur kommunen vill agera i dessa frågor.
Det är modernt att prata om nätverkande idag. Men här om någonstans skulle nätverkandet fylla en viktig funktion. Jag upplever att idrotter sitter på sin egna kammare, politiker på sina, näringslivet på sina och de möts bara när ett pris, stipendier eller hyllning ska delas ut. Då vill alla vara där och sola i idrottens
glans. Men vägen dit och vägen efter?
Jag, Rebecka Gabrielsson, kommer att göra allt som står i min makt för att få samhället i stort att vilja satsa energi, tid och engagemang för idrotten, för folkhälsa mot ett mer aktivt samhälle. Låta politiken möta verkligheten och verkligheten möta politiken och tro på framtiden om ett bredare samarbete mot nya mål. TILLSAMMANS!
Kram å Karma
Rebecka
lördag 7 november 2009
Första riksdagslistan i mitt liv!
Eleven is the 5th smallest prime number. It is the smallest two-digit prime number in the decimal base; as well as, of course, in undecimal (where it is the smallest two-digit number). It is also the smallest three-digit prime in ternary, and the smallest four-digit prime in binary, but a single-digit prime in bases larger than ten, such as duodecimal, hexadecimal, vigesimal and sexagesimal. 11 is the fourth Sophie Germain prime, the third safe prime, the fourth Lucas prime, the first repunit prime, and the second Good prime. Although it is necessary for n to be prime for 2n − 1 to be a Mersenne prime, the converse is not true: 211 − 1 = 2047 which is 23 × 89. The next prime is 13, with which it comprises a twin prime. 11 is an Eisenstein prime with no imaginary part and real part of the form 3n − 1. Displayed on a calculator, 11 is a strobogrammatic prime and a dihedral prime because it reads the same whether the calculator is turned upside down or reflected on a mirror, or both.
Och jag, jag står som nummer elva på den lista som representerar Östergötland. Känns hur, om jag får fråga?! Första riksdagslistan i mitt liv!
Känns bra. Riktig bra till och med. Totalt behöver jag hitta runt två/tretusen kryss så kan jag hamna på första plats. Och du vet vad det skulle innebära...
Kommunikation, engagemang och kunskap i rätt laganda kommer leder Folkpartiet framåt mot framtiden. Jag vill att Folkpartiet återtar makten som det statsbärande och ledande partiet, där vi åter står för visionerna och drömmarna för medborgarna.
Kryssa tjejen på 11 plats till Riskdagslistan i Östergötland,säger hon ödmjukt...
KRAM å KARMA
Rebecka Gabrielsson
Och jag, jag står som nummer elva på den lista som representerar Östergötland. Känns hur, om jag får fråga?! Första riksdagslistan i mitt liv!
Känns bra. Riktig bra till och med. Totalt behöver jag hitta runt två/tretusen kryss så kan jag hamna på första plats. Och du vet vad det skulle innebära...
Kommunikation, engagemang och kunskap i rätt laganda kommer leder Folkpartiet framåt mot framtiden. Jag vill att Folkpartiet återtar makten som det statsbärande och ledande partiet, där vi åter står för visionerna och drömmarna för medborgarna.
Kryssa tjejen på 11 plats till Riskdagslistan i Östergötland,säger hon ödmjukt...
KRAM å KARMA
Rebecka Gabrielsson
måndag 2 november 2009
Fler skattebetalare, trots min liberala grundvärdering
Nu sitter du kanske och funderar på hur tänker hon nu?! Vad är det för smart idé för att få fler skattebetalare? Jag misstänker än en gång att tanken slagt någon tidigare och av den orsaken bör det finnas en hake med min teori. Men låt mig prova den och se vad du tycker.
Lastbilar, husbilar och annan tung trafik sliter enormt på våra vägar i Sverige. Och jag förundras varje vecka över att vi, vi som i Sverige, tillåter all utländsk tyngre trafik på våra vägar UTAN att de behöver betala vägskatt! Varför?
I min enkla lilla värld bör vi skapa vägtullar på E4 och E6 för att kunna underhålla våra fina Europavägar genom Sverige.
När jag talade med några lastbilschaufförer om problemet höll de med mig, jag som trodde de skulle vara helt emot. De förklarade för mig att ett problem som uppstår med detta att inte utlandsregistrerade fordon behöver betala skatt är att de åkerier som tar in polska eller andra utlandsregistrerade lastbilar. Dessa åkerier undviker skatten helt och hållet. Och frågan är hur bra det är för våra svenska vägar?
Jag vet inte, jag är absolut inte någon expert, men när jag tänker lite och sen lite till, så får jag ändå inte ihop ekvationen. Det måste finns någon orsak till varför vi inte redan har vägskatt på utlandsregistrerade tyngre fordon. Kanske du kan förklara?!
Var rädd om dig, varandra o andra
//Rebecka
Lastbilar, husbilar och annan tung trafik sliter enormt på våra vägar i Sverige. Och jag förundras varje vecka över att vi, vi som i Sverige, tillåter all utländsk tyngre trafik på våra vägar UTAN att de behöver betala vägskatt! Varför?
I min enkla lilla värld bör vi skapa vägtullar på E4 och E6 för att kunna underhålla våra fina Europavägar genom Sverige.
När jag talade med några lastbilschaufförer om problemet höll de med mig, jag som trodde de skulle vara helt emot. De förklarade för mig att ett problem som uppstår med detta att inte utlandsregistrerade fordon behöver betala skatt är att de åkerier som tar in polska eller andra utlandsregistrerade lastbilar. Dessa åkerier undviker skatten helt och hållet. Och frågan är hur bra det är för våra svenska vägar?
Jag vet inte, jag är absolut inte någon expert, men när jag tänker lite och sen lite till, så får jag ändå inte ihop ekvationen. Det måste finns någon orsak till varför vi inte redan har vägskatt på utlandsregistrerade tyngre fordon. Kanske du kan förklara?!
Var rädd om dig, varandra o andra
//Rebecka
lördag 31 oktober 2009
En vanlig lördag
Idag har jag haft en sån där go dag, du vet när allt bara flyter på och du bara njuter av allt som händer och sker. Solen lyste, tvättade bilen med min goa son, åt en härlig frukost med styvdottern och städade huset med alla tre barnen runt omkring. Var på stan och mysade med en väninna, målade naglarna på Kicks Tornby och tog en fika med mig själv och en god tidning. Åt middag hos några goda vänner. Tittade på Körslaget och diskuterade skolmaten. Skulle åka hem för att packa inför Italienresan, då hände det.
Jag och min son sa hej då till våra vänner och går sjungandes och dansandes mot vår bil. Jag sätter nyckeln i låset och vips åker rutorna ner och nyckeln sitter fast i dörren. Jag får sonen att springa tillbaks till våra vänner. Själv står jag och försöker lirka ur nyckeln, livrädd för att den ska gå av.
Min vän, som är en otroligt händig man, kommer och försöker lirka ur nyckeln han också. Inget händer. Jag provar att ringa till Jourhavande låssmed. Han vill att jag betalar 3000 kronor kontant, men han tar inte hand om bilar på jouren. Jag blir så där gått tjurig, exakt som en tioåring kan bli bara för att det inte blir som man själv vill.
Jag ringer nu till Assistansservice. Han börjar fråga massa saker. Jag svarar. Min plan var att de kunde köra till mina vänner garage så kunde låssmeden ta hand om låset på dagtid. Assistanskårens killar, som förövrigt kom från Norrköping, hade inte alls någon lust att köra min bil till något garage. När de kommer till min bil sätter de igång att lirka. Jag blir nervös att de ska bryta av nyckeln. Jag skulle inte oroa mig sa dom. Jag gjorde det ändå.
Strax efter får ena killen ut nyckeln ur låset. Jag blir urglad, så där glad att jag kramar honom i rena farten. Han blev glad.
När jag frågar hur jag ska göar rätt för mig frågar han om jag har kontanter? Nä sa jag, synd sa killen från Norrköping, annars hade du kunnat trolla undan 400 kronor. Undra hur han tänkte där?! Jag berättade att jag vill bli politiker. Nu skrattade båda två och hoppade in i sin bergningsbil. Jag fattade ingenting.
Nu sitter jag i min fotölj och försöker smälta dagen. Mycket hände och Anders är i ett soligt Italien. Jag åker dit på måndag. Ska bli riktigt trevlig att få lite sol i ansiktet. Rom är en stad för sig, jag bara älskar den. Men fram tills dess ska jag fundera på varför killarna från Assistanskåren skrattade....
KRAM Å KARMA
Rebecka
Jag och min son sa hej då till våra vänner och går sjungandes och dansandes mot vår bil. Jag sätter nyckeln i låset och vips åker rutorna ner och nyckeln sitter fast i dörren. Jag får sonen att springa tillbaks till våra vänner. Själv står jag och försöker lirka ur nyckeln, livrädd för att den ska gå av.
Min vän, som är en otroligt händig man, kommer och försöker lirka ur nyckeln han också. Inget händer. Jag provar att ringa till Jourhavande låssmed. Han vill att jag betalar 3000 kronor kontant, men han tar inte hand om bilar på jouren. Jag blir så där gått tjurig, exakt som en tioåring kan bli bara för att det inte blir som man själv vill.
Jag ringer nu till Assistansservice. Han börjar fråga massa saker. Jag svarar. Min plan var att de kunde köra till mina vänner garage så kunde låssmeden ta hand om låset på dagtid. Assistanskårens killar, som förövrigt kom från Norrköping, hade inte alls någon lust att köra min bil till något garage. När de kommer till min bil sätter de igång att lirka. Jag blir nervös att de ska bryta av nyckeln. Jag skulle inte oroa mig sa dom. Jag gjorde det ändå.
Strax efter får ena killen ut nyckeln ur låset. Jag blir urglad, så där glad att jag kramar honom i rena farten. Han blev glad.
När jag frågar hur jag ska göar rätt för mig frågar han om jag har kontanter? Nä sa jag, synd sa killen från Norrköping, annars hade du kunnat trolla undan 400 kronor. Undra hur han tänkte där?! Jag berättade att jag vill bli politiker. Nu skrattade båda två och hoppade in i sin bergningsbil. Jag fattade ingenting.
Nu sitter jag i min fotölj och försöker smälta dagen. Mycket hände och Anders är i ett soligt Italien. Jag åker dit på måndag. Ska bli riktigt trevlig att få lite sol i ansiktet. Rom är en stad för sig, jag bara älskar den. Men fram tills dess ska jag fundera på varför killarna från Assistanskåren skrattade....
KRAM Å KARMA
Rebecka
tisdag 27 oktober 2009
En enkel lösning
Skulle möta en väninna för att äta en thailunch. Det var sådär gott kyligt, men solen lös varm. Gick igenom parken vid kyrkan och ser en kvinna med en tonårstjej gå lite framför mig. När kyrkogången tar slut, är det som en trottoarkant ner mot nästa nivå av gången. Denna gång syntes inte för alla löv som trillat ner från träden.
Tonårstjejen snubblar ner för kanten och ramlar exakt så där fult som du aldrig vill trilla och absolut inte i officiella samanhang. Hon får ont. Kvinnan som gick jämte henne hjälper henne upp. Jag springer fram för att se vad jag kan göra, liksom kolla hur det gick. Det enda hon svara mig är att det gick bra och att hon inte såg kanten. Jag förstod henne.
Jag lyfter luren och ringer till Linköpings kommuns växel. Blir kopplad till "miljö" och får vänta i exakt 8 minuter innan jag blir framkopplad. Åtta minuter är lång tid när du väntar i en telefonkö. Väl framme hos en otroligt snäll och trevlig kommuntjej berättar jag om löven och hur kanten inte syntes och tjejen som ramlade och att någon borde kratta eller blåsa bort dem. Hon höll givetvis med och skulle skicka dit någon som hade den arbetsuppgiften.
Där och då kände jag att det hade varit mycket enklare om jag bara kunde messat in mitt problem och sen hade någon läst messet och antingen ringt upp för att få ett förtydligande eller löst problemet. Nästa gång hade jag kanske sett en trasig lampa
längsmed cykelvägen och messat in problemet. Det hade varit enklare på något vis att hjälpa kommunen. Ni vet när vi sitter och kör bil och ser att ett gräs vuxit sig för högt. Tänk att där och då bara slänga ett mess. En enkel lösning med många härliga konsekvenser. Jag ska nog skicka in ett medborgarförslag. Men först ska jag ta bort kvällsmaten från köksbordet och ställa in disken i maskinen. Sen ska jag utforska just medborgarförslag...
Kram o Karma
Rebecka
Tonårstjejen snubblar ner för kanten och ramlar exakt så där fult som du aldrig vill trilla och absolut inte i officiella samanhang. Hon får ont. Kvinnan som gick jämte henne hjälper henne upp. Jag springer fram för att se vad jag kan göra, liksom kolla hur det gick. Det enda hon svara mig är att det gick bra och att hon inte såg kanten. Jag förstod henne.
Jag lyfter luren och ringer till Linköpings kommuns växel. Blir kopplad till "miljö" och får vänta i exakt 8 minuter innan jag blir framkopplad. Åtta minuter är lång tid när du väntar i en telefonkö. Väl framme hos en otroligt snäll och trevlig kommuntjej berättar jag om löven och hur kanten inte syntes och tjejen som ramlade och att någon borde kratta eller blåsa bort dem. Hon höll givetvis med och skulle skicka dit någon som hade den arbetsuppgiften.
Där och då kände jag att det hade varit mycket enklare om jag bara kunde messat in mitt problem och sen hade någon läst messet och antingen ringt upp för att få ett förtydligande eller löst problemet. Nästa gång hade jag kanske sett en trasig lampa
längsmed cykelvägen och messat in problemet. Det hade varit enklare på något vis att hjälpa kommunen. Ni vet när vi sitter och kör bil och ser att ett gräs vuxit sig för högt. Tänk att där och då bara slänga ett mess. En enkel lösning med många härliga konsekvenser. Jag ska nog skicka in ett medborgarförslag. Men först ska jag ta bort kvällsmaten från köksbordet och ställa in disken i maskinen. Sen ska jag utforska just medborgarförslag...
Kram o Karma
Rebecka
måndag 26 oktober 2009
Idrott, skolmat och bara lilla jag...
Attans vad svårt det var att komma in i att blogga varje dag. Jag trodde att det var enkelt, men det närrå, så är det inte. Varför frågar jag mig själv ideligen. Jag ger mig själv härliga små bortförklaringar hela tiden. Min man, Anders, blev trött på att höra mitt gnäll om att datorn var seg, datorn är tung och besvärlig att ta med och ja, senast gnällde jag om att knapparna trillar av. Igår kom han hem med en ny, fin, liten och snabb dator. Nu ska vi se om jag blir bättre på att blogga. För jag vill, frågan är hur mycket jag vill. Nu är det bara upp till mig, igen.
Idag har jag varit och lyssnat på en idrottsföreining. De var görarga på sin situation. Deras förening äger ett AB för att kunna dra momsen och få bättre ekonomi, och de har fått en marknadsmässig hyra vilket gör att de måste ta jättehöga avgifter för sina idrottsaktiviteter vilket påverkar föreningslivet. Hänger du med? Jaha, du undrar vem som äger lokalerna? Ja, det är Linköpings kommunala bolag, LKF.
Skolmaten, den måste vi göra något åt! "Rebecka, det är ingen ny fråga det här med skolmat, det har varit en het potatis i många år" Då undrar jag, varför har ingen gjort något åt det då?!??!
Om jag skriver lite varje dag istället för mycket varje gång, då kanske jag skriver mer frekvent? Jag provar den teorin så får vi se var vi hamnar.
Nu ska jag kolla på det där programmet "Roast på Berns"
Kram o Karma
Rebecka
Idag har jag varit och lyssnat på en idrottsföreining. De var görarga på sin situation. Deras förening äger ett AB för att kunna dra momsen och få bättre ekonomi, och de har fått en marknadsmässig hyra vilket gör att de måste ta jättehöga avgifter för sina idrottsaktiviteter vilket påverkar föreningslivet. Hänger du med? Jaha, du undrar vem som äger lokalerna? Ja, det är Linköpings kommunala bolag, LKF.
Skolmaten, den måste vi göra något åt! "Rebecka, det är ingen ny fråga det här med skolmat, det har varit en het potatis i många år" Då undrar jag, varför har ingen gjort något åt det då?!??!
Om jag skriver lite varje dag istället för mycket varje gång, då kanske jag skriver mer frekvent? Jag provar den teorin så får vi se var vi hamnar.
Nu ska jag kolla på det där programmet "Roast på Berns"
Kram o Karma
Rebecka
tisdag 13 oktober 2009
Vågar Linköping gå från ord till handling?
Bussen. Jag tänker kollektivtrafik. Jag tänker Linköping. Jag tänker, vad fel vi gör! När en stad säger att de vill växa märks det många gånger först i ord och därefter i handling. Många puckar sker parallellt och ibland händer lite här och lite där. Men när vi talar om Linköping, en stad jag lär mig älska mer och mer för varje dag, så blir jag förvånad över att vi inte vågar gasa i denna uppförbacke vi står i. Ekonomi, socialekonomin, invånaren och miljön skulle vara vinnare. Nu ska vi se om jag kan få ihop mina tankar att bli ord så du förstår.
Kollektivnämnde gör säkert massa rätt, det har bara inte nått mig än. Men fram tills jag förstår helheten vill jag prata om kollektivtrafiken i Linköping.
Rent logiskt borde det vara så att man ska dra in en busstur om det är för få som nyttjar bussturen, men tyvärr visar forkningen på andra resultat.
Forskning visar att om man vill öka antalet resenärer med en linje ska man uttöka antalet avgångar. Det kan låta motsägelsefullt att sätta in fler bussar där ingen åker men det ger fler passagerare per tur än med färre avgångar. Låt mig få bli ditt exempel tills du hittar ett eget.
Eftersom jag vet att bussen inte går så fasasfullt ofta i det område jag bor, planerar jag sällan, för att nästan säga aldrig, mitt liv efter bussen. Även om jag skulle vilja det. Men när jag bott i andra städer och jag vet att bussen kommer med 5-10 minuters mellanrum - ja då, blir bussen ett naturligt val.
Tänk efter och smaka lite på det hela. Givetvis skulle det bli så!
Idag fungerar det som så att jag inte låter något av våra barn stå i 20 minuter och vänta på en buss som sen tar ytterligare 45 minuter för att ta sig till andra sidan stan. Då kör jag själv. Men om jag vet att bussen går regelbundet - japp, då är det bara att ta bussen.
Här måste kollektivtrafiknämnden tänka om och göra om. Det går att kombinera mer bussturer! Vår stad påstår sig vilja växa och då MÅSTE kollektivtrafiken hänga med så vi kan sluta använda bilen i vår vackra stad.
Men, nu sitter inte jag i kollektivnämnden...så fram tills bussarna går mer ofta så måste vi som vill åka kommunalt tjata om att det ska fungera i en familjs vardag. Och låt mig poängtera, inte utifrån singeln, paret utan barn, inte pensionären, utan från familjen och ifrån människan.
Kan inte kollektivnämnden prova i två år för att se om forskningen stämmer i något område? Vågar Linköping gå från ord till handling och bli den lite större stad vi så gärna vill?
Innan vi slutar för idag så ska jag passa på att säga GRATTIS i EFTERSKOTT till mig själv. Bara för att du ska förstå varför jag varit borta ett tag. Nästan två veckor. Men dessa två veckor har verkligen varit fyllda med politik, tankar, möten och massa kärlek till de som jag möter. Det kommer hända massor med min blogg och en hemsida ska upp och jag har fått ett politiker namn! Men det tar vi och berättar om när det är dags. Annars har jag varit på golfsemseter, varit på Liseberg med yngsta sonen och min underbara man. Haft min syster med döttrar på besök och hunnit med en hemtenta. Var i Stockholm igår och träffade en man jag gillar mycket. Skulle snart våga kalla honom vän, nä jag tänker här och nu säga att han är en gammal vän. Det känns helt rätt. Han gav mig massor av inspiration. Hunnit med vallistan till riksdag och kommun, men jag fattar inte nått så jag berättar var jag hamnar senare när det är mer bestämt liksom...
Nä, nu ska jag ta hand om min sjuka son. Tror jag kryper ner i sängen jämte honom och somnar själv.
Var rädd om dig
Rebecka
lördag 26 september 2009
En flygorganisation flera landningsbanor
Tanken har säkert tänkts förrut av någon annan där ute i verkligheten. Men nu vill jag berätta hur jag tänker lösningen på flygplansfrågan i Östergötland som gör Norrköping, Linköping, Folkpartiet och Östergötland till vinnare.
Organisationsfrågor är viktigt för hela sturkturbilden. Även för flyg. Innan du läser vidare vill jag berätta att jag inte kan något om flygvärlden. Det närmaste jag kommit en flygorganisation är när jag varit kund hos ett flyplansbolag. Men jag förtår mig på organisation. Är det något jag missar pga min okunskap i flygplansvärlden är jag övertygad om att det går att hitta en kompromiss.
Det jag vill förbereda dig för är att öppna upp dina sinnen och låta dina tidigare valda sanningar få vänta utanför en stund, så kommer läsningen bli lite lättare.
Varsågod:
Prova nu att tänka tanken att Norrköping och Linköpings är landningsbanor, i stället för städer som ska driva flygplatser, hur känns den tanken. Fundera nu lite och låt dig förstå att det som just hände är ett stort steg i rätt rikting för att slippa flygplanskriget.
När det bildas ett bolag (helst okommunalt, men jag förstår om maktlystna inom politiken vill att kommunen ska vara med)som tar hand om landningsbanorna i Östergötland har vi kommit ännu ett steg närmare en lösning om flygplats i Östergötland.
Ett bolag som ser till att få många flygplansbolag som vill starta och landa i Östergötland som möjligt, skapar vi Sveriges största flygplats!
Linköping och Norrköping ses, som sagt, inte längre som städer utan som landningsbanor.
Vi skapar även möjligheter för entreprenörer att driva transporter mellan landningsbanorna. Och det skapas ett större flöde med människor i regionen.
Vi har också på ett naturligt sätt avdramatiserat stadsfrågan om vilken stad som ska vinna flygkampen, vi gör både Linköping och Norrköping till vinnare.
Och låt oss ta frågan ett steg till. Vad är det som säger att flygorganisationen inte vill driva Malmen i Linköping? Då har vi helt plötsligt tre landningsbanor! Givetvis måste det finnas sådana där flygledarorganisationer på varje flygplats - men den strukturen får bolaget ta hand. Politken ska skapa förutsättningarna där entreprenören ser möjligheterna.
Hade jag varit KLM eller SAS eller vilket bolag som helst och jag får möjlighet att ha fler landingstillfällen borde jag kunna få mer ekonomi i Östergötland. Men som sagt, jag kan inget om hur flygplansbolag drivs. Det jag ser är bara att det är dags att hitta en lösning innan KLM slutar flyga i Östergötland överhuvud taget.
Så, om du kan flygplatstänk och antagligen har din valda sanning i hur det fungerar där ute - berätta för oss - hur vill du se lösningen?!
En tanke som kommer till mig här och nu, är att låta det kommunala Marknadsbolaget bli FLYGORGANINSTIONSÄGARE. Då kan ju kommunen dra sig ur Marknadsbolaget och de tjänar sina egna pengar tillsammans med de stora företagen i vår region. Den tanken är inte färdigtänkt. Ville bara berätta att den kom som sagt, här och nu....
Nu ska jag åka och äta lite mat. Men jag hoppas vi får anledning att återkomma med frågan och lösningen snart. För processen får inte stanna upp bara för att det är val 2010. Det är nya tider nu och våra ramar om hur det alltid har varit är bara en vald sanning, vi kan välja nya sanningar.
KRAM PÅ DIG
//Rebecka
måndag 21 september 2009
Studentliteratur
Okej, nu ska jag blogga om studentliteratur enkom för att det stör min vardagsbild. Hade detta varit för två år sedan hade jag bara sagt "som du bäddar får du ligga" och varit totalt omedveten och ointresserad om hur jakten och ekonomin kring studentlit eratur faktiskt påverkar olika. Det läskiga är att det beror på vilket ämne du läser. Mina frågor är om det är okej, ska det va så ojämnt på universitetsnivå att få tag i litteratur? Eftersom jag sitter med i ämnesnämnden har jag förstått vad det beror på.
Att hitta "billig litteratur" är inte svårt, frågan är väl dom om jag personligen vill läsa "billig litteratur" då fri marknad fungerar bra mellan studenterna och då blir billigt oftast "väl använt". Det tar även tid att luska fram och strukturera upp köpet med begagnad litteratur - tid är också pengar.
Men om jag vill köpa ny litteratur kan det vara ett ännu mer helvete. Framför allt om du läser den bästa ämnesdiciplinen på jorden, statsvetenskap. Och allt brister i kommunikationen mellan de ansvariga på statsvetenskapen, lektorerna (lärarna, föreläsarna)och studentbokhandeln.
Det roliga i det hela är att på nationalekonomin då läste vi på tre kurser, tre böcker. Det fungerade och användes flitigt i alla tre kurserna. Ekonomiskt sett var det guld! De fanns tillgängliga - begagnat och nytt. KLOCKRENT!
På Media och kommunikation hade vi en bok som studerades noga och ett kompendium. Allt fanns inne på bokhandeln enligt överenskommelse.
I Ledarskapsutbildningen - ja, där var föreläsarna som lågstadieläraren och verkligeh satte litteraturen i våra händer. Najs.
Och så kommer jag till Statsvetenskapen. År 1 funkade det okej, inte klockrent, men okej. Nu år 2, så har fortfarande inte all litteratur kommit till den kurs som påbörjades den 19 augusti!
Är detta okej? Föreläsaren skiter ju i vilket, ansvaret ligger på mig att hitta litteratur och det är okej, samtidigt som det borde störa deras bild med tanke på undervisningen och studieresultatet. Hursom, lektorerna ska rapportera till studentbokhandeln så att litteratur finns tillgängligt där två veckor före kursstart. Jag beställde mina böcker den 19 augusti - då hade studentbokhandeln inte fått listan på våra böcker. Tjejen i kassan sa att det var första gången hon såg listan (den jag hade i handen)
Idag har alla böcker kommit utom en.
Skit samma hur jag löser min litteraturlista egentligen. Det som är intressant är hur överenskommelser följs utifrån vilken kultur som finns i respektive ämne där respektive individ agerar.
Så än en gång - vi måste börja arbeta med attityd i samhället. Låt oss satsa på...kan jag säga ett kollektivt individansvar eller ska vi hitta ett annat ord som gör att vi tar ansvar för oss själva, men ändå ser till att kollektivet fungerar. Civilkurage är ett ord, men kanske inte passar in i alla sammanhang, men någonstans är det den innebörden som bör lyftas som helhet.
Nu ska jag sätta mig och skriva metoduppgifter utifrån litteratur som jag inte fått...än...tillslut hittade jag en person i Stockholm som har boken, nu ska vi bara få den till Linköping. Skam den som ger sig!
Var rädd om dig och de runt omkring dig!
//Rebecka
Att hitta "billig litteratur" är inte svårt, frågan är väl dom om jag personligen vill läsa "billig litteratur" då fri marknad fungerar bra mellan studenterna och då blir billigt oftast "väl använt". Det tar även tid att luska fram och strukturera upp köpet med begagnad litteratur - tid är också pengar.
Men om jag vill köpa ny litteratur kan det vara ett ännu mer helvete. Framför allt om du läser den bästa ämnesdiciplinen på jorden, statsvetenskap. Och allt brister i kommunikationen mellan de ansvariga på statsvetenskapen, lektorerna (lärarna, föreläsarna)och studentbokhandeln.
Det roliga i det hela är att på nationalekonomin då läste vi på tre kurser, tre böcker. Det fungerade och användes flitigt i alla tre kurserna. Ekonomiskt sett var det guld! De fanns tillgängliga - begagnat och nytt. KLOCKRENT!
På Media och kommunikation hade vi en bok som studerades noga och ett kompendium. Allt fanns inne på bokhandeln enligt överenskommelse.
I Ledarskapsutbildningen - ja, där var föreläsarna som lågstadieläraren och verkligeh satte litteraturen i våra händer. Najs.
Och så kommer jag till Statsvetenskapen. År 1 funkade det okej, inte klockrent, men okej. Nu år 2, så har fortfarande inte all litteratur kommit till den kurs som påbörjades den 19 augusti!
Är detta okej? Föreläsaren skiter ju i vilket, ansvaret ligger på mig att hitta litteratur och det är okej, samtidigt som det borde störa deras bild med tanke på undervisningen och studieresultatet. Hursom, lektorerna ska rapportera till studentbokhandeln så att litteratur finns tillgängligt där två veckor före kursstart. Jag beställde mina böcker den 19 augusti - då hade studentbokhandeln inte fått listan på våra böcker. Tjejen i kassan sa att det var första gången hon såg listan (den jag hade i handen)
Idag har alla böcker kommit utom en.
Skit samma hur jag löser min litteraturlista egentligen. Det som är intressant är hur överenskommelser följs utifrån vilken kultur som finns i respektive ämne där respektive individ agerar.
Så än en gång - vi måste börja arbeta med attityd i samhället. Låt oss satsa på...kan jag säga ett kollektivt individansvar eller ska vi hitta ett annat ord som gör att vi tar ansvar för oss själva, men ändå ser till att kollektivet fungerar. Civilkurage är ett ord, men kanske inte passar in i alla sammanhang, men någonstans är det den innebörden som bör lyftas som helhet.
Nu ska jag sätta mig och skriva metoduppgifter utifrån litteratur som jag inte fått...än...tillslut hittade jag en person i Stockholm som har boken, nu ska vi bara få den till Linköping. Skam den som ger sig!
Var rädd om dig och de runt omkring dig!
//Rebecka
torsdag 17 september 2009
Folkpartiet måste riva de socialdemokratiska monopolen
Företag och företagspolitik är utslagsgivande för varje växande stad. Det är företag som skapar tillväxt och arbetstillfällen. Detta är inget nytt i teorin, men att få ord till att bli handling verkar vara en trög och långsam process, även för partier med rätt företagspolitik. Om inget drastiskt händer kommer detta få förödande konsekvenser för Sveriges småföretag. Inom 10 år kommer vi ha minst 30 000 färre företag än idag allt enligt färska siffror från SCB. Politiken måste agera tydligare, tidigare och tuffare för företagens och för Sveriges skull.
Jag vågar påstå att det är i kommunerna vi måste agera hårdare och tydligare. I många städer fokuserar kommunen själva på att driva företag, min kommun är absolut inget undantag, tvärtom och kommunen gör det bra, men är det den politik vi folkpartister vill legitimera? Att kommuner ska driva och äga företag, är inte det socialdemokraternas synsätt på företagspolitik? Frågan är om vi, som parti och som aktörer i en alliansregering ger de rätta politiska förutsättningarna på kommunnivå? Stöttar riksnivån kommunerna i processen att nå en sund konkurrens? Sveriges medborgare och företagare eftersökte en förändring när de röstade fram Alliansen till makten, tre år senare söker de fortfarande förändring.
Det är de små och medelstora företagen med entreprenören bakom som tar risken eller chansen att skapa sin framtid och ger andra förutsättningarna till arbete. Det är den lilla och medelstora företagaren som borde ges chansen att starta företag på en fri marknad. Politiken måste fokusera på att röja hinder för företagare, så att företagaren kan koncentrera sig på tillväxt. Individer som tar initiativ och risk att starta och driva företag bör inte mötas av byråkrati, hinder och absolut inte konkurrens från kommunala bolag. Politikens uppgift är att skapa förutsättningar där entreprenören ser möjligheter. Gör vi det tillräckligt i svenska kommuner? Jag tycker inte det och inte heller företagarna.
Företagarepolitik är välfärdspolitik. Därför är vi skyldiga att våga driva vår företagspolitik genom att riva hinder och skapa medgång för entreprenören och företagaren. Folkpartiet vill att det blir enklare, roligare och mer lönsamt att driva företag. Det är den politiken vi säger att vi tror på. Det är dags att i handling visa att det är den politiken vi vill ska drivas i våra kommuner.
Vi har ett stort arbete framför oss. Vi måste riva de socialdemokratiska monopolen försiktigt. Det kommer bli en smärtsam process ute i kommunerna, men den måste påbörjas. Alliansen har ett väl inarbetet teoretiskt koncept för företagaren, vi måste agera i samma entreprenörsanda som vi säger att vi tror på. Folkpartiet vill skapa förutsättningar och arbete och därmed skatteintäkter, allt för att vår politik ska kunna skapa en god skola, vård och omsorg.
Jag tror att Folkpartiets välfärdspolitik och jag tror vår företagspolitik är rätt för entreprenören. Jag tror på samarbetet med Alliansen. Därför är det dags att vi vågar stå för vår företagspolitik genom att ord måste bli till handling innan det är försent.
tisdag 8 september 2009
Kameror ger grundtrygghet och vi blir mer demokratiskt fria.
Jag är en liberal människa och jag har en liberal grundinställning till livet och vågar ändå påstå att kameror ger en grundtrygghet och därmed blir vi mer demokratiskt fria. Många av mina partikamrater hävdar raka motsatsen. Varför är inte svårt att svar på, men ligger det någon sanning i mitt påstående?
Det finns en strävan efter trygghet hos oss alla. Kanske är det den först känsla vi försöker åstadkomma så fort vi blir ansvariga över människor. Jag tänker på föräldrarna som vill skapa trygghet i sin familj, chefen som vill skapa trygghet i sin arbetsgrupp och skolan som vill skapa trygghet för sina elever och lärare.
Du är fri när du är trygg eller du känner trygghet när du är fri. Inget är rätt och inget är fel. Men i ett samhälle där inte alla utgår ifrån det goda så har vi idag tappat en del av tryggheten. Ta de människor, oavsett kön, oavsett sexuell läggning, oavsett ålder, men som inte vågar ge sig ut på gatorna när det börjat skymma för att de är rädda för att bli skadade. Är den människan fri, trygg eller känner den någon form av trygghet? Jag kan ta fler exempel med personen som driver ett företag som ideligen får det sabboterat eller skolorna som får sina lokaler vandaliserade och vem betalar? I slutändan är det alltid du och jag. Skattepengarna eller på grund av höjda priser på varorna eller högre försäkringspremier.
Mitt påstående om att kameror ger grundtrygghet och därmed blir vi mer fria är för mig en stor sanning idag 2009. År 1988 hade jag inte hållit med om det, för då var det en annan grundinställning till individen från samhället och staten. Vi skulle alla stöpas i samma form och var någon annorlunda var de inte alltid välkomna. Känns det igen idag, så vill jag lova att det var värre förr. Vi hade också en känsla av ”storebror ser dig” inmatat i ryggen. Staten kontrollerade dig, så du inte skulle göra något som inte staten gillade.
Idag handlar det inte längre om staten. Idag handlar det om att de människor som inte vill rätta in sig i ledet utan skapar oreda, utgifter, slagsmål och mord det är de människor vi måste kolla upp och bevaka.
Jag bor i en stad där tre mord har begåtts inom, i princip på dagen, fem år. Jag bor i ett land där två ministrar mördats. Tack vare kameraövervakning fick polisen tag i Anna Linds mördare. Det fick mig att känna mig tryggare. TACK!
Jag har besökt Monaco och där kryllar det med kameror. Och det kändes konstigt, men väldigt bra. I mitten av veckan var det roligt, jag vinkade och dansade till kamerorna i slutet av veckan tänkte jag inte på det mer än vid några enstaka tillfällen. Men det är där...
I London har de ett ännu mer utvecklat kamerasystem, dit kanske vi kommer kanske inte. Men min personliga integritet vill ha kamera – jag känner mig mer kränkt av att bli kränkt utan kamera än jag känner mig kränkt av att bli kränkt utan kamera. I alla fall när olyckan är framme och det är den på tok för ofta.
Kanske handlar kameror inte om personlig integritet, kanske handlar det bara om vilken inställning du har till övervakning. Jag är för kameraövervakning för idag 2009 litar jag på staten, det gjorde jag inte när det var den röda röran som skulle ha kontroll på kamerorna.
Sanning eller ej? Ja, det är min sanning och kanske delar du den med mig, fundera en stund, vem är det du tänker på när du säger ja eller nej till kamera...
//Rebecka
söndag 6 september 2009
Svenskt Näringsliv bör undvika lagen
Vi måste se över turordnings reglerna i lagen om anställningsskydd. Svenskt Näringsliv skulle långsiktigt tjäna på att undvika att stödja sig på lagen samtidigt skulle detta hjälpa till att få en attitydförändring gentemot entreprenörernas chans och risktagande.
Turordnings reglerna säger att den som är sist anställd är först att gå vid uppsägningar, med vissa undantag. Denna regel medverkar till hög arbetslöshet bland invandrare och ungdomar. Den invaggar också till en falsk trygghet. Vem vågar chansa att byta jobb och markant öka risken för arbetslöshet? Och vantrivs du på ditt arbete höjs även sjukskrivningarna Vi är idag mer förtidspensionärer än företagare i vårt land.
Lagen är fylld med kryphål och det lilla och medelstora företaget gör allt för att hitta dem. Vi borde ta bort makten från stat och fack och istället låta individerna själva fatta sina ekonomiska beslut, men med väl utarbetade socialförsäkringar Svenskt Näringsliv borde stödja och verka för att lagstiftningen förändras. Eller är de oroliga för ett maktskifte?
Lagen kom till under Palmes röda tid. Då kunde det vara nyttigt med denna repost. Nu är det 2009 och samhället har förändrats en hel del. Vi, individer är mer kompetenta än någonsin, det är dags att staten visar att de litar på oss människor som skapar samhället.
Kram å Karma
//Rebecka
lördag 5 september 2009
Linköpings Kärleksparad
Undra om jag vågar säja att Kärleksparaden är motsvarigheten till Pride? Eller är det en dröm som kanske kan bli sann om några år? Hursom helst. Idag deltog jag för första gången i Kärleksparaden och jag frågade om min 9-åriga, mycket kloka son, ville följa med. Varför ska jag det frågade han. Den frågan innebar att jag fick sätta egna ord på varför vi borde gå med i en parad som värnar om kärlek. Här kan ni läsa mitt svar till Ludwig.
Vad betyder ordet kärlek, frågar jag min son. Det betyder att jag tycker mycket om någon i mitt hjärta svarar 9-åringen. Spelar det någon roll om det är en tjej eller kille, frågar jag. Nä, men jag vill inte pussa en kille, svarar Ludwig. Men gör det något VEM jag blir kär i fårgar jag. Ludwig svarar att det inte spelar någon roll, bara jag stannar hos pappa. Jag sa att jag inte har några som helst planer på att sluta vara kär i pappa.
Vi sitter och småpratar lite. Jag ställer frågor och han får svara. Han berättar om våra vänner som har olika kärleksförhållanden där killar bor med killar och tjejer med tjejer. Han tycker det är lite konstigt i de förhållandena där killen är mycket yngre än tjejen, men inte lika konstigt när killen är äldre än tjejen. Men om var samma kön spelade åldern ingen roll. Jag frågade varför han gjorde skillnad, då blir han tyst och tänker en stund. Men mamma, säger han, det är nog bara att jag är van att tänka så. Tror du att du kan tänka om, frågar jag. Ja, men nu orkar jag inte prata mer om detta, vi måste skynda oss, Mattias och dom andra väntar på oss.
Vi åkte till parkeringen där vi skulle samlas. Det var poliser där och dansare. Ludwig tyckte det var spännande, mest spännande var det att få gå mitt i vägen. Han gick och småpratade med våra vänner och han tittade mycket på de som inte gick i paraden. Han frågar mig varför de inte går med, dom hinner ju. Jag svarade att dom kanske inte vågar. Han nöjde sig med det svaret där och då.
Jag är nöjd med Kärleksparaden. Inte bara för att jag gick med i tåget och visade min ståndpunkt till kärlekens villkor, eller för att paraden blev otroligt lyckad och var väldigt välarrangerad. Nä, jag är stolt över att jag vågade börja bryta tankarna hos min son. Och jag hoppas att han kommer att forstätta förstå hur viktigt det är att få vara sig själv - i alla lägen. För alla är olika och det, det är okej!
//Rebecka
torsdag 3 september 2009
Är det okej att jag hoppar idag
Nu har jag pratat om Folkpartivisionen, processen jag vill vara med och skapa i Folkpartiet, samt mig själv i dagarna tre. Jag har haft ont i halsen och nu så här efteråt kan jag erkänna att jag nog haft lite feber också. Men dessa tre turnédagar har varit görroliga. Lärde mig massor!Ett riktigt gott gäng som kommer att ta FP till skyarna!
MEN,jag vill faktiskt prioritera min säng och min man nu när jag äntligen kommit hem. Är det okej? Jag hoppas det, för jag vill verkligen krama Anders och min kudde. Så vi får ses imorgon, så ska berätta och komma med bilder utifrån dessa härlga och intensiva dagar!
Kram å Karma
Rebecka
MEN,jag vill faktiskt prioritera min säng och min man nu när jag äntligen kommit hem. Är det okej? Jag hoppas det, för jag vill verkligen krama Anders och min kudde. Så vi får ses imorgon, så ska berätta och komma med bilder utifrån dessa härlga och intensiva dagar!
Kram å Karma
Rebecka
onsdag 2 september 2009
Statsbärande partiet
Ensam är aldrig stark, men ibland måste man bara bita ihop. Folkpartiet har gjort det påtok för länge. Nu är vi på gång att växa och tillsammans ska vi se till att det politiska systemet, din verklighet,ska bli mer flexiblet.
Vilka fina ord. Det värsta är att jag menar dem. I Folkpartiet har vi en mängd med kompetenta människor med ännu mer erfarenhet. Alla med en gemensam vision; individens rätt frihet och ansvar.
Vi håller på att riva de väggar som socialdemokratin har fått lov att fritt bygga under en allt för lång tid. Göran Persson var en bra murare, men på vissa ställen missade han lägga i murbruk - det är i de glappen som vi börjar riva. Hänger du med?
Ta föräldraförsäkringen som ett exempel. Är den bra för barnet och familjen? Borde den inte fungra på något annat sätt. I Folkpartiet har vi Linnéa Darell som kan hur mycket som helst om alla socialförsäkringar.
EU-frågan. Är vi nöjda där? Jag är inte det. Jag vet att vi kan göra mer för att hjälpa till utanför våra egna gränser. Karin Granbom Ellison vet precis hur.
Äldrevården. Vad behöver förändras för att verkligheten ska fungera? Eller ska vi tänka tvärtom? Per-Niklas Lowén vet vad som krävs för att äldrevården ska bli bättre för just de äldre och personalen.
FRA - vad kunde gjorts bättre? Jag vet en som hade gjort bra från början. Mathias Sundin skulle inte vara rädd för att visa vad Folkpartiet egentligen kände i den frågan.
Själv tycker jag att jag borde få vara med och ge idrotten i vårt land ett ansikte. Skapande som genererar handling som genererar skatteintäkter som genererar pengar till skola vård och omsorg.
Jag skulle kunna räkna upp flera kategorier där vi har otroligt kompetenta Folkpartister och jag lägger ingen värdering i de jag räknat upp. Så du som läser och älskar att tolka - lägg ner är du gullig. Alla är viktiga och alla behövs just för att vi ska kunna bli det kommun-ohc statsbärande paritet. Ingen kan göra allt men alla kan göra något är ingen klyscha i mitt liv. Det är min verklighet.
Men nu ber min man så himla ödmjukt och snällt om att få låna min dator. Hans dator har nämligen ingen laddning till batteriet, för den har jag lånat mohahahah
Tills vidare
Var rädd om dig
//Rebecka
Vilka fina ord. Det värsta är att jag menar dem. I Folkpartiet har vi en mängd med kompetenta människor med ännu mer erfarenhet. Alla med en gemensam vision; individens rätt frihet och ansvar.
Vi håller på att riva de väggar som socialdemokratin har fått lov att fritt bygga under en allt för lång tid. Göran Persson var en bra murare, men på vissa ställen missade han lägga i murbruk - det är i de glappen som vi börjar riva. Hänger du med?
Ta föräldraförsäkringen som ett exempel. Är den bra för barnet och familjen? Borde den inte fungra på något annat sätt. I Folkpartiet har vi Linnéa Darell som kan hur mycket som helst om alla socialförsäkringar.
EU-frågan. Är vi nöjda där? Jag är inte det. Jag vet att vi kan göra mer för att hjälpa till utanför våra egna gränser. Karin Granbom Ellison vet precis hur.
Äldrevården. Vad behöver förändras för att verkligheten ska fungera? Eller ska vi tänka tvärtom? Per-Niklas Lowén vet vad som krävs för att äldrevården ska bli bättre för just de äldre och personalen.
FRA - vad kunde gjorts bättre? Jag vet en som hade gjort bra från början. Mathias Sundin skulle inte vara rädd för att visa vad Folkpartiet egentligen kände i den frågan.
Själv tycker jag att jag borde få vara med och ge idrotten i vårt land ett ansikte. Skapande som genererar handling som genererar skatteintäkter som genererar pengar till skola vård och omsorg.
Jag skulle kunna räkna upp flera kategorier där vi har otroligt kompetenta Folkpartister och jag lägger ingen värdering i de jag räknat upp. Så du som läser och älskar att tolka - lägg ner är du gullig. Alla är viktiga och alla behövs just för att vi ska kunna bli det kommun-ohc statsbärande paritet. Ingen kan göra allt men alla kan göra något är ingen klyscha i mitt liv. Det är min verklighet.
Men nu ber min man så himla ödmjukt och snällt om att få låna min dator. Hans dator har nämligen ingen laddning till batteriet, för den har jag lånat mohahahah
Tills vidare
Var rädd om dig
//Rebecka
måndag 31 augusti 2009
Näringsliv, idrott och turism
Entreprenörens rätt till sund kommunal konkurrens, idrottens rättigheter - samhällets skyldigheter samt turistnäringen. Letar du här finner du mitt engagemang som den lyssnande politikern.
Jag har bestämt mig att jag kandiderar till kommunfullmäktige och till riksdagen och det är här jag är otroligt angelägen om att få reda på dina åsikter. Därför är jag ute och besöker företag med entreprenörer, idrottsföreningar och de runt omkring samt jag lyssnar av vad våra kommuninvånare vill med vår stad.
Jag har kommit fram till att politikens konskevenser är verklighet och inte alltid så flexibel som kan vara ett önskemål från entreprenören, idrotten eller näringslivets drömmar.
Okej,
Folkpartiets politik vill sänka egenavgiften och arbetsgivaravgiften - det vill entreprenören också! Det ska vara lönsamt, inte kostsamt att ha anställda.
Vi behöver skapa fler idrottsevenemang. Det vill idrotten med. Då måste vi modernisera och renovera många anläggningar. Det vill idrotten och näringslivet. Politiken eller ska jag säga att idrotten och näringslivets människor vill att deras skattepengar ska användas till detta.
Turismnäringen. Ja, vad kan jag säga. Jag är västkusttjej, men det är inte min idé att vi ska använda vattnet i Linköing till något härligt. Men jag är gärna med och förverkligar invånarnas dröm och önskning - gör centrala Linköpings vatten mer användbart för båtar, bad och andra härliga idéer. Stan vid ån måste få bli ett begrepp.
Jag har tålamod. Folkpartiet ska åter bli det långsiktigt statsbärande partiet, jag vill vara med på den resan.
Rebecka - ditt kryss i valet 2010
//Rebecka
torsdag 27 augusti 2009
Äntligen tillbaka
Nu är jag tillbaka från semestern och jag är hungrigare än någonsin på att ta tag i mina politiska planer. Jag har gjort mycket av det där jobbet som tar tid att göra och som inte syns förrän en tid senare. Och nu...nu börjar det. Men vad är det jag har gjort och vad är det jag vill göra?
Nu är det inom partivärlden dags att positionera sig och det är inte en lätt uppgift när spelplanen och reglerna inte är glasklara för en nykomling. Men jag lägger mig platt och gör så gott jag kan. Vad mer kan jag göra?
Imorgon är deadline för att nominera och nominera sig till kommun-landsting och riksdag. Jag har skickat in till kommunfullmäktige och till riksdagslistan. Vad som händer nu har jag fått förklarat, men utifrån dessa historier ska det bli otroligt intressant att uppleva de beskrivande ögonblicken av det interna provval som pågår nu en tid framöver.
Det som blir en intressant tanke för mig är att så lite jag lärde mig om det politiska livet på riktigt i skolan. Jag trodde, ärligt talat, om jag kryssade någon till kommunfullmäktige och den hamnade etta på listan, så skulle den bli ledare för partiet. Korkad eller är det någon mer som trodde så?! Kyrssar du ingen så är det den som står etta på listan som blir etta till att komma in i respektive fullmäktige. Ja, jag kan förklara tydligare när vi träffas ute i valet.
Jag har gjort klart min broschyr, tagit de mesta fotona och börjat boka de flesta mötena med små och medelstora bolag, idrotten och turistnäringen. Planen är att fokusera på att få ut min blogg till verkligheten - lite läskigt med tanke på att jag såg idag att hela 70% av Sveriges befolkning INTE läser bloggar och ändå har bloggar en sån genomslagskraft. Märkligt...
Sitter och snickrar på hemsida, funktioner, varumärke, mediastrategi. Samtidigt som jag snickrar ihop åsikter som jag vill publicera. Satan gatan vad spännande det är!
Oj, måste hinna med mina studier också, men det är ju bara att läsa och komma ihåg. Det förstämnda är inga problem...åldern tar ut sin rätt som den 36 åring jag är.
Har du tips tankar och idéer och lusta att bara slänga ur dig några - varmt välkommen!
Det som skrämmer mig lite är mina partivänner eller ska jag säga lagkamrater. Nu pratar jag inte om de i min stad eller mitt län - nä, jag blir lite rädd för attityden på riksnivå. Jag tror jag stannar där.
Dags att laga mat till en son,dotter, dotters pojkvän och mig själv, pasta med baconsås är beställt i svininfluensans tider.
Var rädd om dig
//Rebecka
Nu är det inom partivärlden dags att positionera sig och det är inte en lätt uppgift när spelplanen och reglerna inte är glasklara för en nykomling. Men jag lägger mig platt och gör så gott jag kan. Vad mer kan jag göra?
Imorgon är deadline för att nominera och nominera sig till kommun-landsting och riksdag. Jag har skickat in till kommunfullmäktige och till riksdagslistan. Vad som händer nu har jag fått förklarat, men utifrån dessa historier ska det bli otroligt intressant att uppleva de beskrivande ögonblicken av det interna provval som pågår nu en tid framöver.
Det som blir en intressant tanke för mig är att så lite jag lärde mig om det politiska livet på riktigt i skolan. Jag trodde, ärligt talat, om jag kryssade någon till kommunfullmäktige och den hamnade etta på listan, så skulle den bli ledare för partiet. Korkad eller är det någon mer som trodde så?! Kyrssar du ingen så är det den som står etta på listan som blir etta till att komma in i respektive fullmäktige. Ja, jag kan förklara tydligare när vi träffas ute i valet.
Jag har gjort klart min broschyr, tagit de mesta fotona och börjat boka de flesta mötena med små och medelstora bolag, idrotten och turistnäringen. Planen är att fokusera på att få ut min blogg till verkligheten - lite läskigt med tanke på att jag såg idag att hela 70% av Sveriges befolkning INTE läser bloggar och ändå har bloggar en sån genomslagskraft. Märkligt...
Sitter och snickrar på hemsida, funktioner, varumärke, mediastrategi. Samtidigt som jag snickrar ihop åsikter som jag vill publicera. Satan gatan vad spännande det är!
Oj, måste hinna med mina studier också, men det är ju bara att läsa och komma ihåg. Det förstämnda är inga problem...åldern tar ut sin rätt som den 36 åring jag är.
Har du tips tankar och idéer och lusta att bara slänga ur dig några - varmt välkommen!
Det som skrämmer mig lite är mina partivänner eller ska jag säga lagkamrater. Nu pratar jag inte om de i min stad eller mitt län - nä, jag blir lite rädd för attityden på riksnivå. Jag tror jag stannar där.
Dags att laga mat till en son,dotter, dotters pojkvän och mig själv, pasta med baconsås är beställt i svininfluensans tider.
Var rädd om dig
//Rebecka
fredag 31 juli 2009
Mänsklig rättighet i Sverige
Är mänsklig rättighet i Sverige detsamma som i Irak? Yttrandefrihet och demokrati. Det är någonstans det vi har som grundläggande principer vad som är drägligt över att vara människa. Rent vatten är det en mänsklig rättighet, rent vatten som jag dricker eller det rena vattnet i badhuset - vilket är viktigast idag i Sverige?
Jag tror att vi kommit otroligt långt i vårat land och därför behöver fokusera på två saker. Förtydliga och förbättra lägsta nivån i Sverige, men framför allt behöver vi svenskar förstå att vi kan hjälpa till att påverka i de länder där det inte finns någon lägsta nivå. Här kan vi som individer och som land göra massor för andra. Därför är EU viktigare än någonsin. Därför är Sveriges ordförandeskap viktigare än någonsin.
Frågan är vilka frågor som verkligen kommer att dryftas runt bordet. Var ÄR det verkliga fokus? På ekonomin såklart och vår hemska världskris. Men något som jag vill berömma är sättet som regeringen, med Folkpartiets näringslivsfrågor, fått oss svenskar att faktiskt handla. Renoveringarna öka, även om husbyggandet sjunkit hjälper detta den lilla byggfirman och daglivaruhandeln ökade med 5%+ i juli månad jämfört med förra året. GRATTIS OSS! BRA JOBBAT!
Inte för att shopping och byggande är mänskliga rättigheter, så är det ändå ett HOPP som tänds. När hopp tänds kan under skapas. Energier sätts igång i överflöd och då,då kan vad som helst hända. Det blir liksom bara hjärnan som sätter gränserna...
Tillbaka till ursprungstanken. Vad är mänsklig rättighet i Sverige? Bredbandsnät i Norrland? Jag tycker inte det. Men är det en mänsklig rättighet att få bo var som helst i Sverige med samma förutsättningar? Jag tycker inte att samma förutsättningar finns någonstans - vi kan sträva efter de fysiska förutsättningarnas likhet, men det går att nå.
En kompis till mig sa en gång: "det är först när alla har samma förutsättningar som någon kan bli bäst" Jag gillar det uttrycket, MEN det kan inte gälla livet. Livet är ingen tävling.
Däremot drivs jag av att se till att så många som möjligt får samma information och verktyg, det skapar en möjlighet för individen att själv välja att göra vad den vill med kunskapen och sitt liv. Inga fyrkantiga lådor här inte!
Jag förbehåller mig alltså rätten att behandla alla olika, då alla är olika, det är dags för samhället att förstå och verka utifrån det.
Gör vad du vill med din dag - har du behov som inte är en mänsklig rättighet - så kan bara du själv se till att det blir verklighet. Jag tror på dig!
//Rebecka
Jag tror att vi kommit otroligt långt i vårat land och därför behöver fokusera på två saker. Förtydliga och förbättra lägsta nivån i Sverige, men framför allt behöver vi svenskar förstå att vi kan hjälpa till att påverka i de länder där det inte finns någon lägsta nivå. Här kan vi som individer och som land göra massor för andra. Därför är EU viktigare än någonsin. Därför är Sveriges ordförandeskap viktigare än någonsin.
Frågan är vilka frågor som verkligen kommer att dryftas runt bordet. Var ÄR det verkliga fokus? På ekonomin såklart och vår hemska världskris. Men något som jag vill berömma är sättet som regeringen, med Folkpartiets näringslivsfrågor, fått oss svenskar att faktiskt handla. Renoveringarna öka, även om husbyggandet sjunkit hjälper detta den lilla byggfirman och daglivaruhandeln ökade med 5%+ i juli månad jämfört med förra året. GRATTIS OSS! BRA JOBBAT!
Inte för att shopping och byggande är mänskliga rättigheter, så är det ändå ett HOPP som tänds. När hopp tänds kan under skapas. Energier sätts igång i överflöd och då,då kan vad som helst hända. Det blir liksom bara hjärnan som sätter gränserna...
Tillbaka till ursprungstanken. Vad är mänsklig rättighet i Sverige? Bredbandsnät i Norrland? Jag tycker inte det. Men är det en mänsklig rättighet att få bo var som helst i Sverige med samma förutsättningar? Jag tycker inte att samma förutsättningar finns någonstans - vi kan sträva efter de fysiska förutsättningarnas likhet, men det går att nå.
En kompis till mig sa en gång: "det är först när alla har samma förutsättningar som någon kan bli bäst" Jag gillar det uttrycket, MEN det kan inte gälla livet. Livet är ingen tävling.
Däremot drivs jag av att se till att så många som möjligt får samma information och verktyg, det skapar en möjlighet för individen att själv välja att göra vad den vill med kunskapen och sitt liv. Inga fyrkantiga lådor här inte!
Jag förbehåller mig alltså rätten att behandla alla olika, då alla är olika, det är dags för samhället att förstå och verka utifrån det.
Gör vad du vill med din dag - har du behov som inte är en mänsklig rättighet - så kan bara du själv se till att det blir verklighet. Jag tror på dig!
//Rebecka
måndag 27 juli 2009
Landstinget i ett nötskal
Är det inte dags nu att mentaliteten i Landstingspersonalen förändras? Är det inte dags att lägsta nivån i Landstingets regi lyfter sig några snäpp och börjar möta 2009 års servic och krav från sina patienter? Jag bara undrar.
Igår träffade jag en kvinna, Pia, som lidit något enormt de senaste åren pga en axel. Jag har följt Pia i fem år och jag kan därför säga att, trots att jag inte levt med hennes smärta varje dag. Har jag sett hur hon kämpat på många plan.
Igår blev jag riktigt irriterad och frågade Pia om jag får skriva och berätta om hennes erfarenhet av svensk sjukvård. Vill du bli irriterad? Läs då vidare.
En snabb recension av Pias axel. För fem år sen hade Pia ont. Fick ett träningschema som hon följde, tro mig, till punkt och pricka. Kämpade i ett år. Hjälpte inte. Började sina första kortisonsprutor. Hjälpte för studen. Fortsatte träna...allt som landstingsdoktorn sagt. Blev värre. Gick en dag i annat ärende till företagsläkaren, som samtidigt tog en titt på axeln. Säger att hon inte ska träna - det är en förslitningskada. Praktiska grejjer fixas och Pia får en operationstid. Nu har det gått 3½ år! Pia anser ändå inte att axeln läker som den ska. Gnäller lite till sin landstingsläkare. Läkaren säger att det är som det ska - ger henne kortisonsprutor. Efter 6 månader hjälper inte ens dessa sprutor. Pia har ont. Går en dag till en privatläkare. Dom röntgar axeln och ser direkt att nyckelbenet inte ligger som det ska och säger; vill du kan vi operera dig på måndag.
Pia ser med stora ögon på privatläkaren och säger; "nej, jag tar mina plåtar och går till min landstingsläkare"
Nu ringer Pia till sin landstingsläkare och berättar om plåtarna och säger att det ska tydligen bara vara att operera. NU kommer det värsta!
Svaret Pia får i telefonen är: så kan vi inte göra, först måste du få en remiss till röntgen. Sen ska en läkare titta på röntgenplåtarna och sen måste du vänta på en operationstid, kan ta 3-6 månader.
Pia svarar häpet: men jag sitter med plåtarna här - kan ingen titta på dom nu?
Repliken lyder: nä, det fungerar inte på det sättet.
Pia är inte sjukskriven för sin axel. Har endast varit sjukskriven då hon opererade sig första gången för förslitningsskadan. Pia skulle lätt kunna sjukskriva sig för sin skada, men det ligger inte i hennes natur eller åsikt att vara sjukskriven OM du inte måste.
Pia väljer nu att ringa tillbaka till privatläkaren och bokar en operationstid. Tre dagar senare är hon opererad och mår redan samma dag bättre. Ont, men ändå nöjd och 25 000 kronor fattigare.
Vad som retar mig är flera saker:
1) attityden från landstinget
2) Pia betalar skatt för att få sjukvård
3) Pia köper en operation och betalar skatt en gång till?
4) Varför kan inte Landstinget bli bättre än privatvården?
Det som jag glädjs åt är att Pia inte sjukskrivit sig någon gång! Men alla är inte som Pia, på gott och ont. Vad hade inte hennes sjukskrivning kunnat kosta?
Nä, det är inte alltid de sjuka som ser till att kostnaderna inom sjukvården är hög. Kolla in effektiviteten, attityden och mentaliteten hos de som arbetar inom vården. Kan inte de kolla hur privatvåden gör och göra det ännu bättre?
Jag tänker så här. Tandvården kunde - då borde landstingets övriga avdelningar också kunna! Eller?! Rätta mig gärna om du anser att jag har fel!
Och givetvis; ingen regel utan undantag. Jag vet att det finns avdelingar inom landstinget som är underbara! Men jag tror att vi kan hitta en majoritet av underbara avdelningar istället för tvärtom! Vad tror du?
//Rebecka
Igår träffade jag en kvinna, Pia, som lidit något enormt de senaste åren pga en axel. Jag har följt Pia i fem år och jag kan därför säga att, trots att jag inte levt med hennes smärta varje dag. Har jag sett hur hon kämpat på många plan.
Igår blev jag riktigt irriterad och frågade Pia om jag får skriva och berätta om hennes erfarenhet av svensk sjukvård. Vill du bli irriterad? Läs då vidare.
En snabb recension av Pias axel. För fem år sen hade Pia ont. Fick ett träningschema som hon följde, tro mig, till punkt och pricka. Kämpade i ett år. Hjälpte inte. Började sina första kortisonsprutor. Hjälpte för studen. Fortsatte träna...allt som landstingsdoktorn sagt. Blev värre. Gick en dag i annat ärende till företagsläkaren, som samtidigt tog en titt på axeln. Säger att hon inte ska träna - det är en förslitningskada. Praktiska grejjer fixas och Pia får en operationstid. Nu har det gått 3½ år! Pia anser ändå inte att axeln läker som den ska. Gnäller lite till sin landstingsläkare. Läkaren säger att det är som det ska - ger henne kortisonsprutor. Efter 6 månader hjälper inte ens dessa sprutor. Pia har ont. Går en dag till en privatläkare. Dom röntgar axeln och ser direkt att nyckelbenet inte ligger som det ska och säger; vill du kan vi operera dig på måndag.
Pia ser med stora ögon på privatläkaren och säger; "nej, jag tar mina plåtar och går till min landstingsläkare"
Nu ringer Pia till sin landstingsläkare och berättar om plåtarna och säger att det ska tydligen bara vara att operera. NU kommer det värsta!
Svaret Pia får i telefonen är: så kan vi inte göra, först måste du få en remiss till röntgen. Sen ska en läkare titta på röntgenplåtarna och sen måste du vänta på en operationstid, kan ta 3-6 månader.
Pia svarar häpet: men jag sitter med plåtarna här - kan ingen titta på dom nu?
Repliken lyder: nä, det fungerar inte på det sättet.
Pia är inte sjukskriven för sin axel. Har endast varit sjukskriven då hon opererade sig första gången för förslitningsskadan. Pia skulle lätt kunna sjukskriva sig för sin skada, men det ligger inte i hennes natur eller åsikt att vara sjukskriven OM du inte måste.
Pia väljer nu att ringa tillbaka till privatläkaren och bokar en operationstid. Tre dagar senare är hon opererad och mår redan samma dag bättre. Ont, men ändå nöjd och 25 000 kronor fattigare.
Vad som retar mig är flera saker:
1) attityden från landstinget
2) Pia betalar skatt för att få sjukvård
3) Pia köper en operation och betalar skatt en gång till?
4) Varför kan inte Landstinget bli bättre än privatvården?
Det som jag glädjs åt är att Pia inte sjukskrivit sig någon gång! Men alla är inte som Pia, på gott och ont. Vad hade inte hennes sjukskrivning kunnat kosta?
Nä, det är inte alltid de sjuka som ser till att kostnaderna inom sjukvården är hög. Kolla in effektiviteten, attityden och mentaliteten hos de som arbetar inom vården. Kan inte de kolla hur privatvåden gör och göra det ännu bättre?
Jag tänker så här. Tandvården kunde - då borde landstingets övriga avdelningar också kunna! Eller?! Rätta mig gärna om du anser att jag har fel!
Och givetvis; ingen regel utan undantag. Jag vet att det finns avdelingar inom landstinget som är underbara! Men jag tror att vi kan hitta en majoritet av underbara avdelningar istället för tvärtom! Vad tror du?
//Rebecka
måndag 20 juli 2009
Siffror i opionsundersökningen juni/juli 2009
Vill bara uppmärksamma er på senaste siffrorna i oppinionsundersökningen.
Resultat i undersökningen: Socialdemokraterna 31,4 procent, Miljöpartiet 10,0, Vänsterpartiet 6,7, Moderaterna 26,8, Folkpartiet 6,5, Centern 4,5 och Kristdemokraterna 4,0 procent. SD 4,1 PP 4,2 Övriga partier samlar totalt ihop 1,8 procent av väljarstödet.
I undersökningen har 1 914 personer intervjuats via webben mellan den 24 juni och 17 juli.
//Rebecka
Resultat i undersökningen: Socialdemokraterna 31,4 procent, Miljöpartiet 10,0, Vänsterpartiet 6,7, Moderaterna 26,8, Folkpartiet 6,5, Centern 4,5 och Kristdemokraterna 4,0 procent. SD 4,1 PP 4,2 Övriga partier samlar totalt ihop 1,8 procent av väljarstödet.
I undersökningen har 1 914 personer intervjuats via webben mellan den 24 juni och 17 juli.
//Rebecka
torsdag 16 juli 2009
Vart är välfärden påväg
och varför regaerar ingen? Jag väljer nu att skriva om välfärden i sig inom skolans värld. Jag kunde lika väl ha valt varför ingen reagerar för det gör mig minst lika förbannad. Men än en gång kommer vi beröra de kommunala monopolen - kanske är det dags att börja använda pengar där de behövs?
Idag finns det inte många kommuner som INTE ska spara in på sina verksamheter i skolans värld. Allt politiker ser är att budgeten inte går ihop. OM det nu är så att det måste sparas och gnetas in så kan vi väl vara så himla ärliga och verkligen berätta hur det är idag i skolvärlden för beslutsfattarna? För kom inte och säg att de VET hur illa vissa skolor har det? Och kom nu inte och säg "vaddå illa - vi har det så himla bra i våra skolor" Tänker du så - så har du nog inte levt en lärares liv eller varit elev på många år. Du har rätt i en sak med den tanken, men det var för länge länge sen...
Från och med i höst kommer vissa skolor inte längre att ge eleverna begagnade böcker. Från och med i höst så måste eleverna BETALA för de begagnade böckerna.
Två saker är fel anser jag: 1) för att bedriva god studieteknik bör du få stryka under och använda så många sinnen som möjligt - med begagnade böcker får du inte stryka under 2) ska vi i Sverige behöva BETALA för begagnade böcker i grundskolan?
Jag reagerar - jag vill agerar - vem bryr sig?
I många av dagens skolor delas A4-papper ut - läraren får inte lägga en hög med papper på en bänk och eleverna tar fritt hur många papper de behöver. Varför? Jo, eleverna har inget begreppp om att det kostar pengar, svarar en del mig. En annan lärare berättade att vi får inte ge dem mer än ett visst antal papper. Om sanningen ligger mittemellan så undrar jag om välfärd och fostran kan gå hand i hand?
Maten behvöer jag nämna den? Vi vet att det går att skapa mat som är god och kostar lika lite, men vi behöver hitta engagerad personal till skolköket! VAR FINNS DE? Och hur tänker politiker, rektorer och alla dessa ledningsmöten lösa skolmaten? Att inte alla föräldrar lyssnar, bryr sig och kanske till och med agerar, utifrån sina barns åsikter om den smaklösa maten är för mig ett under...
Vad har vi mer på agendan? Ja, vi kan väl offentliggöra hur det ser ut för den lärare som väljer att vara sk. arbetslagsledare" Att vara arbetslagsledare (AL)innebär att du ska se till att kommunikationen mellan ett lag lärare fungerar - både i gruppen, från rektor och lärare och tvärtom. Detta lägger de flesta AL lägger mellan 20-30 timmar i månaden utöver sin tjänst som lärare. Vad tjänar AL då? Oj, tänker du nu kanske. Det borde ju bli en så där 5000 extra varje månad, det är ju inget orimligt för 20 timmar extrajobb varje månad. Du som tänkte så, sätt dig ner. För nu kommer sanningen. En arbetslagsledare som gör sitt jobb, sliter hårt för att kommunikationen och gruppen ska få en fungerande arbetssituation och ÄR rektorns förlängda arm, tjänar 500 kronor före skatt Och ingen reagerar. Lärarkåren säger; ja, någon måste göra det.Själv vet jag inte om jag ska skratta eller gråta...
När lärarnas löner sattes jämfördes läraryrket med politikeryrket. Så är det inte idag - kan någon berätta för mig vad som hände, på riktigt!
Nä kära vänner - var är vår välfärd påväg? När ska vi börja använda våra skattepengar till det som ÄR välfärd? När ska vi böjra mjölka våra kommunala monopol på pengar som ska generera vinst i form av studenter som vill forska fram ny teknik? När i hela friden ska vi börja reagera och SAMTIDIGT agera på att vår välfärd inte längre är värd att kallas välfärd!
Ha en skön stund till nästa gång
//Rebecka
Idag finns det inte många kommuner som INTE ska spara in på sina verksamheter i skolans värld. Allt politiker ser är att budgeten inte går ihop. OM det nu är så att det måste sparas och gnetas in så kan vi väl vara så himla ärliga och verkligen berätta hur det är idag i skolvärlden för beslutsfattarna? För kom inte och säg att de VET hur illa vissa skolor har det? Och kom nu inte och säg "vaddå illa - vi har det så himla bra i våra skolor" Tänker du så - så har du nog inte levt en lärares liv eller varit elev på många år. Du har rätt i en sak med den tanken, men det var för länge länge sen...
Från och med i höst kommer vissa skolor inte längre att ge eleverna begagnade böcker. Från och med i höst så måste eleverna BETALA för de begagnade böckerna.
Två saker är fel anser jag: 1) för att bedriva god studieteknik bör du få stryka under och använda så många sinnen som möjligt - med begagnade böcker får du inte stryka under 2) ska vi i Sverige behöva BETALA för begagnade böcker i grundskolan?
Jag reagerar - jag vill agerar - vem bryr sig?
I många av dagens skolor delas A4-papper ut - läraren får inte lägga en hög med papper på en bänk och eleverna tar fritt hur många papper de behöver. Varför? Jo, eleverna har inget begreppp om att det kostar pengar, svarar en del mig. En annan lärare berättade att vi får inte ge dem mer än ett visst antal papper. Om sanningen ligger mittemellan så undrar jag om välfärd och fostran kan gå hand i hand?
Maten behvöer jag nämna den? Vi vet att det går att skapa mat som är god och kostar lika lite, men vi behöver hitta engagerad personal till skolköket! VAR FINNS DE? Och hur tänker politiker, rektorer och alla dessa ledningsmöten lösa skolmaten? Att inte alla föräldrar lyssnar, bryr sig och kanske till och med agerar, utifrån sina barns åsikter om den smaklösa maten är för mig ett under...
Vad har vi mer på agendan? Ja, vi kan väl offentliggöra hur det ser ut för den lärare som väljer att vara sk. arbetslagsledare" Att vara arbetslagsledare (AL)innebär att du ska se till att kommunikationen mellan ett lag lärare fungerar - både i gruppen, från rektor och lärare och tvärtom. Detta lägger de flesta AL lägger mellan 20-30 timmar i månaden utöver sin tjänst som lärare. Vad tjänar AL då? Oj, tänker du nu kanske. Det borde ju bli en så där 5000 extra varje månad, det är ju inget orimligt för 20 timmar extrajobb varje månad. Du som tänkte så, sätt dig ner. För nu kommer sanningen. En arbetslagsledare som gör sitt jobb, sliter hårt för att kommunikationen och gruppen ska få en fungerande arbetssituation och ÄR rektorns förlängda arm, tjänar 500 kronor före skatt Och ingen reagerar. Lärarkåren säger; ja, någon måste göra det.Själv vet jag inte om jag ska skratta eller gråta...
När lärarnas löner sattes jämfördes läraryrket med politikeryrket. Så är det inte idag - kan någon berätta för mig vad som hände, på riktigt!
Nä kära vänner - var är vår välfärd påväg? När ska vi börja använda våra skattepengar till det som ÄR välfärd? När ska vi böjra mjölka våra kommunala monopol på pengar som ska generera vinst i form av studenter som vill forska fram ny teknik? När i hela friden ska vi börja reagera och SAMTIDIGT agera på att vår välfärd inte längre är värd att kallas välfärd!
Ha en skön stund till nästa gång
//Rebecka
onsdag 8 juli 2009
Förändringar är normaltillstånd
Idag har jag förstått att förändringar är ett normaltillstånd. Enda gången det krockar är när det förändras i någon annans värld och inte i min, samtidigt. Hänger du med?
Jag tänker så här, när en persons åsikter eller förutsättningar för en åsikt förändras händer det något för individen och i dess grupp runt omkring. Åskiterna kan komma att implanteras i den större massan på sikt och snart har den stora massan också förändrat sin åsikt. Häng med här nu! Ta 60- och 70-talet som exempel. Då hade den stora massan en vision om folkhemet. Ingen skulle vara rikare än någon annan...klasskillnaderna skulle suddas ut.
Men vad händer nu, idag 2010? Jag vågar påstå att jag tillhör den "tysta generationen" Den generation utan visoner och mål, mer än att få vardagen att gå ihop och en enorm längtan till pensionen. Socialdemokratin med sin socialism har förlorat i förändringarna och nya ismer är påväg att ta fart. En moderat talesman säger att konservatismen är påväg mot socialismen, att centern är påväg mot nyliberalismen och att socialismen är påväg mot sin död. Jag tycket det var en rolig förklaring och det ligger mycket i det hela. Alla ismer förändras tack vare att socialismen fyllt sin funktion färdigt.
Vad blir nästa ism? Vad blir nästa mål och vision. Ny Demokrati lyfte några härliga frågor vilket ledde till konsekvenser i samhället där vi vågade ifrågasätta politiken. Är det ett sätt eller en process i förändringens tid? För jag tror verkligen på att varje parti nu MÅSTE ta sitt förnuft till fånga och våga stå för att var tydliga. Jag tror att ju gråare politiken blir - desto färre röster får vi och desto färre kommer att till slut bry sig. Vi står nu vid förändringens möjligheter! Jag är beredd - är du?!
Jag tänker så här, när en persons åsikter eller förutsättningar för en åsikt förändras händer det något för individen och i dess grupp runt omkring. Åskiterna kan komma att implanteras i den större massan på sikt och snart har den stora massan också förändrat sin åsikt. Häng med här nu! Ta 60- och 70-talet som exempel. Då hade den stora massan en vision om folkhemet. Ingen skulle vara rikare än någon annan...klasskillnaderna skulle suddas ut.
Men vad händer nu, idag 2010? Jag vågar påstå att jag tillhör den "tysta generationen" Den generation utan visoner och mål, mer än att få vardagen att gå ihop och en enorm längtan till pensionen. Socialdemokratin med sin socialism har förlorat i förändringarna och nya ismer är påväg att ta fart. En moderat talesman säger att konservatismen är påväg mot socialismen, att centern är påväg mot nyliberalismen och att socialismen är påväg mot sin död. Jag tycket det var en rolig förklaring och det ligger mycket i det hela. Alla ismer förändras tack vare att socialismen fyllt sin funktion färdigt.
Vad blir nästa ism? Vad blir nästa mål och vision. Ny Demokrati lyfte några härliga frågor vilket ledde till konsekvenser i samhället där vi vågade ifrågasätta politiken. Är det ett sätt eller en process i förändringens tid? För jag tror verkligen på att varje parti nu MÅSTE ta sitt förnuft till fånga och våga stå för att var tydliga. Jag tror att ju gråare politiken blir - desto färre röster får vi och desto färre kommer att till slut bry sig. Vi står nu vid förändringens möjligheter! Jag är beredd - är du?!
söndag 5 juli 2009
Kommuner bryter mot kommuallagen?
7§ Kommuner och landsting får driva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna i kommunen eller landstinget.
Jag är nyfiken och vill gärna förstå och få förklarat för mig hur vi som kommuner undviker att få en konsekvens av denna lagstiftning. Jag är också nyfiken och vill gärna förstå varför fler entreprenörer inte visar frustration över denna lag som inte efterföljs! Det kanske är så enkelt att jag missförstått hela lagen och hela konceptet….
Mest förvånad är jag över att det inte finns en konsekvens från de som skrivit lagen! Men det kanske inte finns någon konsekvens om vi bryter mot kommunallagen?
Och det är nu jag kommer in med begreppet ”sund konkurrens”
För någonstans förstår vi som kommuninvånare att vi vill att kommunen skapar mer pengar än enbart förlita sig på skatteintäkterna. Eller? Handlar inte politik om mycket mer än bara pengar?
Själv ser jag gärna att det handlar om moralen och etiken. Och i denna debatt utifrån kommunägda bolag vs kommunens förvaltningar. Är du med? Varför ska en rektor som är chef för en skola ha en lön på ca 32 000 + medan chefen för ett kommunalägt bolag ska ligga på 70 000 +
Nu har vi borgerligt styre i Linköping. Det betyder att jag m.fl. som röstat vill ha en borgerlig politik. När ska de förtroendevalda tro på sin egen politiska åsikt eller är det så att våra väljare litar mer på borgerlig politik än politikerna i vår stad själva gör? Kanske har socialismens megafon ljudit i för många år att det socialkapitalistiska tänket smittat? Jag visste att socialismens kapitalism var en sjukdom, kanske tar det tid innan medicinen hjälper?
Hurusom - jag kommer fortsätta ifrågasätta – jag tror nämligen på fri marknad och framför allt på en sund konkurrens! Jag tror på liberal företagarpolitik och det gör majoriteten av Sveriges röstberättigade också.
Nä, nog bloggat för stunden. Anders och Gabbe har åkt och spelt golf, Amanda är påväg till Båstad och Johannes är med sin vän Simon på bio. Jag fortsäter plugga lite till sen tror jag att jag går och badar!
//Rebecka
Jag är nyfiken och vill gärna förstå och få förklarat för mig hur vi som kommuner undviker att få en konsekvens av denna lagstiftning. Jag är också nyfiken och vill gärna förstå varför fler entreprenörer inte visar frustration över denna lag som inte efterföljs! Det kanske är så enkelt att jag missförstått hela lagen och hela konceptet….
Mest förvånad är jag över att det inte finns en konsekvens från de som skrivit lagen! Men det kanske inte finns någon konsekvens om vi bryter mot kommunallagen?
Och det är nu jag kommer in med begreppet ”sund konkurrens”
För någonstans förstår vi som kommuninvånare att vi vill att kommunen skapar mer pengar än enbart förlita sig på skatteintäkterna. Eller? Handlar inte politik om mycket mer än bara pengar?
Själv ser jag gärna att det handlar om moralen och etiken. Och i denna debatt utifrån kommunägda bolag vs kommunens förvaltningar. Är du med? Varför ska en rektor som är chef för en skola ha en lön på ca 32 000 + medan chefen för ett kommunalägt bolag ska ligga på 70 000 +
Nu har vi borgerligt styre i Linköping. Det betyder att jag m.fl. som röstat vill ha en borgerlig politik. När ska de förtroendevalda tro på sin egen politiska åsikt eller är det så att våra väljare litar mer på borgerlig politik än politikerna i vår stad själva gör? Kanske har socialismens megafon ljudit i för många år att det socialkapitalistiska tänket smittat? Jag visste att socialismens kapitalism var en sjukdom, kanske tar det tid innan medicinen hjälper?
Hurusom - jag kommer fortsätta ifrågasätta – jag tror nämligen på fri marknad och framför allt på en sund konkurrens! Jag tror på liberal företagarpolitik och det gör majoriteten av Sveriges röstberättigade också.
Nä, nog bloggat för stunden. Anders och Gabbe har åkt och spelt golf, Amanda är påväg till Båstad och Johannes är med sin vän Simon på bio. Jag fortsäter plugga lite till sen tror jag att jag går och badar!
//Rebecka
lördag 4 juli 2009
Politik är inte företagande
Regeringen uppmanar kommuner till ett gott företagareklimat. Kommunstyrelsen uppfattar att de ska bedriva gott företagarklimat. De är dags att Folkpartiet låter sin företagarpolitik ta plats. Jag vill att kommunstyrelser ska bedriva god politik och låta entreprenören bedriva företag.
Det tråkiga är att det inte finns någon konsekvens för alla kommuner som inte följer lagen. I Kommunallagen står följande:
"§7 Kommuner och landsting får driva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna i kommunen eller landstinget"
Citerat direkt ur kommunallagen kapitel 2 paragraf 7.
Hur tänker vi i Folkpartiet och hur tänker regeringen?
Nä, nu tjatar familjen på mig att jag inte får blogga mer, de vill åka till affären. Men jag kommer snart tillbaka - för den här frågan är otroligt viktig för mig, för entreprenören och för tilliten till lagarna i Sverige.
//Rebecka
Det tråkiga är att det inte finns någon konsekvens för alla kommuner som inte följer lagen. I Kommunallagen står följande:
"§7 Kommuner och landsting får driva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna i kommunen eller landstinget"
Citerat direkt ur kommunallagen kapitel 2 paragraf 7.
Hur tänker vi i Folkpartiet och hur tänker regeringen?
Nä, nu tjatar familjen på mig att jag inte får blogga mer, de vill åka till affären. Men jag kommer snart tillbaka - för den här frågan är otroligt viktig för mig, för entreprenören och för tilliten till lagarna i Sverige.
//Rebecka
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.jpg)
Inlägg
