Linköpings Kärleksparad

Undra om jag vågar säja att Kärleksparaden är motsvarigheten till Pride? Eller är det en dröm som kanske kan bli sann om några år? Hursom helst. Idag deltog jag för första gången i Kärleksparaden och jag frågade om min 9-åriga, mycket kloka son, ville följa med. Varför ska jag det frågade han. Den frågan innebar att jag fick sätta egna ord på varför vi borde gå med i en parad som värnar om kärlek. Här kan ni läsa mitt svar till Ludwig.

Vad betyder ordet kärlek, frågar jag min son. Det betyder att jag tycker mycket om någon i mitt hjärta svarar 9-åringen. Spelar det någon roll om det är en tjej eller kille, frågar jag. Nä, men jag vill inte pussa en kille, svarar Ludwig. Men gör det något VEM jag blir kär i fårgar jag. Ludwig svarar att det inte spelar någon roll, bara jag stannar hos pappa. Jag sa att jag inte har några som helst planer på att sluta vara kär i pappa.

Vi sitter och småpratar lite. Jag ställer frågor och han får svara. Han berättar om våra vänner som har olika kärleksförhållanden där killar bor med killar och tjejer med tjejer. Han tycker det är lite konstigt i de förhållandena där killen är mycket yngre än tjejen, men inte lika konstigt när killen är äldre än tjejen. Men om var samma kön spelade åldern ingen roll. Jag frågade varför han gjorde skillnad, då blir han tyst och tänker en stund. Men mamma, säger han, det är nog bara att jag är van att tänka så. Tror du att du kan tänka om, frågar jag. Ja, men nu orkar jag inte prata mer om detta, vi måste skynda oss, Mattias och dom andra väntar på oss.

Vi åkte till parkeringen där vi skulle samlas. Det var poliser där och dansare. Ludwig tyckte det var spännande, mest spännande var det att få gå mitt i vägen. Han gick och småpratade med våra vänner och han tittade mycket på de som inte gick i paraden. Han frågar mig varför de inte går med, dom hinner ju. Jag svarade att dom kanske inte vågar. Han nöjde sig med det svaret där och då.

Jag är nöjd med Kärleksparaden. Inte bara för att jag gick med i tåget och visade min ståndpunkt till kärlekens villkor, eller för att paraden blev otroligt lyckad och var väldigt välarrangerad. Nä, jag är stolt över att jag vågade börja bryta tankarna hos min son. Och jag hoppas att han kommer att forstätta förstå hur viktigt det är att få vara sig själv - i alla lägen. För alla är olika och det, det är okej!

//Rebecka