Vågar Linköping gå från ord till handling?

Bussen. Jag tänker kollektivtrafik. Jag tänker Linköping. Jag tänker, vad fel vi gör! När en stad säger att de vill växa märks det många gånger först i ord och därefter i handling. Många puckar sker parallellt och ibland händer lite här och lite där. Men när vi talar om Linköping, en stad jag lär mig älska mer och mer för varje dag, så blir jag förvånad över att vi inte vågar gasa i denna uppförbacke vi står i. Ekonomi, socialekonomin, invånaren och miljön skulle vara vinnare. Nu ska vi se om jag kan få ihop mina tankar att bli ord så du förstår.

Kollektivnämnde gör säkert massa rätt, det har bara inte nått mig än. Men fram tills jag förstår helheten vill jag prata om kollektivtrafiken i Linköping.
Rent logiskt borde det vara så att man ska dra in en busstur om det är för få som nyttjar bussturen, men tyvärr visar forkningen på andra resultat.
Forskning visar att om man vill öka antalet resenärer med en linje ska man uttöka antalet avgångar. Det kan låta motsägelsefullt att sätta in fler bussar där ingen åker men det ger fler passagerare per tur än med färre avgångar. Låt mig få bli ditt exempel tills du hittar ett eget.

Eftersom jag vet att bussen inte går så fasasfullt ofta i det område jag bor, planerar jag sällan, för att nästan säga aldrig, mitt liv efter bussen. Även om jag skulle vilja det. Men när jag bott i andra städer och jag vet att bussen kommer med 5-10 minuters mellanrum - ja då, blir bussen ett naturligt val.
Tänk efter och smaka lite på det hela. Givetvis skulle det bli så!

Idag fungerar det som så att jag inte låter något av våra barn stå i 20 minuter och vänta på en buss som sen tar ytterligare 45 minuter för att ta sig till andra sidan stan. Då kör jag själv. Men om jag vet att bussen går regelbundet - japp, då är det bara att ta bussen.

Här måste kollektivtrafiknämnden tänka om och göra om. Det går att kombinera mer bussturer! Vår stad påstår sig vilja växa och då MÅSTE kollektivtrafiken hänga med så vi kan sluta använda bilen i vår vackra stad.

Men, nu sitter inte jag i kollektivnämnden...så fram tills bussarna går mer ofta så måste vi som vill åka kommunalt tjata om att det ska fungera i en familjs vardag. Och låt mig poängtera, inte utifrån singeln, paret utan barn, inte pensionären, utan från familjen och ifrån människan.

Kan inte kollektivnämnden prova i två år för att se om forskningen stämmer i något område? Vågar Linköping gå från ord till handling och bli den lite större stad vi så gärna vill?

Innan vi slutar för idag så ska jag passa på att säga GRATTIS i EFTERSKOTT till mig själv. Bara för att du ska förstå varför jag varit borta ett tag. Nästan två veckor. Men dessa två veckor har verkligen varit fyllda med politik, tankar, möten och massa kärlek till de som jag möter. Det kommer hända massor med min blogg och en hemsida ska upp och jag har fått ett politiker namn! Men det tar vi och berättar om när det är dags. Annars har jag varit på golfsemseter, varit på Liseberg med yngsta sonen och min underbara man. Haft min syster med döttrar på besök och hunnit med en hemtenta. Var i Stockholm igår och träffade en man jag gillar mycket. Skulle snart våga kalla honom vän, nä jag tänker här och nu säga att han är en gammal vän. Det känns helt rätt. Han gav mig massor av inspiration. Hunnit med vallistan till riksdag och kommun, men jag fattar inte nått så jag berättar var jag hamnar senare när det är mer bestämt liksom...

Nä, nu ska jag ta hand om min sjuka son. Tror jag kryper ner i sängen jämte honom och somnar själv.

Var rädd om dig

Rebecka