Attityd

Hur förbannat svårt kan det vara att ge någon ett leende? Det kostar absolut ingenting, men ger så mycket mer tillbaka. Har inte människor någon form av självinsikt? Är så trött på människor som sitter på höga hästar och försöker föra någon form av härskarteknik genom någon fornnordisk ledarskapsteori. Vakna alla tjuriga och börja le! Hur svårt kan det va?

Phu, det var skönt. Men ärligt talat, jag är matt på människor som glömmer bort att deras sätt påverkar andra. Jag blir alldeles matt när jag tänker på ledare som pekar med hela handen och inte överhuvud taget tänker på steg två, tre och fyra i en sådan kommunikation. Hur inspirerad blir du när du just lämnat ifrån dig en idé eller en tanke och mottagaren fnyser lite, kanske inte ens tittar på dig eller frågar med noll uttryck i ansiktet; hur menar du nu?

"Hitta motivationen så leder jag dig" är ett motto som är rätt enkelt att använda när man ska försöka vara leda andra. Då läggs ansvaret på båda att jag ska vara motiverad och ledaren ska göra sitt jobb och leda på rätt väg. Inte tyket eller otrevligt, för det motiverar ingen.

Varför jag gnäller om detta? Du anar inte hur många människor jag sprungit på de senaste två veckorna, som försöker trycka ner mig eller andra. Och detta ser jag mer eller mindre över allt i grupper, universitet, idrott, politik. Ingen är väl direkt vaccinerad mot otrevliga människor?!

Min lösning? Ja, när jag får chansen att bestämma, så ska ett ämne till in i skolan. SJÄLVINSIKT eller KOMMUNOLOGOI - tro mig. Vi måste börja lära oss vår spegelbild.

Själv avspeglar jag en otroligt oengagerad Rebecka med koncentrationssvårigheter när jag träffar grupper som inte tillåter högt i tak. Det blir för smalt för mig. Jag försöker, men jag blir tystare. Inte tyst, men tystare.
Och när jag själv leder är jag otroligt tillåtande. Alla får komma till tals, ingen behöver sitta inne med kommentarer eller åsikter. Givetvis styr jag med en järnhand, men oftast med ett leende. Och det funkar. Det kan bero på att jag nio gånger av tio ger förutsättningarna först, ramarna. Då vet gruppen. Men sen har jag ju även lärt min hjärna att tänka...

Nä, nu får det vara färdiggnällt för denna gång. Ville bara göra dig uppmärksam på att jag är medveten. Men nu ska jag pyssla det sista med min uppsats om kommunala bolag, sen ska jag äta lunch med en tjej som jag vet kommer pigga upp mig och ge mig massor av energi.

Men glöm inte bort att ditt sätt att vara påverkar en eller flera oavsett vilken grupp du är i. Oavsett om du är chef, snickare, lärare, politiker, sjuksköterska eller advokat. Din attityd påverkar.

Kram å Kharma
Rebecka