Idrott, skolmat och bara lilla jag...

Attans vad svårt det var att komma in i att blogga varje dag. Jag trodde att det var enkelt, men det närrå, så är det inte. Varför frågar jag mig själv ideligen. Jag ger mig själv härliga små bortförklaringar hela tiden. Min man, Anders, blev trött på att höra mitt gnäll om att datorn var seg, datorn är tung och besvärlig att ta med och ja, senast gnällde jag om att knapparna trillar av. Igår kom han hem med en ny, fin, liten och snabb dator. Nu ska vi se om jag blir bättre på att blogga. För jag vill, frågan är hur mycket jag vill. Nu är det bara upp till mig, igen.

Idag har jag varit och lyssnat på en idrottsföreining. De var görarga på sin situation. Deras förening äger ett AB för att kunna dra momsen och få bättre ekonomi, och de har fått en marknadsmässig hyra vilket gör att de måste ta jättehöga avgifter för sina idrottsaktiviteter vilket påverkar föreningslivet. Hänger du med? Jaha, du undrar vem som äger lokalerna? Ja, det är Linköpings kommunala bolag, LKF.

Skolmaten, den måste vi göra något åt! "Rebecka, det är ingen ny fråga det här med skolmat, det har varit en het potatis i många år" Då undrar jag, varför har ingen gjort något åt det då?!??!

Om jag skriver lite varje dag istället för mycket varje gång, då kanske jag skriver mer frekvent? Jag provar den teorin så får vi se var vi hamnar.
Nu ska jag kolla på det där programmet "Roast på Berns"

Kram o Karma

Rebecka