Nästa steg

Igår åkte jag berg-och-dalbana. Jag mådde lite illa. Känslomässigt. Berg-och dalbanan var inte på riktigt. Känslorna var riktiga. Folkpartiet i Linköping hade sitt nomineringsval till kommunfullmäktigelistan igår. Det var spännande att se hur föreningen och människorna i föreningen fungerade i ett skarpt åsiktsläge.
Idag skriver jag till alla er som vill veta hur det gick för mig i det demokratiska samhälle innan listorna är satta. De listor som ligger ute i valet i september 2010.

Min man var med. För att inte få honom att somna engagerades han till att vara rösträknare, det var kul att se. Och det var väl tur att han fick den uppgiften, annars hade han varit tokigt irriterad eller så hade han som sagt, valt att somna. Men det var också roligt att se mig själv försöka återställa rättvisan, kanske inte under mötet, då lät jag spelet ha sin gilla gång. Jag hade gjort min hemläxa så gott det gick. Jag visst inte spelreglerna och ingen hade riktigt berättat förutsättningarna för mig. Jag lärde mig mycket om mig själv, om andra och om föreningen som ett lag.

Att politik oavsett parti, förening, organisation eller företag är lite märkligt är ingen nyhet. Grupp som ska handskas med mål utifrån organisation, individer med olika ambitionsnivåer kombinerat med kometens. Förvirring uppstår, som vi vet, när det finns missnöje, oavsett grupp. Missnöjen kan bero på flera olika saker, svagt ledarskap eller flera ledare. Detta får konsekvenser i form av skitsnack, dåliga resultat eller både och. Därefter bildas det ännu mer grupper i gruppen etc. Därefter, om vi bott i Frankrike, uppstår strejk.
Men nu bor vi inte i Frankrike och igår lärde jag mig som sagt, massor. Jag såg att det fanns ett visst missnöje. Denna gång upplevde jag att massan var missnöjd med valberedningens förarbete och det resultat som presenterades. Det ska bli kul att se hur nästa ledare tacklar detta.
Hurusom, det jag lärt mig om min egna förening den här hösten är….jag väljer ordet spännande. Och jag vet att mina partivänner har självdistans och en enorm kompetens, så ingen kommer att ta saker personligt. Jag tror att alla som känner sig förbigångna eller har fått större förtroende vet att det handlar om att Folkpartiet vill ha en förändring i vision och mål. Då behövs även förändring av individer.
Sen är det väl dags för alla inblandade att rannsaka sig själv. Vad gjorde jag som var bra för att få förtroendet och hur ska jag förvalta det eller vad gjorde jag för att tappa förtroendet och hur ska jag göra för att få tillbaka det.

Men nu ska vi tala om mig. Vad hände? Jo, enlig provvalet och de förutsättningar som jag inte riktigt hade koll på, skulle jag hamna på plats sju på kommunfullmäktigelistan. Valberedningen, som inte har pratat med mig, flyttade ner mig till en elfte plats. Varför vet jag inte, men kan misstänka att jag varit för duktig och inte bör kunna vinna någons förtroende på mina 17 månader i partiet. Men jag vet inte, bara spekulationer. Men de som lade sin röst på mig i provvalet visade sitt missnöje. Nu nominerades jag till plats sju, en omröstning uppstod och oj, jag fick flest röster. Vilket betydde att jag hamnade på plats nummer sju igen. Ordningen var återställd. Stort tack - nu börjar jobbet.

Hur det kändes?! Stolt, glad, adrenalinkick och en smula nervös. Jag kommer absolut att göra mitt allra bästa för att förvalta föreningens förtroende. Långtifrån fullärd, men jag vet att de som har mer erfarenhet av Linköpings stadshus och spelet i kommunfullmäktige kommer att stötta mig, lära mig och låta mig utvecklas till den politiska spelare jag vill vara. Och de kommer med spänning ta emot eller rata mina idéer om maktförändringen i Alliansen. Men jag är ödmjuk inför uppgiften.

Nu börjar nästa steg att få väljarnas förtroende. Undra om det är enklare, svårare eller om det räcker att jag är mig själv? Ja, ja, det är väl bara att sätta igång och göra hemläxan i marknadsföringen och varumärkesstrategin.
Lycka till Rebecka – jag är duktigt stolt över mig själv så här långt. GRATTIS och må Gud vara med mig på resten av vägen också. Mohahahah!

Kram o Kharma
Rebecka