www.rbcka.se

Hej Kära Du,

Jag har slutat blogga här och bloggar numera på www.rbcka.se
Där kan du se så mycket mer om vem jag är och vilka åsikter jag har utöver det jag bloggar om.

Fortsätt följ mig - ingen blir gladare än jag. Fredagen den 19 mars blev www.rbcka.se min officiella hemsida på min väg i politiken.

Glad att du vill fortsätta följa mig.

Kram
Rebecka

Valet 2010, där mitten blir tydligast av de alla

Idag frågade en vän mig; är Folkpartiet fortfarande mitt emellan? Jag frågade; mitt emellan vadå? Ja, mellan sossarna och moderaterna.

Min vän har inte bott i Sverige på...tjugo år. Jag förstår var hennes bild av Folkpartiet kommer ifrån. Den bilden gavs under vår uppväxt i vår skola, men det är inte sanningen lägre. Eller är det mer sant än någonsin?

I min värld är Folkpartiet det frihetliga partiet som står för mitten, men det betyder inte kompromiss. Tvärtom så ser jag Folkpartiets partiprogram som ett av de mer tydliga. Vårt problem kan mer ligga i hur vi förmedlar och när vi förmedlar våra budskap. Jag kan se överlag att partierna klamrar sig fast vid sitt sätt att marknadsföras och samtidigt kastar de in sig i den nya moderna marknadsföringen utan att riktigt ha kartan klar. Men det är en annan diskussion.

Tillbaka till Folkpartiet, som har en fantastisk politik för näringslivet. En underbar klimatpolitik, en vacker integrationspolitik. Politiken för skola, vård o omsorg är fantastisk, för att inte tala om vår EU-politik. Folkpartiet är liberalt. Våra meriter visar det. Vårt politik har inget utgångsdatum. Om det är samma sak att vara i mitten som att vara liberal, ja, då är vi i mitten. För den sakens skull är vi inte rädda för att säga ja eller nej. Mitten betyder inte kanske. Om Folkpartiet är i mitten så är vi tydliga. Det är en styrka i politiken att vara tydlig och jag tror att många saknar just den tydligheten just från partierna.

Folkpartiet, smaka på ordet. Fundera på dina värderingar. Känner du till den liberala politik som gett oss så mycket genom åren före socialdemokratiseringen drog som en röd mannalång vind genom vårt land.

Har du en rättvis bild av Folkpartiets politik eller hittar du på en bild utifrån valda sanningar? Kanske, kanske inte. Jag vet i alla fall att jag är starkt för den nyliberala synen på företagande och jag är lika starkt för socialliberalismen som utgår ifrån en positiv frihetsdefinition.

Frihetsdefinition blir individens frihet beroende av att alla har lika möjligheter och tillgång till positiva rättigheter som skall garanteras av staten, såsom exempelvis utbildning och sjukvård.

Folkpartiet förespråkar en aktiv socialpolitik och en viss aktiv ekonomisk politik från statens sida. Som socialliberal menar vi att om marknaden inte fungerar skall staten se till att den gör det, medan många marknadsliberaler ofta anser att statlig inblandning enbart kan försämra läget.
Med de definitionerna ser jag att jag själv är liberal kort och gott och menar att marknaden måste få vara marknaden, men det är en uppbyggd välfärd, den behöver bevaras i viss mån. Framför allt så måste skola, vård och omsorg till viss del vara statliga angelägenheter. Här vill jag vara med och riva de socialdemokratiska väggarna och förändra bilden av var politiken ska vara med och betala.

Men fundera en stund på vad som är viktigt för dig. Valet 2010 kan bli historiskt och det är upp till dig och mig. Om allt går som vi vill och som jag hoppas, kliver vi ännu steg närmare i förändringsprocessen. För det är en process som förändras hela tiden. Utveckla eller avveckla. Den ständiga frågan.

Jag vill utveckla den regering som är nu. Jag vill ge regeringen, med Folkpartiet förtroendet en gång till. För att verkligen få se att den liberala politiken är här för att stanna och utvecklas ännu ett varv.

Kram å Karma
Rebecka

Endast Linköping håller sig utanför systemet i Östergötland

Ännu en dag går mot sitt slut och jag funderar på vad jag egentligen fått gjort. Dagen började med att hämta en partikollega och vän för att därefter åka till Linköpings universitet. Men vart tog dagen vägen efter det?

Jag åkte och tränade. Hårdare än vanligt då jag kände förbannad. Det tog en timma lite drygt. När jag sprang där på det där himlans tråkiga löparbandet funderade jag massor. Jag funderade delvis efter gårdagens föreläsning/seminarium på Cloetta med SISU, Linköpings Idrottsförbund (LIF) och Linköpings kommun.

Allvarligt talat. Vad är det som händer i vår stad för vår idrott? Varför har vår kommun börjat samarbeta så stort med ett förbund som arbetar på så låg nivå att jag blir mörkrädd? Nog för att jag tror att Lif en gång i tiden fyllt en funktion, men idag så fungerar riksidrottsförbundet bra. De lyssnar på sina medlemmar hela vägen, försöker nå mål med alla idrotter. Och framför allt de har musklerna att hjälpa föreningarna, framför allt de små och de som ber om hjälp. Det är ett system som uppenbarligen 70 idrotter vill ha.

LIF däremot. Med all respekt för människorna och för historiken, men varför?! Å jag sprang där på bandet och irriterade mig på att min kommun inte tagit reda på all bakgrund till hur verkligheten skulle fungera efter att kommunen bytt bidragssystem. För det måste väl ha varit så att okunskap spelar oss ett sprtt. Idrotten själv har inte bett om förändringen. Det är de starka individer i LIF som bett om förändringen.

Så vad är det som händer? Låt mig försöka förklara. I alla andra kommuner i Östergötland förutom Linköping fungerar det ungefär så här;

Din förening vill skicka någon eller några på ledarskapsutbildning. Utbildningen genomförs av SISU (som kan hyra in externa utbildare om behov finnes) eller av andra i din egna förening som ska utbilda yngre eller nyare ledare. Faktura kommer från SISU Östergötland men däremellan kommer ett bidrag från Riskidrottsförbundet. Detta betyder att din förening, fattig som rik, aldrig behöver ligga ute med pengarna. Ett mycket enkelt och väl fungerande system. Det finns ett minus, men det kommer vi till strax.

I Linköping fungerar det så här numera. Din förening vill skicka någon/några på ledarutbildning. De kan välja vilken utbildning de vill. När utbildningen är genomförd och betald av din förening har föreningen möjlighet att söka ett bidrag genom LIF. Maxbelopp per person är 4000 kronor/år och 20 000/förening och år. Fördel? Ja, jag kan gå vilken utbildning jag vill. Nackdel? Japp. Söka i efterhand är kass för föreningar med skral kassa. Det krävs en enorm process och pappershandlingar som ska samlas in och skickas in av någon på sin fritid, detta är tid som oftast inte finns.
Är du med? Jag talar inte om mer eller mindre bidrag för kommunens räkning. Jag talar om det system som finns i övriga Östergötland fungerar bra. Det som var knas i Linköping var helt enkelt att vi som kommun inte hade några krav på eller ens ett tydligt avtal med Östergötlands idrottsförbund och SISU. Där är haken.

Vad har konsekvensen blivit? Föreningar struntar nu i att söka ledarskapsbidrag. Det är ju bra, då sparar kommunen pengar, kan man tänka. Själv tänker jag konsekvensen för de föreningar som arbetar med barn och ungdomar saknar nu mycket av idrottens ledarskapsfilosofi. De lämnas mer nu vind för våg än vad de gjorde för två år sedan.
Jag tänker också på de föreningar som vill utvecklas och bidraga till målet ”Linköping Sveriges idrottsstad 2015” Linköpings kommun behöver dessa föreningar som för övrigt har fullt upp med att hitta idéer, utbilda och genomföra.

Att som kommun inte tänka konsekvens för föreningar i detta läge är bedrövligt. Här tar man istället ytterligare en vecka eller två av ideella föreningspersoners tid. Att söka bidraget kräver mer än många tror. Framför allt borde politiker vara medvetna om den problematiken.

Låt mig få be om att göra om och gör rätt. Jag vill verkligen när det blir dags för mig att vara med och bestämma i Linköping. Idrotten skapar möjligheter för sig själva och även för näringslivet. Det finns föreningar som idag tagit sig till nivåer där de idag omsätter några hundra miljoner och kan avlöna människor. Jag tycker det är otroligt bra av de alla som tar möjligheten och risken att försöka kunna leva på sin idrott.
Jag är stolt över de föreningar som lyckas behålla föreningskänslan och ändå fungera på marknaden. Och jag tror mig veta att det finns fler idrotter och föreningar som vill nå andra höjder, medan många är nöjda där de är, bara de ibland kan få en uns av uppmärksamhet. Att stötta någon innebär inte alltid pengar, jag anser att Linköping som kommun kan stötta idrotten mer. Idag har det blivit tvärtom, det vill jag ändra på efter valet 2010. Om jag får lov…

Så boka in den 19 maj på Scandic Frimurarhotell klockan 18.00 – då ska det diskuteras i paneldebatt med många av de ansvariga eller oansvariga, för att reda ut varför det ser ut som det gör i en stad som har visionen att bli Årets Idrottsstad 2015 och framför allt vilka behov har idrotten för att Linköping ska kunna nå den visionen.

Kram å Karma
Rebecka

Mer praoplatser åt politiker

Då var dagen som prao över. Vilken härlig dag det har varit. Och oj vad jag har lärt mig mycket. Inte bara om tryckbranschen utan än en gång om människor.

Efter att broschyren var tryckt fick jag lära mig att skära. Och tro mig, det var inte bara att säkra. Här skulle räknas och vändas och fixas och trixas. Men när det var klart var det bara att ta två papper och två och sen stoppa in dem i en maskin. Ut på andra sidan kom en häftad broschyrvariant. Fantastiskt.

Nu var det dags att leverera till kunden, men innan det sprang vi på en nätverkslunch med Connecting Sweden på Strandgatan 2. Det var jättekul. Vi var runt 85 personer där. Jag satt vid ett bord där jag hade media, reklambyrå, revisor, säljare och en skribent runt mig. Än en gång lärde jag mig mycket om hur olika vi ser på saker och ting även om vi var överens. Curling var en sak jag lärde mig. Sen lärde jag mig mer om TV4:as syn på politisk reklam.

Lunchen var snart slut och jag och min handledare var tvungna att lämna Connecting Sweden för denna gång. Strax var vi på väg för att leverera de produkter jag klippt och klistrat. Tjejen som tog emot produkterna blev själaglad.

Därefter drog vi tillbaka till Arkitektkopia och gör en utvärdering. Jag hade skött mig hyfsat tror jag. Jag skulle få den skickad till mig. (ler stort)

Nu börjar dagen gå mot sitt slut och ja, det har hänt mycket för mig personligen, men det kanske inte för mänskligheten.

Kram å Karma
Rebecka

Helg, måndag och nu.

Har haft en underbar och har en underbar helg. För en gångs skull har alla varit hemma samtidigt både frukost, lunch och kvällsmat. Oftast brukar vi bara vara samlade på kvällen. Så jag har njutit lite mer än vanligt. Dessutom har både Amanda och Johannes underbara partners varit här så nu har vi varit sju runt bordet. Underbart. Det är verkligen en sån där skön dag. Väntar inte, är inte på väg utan är bara i nuet.

Så kom måndagen. Den blev verkligen helt märklig. Inte alls som planerat någonstans. Men jag lärde mig massor. Jag är jag och försök inte ändra på det. Ändra istället din egen inställning till mig.
Satt på akuten men en vän. Hon skadade handen när hon höll på att cykla omkull. Hon fick sy 13 stygn. Var jätteduktig. Ingen av oss kom till kursen i innovationspolitik vi skulle börja idag. Men det löser sig. Pratade med läraren och han för så förstående. Så nu är ansvaret hos oss igen. Precis som sig bör.

Idag är det tisdag och jag har min första praodag. Arkitektkopia. Får lära mig massor om branschen. Och attans vad chefen kör med mig. Nu sitter jag och väntar på en broschyr som printas. Nä, nu är det klart. Här ska vikas prislistor till en hudvårdssalong. Vi ses senare.

Kram och karma

Rebecka

Stopp för unga idrottsledare

kopierat från Riksidrottsförbundets hemsida - hur tänker arbetsmiljöverket

Arbetsmiljöverkets förslag kan få stora konsekvenser för unga idrottsledare. Att kombinera studier med ledaruppdrag blir omöjligt.

Många skolungdomar kombinerar idag sina studier med att också att vara idrottsledare. Det kan i framtiden bli omöjligt om ett förslag från Arbetsmiljöverket blir verklighet. I förslaget till bestämmelser om minderårigas arbete vill verket ställa hårdare krav på hur mycket ungdomar under 18 år får arbeta, och vilket arbete de får utföra.
Arbetsmiljöverkets förslag är att ungdomar inte får arbeta mer än åtta timmar per dag och 40 timmar per vecka, och ha 48 timmars sammanhängande vila. Till arbete räknas också skolarbete.

– Förslaget innebär att en person som går i skolan i princip inte kommer att kunna vara till exempel idrottsledare. I alla fall om hon eller han får ersättning och då räknas som anställd, säger Riksidrottsförbundets generalsekreterare Erik Strand.

Inte bara ungas ledaruppdrag hamnar i farozonen. Till exempel får lott- och korvförsäljning liknande begränsningar liksom domaruppdrag. För en person under 18 år blir det omöjligt att döma en helgturnering eftersom det påverkar veckovilan.
Riksidrottsförbundet har skickat in synpunkter på Arbetsmiljöverkets förslag, och pekar på att ett idrottsengagemang är speciellt.

– Att göra insatser i och för sin idrottsförening är inte ett vanligt arbete. Det utvecklar dig som person och besluten om vilka arbetsuppgifter som du ska utföra tar du gemensamt i föreningen eller laget. Dessutom är arbetet i grunden frivilligt, säger Erik Strand.

– Om Arbetsmiljöverkets förslag skulle gå igenom kommer det få allvarliga konsekvenser för både idrottsföreningarna och ungdomarna själva.

Hur gör vi nu kära vänner?!

Helheten borde ena och förena

Oj vad lång och länge jag bloggade idag... men jag gillar ämnet, helhet. Det är nästan det bästa med livet, delar av helheten. Det är svårt att greppa och svårt att se och absolut svår att jobba i, men ack så viktig. Idag inspireras jag av den
helhet som jag levde i för 20 år sen. Och idag är jag i samma helhet. Men har jag
fortfarande samma syn på verkligheten. Har du? Eller har du ändrat din syn? Jag tror inte jag någonsin har riktigt landat i känslan av att vara en del av helheten som är verkligheten. Vad i hela friden svamlar jag om? De ungas del och min och din del i verkligheten.

Idag fick min 18-åriga styvdotter ett extrajobb. Det är hennes tredje extrajobb sedan hon var 14. Det är riktigt kul. Tre år på ett ställe och ett år på det senaste. Plugga och jobba. Det funkar för henne.
Själv var jag 15 år när jag började arbeta. Direkt efter nian började jag arbeta heltid. Det gjorde jag i fyra år innan jag ville läsa gymnasiet. På ”den tiden” fungerade det utmärkt och för mig var det klockrent. Därefter var det dags att jobba och gå kurser vid behov. Idag läser jag på universitetet och ja, det funkar bra att ta det i den här ordningen också. Min helhet är underbar och den funkar i
verklighetens verklighet. Hänger du med?

Allting handlar om att bryta utanförskap, när du upplever utanförskap. Inte när någon uppmanar dig att känna utanförskap eller att du på papper ska vara i utanförskapet. Och här kommer delar av min syn på politiken in i bilden. Möjligheten att din helhet ska fungera i verkligheten innebär att systemet måste vara flexibelt. Och nu talar jag om alla system. Skolsystemet, arbetslivet, skattemyndigheten, polismyndigheten föräldraledigheten, sjuksystemet, pensionssystemet etc.

Det jag kan tycka är mest spännande av allt är, att när jag tittar på dessa
system så är det människor i systemen, arbetarna, som många gånger verkar arbeta efter en mall utifrån systemets bästa och inte för den som behöver systemet.

Undra hur det fungerar när systemets arbetare själva använder sig av systemet?

Hurusom, du vet när du träffar den där goa, härliga, service-tjänstemannen i systemet. Du vet hur glad du blir när du upplever att en människa i systemet försöker hjälpa dig. Även om resultatet med tjänstemannen blir att du får betala böter, eller du inte får det du önskar. Så är den där känslan av att bli sedd, hörd och förstådd i systemet enormt. Ovärderlig.

Vad har detta med politik att göra? Jo, när jag får förtroendet i politiken, så vill jag arbeta med helheten i samhället. Socialdemokraterna har fostrat klart nu. Jantelagen ska ut genom fönstret och när någon hamnar fel ska det vara en trevlig ton där systemets människor inte utgår ifrån att alla gör fel med flit eller att man inte kan få göra misstag om och om och om igen. Självklart så måste vi ta ansvar för vårt handlande. Konsekvenser är viktigt. Men döm inte människan och glöm inte att Jesus uppmanar oss i Bibeln att förlåta 7 gånger 77 gånger. Det är många gånger…

Är du med på hur jag tänker. Vi måste och behöver verkligen börja ena våra krafter om en positiv framtid. Förena vår gemensamma tro till framtiden. Inte slåss om vem som tycker bäst. Utan ena de som vill åt ett håll och låt de agera. Vill någon annan skapa något annat, ge dem tillit och låt dem skapa. Utan att fördöma och kritisera allt som blir fel. Lyft det som vi gör som är rätt någon xxx gång.
Oj, där kände jag att jag gick igång lite *ler stort*


Men tillbaks till en annan del av helhet. Den jag började med. Försök kom ihåg när du själv räknades till ungdom. Kommer du ihåg hur utanför samhället du kunde känna dig? Kommer du ihåg hur glad du var när någon trodde på dig och gav dig en chans? Så är det även idag. Bara det att generationen "mycket vill ha mer" och därför är det många gånger idag ännu svårare att ta sig in som ungdom på arbetsmarknaden. Dessutom vill unga människor känna sig behövda tidigare eller snabbare kanske jag ska skriva. När unga, nu som då, inte får en tro på sig själva så tappar generationen tillit i sin egen vardag. Och vad händer sen? Ja, det är detta gäng som ska bygga samhället för oss när vi inte orkar eller kan mer. Det är de som ska bygga samhället för våra barnbarn. Och vill vi att nästa generation "mycket ska ha ännu mer" ska födas eller ska vi börja baka en större kaka som fler kan dela på redan nu?

Om du svarar ja på att du vill ha en större kaka, så krävs det en del av dig. Vi måste enas i helheten och om helheten. Och vi måste vara snälla mot varandra och därutöver skapa det flexibla systemet. Systemet som finns för dig, mig, morsan, syrran, kusinen, kompisen ja oavsett så har vi i alla fall inte samma önskningar om våra liv och inte samma behov. Kom ihåg nu när du läser att jag talar om Sverige 2010. Vi som levt med demokrati i runda slängar, 90 år.

Tillbaka till unga människor som befinner sig i vardagen som tappat tron på
framtiden och dessutom den egna viljan. Vi är många som möter dem i sin vardag. Deras verklighet, deras valda sanning. Inte din inte min. Deras.
Det ligger ett generationsskifte framför oss och det gör sig påmint om hur bråttom det är att göra en gemensam förändring för att skapa delaktighet hos de unga och leda in dem på spår som gör dem självförsörjande och delaktiga i samhällets utveckling. Hur agerar du? Inte i teorin utan i verkligheten för att bidra till att enas och hjälpa till?

Att en ung människa som inte kommer ut i arbete kostar samhället enorma summor vet vi. Men framförallt är det individen som betalar det högsta priset. Arbetslösheten har allvarliga konsekvenser på det personliga välbefinnandet och leder i värsta fall till permanent utanförskap. De unga pratar om sin frustration gentemot sin nuvarande situation och hur komplicerat de tycker det är att hitta en ingång och få en chans att lära sig eller visa att de också kan. Jag tror att många känner igen sig.

Skillnaden mellan ett liv som arbetslös och ett arbete, handlar mångt om mycket om tron på det samhälle man lever i. Kunskap som en arbetande får innebär möjligheter som den arbetslösa missar.
Nu kommer det att handla om att medvetandegöra för unga hur de olika instanserna man kommer i kontakt med fungerar, belysa alternativen som finns och hjälpa de med en kartläggning som gör det lätt att följa den personliga handlingsplanen. Steg för steg är det vinnande konceptet. Svårt och ogreppbart säger en del. Ja, men om vi inte försöker hur ska då nästa generationsskifte se ut? Det är ingen idé att fokusera på den tid man förlorat utan den tid man har att vinna genom att sätta igång, återvinna förtroendet på framtiden och ge det tid att lyckas.
Men de unga är också beroende av det känsla som förmedlas av de som de möter i vardagen. Det är upp till mig och upp till dig.

Idag finns det många framgångsrika åtgärder som genomfört och gett positiva effekter som leder unga till en egenförsörjande framtid. Men vi är långt ifrån klara. Hur snabbt vi lyckas handlar nu om hur villiga vi är att ena våra krafter och dra åt samma håll. Vi är många som gör bra saker som skapar möjligheter för unga och många fler finns det därute att fånga in i gemenskapen. Precis som för den unge handlar det om att målmedvetet jobba utifrån en gemensam handlingsplan och kartlägga vilken skillnad våra insatser gör och vilka tomrum vi behöver fylla.

Men hur får vi legitimitet i ett sådant här arbete? Jo, ena krafterna. Inte låta var och en arbeta i sina egna hörn. Sätt igång att prata med varandra, planera och därefter gå ut och agera. Processen måste starta och vi måste se målet. Och vi behöver vara smarta. Allt för att få fler unga ut i yrkeslivet.

Den största utmaningen de unga har, är att hitta den egna vilja och börja tro på den. Den viljan och den tron måste både du och jag dela med dem. Så plocka fram viljan och arbeta mot en permanent förändring och en ljusare framtid för landets välmående och utveckling. Inte bara idag utan även för morgondagen. Jag vill inte att detta bara ska bli några fina ord på ett papper. För mig måste vi gå från ord till handling. Ingen klarar sig ensam därför måste vi vara enade för framtiden, (inte din, inte min utan) för de ungas framtid.

Politiken kan börja med att hjälpa till att ena krafterna inte att var och en sitter på sin kammare och vi får höra om projekt här och där. Enas och därefter fokusera målmedvetet. Helheten är viktig och det är viktigt för mig idag men framför allt kommer det bli viktigt efter valet 2010.

Kram å Kharma
Rebecka

Förhålla oss till alkohol utan värderingar

Min pappa drack ofta, min mamma drack aldrig, för mig själv tog det en liten stund innan jag förstått och hittat mitt förhållningssätt till alkoholen. Jag önskar att fler vuxna och ungdomar vågat tala med mig om alkohol på ett naturligare sätt. Utan värderingar i vad de själva hade för relation till alkohol. Alkohol är ingen svart eller vit relation och man måste inte bli full för att umgås med alkoholen. Och alla ungdomar blir inte det. Inte alla vuxna heller.

Detta är utdrag ur min verklighet och min grund till alkohol. Det är mitt sätt att se på alkohol. Jag tror
inte att jag är unik. Jag väljer att inte skriva mer om hur och varför pappa drack mycket eller mamma inget, det tar jag sen i mina memoarer. Men det har format mig till den jag är idag, i nästan allt. Jag kunde valt den bittra sidan, men jag valde att le. Det finns en orsak även till det, även om jag inte förstått det till 100% än.

Hurusom, tillbaka till alkoholen. För mig är livet sällan eller aldrig svart eller vitt. När våra två stora barn kom in i tonårslivet var de helt olika när det gällde att förhålla sig till alkohol. För den ena var det totalt oviktigt för den andra var det lite mer spännande. När frågan kom om jag kunde köpa ut, blev svaret ”ja, jag kan köpa ut, men jag får inte” Det var startskottet på två månaders diskussioner och förhandlingar om vilka regler som skulle gälla i vår familj. Vi är idag mycket nöjda med resultatet. Barnen är idag 19 och 20 år och får idag gå på krogen och den ena till och med på systemet. De har många gånger mer kontroll och en sundare inställning till sin relation med alkoholen än många 40-talister jag känner.

Vi har alltid tagit med barnen på restauranger och vi har låtit barnen och låter vår minsting vara med när vi umgås med alkohol även idag. Min man och jag är noga med att ha planerat hur vi gör om olyckan är framme och båda har druckit. Det är en trygget för oss själva.

När vi är på fest och barn är med märker jag en väsentlig skillnad på vuxnas sätt att dricka, det blir med försiktiga och tänker kanske efter en eller två gånger till. En del tycker det hämmar dem, en del tycker det är underbart. För mig är det viktigt att våra barn ska känna att alkohol inte är något man måste hälla i sig tills det tar slut i flaskan. Man kan spara.
Det är så mycket känslor i mig just nu, märker jag. Vad jag vill säga handlar om att låta ungdomar se och vara med oss vuxna när vi dricker. Att ta med sig sin son eller dotter till en ”lugn” pub eller krog (inte disco eller hej å hå ställe) skadar inte. Jag tror att det är där de ser hur man ska göra till den gången de ska be ge sig ut tillsammans med sina vänner.

Nu vet ju både du och jag att det inte finns en generallösning på alkoholhanteringen. Men jag har varit med om att ta hand om några tonåringar som inte vågat ge sig hem när de fått i sig för mycket utan de har legat på vår toa och mått sådär dåligt.

Jag har aldrig köpt ut, men jag vet att det löst sig för tonåringarna ändå. Jag har alltid sett till att de har mat i magen och jag lämnar 8 gånger av 10 och 10 av 10 hämtar jag eller min man. Och vi pratar alltid om kvällens händelser dagen efter.
Jag har varit och hämtat tonåringar som inte velat åka hem för deras föräldrar har inte vetat att de skulle dricka. Jag har också suttit många gånger vid köksbordet och druckit te och ätit macka klockan ett på natten för att lyssna på fnittrande tonåringar som vill berätta om sina upplevelser.

Jag är långt ifrån perfekt. Men det jag vill säga är att jag vill att vi ska lära oss handskas med alkohol. Det handlar inte om att skrämmas eller hylla alkoholen, det handlar om att förhålla sig till den på ett så sunt sätt det nu går.

Jo, jag har levt i ett hem med en annorlunda alkoholkonsumtion. Jag valde en period i mitt liv att leva utan alkohol, idag bestämmer jag helt och fullt hur och när jag dricker alkohol och jag har en någorlunda kontroll och jag vet att du och jag kan göra mer för att få nästa generation att ha en lite sundare bild på näthinnan när det ska festas.

Jag vet att samhället kan göra mer. Skolan kan göra mer. Idrotten kan göra mer. Jag och du kan göra mer för att få våra ungdomar att lära sig förstå konsekvensen av att dricka sig fulla eller dricka efter vad kroppen mår bra av eller inte dricka alls. Vägen till det målet ser olika ut för alla och den kan göras kort eller lång och några tar säkert en omväg. Alla är olika även här och det måste vara okej och därför kan vi inte dra alla över samma kant. Olika individer kräver olika behandlingar. Och mitt sätt är inte rätt för dig, men för någon. Och kanske inte ditt heller är rätt för mig, men för någon annan är det klockrent.

Hur det ska gå för vår tioåring i sitt förhållande med alkoholen vet jag inte, men han tycker det är kul med fest, men han ogillar fulla människor. Och han älskar att gå på After Work. Kanske har vi lagt grunden till att han inte vill bli full utan bara njuta av vännerna. Jag brukar alltid säga, drick aldrig något du inte tycker är gott. Det vet jag att vår mellantjej lever efter.
Framtiden känner varken du eller jag till, men jag är övertygad om att kunskap utan värderingar är ovärderligt. Där vill jag att skolan lär oss mer, varför inte tillsammans med Vägverkets Don’t drink & Drive?

Nä, nu ska jag åka och träna. Sonen skulle spelat tennis idag, men Racketcenter stängdes pga rasrisk. Så jag har bloggat och han har pärlat pärlplattor. Jättefina!

Kram å Kharma
Rebecka

Linköping årets idrottsstad 2015

Än en gång är det bevisat att idrott är viktigt för sammanhållningen. Inte bara för landet utan även för staden, sportgrenen och kanske framför allt för individen. Idrott är det viktigaste av de oviktigaste politiska ämnen som politiken arbetar med.

Så fort det pågår ett VM eller som nu, ett OS så blir vi svenskar otroligt stolta över de som tar medalj och visar upp Sverige som ett duktigt idrottsland. Lika stolta över de som tar medalj, lika irriterade blir vi över de som inte tar medalj där vi förväntat oss ett bra resultat. Och alla de som är med i OS och som presterar otroliga resultat för sig själva, men som inte syns i tv, ja, vad tycker vi om dem
egentligen? Oavsett så engagerar idrotten hela samhället.

Vad jag vill blogga om idag handlar just om hur viktig idrotten är för ett samhälle ur ett helhetsperspektiv. Och jag vill verkligen att vi börjar förstå detta även när det inte är SM, VM eller OS. Detta måste förstås varje dag, inte bara av de som är aktiva i en idrott på ett eller annat sätt, utan av politiken. Det är dags att vi börjar använda skattepengar till underhåll av de fina idrottsanläggningar som byggdes under den Socialdemokratiska eran. Och det är dags att politiken inte bara ser över utan även presterar på idrottens villkor. Ingen har hitintills gått till val på att renovera och underhålla idrottens behov. Förränns nu. Men absolut inte utan en gemensam vision.

Hur tänker jag rent praktiskt? Jo, vi vet att det behövs renovera och underhålla anläggningar i kommunerna. I Linköping skulle jag gärna vilja några nya idrottshallar. Jag vill gärna se en idrottshall i Landerydsområdet på Hackefors/Hjulsborsidan, som inte bara nyttjas av idrottsföreningar. Jag vill att den används till Kvinnebyskolans och Hjulsbroskolans mellanstadieelever på dagtid och idrottsföreningar kvällstid och helger.
Helst skulle jag vilja att hela Hjulsborskolan flyttade sin verksamhet till Hjulsbrohemmets lokaler till fördel för förskoleplatser. (ja, givetvis en tunnel eller bro för säkerheten vid järnvägsövergången)
Hjulsbroskolan kan sedan fylla en stor del av den brist på dagisplatser som finns i Linköping.
Skulle de som bestämmer över våra skattepengar se ytterligare en helhetsbild i detta projekt, så skulle det kunna vara att Hjulsbro Idrottsklubb kan lägga sin verksamhet jämte skolan (Hjulsbrohemmet) Istället för som det nu ryktas om, att lägga verksamhet borta vid Ullstämma. Må Gud förbjuda.
Hallå ni politiker som bestämmer! Hjulsbro/Kvinneby/Hackefors är inte Ullstämma. Nedre Hackefors kommer inte känna någon tillhörighet eller närhet till Ullstämmaområdet. Ni,måste tänka till hela vägen! För hela vägen!

Fortsättningsvis skulle jag bli otroligt glad om de som bestämmer över våra skattepengar ville besluta att bygga en idrottshall vid Vidingsjö motionscentrum. Detta säger jag då jag ser att det är ett naturligt idrottsområde, det finns redan en del faciliteter som skulle kunna användas i nya hallen och de som beslutar om våra skattepengar kan spara in en del pengar på avlopp till omklädningsrum etc.
Det går att bygga ihop. Jag har Bosön, Riksidrottsförbundets Mecka på näthinnan. Inte så stort,men den känslan och funktionen för idrotten i Östergötland.(kika gärna in på deras hemsida, www.boson.nu)

Vad vill jag mer då? Jo, jag skulle vilja att alla de idrotter som vill vara med och bidra med det de kan för att Linköping ska nå målet ”Sveriges idrottsstad 2015” samlas tillsammans med politiker och diskuterar hur vi tillsammans kommer dit. Idrottsrörelsen är enorm på att skapa engagemang och otroligt duktiga på att arrangera och det glömmer ibland både näringsliv och framför allt politiken bort.

Men woops – boka den 19 maj för då ska det ske. Idrott och verklighet möts av politiken i realtid. Håll utkik efter inbjudan.

För visst är vi stolta över Magnus Samuelsson världens starkaste man och dansare, Thomas Johansson tennisstjärna, LHC, Mattias Andersson racingproffs, vollybollen, innebandyn, fotbollen, med flera. (borde inte börjat räkna upp för det finns en sjö med idrotter och idrottsutövare som marknadsför Linköping och jag upplever nu att jag glömmer många stjärnor)

Men vad jag försöker säga är, att jag vill att vi tillsammans, politik, näringsliv, idrottsgrenar och idrottsutövare hittar vår gemensamma väg till vårt gemensamma mål utifrån våra olika förutsättningar. Allt för att vi ska vinna titeln ”årets idrottsstad 2015”

Låt inte de orden få bli en Socialdemokratisk vision utan en Folkpartistisk verklighet. Jag ska göra allt jag kan för att få orden bli verklighet från politikens håll. Vill du hjälp till från ditt?

Kram å Kharma

Rebecka Gabrielsson

En vanlig dag, men ovanlig för många andra

Kära vänner. Idag har jag gjort allt och inget. Helt underbart att jag har möjligheten att styra min tid i princip som jag vill. Tack gode Gud för den förmånen, det är få förunnat att ha det på detta sätt.

Dagen började med några samtal, lite facebook och läsa lite cybertidningar. Drack tre koppar kaffe innan klockan slagit elva. Så av den orsaken hoppade jag över 11-kaffet idag. Ett klokt beslut enligt min mage och hy.

Lunchen intogs med två gôrgoa vänner till mig. Tillsammans med dem blir fokus helt och hållet på glädje, värme, vår sanning och mängder med skratt. Så även denna lunch. Intogs förresten på Yogi. God mat, trevlig servitris och en fantastisk kock som kom ut och berättade receptet på den underbart goda mangosåsen. Den ska jag bjuda på nästa gång jag får gäster (eller om någon bjuder in sig själv ha ha)

Efter detta var det dags att hämta sonen. Fick med mig ytterligare någons son. De fick snällt följa med till min profilkille. Där uträttade vi en hel del fram till den 19 mars. Han fick åxå några goda tips i ett fantastiskt projekt han ska släppa i april. Ett givande och tagande och vi gör det för vi vet att ensam är inte stark.
Min son och hans vän hade änglars tålamod.

Nu hade klockan hunnit bli fyra och vi begav oss till BK för att avnjuta after work. Grabbarna tycker att det är så himla mysigt. De får lov att handla cola (pepsi) i baren och spring över till Karamelloaffären och köpa godis. De känner sig så stora. Och att ha med barn på afterwork är en fördel ur flera synvinklar. Dels måste de vuxna som dricker fundera lite på hur de dricker, barnen ser att det är ok att umgås med alkohol på ett normalt sätt och de får snart en bild av att det även finns vuxna som går på krogen utan att dricka alkohol och ändå har roligt.
Hurusom. Snart hade vänner från både racingvärlden, mitt jobb, politikvänner och givetvis de valda vännerna utan titlar samlats på BK. Glädjen var stor och energin flödade enormt. Like it a lot!

När jag kom hem framåt åtta så satt det två finnar i min soffa och de hade hittat vinhyllan och försett sig själva. Jag blev glad att se dem, givetvis, men också en smula förvånad. Detta var nämligen en liiten detalj min underbara man glömt bort. Nu sitter de och kollar på hockey och jag passar på att blogga.

Livet är rätt så bra ändå. Handlar väl om att fokusera på det som ger oss energi istället för det som tar. Livet är så mycket och så kort. Jag är så tacksam över människans förmåga att kunna välja sina känslor, inställningar och värderingar helt själv. Trivs vi inte så går det att ändra om vi vill och vågar. Lätt som en plätt, men med hårt slit går det att fokusera på glädjen och det positiva. Allt finns i ditt egna hjärta. Och jag är så tacksam att jag har verktygen att kunna och vilja fokusera framåt. Undra vad det kommer att stå på min gravsten när jag dött? Ja, jag, vi hinner nog komma på något, det är ju ändå ett bra tag kvar tills jag ska dö *ler stort*

Nu ska jag packa lite inför morgondagens träningspass på Feelgood och sen krypa ner i sängen med en god bok som en ny-funnen vän lånade mig idag.

Kram o Kharma

Rebecka

Frustration byts till inspiration

Känner mig frustrerad och jag vet vad det beror på. Nu har jag gått och småstädat en stund här hemma. Skrivit av mig lite och redan börjar jag märka att frustrationen sakta men säkert bryts ner och en viss inspiration börjar infinna sig i min lekamen. Najs, I like it a lot. Tack Gud för att du känner mig.

Det kommer bli ett spännande valår. Jag har massa med härliga saker på agendan. Allt för att Folkpartiets kaka ska bli större och fler kan vara med och äta, så att säga. Hoppas du förstod metaforen. Du vet när någon säger "du måste anpassa dig, kakan är inte större" då menar jag att det går att baka en större kaka. Ju fler som bakar och fler ingredienser gör att det blir en större kaka och dessutom har vi roligt på vägen. Här ska bakas kaka!

Idag tänkte jag städa lite till. Har inte varit hemma på gôrlänge och det märks konstigt nog. Jag trodde det var tvärtom...men så är det. Jag vet att jag lagt ner oändligt med timmar på mitt Folkparti de senaste veckorna och då blir hemmet eftersatt. Men det som planeras är bara roliga saker. Boka in den 19 maj om du kan. Då kommer det bli ett roligt och spännande seminarium för dig som undrar hur Linköping ska kunna bli årets idrottsstad 2010. Bengt Olsson är bokad, även Kjell Augustsson och Fredrik Johnson. Är det nu så att du inte bor i Linköping, så är detta tunga namn i Linköping. Bengt är Folkpartiets kommunalråd och ytterst ansvarig för idrott från kommunens håll. Kjell är idrottschef för Östergötland och Fredrik Johnson är en entreprenör som lyckats skapa en squashtävling på världsnivå i vår stad. Det kommer flera, men jag väljer bara att namedroppa några.

Jag har hört att några människor ogillar min blogg. Det gillar jag *ler stort* Så länge man tycker något om mig så är jag glad, för jag gillar inte att lämna någon oberörd. Det värsta som finns är nog att inte bli sedd. Oavsett om man gillar att stå i fokus eller ej. Alla vill bli sedda och det är viktigt för mig att se alla. Jag missar ibland, men aldrig med avsikt. Även om du ogillar mig och mitt sätt att förhålla mig till politik, så ja, jag finns, jag lever och jag är. Det är svårt att ändra.
Idag ska jag fokuserar på alla som gillar mig och det jag vill åstadkomma för politiken, för jag vill att Folkpartiet ska växa så fler kan vara med och dela på kakan. Socialdemokraterna tror inte kakan kan bli större, men det tror jag. Vad tror du?

Nä, nu är det dags att kolla var min man lagt damsugarslangen eller ska jag ta en kopp kaffe till? Vi får se, jag återkommer, som en bomerang ha ha


Kram o Kharma
Rebecka

Våga ta ställning även om hjärtat säger annat...

Ja, nu är det en intensiv tid i mitt liv igen. När det blir så här intensivt så har jag en förmåga att kasta in ytterligare aktiviteter som ska göras. Nästan som om jag hela tiden provar mig själv. Och min omgivning. Ha ha.
Men så länge jag är medveten om det så får det vara okej. Jag är däremot otroligt duktig på att ta tjugo minuter där och tretti där och enbart fokusera inåt. Andas, reflektera och acceptera.

Jag arbetar frenetiskt för att få ihop livet till den 19 mars. Klockan 18.00 är planen att släppa min vision, hem- och bloggsida och mycket annat som har med min personvalskampanj att göra. Ska bli så roligt! Det är inte lätt att skapa sig ett namn i politiken när man är ny. Men det är skoj. Och det underlättar en hel del. Tack gode Gud för alla goda människor som vill stötta och hjälpa mig att få bollen i mål.
Tänker mycket på det då det endast är möjligt att bevisa något var fjärde år. Undra om det är så här som OS-deltagarna tänker och förbereder sig. Finns det något samband mellan en blivande politiker och en skidskytt månne? Hur som helst så är det många spännande trådar som ska tvinnas samman denna februari månad.

Jag har funderat mycket på olika saker den senaste tiden. Tandvården är en fundering. Vad hände egentligen? När, vem och varför bestämdes det att tänderna ska särskiljas från övriga kroppen ur ekonomisk synvinkel? Jag fattar inget. Detta vill jag att landstinget tar sig en funderare över.

Jag har också funderat över liberalismen. Kan man bli så liberal i sin syn, alltså extremt liberal att det nästintill blir slapphet? Jag tror det. Jag tror att det många gånger handlar om att det är obekvämt att sätta ramar. Sverige är ur historisk synvinkel ett väldigt snällt land. Vi har sällan tagit ställning i debatter, av olika orsaker. Men vad blir konsekvensen av detta? I min värld blir det slappt. Det kan i och för sig handla om att vi människor föds utan att ha lärt oss rätt och fel, utan får värdera det själva längs med livets väg. För att förvirra ännu mer så vet ni att jag kräks på socialdemokraternas kartongväggar där det bara finns ett rätt och mängder med fel.
För att klara klartext. Det jag tänker på när det gäller slapphet så är det två saker. Det ena är när kulturer/religioner omskär sina barn. Och det andra är den omdiskuterade burkan.

1)Jag vill inte att vi ska omskära barn oavsett män eller kvinnor.
2)Burka i alla ära, men vad händer den dag när någon iklär sig en burka och begår mord och/eller rån? Får vi en annan inställning till att vi inte kan se hela människan då eller hur tänker vi då?

Dessa två frågor är för mig otroligt viktiga att vi tar ställning till. Inte för att det på något sätt berör mig personligen idag eller att jag har något emot det ena eller det andra. Jag känner människor som är omskurna alla har sin verklighetsbild av vad som är rätt eller fel. Och just av den olikhetsbilden vill jag att Sverige tar ställning mot omskärelse på barn. Det går att vänta till ett sådant beslut när man är
18 år.

När det gäller burkan har jag absolut inget emot burka som så, på andra, inte på mig själv. Jag ser eller har inte orsak för mig själv att dölja något så här vackert *ler stort* Skämt å sido.
Burkan betyder mycket för många människor och det har jag stor respekt för. Men jag har lyssnat på sjukvårdspersonal som är oroliga när de inte ser vem som kommer in på deras avdelning. Jag har talat med bankpersonal som reagerar, inte på burkan i sig, utan instinktivt kommer en signal om rån upp i hjärnbalken. Och skolpersonal som undrat vem det är som är och skriver provet.

Jag, Agneta Rebecka Gabrielsson, har förståelse för reaktionerna. De är sakliga och mänskliga.
Jag, Agneta Rebecka Gabrielsson kan försvara burkan till 110% med många väl grundade argument, men det är inte där mitt ställningstagande ligger för tillfället. Vi lever i ett av världens modernaste länder och vi är rädda för burkan, tror jag, för att den döljer. Den döljer så mycket av det som vi byggt upp och behöver se för att kunna våga leva i ett öppet samhälle.
Så länge vi inte har en genuin tillit till varandra så är det viktigt att våga se hela kroppsspråket och allt som hör till när vi tolkar det vi ser, hör och känner av när vi kommunicerar med varandra. Och den här genuina tilliten till varandra kommer nog inte infinna sig än på länge.

Och då kommer påståendet, ja, men hur ska vi kunna få kännedom och lärdom av något när vi förbjuder det? Ja, säg det. Det finns mängder med exempel där vi lär oss och tar lärdom, men ändå händer inget. Och det är ett tamt argument jag vet. Men jag vill faktiskt välja att lyssna på det rädda Sverige. Oavsett vad mitt hjärta säger…

Kram å karma
Rebecka

Lön för mödan

Varför blir vi så hiskeligt förbannade när någon tjänar pengar? Jag säger vi och utgår ifrån när tidningar och tv rapporterar om löner för styrelsemedlemmar i olika föreningar. Men vi blir inte förbannade när läget är tvärtom. När den där föräldern ställer upp vår som vinter, dag som natt, för att isen ska spolas i byn eller föräldern som sitter i styrelsen för den lilla föreningen och lägger ner ett 20/30-tal timmar utan ersättning. Det ser vi som normalt.

Och vi reagerar inte när läraren på skolan tar på sig extrajobbet som arbetslagsledare och lägger ner ytterligare ett 30-tal timmar i månaden för 500 kronor minus skatt/månad. Det är också normalt. Eller?

Ja visst kan vissa ekonomiska ersättningar ifrågasättas. Men jag tror inte det är många som tar ett styrelseuppdrag enkom för ersättningens skull. Däremot tro jag tvärtom, att många inte tar styrelseuppdrag för avsaknaden av ekonomisk ersättning skull.

Röda Korset har ett arvode för styrelseordföranden på 68 500 kronor. Är det mycket pengar? Ja, det är det. Är det orimligt? Uppenbarligen inte. Så länge det var okänt. Jag anser att pengar är något som ska handskas med respekt. Men om en styrelse anser att ordförandeposten är värd 68 500 och dessutom att ett medlemsmöte bestämt den siffran, ja, då har ju organisationen sagt sitt. Och utifrån den summan kan organisationen kanske locka en annan grupp till uppdraget.

Men när vi sätter 68 500 för ett styrelseuppdrag i Röda Korset med en undersköterskas månadslön eller en lärares lön. Ja, då blir jag förbannad. Kanske ska jag inte jämföra dem då tänker du. Men jo, för alla som betalar skatt och som är därmed indirekt kan påverka dessas löner säger inte ett skit. Det är som om att deras löner är okej. TVI! Det tycker inte jag.

Och ska vi därefter kolla in löneglappet mellan en undersköterska till en sjuksköterska är det inte så vansinnigt stort, men glappet mellan sjuksköterska och läkare då är glappet ca 30 000 kronor. Ska glappet vara större? Å jag blir bara irriterad när jag tänker på de olika läkarna...hur de kan styra en hel organisations verksamhet...nä, det tar vi inte nu.

Tillbaka till arvoden i organisationer. Visst kan vi spontant bli förbannade och tappa förtroendet för frivillighetsorganisationer som vi donerar pengar till i tron om att pengarna går till de som behöver. Och kanske är det just det. Att vi som donerar pengar inte får hela bilden av organisationen använder och fördelar pengarna. Men inte är vi väl så dumma att vi tror att folk jobbar gratis?! Eller tror vi verkligen det? Grejen är den att de flesta frivillighetsorganisationer är väldigt transparenta och öppna med hur pengarna fördelas, men det är upp till mig och dig att ta reda på det.

Ja, jag vet inte. Skulle du tacka nej till ett uppdrag om du fick reda på att det var värt 68 500 kronor/månad utifrån moral, någon annans moraliska synvinkel? Ponera att du inte hade en aning om den ekonomiska ersättningen från början. Du går igång på att just du får frågan till uppdraget. Och när den ekonomiska ersättningen uppdagas till just 68 500 - tackar du då nej?! Det är inte du som tycker det är orimligt, det är allmänheten...Handen på hjärtat.

Å så tillbaka till undersköterskor, sjuksköterskor o lärare....

Vems moral sätter din lön och vad är det som gör att du tackat ja, nej eller bara samtycker?

Kram å Karma
Rebecka

Räddningstjänst i Östra Götaland

Där är jag med och vi har varit på Räddningsstationen i Lambohov hela dagen. Jag förväntade mig dock några fler brandmän, jag fick bara se förbundsdirektör, räddningschef, stf räddningschef och några till. Ja, å så hela det nya härliga gänget, kommunalförbundet.

Men jag tänkte blogga om det så fort jag får till min telefon, jag har nämligen tagit lite goa bilder från stationen. Söndag ska jag få hjälp, så håll ut.

Nu ska jag hejja på min kompis Stefan Sauk som strax ska ut på dansgolvet på Let's Dance. Förutom att jag är stolt över mig själv är jag gôtt stolt över honom som vågar ge sig ut på dansgolvet.

Kram å Karma

Rebecka

Linköpingsteam kör VM-rally

Supersatsning med splitter ny SKODA Fabia S2000 med Pelle Sääv från Linköping i spetsen. Helt galet. Jag är så stolt över att Pelles gäng tar och får chansen att köra om VM-poäng. Och jag är gôrglad över att Linköping även representeras i detta idrottssammanhang.

Och det är inte vilket arrangemang som helst. För dig som inte kan rally måste bara fatta. Detta är stort. Pelle o Co ska tävla mot startfält i världsklass, Sebastian Loeb, Kimmi Raikkonen och Petter Solberg för att nämna några. Detta utgör ett mycket intressant evenemang i sig, men jag kommer till det lite längre ner.

Förare och ägare, Pelle Sääv, är som sagt från Linköping. Han är flerfaldig medaljör i rally-SM. Teamet, som det kallas i rallysammanhang, kommer i år att göra en riktigt häftig satsning. De börjar med det häftigaste direkt, svenska VM-rallyt, Rally Sweden.

Bilen då? Jo, det är en helt ny Skoda Fabia S2000, som är byggd av Skoda Motorsport i Tjeckien.
Hur hamnade de i Rally Sweden? Jo, teamet har fått ett så kallat wildcard till tävling. Det innebär att de tävlar om VM-poäng som alla de andra stora rallystjärnor. Och de tävlar i samma klass som de svenska förarna Patrik Sandell och PG Andersson.

Vad är då Rally Sweden? För att du ska få en bild så låt mig berätta. Rally Sweden, eller Svenska Rallyt som det kallas i folkmun, genomförs i Värmland och Dalarna mellan den 11-14 februari. Arrangemanget beräknas locka ca 250 000 åskådare på plats, samt 75 miljoner tv-tittare. Hajjar du hur mycket det drar till respektive stad?!!

Så oavsett om du gillar rally eller ej, så måste vi bara vara stolta över att Pelle Sääv och hans team gör något stort. För handen på hjärtat, hade du vågat satsa så mycket tid och pengar för att våga vara med i Svenska Rallyt. Jag hade inte vågat, därför är jag extra glad över att kunna lämna över en liten blomma i samband med pressvisningen på Cloetta Center i morgon. Och ja, jag hälsar från hela Folkpartigänget, för jag vet att Folkpartiet i Linköping gillar människor som vågar göra lite mer...

Kram å Karma

Rebecka

Kommunala bolag, utifrån min uppsats.

Då är det dags att se vad jag kan presentera utifrån min uppsats om kommunala bolag i Linköpings kommun. Du som har följt mig under dessa månader vet att jag har en grundinställning som är negativ till just kommunala bolag. Den här uppsatsen har dock förändrat min inställning. Varför? Jo, för kommunala bolag är ett verktyg för politikerna att använda. Det handlar mer om att politiker och politiken måste lära sig att använda det på rätt sätt. Men vad är rätt sätt?

Min frågeställning i uppsatsen var "Kommunala bolag - ett laglöst land, en kommunal kassako eller ett smidigt politiskt verktyg"

Svaret jag kom fram till är att kommunala bolag är alla tre i ett. Som ett kinderägg. Kommunalråd/gruppledare i Linköping har en otrolig pragmatisk, resultatinriktad och nyttobetonad inställning till kommunala bolag. Det intressanta är att den nyttobetonande insällningen verkar varierar utifrån person och inte alltid ideologi.

Jag intervjuade ett kommunalråd/gruppledare i samtliga partier utom i Vänsterpartiet. Det berodde på att mail hamnade i fel inkorg. Innan detta uppdagades hade tiden sprungit i väg. Men det påverkar nog inte slutresultatet nämnvärt.

Okej, så här kan en sanning vara. Verkligheten möter politikern. Politikern tar hänsyn till sin ideologi, kommunens ekonomi och den demokratiska processen. Detta är faktorer som påverkar hur Linköpings politiker driver och förvaltar kommunala bolag. Och det spelar ingen roll om de är i majoritet eller opposition. Inget bolag får samma förklaring till varför de existerar i bolagsform.

Politikerna jag intervjuade är rörande överens att bolag är ett bra verktyg för effektivitet och och det är endast nyanser som påverkar hur bolagsstrukturen formas. Verkligheten som en kommunpolitiker möter i sin vardag är kanske inte så politiskt enkel som den vid första anblicken kan verka. För även om politikern anser att något borde göras ur ideologisk synvinkel, så är det ingen media-vänlig fråga. Ett kommunalråd menade på att "det är ingen fråga vi vinner valet på"

De intervjuade hade något skilda åsikter eller infallsvinklar på problemet med insyns. Aktiebolagslagen syddar ägarstrukturen vilket gör att kommuninvånaren inte har samma insynsmöjlighet i bolags- som i förvaltningsform. Det var spännande. Några hävdade å de bestämdaste att det inte existerade något sådant problem, medan något parti var väl medvetna över detta problem och ansåg att ägardirektiven borde tightas till.

Uppsatsen är lång. Jag tror jag lägger ut den på min hemsida, när den blir officiell den 19 mars. För det var så mycket småmysigt att läsa.

Själv så insåg jag att det är enklare att hålla på sin ideologi på nationell nivå i förhållande till kommunal nivå. På kommunnivå handlar det mycket om att få vardagen att gå ihop. Vara pragmatisk.

Även om jag fått en större förståelse till varför Tekniska Verken är viktig, så ser jag fortfarande att några av deras dotterbolag kan säljas. Framför allt den verksamhet som inte politikerna alltid visste att vissa bolag håller på med *ler stort*

Linköpings kommunala Fastigheter behöver få ett annat ägardirektiv, likaså måste Stångåstaden tänka till. Båda bolagen har ett socialt ansvar och det ansvaret får inte bli en klassfråga.

Jag var otroligt emot att vi skulle ha ett bolag som sysslade med bränslekonvertering på bilar. Idag har jag en annan infallsvinkel på det hela. Ja, jag kan se samhällsnyttan med en sådan verksamhet.

MEN, oavsett vilket bolag vi talar om och vilken verksamhet bolaget bedriver, anser jag att politiken behöver ett större metaperspektiv på verksamheten än jag upplever idag. Det behövs verka över gränserna, vilket kan glömmas bort. Och även politikerna i KF måste komma ihåg att arbeta mer och kanske oftare med ägardirektiven. Hur de olika bolagen handskas med olika situationer och tankar kan ha mer att göra med vem som sitter som VD i respektive bolag... eller har det med bolagsstyrelsen att göra? VD:n tänker ju först och främst bolag och politikerna i styrelsen har väl någon form av dubbeltänk...Det kanske får bli min nästa uppsats, den ska påbörjas här i dagarna.

Ja, ja, jag har ialla fall fått en mer pragmatisk inställning på kommunala bolag. Och en större kommunal förståelse. Och jag tycker att det är ruggit roligt med bolag som som ska möta den politiska världen.

Nä, nu ska jag duka. Barnen har lagat mat medan jag har bloggat. Jag älskar dem!

Kram å Karma

Rebecka

Turkiet skyldig till brott mot yttrandefriheten

Igår informerade TT att Europadomstolen fällt Turkiet för brott mot yttrandefriheten i två fall. Bra blir min spontana tanke.

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg anser att Turkiet gjort sig skyldig till censur efter att ha stoppat utgivningen av fem tidningar under tre månader. Redaktionerna anklagades för att ha spridit propaganda för den förbjudna kurdiska gerillan PKK. Min andra tanke blir toppen, men en stilla undran ploppar upp i min hjärna. Vad är skillnaden på propaganda och reklam? Kör McDonalds och Coca Cola reklambudskap eller propaganda? Uppropen mot Iran är det propaganda? Låt oss fortsätta och se vad som hände i Turkiet.

Turkiet fälldes också för att ha fängslat en chefredaktör för en artikel om brutalitet i ett fängelse. Chefredaktören dömdes till sex månaders fängelse och alla exemplar av tidskriften beslagtogs, skriver Tidningarnas Telegrambyrå. Skriver TT detta då måste det vara sant. Det vet vi ju?

Nu tycker jag att själva händelsen om att Europadomstolen faktiskt fält Turkiet är bra. Och jag har såpass tillit till Europadomstolen att jag inte ifrågasätter vare sig händelseförlopp eller beslut.
Men det jag vill låta mig flyta iväg en stund och fundera på är var går gränsen för vad jag har tillit till och inte. Och nu handlar det om alla grupper. Vad gör att du litar på mig? Att jag litar på dig? Att du litar på Bengt Magnusson och inte på Linda Rosing? E du mä på mitt resonemang?

Nä, nu ska jag samla mig igen och glädjas åt att Turkitet får ta konsekvensen av att bryta mot yttrandefriheten. Ett steg närmar den verklighet jag vill att även turkarna ska få leva i. Om du förstår hur jag menar...men fundera gärna du också en stund på tillit, vad är det som gör att du känner tillit eller inte till de människor i din närhet.

Kram o Karma

Rebecka

Full fart Framåt

Kom hem för en stund sedan från ett fantastiskt roligt, fokuserat, engagerat och strukturerat styrelsemöte. Det är ett gott gäng jag håller på att lära känna och jobba med. Och vi vill alla samma sak. FULL FART FRAMÅT 2015. Det bästa av allt är att vi vill att alla ska med och att fler ska vara delaktiga och engagerade i vår politiska förening, Folkpartiet.

Jag kan berätta massor om hur föreningar och företag fungerar. Egentligen spelar det ingen roll vad som utövas innanför väggarna. Det viktiga är gruppen. Alltså människorna i gruppen. Vad vill gruppen? Har alla samma karta att köra efter? Känner vi våra medlemmar? Ja, frågorna är många och svaren varierar. Viktigast är att vi jobbar åt samma håll. Och jag ser, hör och känner att den underbara styrelse jag är med i vill och jag ser hör och känner att förening vill.
Nu börjar det riktiga jobbet, att se till att alla hänger med. Ungefär så som Bert o Ian sjöng för några år sen, Häng mä Häng mä, du hänger väl mä? Ha ha - kanske inte riktigt så illa, Folkpartiet är betydligt mer bestående är det partiet... men jag har väl gjort svårare saker än det?

Mitt mål då? Jo, jag vill att Folkpartiet ska växa. Radikalt. Och vi ska vara beredda när väljarna säger sitt. Går det bra, är vi där och jobbar vidare. Ser över bra och dåligt och förverkligar väljarna förväntningar. Och skulle det mot förmodan, peppar peppar, gå åt fanders, ja, då rannsakar vi oss själva, kollar vad vi gjorde bra och vad vi gjorde dåligt. Förändrar och förbättrar. Hela tiden på väg framåt. Inte bakåt, inte stå still, inte åt sidan. Utan framåt.

Ingen är stark ensam och ingen blir stark av negativa energier (sanning med modifikation, vissa människor mår bra över att må dåligt) Däremot så finns det inget elitlag som någonsin vunnit en serieliga utan att de är positivt inställda till uppgiften, framför allt är de positivt inställda till spelarna i sitt lag. Och det kan man bestämma i själv hur man vill ha det. Läskigt, men i limbiska systemet händer en hel del vi kan påverka själva.

Så där ja, då är klockan halv elva och jag väljer nu att gå ut och skotta lite snö. Det är så tyst och skönt där ute när snön fallit så härligt.

Kram å Karma

Rebecka

Kommunal eller fri skola?

Idag börjar jag min sista termin innan jag kan kalla mig statsvetare. Stolt, tacksam och glad över mig själv som har tålamod att hålla mig i den akademiska världen. Jag tänker inte ta ut segern i förskott, absolut inte. Men någonstans känns det som att det kommer gå bra. Framför allt när jag tittar tillbaka på hösten, den gick ju så otroligt fort. Men det är inte detta jag vill blogga om idag.


Idag vill jag blogga om olikheter, obehöriga lärare och skola. Skosystemet i helhet tror jag att bloggen beskriver tillslut.

Jag jobbar ju själv som en sk. obehörig lärare och har fått jobbet tack vare min kompetens i området. Ger jag sämre betyg på mina elever än mina elevers mentor? Jag vågar inte säga ja eller nej där. Däremot har han större insikt i lärarplanens krav.

Jag var ute på en skola häromdagen och mötte ett gäng tjejer som går sista året på en kommunal friskola. De berättade att de var sura för att deras kompisar som går på en friskola får MVG i betyg och när de har bytt skola till deras har de inte ens klarat gränsen till VG. De blir irriterade för de vet att de slåss om platser på universitet på olika villkor.
Jag tänker ja, det är människor som sätter betyg utifrån kunskap och värderingar. Jag säger inget, utan frågar istället hur de skulle vilja ha det? Någon föreslår fler likvärdiga tester på alla skolor i hela Sverige som får större betydelse i betygsunderlaget. Jag tänker, yes, centralisera mera!

Det jag försöker fundera över är om det är korrekt att säga att friskolor är sämre eller bättre än kommunala skolor eller kommunala friskolor. Jag anser nämligen, än en gång, att det inte är koncepten som är fel eller rätt. Jag hävdar å de bestämdaste att det är människorna i koncepten som agerar med olika inställningar.

Jag säger så här, det är otroligt viktigt att våra lärare har en pedagogisk utbildning och en utbildning hur de betygsätter våra elever. Men kanske inte enbart ur ett rättvist perspektiv för eleven, utan även för att jag vill få upp statusen för lärarkåren. En gång i tiden var de lika högt aktade som politiker. Idag vet jag inte vem som är mest aktad av de två kategorierna, men jag vet vem som har mest i lön.

Du har med stor sannolikhet någon gång träffat den där människan som är riktigt street-smart, utan akademisk utbildning, men som knäckt koden på den arenan de vill agera. Sen har du säkert träffat den där akademiska läraren som har noll koll på vad som är rätt och fel.

Tänk den där dagen då du är rektor på en skola. Du möter en dag i ett helt annat sammanhang en person som du ser bara strålar och som mycket väl skulle kunna undervisa för att alla bara stannar och lyssnar. Du möter denna dag den där street-smarta tjejen eller killen. Och du tänker för dig själv, denna person vill jag ha till min skola, vi söker ju en snickarlärare. Till på köpet visar sig att denna glada, inspirerade person är snickare i grund och botten. Ska du då inte kunna anställa denna härliga någon för att det saknas akademisk utbildning.

Vad jag försöker komma fram till är att livet inte är svart eller vitt, utan gôrgrått. Hade livet varit svart eller vitt hade vi antagligen levt efter Bibeln än i dag. Gråzonen måste även våra politiska myndighetssystem lära sig att hantera. Alltså människorna som jobbar i myndighetssystem och i offentliga verksamheter måste börja våga se varje individ och varje individs behov och möta det. Men det är klart. Har man arbetat i en socialdemokratisk låda de senaste 40 åren, är det kanske svårt att förstå att det är okej.

Bara Sverige vågar ge Alliansen ett nytt förtroende den 19 september i år. Låt oss inte backa bandet och åter gå in i den där lådan där alla ska vara lika. Det funkar inte så. Alla är inte lika, men betygsmätningen behöver bli mer likvärdigt behandlad.
Vi behöver lära oss alla oavsett var vi jobbar eller verkar, det är okej att alla är olika, men det handlar inte om skolmodell. Utan lärarna och rektor i skolmodellen. Det går inte att generalisera vilken modell som är bäst, jag har sett kommunala skolor som äger och friskolor som suger. Och givetvis tvärtom. Men låt oss fundera på hur vi ska få upp lärarnas status för en stund.

Oops vad klockan sprang iväg. Nu måste jag åka och hämta sonen på fritids. Det är innebandy som står på menyn idag.

Kram och karma

Rebecka

Pusselbitar faller på plats

Än en gång så kommer pusselbitarna på plats. När jag tittar på mitt liv nu så är det en rad med händelser som påverkar varandra som gör att det känns rätt lätt att leva. Min hemsida börjar ta form och ska släppas snart. Min kick-off är bokad och ska nu formas. Håkan börjar få till helheten i min marknadsföring. Gustav övar nog på tålamod inför sommarens aktiviteter, för honom har jag inte sett eller hört på länge. Almedalsveckan bokad. Möten avlöser varandra. Och på onsdag ska jag få mitt första uppdrag. Inte politiskt, men ändå. Jag är stolt över mig själv.


En annan mycket rolig sak har hänt. Det rör inte mig direkt, men jag är glad för Magnus Nystrands skull. I Linköping nomineras en drös med människor till att bli "Årets Linköpingsbo" I år var det över 160 personer som nominerats. Några flera gånger andra bara en. Av dessa väljer Corren(tidningen i Östergötland)ut 10 finalister, sen får vi rösta.

Jag nominerade en kille i stan som jag tycker gör så mycket som han inte måste göra, men han gör det för Linköpings skull. Vilket jag tror ger honom energi. Magnus Nystrand driver Harrys, Riva, BK och Sliver här i stan. En riktig krögare. Magnus Nystrand, Linköpings svar på Varbergs Peter Gustavsson. Magnus arbetar för att nattvandringen här i Linköping ska bli bättre. Han jobbar hårt för att hålla de tråkiga fördomarna om restaurang utanför sin verksamhet, för att inte nämna kriminalitet.
Jag är glad över att Corren valde Magnus som en av de 10 finalisterna. Ska bli otroligt roligt att se de övriga 9 då jag har två kompisar till i nomineringsfältet...

Nä, nu är det dags att sova. Imorgon ska jag köra sonen till tennis, arrangera ett kryddparty, träffa en kille som vill att jag jobbar extra i hans företag och plugga. Oj, vad mycket det lät, det känns inte så, känns som en relativt lugn dag...

Kram å Karma

Visionsarbete och nu lördagsmys

En helt underbar dag börjar närma sig sitt slut. Jag ligger nu i soffan och har det riktigt gott tillsammans med min familj. Dagen började dock lite annorlunda med samling på Folkpartiets kansli för att diskutera vilka valfrågor vi ska gå till val på. Därefter gick några vidare till restaurang Lagerbladet för att ha planeringsdag som traditionen bjuder. Hur mysigt som helst.

Karin berättade om Folkpartiets frågor i riksdagen. Vi lyssnade på vad som händer i Östsam och Karolina redovisade vad Folkpartiet fokuserar på Landstinget. Bengt tog en snabbvariant på kommunens områden. Vilket var helt okej att han kortade sin tid till förmån för vår lunch.

Efter den goda lunchen som bestod av pannbiff, rödpeppar, svampsås, helstekt potatis och sallad. Till detta dracks mineralvatten eller lättöl. Efter maten kunde de som önskade dricka en kopp kaffe från Scanomat. Smarr!

Sen var det dags för valstaben att presentera det vi har planerat en bra tid. Vi känner oss väl förberedda och kan nu börja implantera vår vision, våra tankar och idéer hos människorna som är Folkpartiet. Jag hoppas och tror att alla fick inspiration till att skapa möjligheter i valet. Nu vet jag att vi i valstaben behöver stanna upp en minut eller två och reflektera över detta delmål, innan vi går in i nästa fas. Det är så spännande!

LUF är på gång, Torgbordet startar nästa lördag, vi känner alla oss taggade. Riktigt roligt. Folkpartiet i Linköping vill verkligen bli det största borgerliga partiet. Och jag får vara en del av den visionen. Like it a lot!

Nä, nu ska jag fortsätta njuta med familjen i soffan. En rolig film på tv, jos och nötter. Kan inte bli ett bättre avslut på en härlig lördag.

Kram å Karma
Rebecka

Fredag hela veckan...

Idag upptäckte jag, mitt i ett möte, att det är fredag. Du vet vilken känsla jag menar. Den där då det står still i hjärnan och du letar frenetiskt något att hänga upp ditt liv på innan någon ska komma på att du är helt lost. E du mä?

Egentligen är det ju inte så farligt att tappa bort vilken veckodag det är, men det senaste halvåret/året har jag inte haft någon större skillnad på veckodagarna. Jag har jobbat jämt med något projekt. Det är ett jättehärligt liv. Det känns aldrig som jag jobbar känns bara som jag lever. E du mä?

Jag har retat mig på några saker idag. Men jag får väl ta tag i det inom kort. Eller så struntar jag i att lägga energi på det och engagera mig i det som ger mig energi istället. Fast vänta lite. Du som läser detta är antagligen intresserad av mig på ett positivt sätt så jag måste få fråga dig. Kan någon förklara varför vissa människor väljer att vara tjuriga, dumma, fega och göra andra ledsna? Och i nästa andetag säga att deras sätt är det rätta. För mig är det som att kasta sten i glashus. Min mamma skulle sagt till dessa människor som gnäller om andra, att den som är oskyldig kan kasta första stenen. Ja, hon citerar Jesus.
Nä det får vara bra nu. Inget mer gnäll utan mera kreativa lösningar. Det gillar jag bättre. Jag vill ju framåt. Ingenting är så konstant som förändringar, antingen avveckla eller utveckla och oftast är jag för det sistnämnda.

Lite politik då. Ja vad har hänt sedan sist? Valstaben jobbar på förfullt. Jag har två event i pipline där du som väljare ska få komma och ställa frågor och möta politiker på nära nivå och i ett arrangemang är det lite annorlunda. Både för dig som väljare och politiker. Men jag berättar mer när formatet är satt.

Det är kul att se hur politik inte riktigt är med på att möta verklighetens villkor att ta marknadsandelar. Jag menar detta som en positiv återberättelse. För det är otroligt roligt att själv få vara en pusselbit i denna förändringsprocess. Det är kul att se hur gruppen förändras. Sakta men säkert, är vi som grupp och parti på väg att bli det stadsbärande partiet i Linköping.

Kram å Karma

Nu händer det

Det är nu det händer. Allt det där som ska fungera i framtiden. Helt härligt att se hur det jag gör och försöker skapa bara faller på plats. Och jag är inte ensam. Det finns en hel del människor som tycker om det jag vill skapa. Jag är stolt över oss!

Kom precis hem från en lunch med en tjej som kan peppa och som låter sig peppas. En glad människa som ser möjligheter i stället för problem. Sånt lyfter mig och får mig att orka vardagens bestyr.
Är bara hemma och vänder en kort stund, för snart är det dags att hämta sonen som ska på tennismatch. Anders är i Gränna. Amanda är i skolan hoppas jag och Johannes jobbar.

Idag när jag sprang på en kompis på stan så säger han att jag ser trött ut! En annan undrade vad jag hade gjort! Tydligen så hade håret blivit så elektriskt att det stod rätt ut så det såg ut som om jag hade haft en tuff morgon. Det hade jag inte. Tvärtom. Läste lite, vilade och gjorde mig i ordning för lunchen. Inget jobbigt alls. Men men, jag är glad att de säger vad de tycker. Det innebar att jag kunde fixa frisyren och tänka på att öppna ögonen lite till. Jag vill ju inte springa omkring och se trött ut på stan. Ha ha!

När det gäller politiken händer det rätt mycket just nu. Valstaben har haft möte med oss i sittande styrelse. Jag berättade min version, kände mig lite stressad under det mötet. Funderar fortfarande på varför jag hade den känslan....
Sen har det varit möte för att fatta beslut om Folkpartiets handlingsprogram, något jag tyckte var ett märkligt forum. Vi blev inte klara, så vi ska fortsätta mötet den 23 januari. Det blir nog bra till slut. Det är jag övertygad om annars hade jag nog inte pratat om valet 2014 med mina vänner.

Nä, jag får berätta mer en annan dag. Nu ska jag hämta sonen så han kan spela match.

Kram å Karma

Rebecka

Vanlig vardag

Då var det dags att börja rätta in sig i ledet igen. Vardagsbestyr får mig som person att må...olustigt. Jag väljer ordet olustig för det känns som det minst negativt värdeladdade ordet. Synonymer till ordet är trist, tråkig, missnöjd, obehaglig, otillfredställd, ledsen, dyster och nedstämd Jag känner mig olustig i en blandad bemärkelsen när vi talar vardagsbestyr.

Att jag mår bra av rutiner är inget konstigt. Så väl känner jag mig själv, men jag tycker vardagsrutiner och dess bestyr är tråkiga och trista. Det måste göras för så är samhället uppbyggt, men jag behöver utmanas eller utmana vardagen varje dag. På något vis.

Samtidig sagt allt det där så vill jag bli en bättre bloggare. Jag är urkass på att ta mig tiden att skriva regelbundet. Tro inte att jag inte har något att skriva om. Whiteboarden på kontoret är full med blogg-ämnen. Det är bara att jag ska ta mig tiden att skriva. Funderar på att skaffa mig ett kontor inne i stan som gör att jag måste åka hemmifrån varje dag om det skulle hjälpa? Idag kan jag välja att fixa tvätten, damsuga, städa braskaminerna eller baka en kaka istället för att blogga?! Hur galet är inte det när jag vill att ni ska lära känna mig?

Nä skärpning fru Gabrielsson!

Idag ska jag till ett företag som sysslar med reklam för att se vad de kan erbjuda mig och mitt Folkparti här i Linköping inför valet. Sen tar jag nog en sväng till Bröllopshuset och kollar den planerade balklänningen till styvdottern. Hon dansar bal i år och har såååå svårt för att bestämma färg. Igår ringde hon panikslagen och bad mig komma och hjälpa till att bestämma. Självklart. Som styvmor är jag alltid redo.

Därefter blir det plugga lite statsvetenskap, mellis, innebandy och som grädde på moset, valstaben! What a day...

Kram å Karma
Rebecka