fredag 19 februari 2010

En vanlig dag, men ovanlig för många andra

Kära vänner. Idag har jag gjort allt och inget. Helt underbart att jag har möjligheten att styra min tid i princip som jag vill. Tack gode Gud för den förmånen, det är få förunnat att ha det på detta sätt.

Dagen började med några samtal, lite facebook och läsa lite cybertidningar. Drack tre koppar kaffe innan klockan slagit elva. Så av den orsaken hoppade jag över 11-kaffet idag. Ett klokt beslut enligt min mage och hy.

Lunchen intogs med två gôrgoa vänner till mig. Tillsammans med dem blir fokus helt och hållet på glädje, värme, vår sanning och mängder med skratt. Så även denna lunch. Intogs förresten på Yogi. God mat, trevlig servitris och en fantastisk kock som kom ut och berättade receptet på den underbart goda mangosåsen. Den ska jag bjuda på nästa gång jag får gäster (eller om någon bjuder in sig själv ha ha)

Efter detta var det dags att hämta sonen. Fick med mig ytterligare någons son. De fick snällt följa med till min profilkille. Där uträttade vi en hel del fram till den 19 mars. Han fick åxå några goda tips i ett fantastiskt projekt han ska släppa i april. Ett givande och tagande och vi gör det för vi vet att ensam är inte stark.
Min son och hans vän hade änglars tålamod.

Nu hade klockan hunnit bli fyra och vi begav oss till BK för att avnjuta after work. Grabbarna tycker att det är så himla mysigt. De får lov att handla cola (pepsi) i baren och spring över till Karamelloaffären och köpa godis. De känner sig så stora. Och att ha med barn på afterwork är en fördel ur flera synvinklar. Dels måste de vuxna som dricker fundera lite på hur de dricker, barnen ser att det är ok att umgås med alkohol på ett normalt sätt och de får snart en bild av att det även finns vuxna som går på krogen utan att dricka alkohol och ändå har roligt.
Hurusom. Snart hade vänner från både racingvärlden, mitt jobb, politikvänner och givetvis de valda vännerna utan titlar samlats på BK. Glädjen var stor och energin flödade enormt. Like it a lot!

När jag kom hem framåt åtta så satt det två finnar i min soffa och de hade hittat vinhyllan och försett sig själva. Jag blev glad att se dem, givetvis, men också en smula förvånad. Detta var nämligen en liiten detalj min underbara man glömt bort. Nu sitter de och kollar på hockey och jag passar på att blogga.

Livet är rätt så bra ändå. Handlar väl om att fokusera på det som ger oss energi istället för det som tar. Livet är så mycket och så kort. Jag är så tacksam över människans förmåga att kunna välja sina känslor, inställningar och värderingar helt själv. Trivs vi inte så går det att ändra om vi vill och vågar. Lätt som en plätt, men med hårt slit går det att fokusera på glädjen och det positiva. Allt finns i ditt egna hjärta. Och jag är så tacksam att jag har verktygen att kunna och vilja fokusera framåt. Undra vad det kommer att stå på min gravsten när jag dött? Ja, jag, vi hinner nog komma på något, det är ju ändå ett bra tag kvar tills jag ska dö *ler stort*

Nu ska jag packa lite inför morgondagens träningspass på Feelgood och sen krypa ner i sängen med en god bok som en ny-funnen vän lånade mig idag.

Kram o Kharma

Rebecka

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar