Min pappa drack ofta, min mamma drack aldrig, för mig själv tog det en liten stund innan jag förstått och hittat mitt förhållningssätt till alkoholen. Jag önskar att fler vuxna och ungdomar vågat tala med mig om alkohol på ett naturligare sätt. Utan värderingar i vad de själva hade för relation till alkohol. Alkohol är ingen svart eller vit relation och man måste inte bli full för att umgås med alkoholen. Och alla ungdomar blir inte det. Inte alla vuxna heller.
Detta är utdrag ur min verklighet och min grund till alkohol. Det är mitt sätt att se på alkohol. Jag tror
inte att jag är unik. Jag väljer att inte skriva mer om hur och varför pappa drack mycket eller mamma inget, det tar jag sen i mina memoarer. Men det har format mig till den jag är idag, i nästan allt. Jag kunde valt den bittra sidan, men jag valde att le. Det finns en orsak även till det, även om jag inte förstått det till 100% än.
Hurusom, tillbaka till alkoholen. För mig är livet sällan eller aldrig svart eller vitt. När våra två stora barn kom in i tonårslivet var de helt olika när det gällde att förhålla sig till alkohol. För den ena var det totalt oviktigt för den andra var det lite mer spännande. När frågan kom om jag kunde köpa ut, blev svaret ”ja, jag kan köpa ut, men jag får inte” Det var startskottet på två månaders diskussioner och förhandlingar om vilka regler som skulle gälla i vår familj. Vi är idag mycket nöjda med resultatet. Barnen är idag 19 och 20 år och får idag gå på krogen och den ena till och med på systemet. De har många gånger mer kontroll och en sundare inställning till sin relation med alkoholen än många 40-talister jag känner.
Vi har alltid tagit med barnen på restauranger och vi har låtit barnen och låter vår minsting vara med när vi umgås med alkohol även idag. Min man och jag är noga med att ha planerat hur vi gör om olyckan är framme och båda har druckit. Det är en trygget för oss själva.
När vi är på fest och barn är med märker jag en väsentlig skillnad på vuxnas sätt att dricka, det blir med försiktiga och tänker kanske efter en eller två gånger till. En del tycker det hämmar dem, en del tycker det är underbart. För mig är det viktigt att våra barn ska känna att alkohol inte är något man måste hälla i sig tills det tar slut i flaskan. Man kan spara.
Det är så mycket känslor i mig just nu, märker jag. Vad jag vill säga handlar om att låta ungdomar se och vara med oss vuxna när vi dricker. Att ta med sig sin son eller dotter till en ”lugn” pub eller krog (inte disco eller hej å hå ställe) skadar inte. Jag tror att det är där de ser hur man ska göra till den gången de ska be ge sig ut tillsammans med sina vänner.
Nu vet ju både du och jag att det inte finns en generallösning på alkoholhanteringen. Men jag har varit med om att ta hand om några tonåringar som inte vågat ge sig hem när de fått i sig för mycket utan de har legat på vår toa och mått sådär dåligt.
Jag har aldrig köpt ut, men jag vet att det löst sig för tonåringarna ändå. Jag har alltid sett till att de har mat i magen och jag lämnar 8 gånger av 10 och 10 av 10 hämtar jag eller min man. Och vi pratar alltid om kvällens händelser dagen efter.
Jag har varit och hämtat tonåringar som inte velat åka hem för deras föräldrar har inte vetat att de skulle dricka. Jag har också suttit många gånger vid köksbordet och druckit te och ätit macka klockan ett på natten för att lyssna på fnittrande tonåringar som vill berätta om sina upplevelser.
Jag är långt ifrån perfekt. Men det jag vill säga är att jag vill att vi ska lära oss handskas med alkohol. Det handlar inte om att skrämmas eller hylla alkoholen, det handlar om att förhålla sig till den på ett så sunt sätt det nu går.
Jo, jag har levt i ett hem med en annorlunda alkoholkonsumtion. Jag valde en period i mitt liv att leva utan alkohol, idag bestämmer jag helt och fullt hur och när jag dricker alkohol och jag har en någorlunda kontroll och jag vet att du och jag kan göra mer för att få nästa generation att ha en lite sundare bild på näthinnan när det ska festas.
Jag vet att samhället kan göra mer. Skolan kan göra mer. Idrotten kan göra mer. Jag och du kan göra mer för att få våra ungdomar att lära sig förstå konsekvensen av att dricka sig fulla eller dricka efter vad kroppen mår bra av eller inte dricka alls. Vägen till det målet ser olika ut för alla och den kan göras kort eller lång och några tar säkert en omväg. Alla är olika även här och det måste vara okej och därför kan vi inte dra alla över samma kant. Olika individer kräver olika behandlingar. Och mitt sätt är inte rätt för dig, men för någon. Och kanske inte ditt heller är rätt för mig, men för någon annan är det klockrent.
Hur det ska gå för vår tioåring i sitt förhållande med alkoholen vet jag inte, men han tycker det är kul med fest, men han ogillar fulla människor. Och han älskar att gå på After Work. Kanske har vi lagt grunden till att han inte vill bli full utan bara njuta av vännerna. Jag brukar alltid säga, drick aldrig något du inte tycker är gott. Det vet jag att vår mellantjej lever efter.
Framtiden känner varken du eller jag till, men jag är övertygad om att kunskap utan värderingar är ovärderligt. Där vill jag att skolan lär oss mer, varför inte tillsammans med Vägverkets Don’t drink & Drive?
Nä, nu ska jag åka och träna. Sonen skulle spelat tennis idag, men Racketcenter stängdes pga rasrisk. Så jag har bloggat och han har pärlat pärlplattor. Jättefina!
Kram å Kharma
Rebecka
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Rebecka
SvaraRaderaJag har en annorlunda bakgrund, mina föräldrar var med i IOGT/NTO med allt vad det innebar (körsång, julfest med Lasse Ström mm) och jag har också en bild av alkohol.
Kul att vi har så lika bild trots att vi har så olika bakgrund.
Däremot var vi mer restriktiva med mina två äldsta, men det beror mer på att deras far hade problem med alkoholen.
I dag har jag en snart 20-åring som har varit med oss på fester och sett oss dricka. Men också sett att vi har tagit ansvar för vårt drickande ihop med körning... 24 timmars regeln håller vi hårt på.
Nu är det ju så att man ska ta all info från tonåringar med en nypa salt, men efter ett tag förstod jag att det var ett gäng på hennes gymnasium som inte alls drack. Mamma glad!
Sedan kom hon till Högskolan i Visby, med eget boende..... och hon har berättat för mig att det finns frågor till henne varför hon inte dricker. "Jag är nykterist" har hon svarat, och det tycker jag är starkt gjort. Och i samband med det så berättade jag ju om hennes morföräldrar.
Nu har hon skaffat sig en pojkvän... vi får se hur utvecklingen blir. Det är ju hennes eget val.
Kram Carina