Helheten borde ena och förena

Oj vad lång och länge jag bloggade idag... men jag gillar ämnet, helhet. Det är nästan det bästa med livet, delar av helheten. Det är svårt att greppa och svårt att se och absolut svår att jobba i, men ack så viktig. Idag inspireras jag av den
helhet som jag levde i för 20 år sen. Och idag är jag i samma helhet. Men har jag
fortfarande samma syn på verkligheten. Har du? Eller har du ändrat din syn? Jag tror inte jag någonsin har riktigt landat i känslan av att vara en del av helheten som är verkligheten. Vad i hela friden svamlar jag om? De ungas del och min och din del i verkligheten.

Idag fick min 18-åriga styvdotter ett extrajobb. Det är hennes tredje extrajobb sedan hon var 14. Det är riktigt kul. Tre år på ett ställe och ett år på det senaste. Plugga och jobba. Det funkar för henne.
Själv var jag 15 år när jag började arbeta. Direkt efter nian började jag arbeta heltid. Det gjorde jag i fyra år innan jag ville läsa gymnasiet. På ”den tiden” fungerade det utmärkt och för mig var det klockrent. Därefter var det dags att jobba och gå kurser vid behov. Idag läser jag på universitetet och ja, det funkar bra att ta det i den här ordningen också. Min helhet är underbar och den funkar i
verklighetens verklighet. Hänger du med?

Allting handlar om att bryta utanförskap, när du upplever utanförskap. Inte när någon uppmanar dig att känna utanförskap eller att du på papper ska vara i utanförskapet. Och här kommer delar av min syn på politiken in i bilden. Möjligheten att din helhet ska fungera i verkligheten innebär att systemet måste vara flexibelt. Och nu talar jag om alla system. Skolsystemet, arbetslivet, skattemyndigheten, polismyndigheten föräldraledigheten, sjuksystemet, pensionssystemet etc.

Det jag kan tycka är mest spännande av allt är, att när jag tittar på dessa
system så är det människor i systemen, arbetarna, som många gånger verkar arbeta efter en mall utifrån systemets bästa och inte för den som behöver systemet.

Undra hur det fungerar när systemets arbetare själva använder sig av systemet?

Hurusom, du vet när du träffar den där goa, härliga, service-tjänstemannen i systemet. Du vet hur glad du blir när du upplever att en människa i systemet försöker hjälpa dig. Även om resultatet med tjänstemannen blir att du får betala böter, eller du inte får det du önskar. Så är den där känslan av att bli sedd, hörd och förstådd i systemet enormt. Ovärderlig.

Vad har detta med politik att göra? Jo, när jag får förtroendet i politiken, så vill jag arbeta med helheten i samhället. Socialdemokraterna har fostrat klart nu. Jantelagen ska ut genom fönstret och när någon hamnar fel ska det vara en trevlig ton där systemets människor inte utgår ifrån att alla gör fel med flit eller att man inte kan få göra misstag om och om och om igen. Självklart så måste vi ta ansvar för vårt handlande. Konsekvenser är viktigt. Men döm inte människan och glöm inte att Jesus uppmanar oss i Bibeln att förlåta 7 gånger 77 gånger. Det är många gånger…

Är du med på hur jag tänker. Vi måste och behöver verkligen börja ena våra krafter om en positiv framtid. Förena vår gemensamma tro till framtiden. Inte slåss om vem som tycker bäst. Utan ena de som vill åt ett håll och låt de agera. Vill någon annan skapa något annat, ge dem tillit och låt dem skapa. Utan att fördöma och kritisera allt som blir fel. Lyft det som vi gör som är rätt någon xxx gång.
Oj, där kände jag att jag gick igång lite *ler stort*


Men tillbaks till en annan del av helhet. Den jag började med. Försök kom ihåg när du själv räknades till ungdom. Kommer du ihåg hur utanför samhället du kunde känna dig? Kommer du ihåg hur glad du var när någon trodde på dig och gav dig en chans? Så är det även idag. Bara det att generationen "mycket vill ha mer" och därför är det många gånger idag ännu svårare att ta sig in som ungdom på arbetsmarknaden. Dessutom vill unga människor känna sig behövda tidigare eller snabbare kanske jag ska skriva. När unga, nu som då, inte får en tro på sig själva så tappar generationen tillit i sin egen vardag. Och vad händer sen? Ja, det är detta gäng som ska bygga samhället för oss när vi inte orkar eller kan mer. Det är de som ska bygga samhället för våra barnbarn. Och vill vi att nästa generation "mycket ska ha ännu mer" ska födas eller ska vi börja baka en större kaka som fler kan dela på redan nu?

Om du svarar ja på att du vill ha en större kaka, så krävs det en del av dig. Vi måste enas i helheten och om helheten. Och vi måste vara snälla mot varandra och därutöver skapa det flexibla systemet. Systemet som finns för dig, mig, morsan, syrran, kusinen, kompisen ja oavsett så har vi i alla fall inte samma önskningar om våra liv och inte samma behov. Kom ihåg nu när du läser att jag talar om Sverige 2010. Vi som levt med demokrati i runda slängar, 90 år.

Tillbaka till unga människor som befinner sig i vardagen som tappat tron på
framtiden och dessutom den egna viljan. Vi är många som möter dem i sin vardag. Deras verklighet, deras valda sanning. Inte din inte min. Deras.
Det ligger ett generationsskifte framför oss och det gör sig påmint om hur bråttom det är att göra en gemensam förändring för att skapa delaktighet hos de unga och leda in dem på spår som gör dem självförsörjande och delaktiga i samhällets utveckling. Hur agerar du? Inte i teorin utan i verkligheten för att bidra till att enas och hjälpa till?

Att en ung människa som inte kommer ut i arbete kostar samhället enorma summor vet vi. Men framförallt är det individen som betalar det högsta priset. Arbetslösheten har allvarliga konsekvenser på det personliga välbefinnandet och leder i värsta fall till permanent utanförskap. De unga pratar om sin frustration gentemot sin nuvarande situation och hur komplicerat de tycker det är att hitta en ingång och få en chans att lära sig eller visa att de också kan. Jag tror att många känner igen sig.

Skillnaden mellan ett liv som arbetslös och ett arbete, handlar mångt om mycket om tron på det samhälle man lever i. Kunskap som en arbetande får innebär möjligheter som den arbetslösa missar.
Nu kommer det att handla om att medvetandegöra för unga hur de olika instanserna man kommer i kontakt med fungerar, belysa alternativen som finns och hjälpa de med en kartläggning som gör det lätt att följa den personliga handlingsplanen. Steg för steg är det vinnande konceptet. Svårt och ogreppbart säger en del. Ja, men om vi inte försöker hur ska då nästa generationsskifte se ut? Det är ingen idé att fokusera på den tid man förlorat utan den tid man har att vinna genom att sätta igång, återvinna förtroendet på framtiden och ge det tid att lyckas.
Men de unga är också beroende av det känsla som förmedlas av de som de möter i vardagen. Det är upp till mig och upp till dig.

Idag finns det många framgångsrika åtgärder som genomfört och gett positiva effekter som leder unga till en egenförsörjande framtid. Men vi är långt ifrån klara. Hur snabbt vi lyckas handlar nu om hur villiga vi är att ena våra krafter och dra åt samma håll. Vi är många som gör bra saker som skapar möjligheter för unga och många fler finns det därute att fånga in i gemenskapen. Precis som för den unge handlar det om att målmedvetet jobba utifrån en gemensam handlingsplan och kartlägga vilken skillnad våra insatser gör och vilka tomrum vi behöver fylla.

Men hur får vi legitimitet i ett sådant här arbete? Jo, ena krafterna. Inte låta var och en arbeta i sina egna hörn. Sätt igång att prata med varandra, planera och därefter gå ut och agera. Processen måste starta och vi måste se målet. Och vi behöver vara smarta. Allt för att få fler unga ut i yrkeslivet.

Den största utmaningen de unga har, är att hitta den egna vilja och börja tro på den. Den viljan och den tron måste både du och jag dela med dem. Så plocka fram viljan och arbeta mot en permanent förändring och en ljusare framtid för landets välmående och utveckling. Inte bara idag utan även för morgondagen. Jag vill inte att detta bara ska bli några fina ord på ett papper. För mig måste vi gå från ord till handling. Ingen klarar sig ensam därför måste vi vara enade för framtiden, (inte din, inte min utan) för de ungas framtid.

Politiken kan börja med att hjälpa till att ena krafterna inte att var och en sitter på sin kammare och vi får höra om projekt här och där. Enas och därefter fokusera målmedvetet. Helheten är viktig och det är viktigt för mig idag men framför allt kommer det bli viktigt efter valet 2010.

Kram å Kharma
Rebecka