Igår informerade TT att Europadomstolen fällt Turkiet för brott mot yttrandefriheten i två fall. Bra blir min spontana tanke.
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg anser att Turkiet gjort sig skyldig till censur efter att ha stoppat utgivningen av fem tidningar under tre månader. Redaktionerna anklagades för att ha spridit propaganda för den förbjudna kurdiska gerillan PKK. Min andra tanke blir toppen, men en stilla undran ploppar upp i min hjärna. Vad är skillnaden på propaganda och reklam? Kör McDonalds och Coca Cola reklambudskap eller propaganda? Uppropen mot Iran är det propaganda? Låt oss fortsätta och se vad som hände i Turkiet.
Turkiet fälldes också för att ha fängslat en chefredaktör för en artikel om brutalitet i ett fängelse. Chefredaktören dömdes till sex månaders fängelse och alla exemplar av tidskriften beslagtogs, skriver Tidningarnas Telegrambyrå. Skriver TT detta då måste det vara sant. Det vet vi ju?
Nu tycker jag att själva händelsen om att Europadomstolen faktiskt fält Turkiet är bra. Och jag har såpass tillit till Europadomstolen att jag inte ifrågasätter vare sig händelseförlopp eller beslut.
Men det jag vill låta mig flyta iväg en stund och fundera på är var går gränsen för vad jag har tillit till och inte. Och nu handlar det om alla grupper. Vad gör att du litar på mig? Att jag litar på dig? Att du litar på Bengt Magnusson och inte på Linda Rosing? E du mä på mitt resonemang?
Nä, nu ska jag samla mig igen och glädjas åt att Turkitet får ta konsekvensen av att bryta mot yttrandefriheten. Ett steg närmar den verklighet jag vill att även turkarna ska få leva i. Om du förstår hur jag menar...men fundera gärna du också en stund på tillit, vad är det som gör att du känner tillit eller inte till de människor i din närhet.
Kram o Karma
Rebecka
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar