Lön för mödan

Varför blir vi så hiskeligt förbannade när någon tjänar pengar? Jag säger vi och utgår ifrån när tidningar och tv rapporterar om löner för styrelsemedlemmar i olika föreningar. Men vi blir inte förbannade när läget är tvärtom. När den där föräldern ställer upp vår som vinter, dag som natt, för att isen ska spolas i byn eller föräldern som sitter i styrelsen för den lilla föreningen och lägger ner ett 20/30-tal timmar utan ersättning. Det ser vi som normalt.

Och vi reagerar inte när läraren på skolan tar på sig extrajobbet som arbetslagsledare och lägger ner ytterligare ett 30-tal timmar i månaden för 500 kronor minus skatt/månad. Det är också normalt. Eller?

Ja visst kan vissa ekonomiska ersättningar ifrågasättas. Men jag tror inte det är många som tar ett styrelseuppdrag enkom för ersättningens skull. Däremot tro jag tvärtom, att många inte tar styrelseuppdrag för avsaknaden av ekonomisk ersättning skull.

Röda Korset har ett arvode för styrelseordföranden på 68 500 kronor. Är det mycket pengar? Ja, det är det. Är det orimligt? Uppenbarligen inte. Så länge det var okänt. Jag anser att pengar är något som ska handskas med respekt. Men om en styrelse anser att ordförandeposten är värd 68 500 och dessutom att ett medlemsmöte bestämt den siffran, ja, då har ju organisationen sagt sitt. Och utifrån den summan kan organisationen kanske locka en annan grupp till uppdraget.

Men när vi sätter 68 500 för ett styrelseuppdrag i Röda Korset med en undersköterskas månadslön eller en lärares lön. Ja, då blir jag förbannad. Kanske ska jag inte jämföra dem då tänker du. Men jo, för alla som betalar skatt och som är därmed indirekt kan påverka dessas löner säger inte ett skit. Det är som om att deras löner är okej. TVI! Det tycker inte jag.

Och ska vi därefter kolla in löneglappet mellan en undersköterska till en sjuksköterska är det inte så vansinnigt stort, men glappet mellan sjuksköterska och läkare då är glappet ca 30 000 kronor. Ska glappet vara större? Å jag blir bara irriterad när jag tänker på de olika läkarna...hur de kan styra en hel organisations verksamhet...nä, det tar vi inte nu.

Tillbaka till arvoden i organisationer. Visst kan vi spontant bli förbannade och tappa förtroendet för frivillighetsorganisationer som vi donerar pengar till i tron om att pengarna går till de som behöver. Och kanske är det just det. Att vi som donerar pengar inte får hela bilden av organisationen använder och fördelar pengarna. Men inte är vi väl så dumma att vi tror att folk jobbar gratis?! Eller tror vi verkligen det? Grejen är den att de flesta frivillighetsorganisationer är väldigt transparenta och öppna med hur pengarna fördelas, men det är upp till mig och dig att ta reda på det.

Ja, jag vet inte. Skulle du tacka nej till ett uppdrag om du fick reda på att det var värt 68 500 kronor/månad utifrån moral, någon annans moraliska synvinkel? Ponera att du inte hade en aning om den ekonomiska ersättningen från början. Du går igång på att just du får frågan till uppdraget. Och när den ekonomiska ersättningen uppdagas till just 68 500 - tackar du då nej?! Det är inte du som tycker det är orimligt, det är allmänheten...Handen på hjärtat.

Å så tillbaka till undersköterskor, sjuksköterskor o lärare....

Vems moral sätter din lön och vad är det som gör att du tackat ja, nej eller bara samtycker?

Kram å Karma
Rebecka