Linköping årets idrottsstad 2015

Än en gång är det bevisat att idrott är viktigt för sammanhållningen. Inte bara för landet utan även för staden, sportgrenen och kanske framför allt för individen. Idrott är det viktigaste av de oviktigaste politiska ämnen som politiken arbetar med.

Så fort det pågår ett VM eller som nu, ett OS så blir vi svenskar otroligt stolta över de som tar medalj och visar upp Sverige som ett duktigt idrottsland. Lika stolta över de som tar medalj, lika irriterade blir vi över de som inte tar medalj där vi förväntat oss ett bra resultat. Och alla de som är med i OS och som presterar otroliga resultat för sig själva, men som inte syns i tv, ja, vad tycker vi om dem
egentligen? Oavsett så engagerar idrotten hela samhället.

Vad jag vill blogga om idag handlar just om hur viktig idrotten är för ett samhälle ur ett helhetsperspektiv. Och jag vill verkligen att vi börjar förstå detta även när det inte är SM, VM eller OS. Detta måste förstås varje dag, inte bara av de som är aktiva i en idrott på ett eller annat sätt, utan av politiken. Det är dags att vi börjar använda skattepengar till underhåll av de fina idrottsanläggningar som byggdes under den Socialdemokratiska eran. Och det är dags att politiken inte bara ser över utan även presterar på idrottens villkor. Ingen har hitintills gått till val på att renovera och underhålla idrottens behov. Förränns nu. Men absolut inte utan en gemensam vision.

Hur tänker jag rent praktiskt? Jo, vi vet att det behövs renovera och underhålla anläggningar i kommunerna. I Linköping skulle jag gärna vilja några nya idrottshallar. Jag vill gärna se en idrottshall i Landerydsområdet på Hackefors/Hjulsborsidan, som inte bara nyttjas av idrottsföreningar. Jag vill att den används till Kvinnebyskolans och Hjulsbroskolans mellanstadieelever på dagtid och idrottsföreningar kvällstid och helger.
Helst skulle jag vilja att hela Hjulsborskolan flyttade sin verksamhet till Hjulsbrohemmets lokaler till fördel för förskoleplatser. (ja, givetvis en tunnel eller bro för säkerheten vid järnvägsövergången)
Hjulsbroskolan kan sedan fylla en stor del av den brist på dagisplatser som finns i Linköping.
Skulle de som bestämmer över våra skattepengar se ytterligare en helhetsbild i detta projekt, så skulle det kunna vara att Hjulsbro Idrottsklubb kan lägga sin verksamhet jämte skolan (Hjulsbrohemmet) Istället för som det nu ryktas om, att lägga verksamhet borta vid Ullstämma. Må Gud förbjuda.
Hallå ni politiker som bestämmer! Hjulsbro/Kvinneby/Hackefors är inte Ullstämma. Nedre Hackefors kommer inte känna någon tillhörighet eller närhet till Ullstämmaområdet. Ni,måste tänka till hela vägen! För hela vägen!

Fortsättningsvis skulle jag bli otroligt glad om de som bestämmer över våra skattepengar ville besluta att bygga en idrottshall vid Vidingsjö motionscentrum. Detta säger jag då jag ser att det är ett naturligt idrottsområde, det finns redan en del faciliteter som skulle kunna användas i nya hallen och de som beslutar om våra skattepengar kan spara in en del pengar på avlopp till omklädningsrum etc.
Det går att bygga ihop. Jag har Bosön, Riksidrottsförbundets Mecka på näthinnan. Inte så stort,men den känslan och funktionen för idrotten i Östergötland.(kika gärna in på deras hemsida, www.boson.nu)

Vad vill jag mer då? Jo, jag skulle vilja att alla de idrotter som vill vara med och bidra med det de kan för att Linköping ska nå målet ”Sveriges idrottsstad 2015” samlas tillsammans med politiker och diskuterar hur vi tillsammans kommer dit. Idrottsrörelsen är enorm på att skapa engagemang och otroligt duktiga på att arrangera och det glömmer ibland både näringsliv och framför allt politiken bort.

Men woops – boka den 19 maj för då ska det ske. Idrott och verklighet möts av politiken i realtid. Håll utkik efter inbjudan.

För visst är vi stolta över Magnus Samuelsson världens starkaste man och dansare, Thomas Johansson tennisstjärna, LHC, Mattias Andersson racingproffs, vollybollen, innebandyn, fotbollen, med flera. (borde inte börjat räkna upp för det finns en sjö med idrotter och idrottsutövare som marknadsför Linköping och jag upplever nu att jag glömmer många stjärnor)

Men vad jag försöker säga är, att jag vill att vi tillsammans, politik, näringsliv, idrottsgrenar och idrottsutövare hittar vår gemensamma väg till vårt gemensamma mål utifrån våra olika förutsättningar. Allt för att vi ska vinna titeln ”årets idrottsstad 2015”

Låt inte de orden få bli en Socialdemokratisk vision utan en Folkpartistisk verklighet. Jag ska göra allt jag kan för att få orden bli verklighet från politikens håll. Vill du hjälp till från ditt?

Kram å Kharma

Rebecka Gabrielsson