Skolpoliserna

Sonen får skjutsas till skolan. Vi bor nämligen 200 meter ifrån skolbussgränsen. Förra året fick han skolskjuts. Sonen är 9 år. Cykla bör han inte göra förrän han går i fjärde klass. Vilken tur att jag bor i den sk. "curling-gropen". Skämt å sido -det finns en orsak till allt, men jag önskar lite mer flexibilitet i samhället. Nu tror jag i och för sig att om jag skrev in ett brev till vår underbara rektor på skolan så hade hon säkert löst problemet. Men nu har vi turen att vara flexibla i vår familj i stället, så jag eller min man kan skjutsa honom när vi börjar våra aktiviteter. Så det ÄR inget problem för oss. Men det finns andra som har problemet. Inte i mitt område utan i andra områden såklart....

Hurusom. Varje morgon när jag skjutsar eller vi cyklar tillsammans till skolan möts vi av femteklassarna som står som "skolpoliser" Jag älskar dessa elever! De står i ur och skur, sol som snö och hjälper sin skolkompisar över vägen på ett säkert sätt. Helt exemplariskt. Helt föredömligt för eleverna och för oss vuxna! Me like!

Men vad händer sen?!?! Vart tar detta exemplariska vägen när dessa människor blir 15 år och själva ska vara på "andra sidan" så att säga? Är det då de ser upp till oss vuxna och lär sig? Eller vad händer?! Är det gulligt med skolpoliser i femte klass och fjantigt med skolpoliser i åttonde eller nionde klass? Antagligen läggs det värdering i det hela då, både från oss vuxna och från barnen. För de är fortfarande barn...på ett sätt...på ett annant hur vuxna och förnuftiga som helst. En märklig tid för både tonåringen och oss vuxna.

Varför kan vi inte ha skolpoliser i åttonde eller nionde klass?

//Rebecka