Process och tåltmod

Onsdag förmiddag och solen lyser för fullt. Utanför mitt fönster står en man i skogskanten och hugger ved. Själv går jag omkring med en massa tankar i huvudet och en stor känsla i magen. Känner mig inlåst och ändå så himlans fri. Förstår du hur jag menar? Du vet när det är så mycket som vill ut, så många tankar som vill förverkligas, så mycket energi som bara bör få utlopp innan jag blir tokig. Jag känner frustration, glädje, iver, längtan och jag känner mig nyfiken på idag, allt i ett och samma paket. Tålamod är en dygd, sa alltid min kloka mormor. Jag övar, mormor, jag övar på dygd och tålamod...

På tal om mormor. Mormor är död nu, men hon har lämnat minnen. Ja, både hon och min morfar. De var riktiga socialdemokrater. Ni vet, de som var med och byggde välfärd och folkhem. De hade en vision, en dröm och sen hände det något med socialdemokratin. Mormor dog besviken på sina sossar. Mormor och morfar hade arbetat ihop en summa pengar, de hade de ekonomiskt bra. Men de jagade aldrig kapitalet. Det var mormor stolt över. Mycket stolt. De hade en hus utanför Borås. Jättefint hus, det hade de byggt själva. Det var morfar stolt över.

Men vad hände på vägen med samhället?! Samhället som i oss människor? Är det verkligen så att mycket vill ha mer? Eller är det så att vi behöver hitta en ny vision, ett nytt mål, en ny dröm om vart vi är påväg? Jaga pengar är okej, om vi jagar för att vara självförsörjande, men att jaga för jaktens skull och i tron om att det är kapital och dess varor som gör oss nöjda - då behöver vi låta kapten för skutan byta karta.

Jag gillar pengar, men vem ger dig champagne i graven? Nu vill jag inte att du tänker, "jaha vi ska bli flummiga allihop" Det säger jag inte. Jag säger att vi behöver vara mer oss själva! Vattna våran tomt och allt som växer däri. Och ibland kanske vi ska hjälpa grannen i deras trädgård med att rensa ogräs eller lyssna på planer om planteringar. Fattar ni metaforen?

Det jag vill säga är att det handlar om attityd och inställning till olika saker i livet. Jag vill att politiker sätter fart på moral och etikdebatten. Det är dags att vi börjar fatta att "ensam inte är stark" och att "gräset är grönast där du vattnar"

Jag vill lämna dig idag med att säga: "om alla bara tar och tar - då får ingen, men om alla bara ger och ger - då får alla"

//Rebecka