Oj så länge sen jag bloggade. Det har sina skäl, men jag ska inte belasta er med dem. Istället ska jag berätta att jag äntligen blivit av med en sten från mitt bröst. Gjorde min första omtenta i statsvetenskapen. Vad obehagligt med omtenta i ett ämne jag brinner för. Men uppenbarligen hade jag inte fattat. Men nu kan jag andas ut.
Omtentan är inskickad och klar. Undra om läraren hinner med att rätta innan jul. Så jag vet om jag klarat den. Eller ska jag tänka tvärtom och hoppas jag får den efter nyår så jag inte behöver ha en ännu en omtenta runt halsen över jul?
På tal om jul. Jag kräks verkligen på december månad. Det är första gången på åtta år som vi ska vara befinna oss hemma mesta delen av tiden. Så....obehagligt....
Både Anders, Gabbe och jag längtar till solen. Så vi har bestämt oss för att sätta igång och spara så vi kan åka nästa december. Får se hur det går med det.
Kanske är det lika bra att sätta igång och njuta av julen och dess charm istället. Se på stressen som en viktig ingrediens i julekakan, så att säga. Utan att påverkas av den. Som att äta chokladkaka utan att bli tjock.
Paket lär det ju inte bli så många fast min lille son ska ju få massa paket så klart. De stora barnen är nu så stora att det inte känns lika viktigt med massa paket på något sätt. Kan förstå hur min mamma tänker om mig och hellre ger till Gabbe. Men visst hoppas jag att jag får något. Jo, Amanda och Johannes ska få, självklart...men jag vill tänka ett steg till än bara köpa. Hänger du med?
Anders ska få ett härligt paket av mig. Jag tror inte han kommer uppskatta det först, men sen, i sommar...he he he he
Ååå vad jag känner att jag saknat att skriva. Jag har fått mängder med tips och även egna tankar om vad jag ska blogga. Men det får bli en annan dag. Kanske imorgon om vi har tur.
Var rädd om dig så ses vi snart igen.
Kram å Kharma
Rebecka
onsdag 16 december 2009
torsdag 3 december 2009
Svenskt näringsliv om konkurrens o valfrihet i Östergötland
Vilket tråkigt och korrekt inspirationsmöte om konkurrens och valfrihet i Östergötland jag var på idag. Östsam, Svenskt Näringsliv, SKL och Tillväxtverket hade arrangerat något som de kallade inspirationsmöte. Jag är ledsen, jag blev inte ett dugg inspirerad, mer frustrerad över att vi inte vågar kritisera oss själva.
Mötet var rubricerat till ett inspirationsmöte. Jag hörde bara information och de som var där för att låta sig inspirera och inspireras fick ställa frågor, två gånger ställdes obekväma frågor, men tyvärr kom inget svar. Jo, jag påpekade detta till en av arrangörerna när vi satt och åt lunch. Han höll med, han försvarade det inte. Bara förklarade att dessa människor ska jobba med varandra efter lunch. Så tråkigt. Inte konstigt att processen tar tid.
Okej, jag ska berätta från början. Östsam pratade om sitt, SKL om sitt, Svenskt Näringsliv om sitt och upphandklingchefen om sitt och regionschefen för ISS om sitt. ISS berättade om sina problem i upphandlingarna och en liten entreprenör passade på att fråga om kommunens ansvar att inte säga ja till upphandlingar som kostade 1 krona. Hon fick inget svar från upphandlingschefen, han sa högt att han trodde att hon ironiserade. Det gjorde hon inte. Det var hennes verklighet. Där fick jag min första ”vatten på min kvarn”
Företagarnas representant nosade lite på upphandlingar för kommunala bolag och undrade hur detta skulle skötas framöver. Inte heller han fick något svar. ”Vatten på min kvarn” nummer 2.
En entreprenör menade att det är märkligt att kommunen säger att vi är företagsvänliga, men att hon inte kunde ta det på allvar eftersom att hon endast kunde vara med på en upphandling om hon inte omsatte 50 miljoner eller mer.
HALLÅ! Omsätta 50 miljoner! Hur orimligt är inte det kravet för att få vara med?!
Så här är det i vår kommun Linköping: 87% av upphandlingsansökningar kommer inte längre än till steg ett i upphandlingsstegen pga att blanketten är fel ifylld. För mig är det ett stort fel på blanketten i det läget! Det är fel på attityden på tjänstemän som inte tar sitt civilkurage, sin kompetens och sin flexibilitet och lyfter luren och ringer dessa 87% människor och samtalar med dem!
Bäst med dagens sammankomst var att en tjänsteman säger att tjänstemännen måste engagera politiker i tjänstemännens vardag för att få bättre beslut. Låter käckt, men är det inte tvärtom också. Att tjänstemännen ska lära sig att se politikernas orsak till politiska beslut? Som en tvåvägskommunikation liksom…
Det talades om avknoppning. Det gillar jag. De talade om att kontrollen och uppföljningen i verksamheterna måste utvecklas och förbättras. Jag gillade att politiker och tjänstemäns ska lära sig att göra en omvärldsanalys innan de upphandlar. Svenskt Näringsliv eftersökte affärsmässig beteende i upphandlingarna. Hela vägen. Före, under och efter. Och kraven som ska ställas ska gå att fylla upp och det går bra att dela upp upphandlingsområden på flera små områden för att få fler
småföretagare i vården. Kakan går att göra större, fler får plats.
I Linköping gillar vi new public management, NPM. Processen sen 90-talet har utvecklat teorin till att det är okej med kommunala bolag. Jag gillar NPM-teorin i utmanarrättens- och upphandlingsversionen. Det som går att sköta i kommunala bolag kan skötas av marknaden på marknadens villkor. Avknoppning verkar vara en bra melodi så här 2009, nästan 2010.
Den åsikten har jag fram tills lagen för hybridbolag, som kommunala bolag kallas, förbättras. När jag får 2000 kryss så är detta en av de frågor jag ska driva i riksdagen. Kommunerna måste bli lösningsfokuserade utifrån sin ideologi när det gäller bolagsstrukturen och regeringen behöver hitta
förutsättningarna så kommunerna överlever på skatteintäkterna.
Kram å Kharma
Rebecka
Mötet var rubricerat till ett inspirationsmöte. Jag hörde bara information och de som var där för att låta sig inspirera och inspireras fick ställa frågor, två gånger ställdes obekväma frågor, men tyvärr kom inget svar. Jo, jag påpekade detta till en av arrangörerna när vi satt och åt lunch. Han höll med, han försvarade det inte. Bara förklarade att dessa människor ska jobba med varandra efter lunch. Så tråkigt. Inte konstigt att processen tar tid.
Okej, jag ska berätta från början. Östsam pratade om sitt, SKL om sitt, Svenskt Näringsliv om sitt och upphandklingchefen om sitt och regionschefen för ISS om sitt. ISS berättade om sina problem i upphandlingarna och en liten entreprenör passade på att fråga om kommunens ansvar att inte säga ja till upphandlingar som kostade 1 krona. Hon fick inget svar från upphandlingschefen, han sa högt att han trodde att hon ironiserade. Det gjorde hon inte. Det var hennes verklighet. Där fick jag min första ”vatten på min kvarn”
Företagarnas representant nosade lite på upphandlingar för kommunala bolag och undrade hur detta skulle skötas framöver. Inte heller han fick något svar. ”Vatten på min kvarn” nummer 2.
En entreprenör menade att det är märkligt att kommunen säger att vi är företagsvänliga, men att hon inte kunde ta det på allvar eftersom att hon endast kunde vara med på en upphandling om hon inte omsatte 50 miljoner eller mer.
HALLÅ! Omsätta 50 miljoner! Hur orimligt är inte det kravet för att få vara med?!
Så här är det i vår kommun Linköping: 87% av upphandlingsansökningar kommer inte längre än till steg ett i upphandlingsstegen pga att blanketten är fel ifylld. För mig är det ett stort fel på blanketten i det läget! Det är fel på attityden på tjänstemän som inte tar sitt civilkurage, sin kompetens och sin flexibilitet och lyfter luren och ringer dessa 87% människor och samtalar med dem!
Bäst med dagens sammankomst var att en tjänsteman säger att tjänstemännen måste engagera politiker i tjänstemännens vardag för att få bättre beslut. Låter käckt, men är det inte tvärtom också. Att tjänstemännen ska lära sig att se politikernas orsak till politiska beslut? Som en tvåvägskommunikation liksom…
Det talades om avknoppning. Det gillar jag. De talade om att kontrollen och uppföljningen i verksamheterna måste utvecklas och förbättras. Jag gillade att politiker och tjänstemäns ska lära sig att göra en omvärldsanalys innan de upphandlar. Svenskt Näringsliv eftersökte affärsmässig beteende i upphandlingarna. Hela vägen. Före, under och efter. Och kraven som ska ställas ska gå att fylla upp och det går bra att dela upp upphandlingsområden på flera små områden för att få fler
småföretagare i vården. Kakan går att göra större, fler får plats.
I Linköping gillar vi new public management, NPM. Processen sen 90-talet har utvecklat teorin till att det är okej med kommunala bolag. Jag gillar NPM-teorin i utmanarrättens- och upphandlingsversionen. Det som går att sköta i kommunala bolag kan skötas av marknaden på marknadens villkor. Avknoppning verkar vara en bra melodi så här 2009, nästan 2010.
Den åsikten har jag fram tills lagen för hybridbolag, som kommunala bolag kallas, förbättras. När jag får 2000 kryss så är detta en av de frågor jag ska driva i riksdagen. Kommunerna måste bli lösningsfokuserade utifrån sin ideologi när det gäller bolagsstrukturen och regeringen behöver hitta
förutsättningarna så kommunerna överlever på skatteintäkterna.
Kram å Kharma
Rebecka
onsdag 2 december 2009
Energin är tillbaka
Äntligen är min energi tillbaka. Så jag har saknat den. Det är svårt att vara utan energi när hjärnan vill så mycket. Det stressade mig. Jag vet ju hur min plan ser ut både politiskt och på studienivå och att inte hinna med, ja du vet...det är samma för mig. Irriterande och stressande.
Men nu är jag i fas och idag har jag gjort enorma framsteg. Min uppsats är i fas, nu ska jag bara intervjua kommunalråd och gruppledare. Därefter lägger jag analysen om driften av kommunala bolag i relation till resp. partis inställning i sakfrågan samt partiernas agerande på kommunal nivå. Ska bli otroligt roligt att läsa.
Idag träffade en underbar person. Tanken var att jag skulle sälja in mig själv, men jag misslyckades totalt. Ha ha! Eller så lyckades jag galant genom att bara vara mig själv för en stund. Oavsett blev det två mycket trevliga timmar och jag lärde mig mer än jag tror här och nu. Och jag fick några hemläxor och de jobbar jag på redan nu.
Vi hade efter många om och men en snabb politisk diskussion och frågan blev, vad är de tre mest intressanta frågorna i Linköping? Ja, svarade jag, jag vet vilka det är för mig,vilka är det för dig? Till svar fick jag, jag är ovillig och ointresserad, men jag kan kryssa dig, för du är den du är.
Jag vet inte om jag blir glad eller rädd för den inställningen...
Nu sitter jag och förbereder lite politiska möten under 2010. Fick bokat en en stor idrottsförening i januari, måste nog läsa in mig lite på den idrottens förutsättningar.
Kul att lära sig hur det fungerar i olika verkligheter. Alla är olika och därför måste vi behandla alla olika. Eller hur!
Kram å Kharma
Rebecka
Men nu är jag i fas och idag har jag gjort enorma framsteg. Min uppsats är i fas, nu ska jag bara intervjua kommunalråd och gruppledare. Därefter lägger jag analysen om driften av kommunala bolag i relation till resp. partis inställning i sakfrågan samt partiernas agerande på kommunal nivå. Ska bli otroligt roligt att läsa.
Idag träffade en underbar person. Tanken var att jag skulle sälja in mig själv, men jag misslyckades totalt. Ha ha! Eller så lyckades jag galant genom att bara vara mig själv för en stund. Oavsett blev det två mycket trevliga timmar och jag lärde mig mer än jag tror här och nu. Och jag fick några hemläxor och de jobbar jag på redan nu.
Vi hade efter många om och men en snabb politisk diskussion och frågan blev, vad är de tre mest intressanta frågorna i Linköping? Ja, svarade jag, jag vet vilka det är för mig,vilka är det för dig? Till svar fick jag, jag är ovillig och ointresserad, men jag kan kryssa dig, för du är den du är.
Jag vet inte om jag blir glad eller rädd för den inställningen...
Nu sitter jag och förbereder lite politiska möten under 2010. Fick bokat en en stor idrottsförening i januari, måste nog läsa in mig lite på den idrottens förutsättningar.
Kul att lära sig hur det fungerar i olika verkligheter. Alla är olika och därför måste vi behandla alla olika. Eller hur!
Kram å Kharma
Rebecka
måndag 30 november 2009
Attityd
Hur förbannat svårt kan det vara att ge någon ett leende? Det kostar absolut ingenting, men ger så mycket mer tillbaka. Har inte människor någon form av självinsikt? Är så trött på människor som sitter på höga hästar och försöker föra någon form av härskarteknik genom någon fornnordisk ledarskapsteori. Vakna alla tjuriga och börja le! Hur svårt kan det va?
Phu, det var skönt. Men ärligt talat, jag är matt på människor som glömmer bort att deras sätt påverkar andra. Jag blir alldeles matt när jag tänker på ledare som pekar med hela handen och inte överhuvud taget tänker på steg två, tre och fyra i en sådan kommunikation. Hur inspirerad blir du när du just lämnat ifrån dig en idé eller en tanke och mottagaren fnyser lite, kanske inte ens tittar på dig eller frågar med noll uttryck i ansiktet; hur menar du nu?
"Hitta motivationen så leder jag dig" är ett motto som är rätt enkelt att använda när man ska försöka vara leda andra. Då läggs ansvaret på båda att jag ska vara motiverad och ledaren ska göra sitt jobb och leda på rätt väg. Inte tyket eller otrevligt, för det motiverar ingen.
Varför jag gnäller om detta? Du anar inte hur många människor jag sprungit på de senaste två veckorna, som försöker trycka ner mig eller andra. Och detta ser jag mer eller mindre över allt i grupper, universitet, idrott, politik. Ingen är väl direkt vaccinerad mot otrevliga människor?!
Min lösning? Ja, när jag får chansen att bestämma, så ska ett ämne till in i skolan. SJÄLVINSIKT eller KOMMUNOLOGOI - tro mig. Vi måste börja lära oss vår spegelbild.
Själv avspeglar jag en otroligt oengagerad Rebecka med koncentrationssvårigheter när jag träffar grupper som inte tillåter högt i tak. Det blir för smalt för mig. Jag försöker, men jag blir tystare. Inte tyst, men tystare.
Och när jag själv leder är jag otroligt tillåtande. Alla får komma till tals, ingen behöver sitta inne med kommentarer eller åsikter. Givetvis styr jag med en järnhand, men oftast med ett leende. Och det funkar. Det kan bero på att jag nio gånger av tio ger förutsättningarna först, ramarna. Då vet gruppen. Men sen har jag ju även lärt min hjärna att tänka...
Nä, nu får det vara färdiggnällt för denna gång. Ville bara göra dig uppmärksam på att jag är medveten. Men nu ska jag pyssla det sista med min uppsats om kommunala bolag, sen ska jag äta lunch med en tjej som jag vet kommer pigga upp mig och ge mig massor av energi.
Men glöm inte bort att ditt sätt att vara påverkar en eller flera oavsett vilken grupp du är i. Oavsett om du är chef, snickare, lärare, politiker, sjuksköterska eller advokat. Din attityd påverkar.
Kram å Kharma
Rebecka
Phu, det var skönt. Men ärligt talat, jag är matt på människor som glömmer bort att deras sätt påverkar andra. Jag blir alldeles matt när jag tänker på ledare som pekar med hela handen och inte överhuvud taget tänker på steg två, tre och fyra i en sådan kommunikation. Hur inspirerad blir du när du just lämnat ifrån dig en idé eller en tanke och mottagaren fnyser lite, kanske inte ens tittar på dig eller frågar med noll uttryck i ansiktet; hur menar du nu?
"Hitta motivationen så leder jag dig" är ett motto som är rätt enkelt att använda när man ska försöka vara leda andra. Då läggs ansvaret på båda att jag ska vara motiverad och ledaren ska göra sitt jobb och leda på rätt väg. Inte tyket eller otrevligt, för det motiverar ingen.
Varför jag gnäller om detta? Du anar inte hur många människor jag sprungit på de senaste två veckorna, som försöker trycka ner mig eller andra. Och detta ser jag mer eller mindre över allt i grupper, universitet, idrott, politik. Ingen är väl direkt vaccinerad mot otrevliga människor?!
Min lösning? Ja, när jag får chansen att bestämma, så ska ett ämne till in i skolan. SJÄLVINSIKT eller KOMMUNOLOGOI - tro mig. Vi måste börja lära oss vår spegelbild.
Själv avspeglar jag en otroligt oengagerad Rebecka med koncentrationssvårigheter när jag träffar grupper som inte tillåter högt i tak. Det blir för smalt för mig. Jag försöker, men jag blir tystare. Inte tyst, men tystare.
Och när jag själv leder är jag otroligt tillåtande. Alla får komma till tals, ingen behöver sitta inne med kommentarer eller åsikter. Givetvis styr jag med en järnhand, men oftast med ett leende. Och det funkar. Det kan bero på att jag nio gånger av tio ger förutsättningarna först, ramarna. Då vet gruppen. Men sen har jag ju även lärt min hjärna att tänka...
Nä, nu får det vara färdiggnällt för denna gång. Ville bara göra dig uppmärksam på att jag är medveten. Men nu ska jag pyssla det sista med min uppsats om kommunala bolag, sen ska jag äta lunch med en tjej som jag vet kommer pigga upp mig och ge mig massor av energi.
Men glöm inte bort att ditt sätt att vara påverkar en eller flera oavsett vilken grupp du är i. Oavsett om du är chef, snickare, lärare, politiker, sjuksköterska eller advokat. Din attityd påverkar.
Kram å Kharma
Rebecka
söndag 29 november 2009
Planerar kommunala bolag
Vilken morgon. Om det fortsätter så här så undrar jag var resten av dagen ska ta vägen. Allting har varit så lugnt och skönt. Brasan var tänd när jag kom upp ur sängen, sonen tog på sig, packade väskan, fixade frukt och var så där perfekt som i en reklamfilm. Mina önskade möten har blivit bekräftade och nu har jag massor att göra inför de första mötena. Möten som jag verkligen inte trodde skulle bli av.
Två möten kan jag tyvärr inte dela med mig till er utav än. Men tro mig, när allt ligger på plats är ni de första som ska få veta. Men snälla, håll tummarna åt mig. Hitta gärna fler tummar.
Men idag ska jag sitta och planera hur kommunala bolag kan, bör, ska, se ut utifrån politiska ideologier. Mycket spännande att jämföra alla partiers ideologier med new public management-teorin.
Ett problemet är att kommunala bolag ser sig som bolag och inte hybridbolag och politikerna i styrelserna är....bolagiserade eller politiserade, de glömmer också bort att de är hybrider, så att säga.
Men vad säger politiken? Handlar allt om pengar? Jag återkommer så snart jag kan. I mitten av januari ska jag presentera mina resultat. Och givetvis får ni veta först.
Så nu har jag inte tid att mysa längre. Dags att sätta igång och jämföra.
Kram å Kharma
Rebecka
Två möten kan jag tyvärr inte dela med mig till er utav än. Men tro mig, när allt ligger på plats är ni de första som ska få veta. Men snälla, håll tummarna åt mig. Hitta gärna fler tummar.
Men idag ska jag sitta och planera hur kommunala bolag kan, bör, ska, se ut utifrån politiska ideologier. Mycket spännande att jämföra alla partiers ideologier med new public management-teorin.
Ett problemet är att kommunala bolag ser sig som bolag och inte hybridbolag och politikerna i styrelserna är....bolagiserade eller politiserade, de glömmer också bort att de är hybrider, så att säga.
Men vad säger politiken? Handlar allt om pengar? Jag återkommer så snart jag kan. I mitten av januari ska jag presentera mina resultat. Och givetvis får ni veta först.
Så nu har jag inte tid att mysa längre. Dags att sätta igång och jämföra.
Kram å Kharma
Rebecka
Zlatan o Gabbe på näthinnan
Idag blev det inte mycket politik. Ingenting vågar jag nog påstå. Nä, förresten, Jens kom förbi och då pratade vi politik. Eller vi pratade Mona Sahlin. Sen pratade vi om varför inte Folkpartiet i LKPG vågar ta plats i media. Men utöver det så var det mest att jag gjorde saker tillsammans med min underbara man och vår goa son.
Morgonen började så mysigt med adventsfrukost. Pepparkakor, julmust, ädelost, tomtegröt, vörtbröd, färska frallor, skinka, senap - ja allt som hör, för oss, adventsfrukost till. Johannes sov, hade varit ute igår. Amanda pratade om hur spännande hennes dag skulle bli. Anders o jag planerade att fixa i trädgården, ved skulle bäras in och lite blommor skulle fram.
Vid två var det dags att packa innebandyutrustningen och ta sig till KFUM-hallen. Gabbe & co skulle spela tre matcher. Och så de spelade! De ägde hallen! Vid ett av målen ställde sig halva hallen upp. Det var såååå fint spelat. Lag 63 vann alla sina matcher.
Klockan 19 var glöggen varm och lussebullarna bakade och tv:n stod på. Barcelona spelade mot Real Madrid. Och så stolta vi är över Zlatan. Han fullkomligt ägde han åxå. Precis som min goa son gjorde tidigare idag. Vad hade vi gjort utan alla dessa stjärnor inom idrotten?! Ikväll när jag somnar så vet jag att jag har både Zlatans och Gabbes mål på näthinnan...
Kram o Kharma
Rebecka
Morgonen började så mysigt med adventsfrukost. Pepparkakor, julmust, ädelost, tomtegröt, vörtbröd, färska frallor, skinka, senap - ja allt som hör, för oss, adventsfrukost till. Johannes sov, hade varit ute igår. Amanda pratade om hur spännande hennes dag skulle bli. Anders o jag planerade att fixa i trädgården, ved skulle bäras in och lite blommor skulle fram.
Vid två var det dags att packa innebandyutrustningen och ta sig till KFUM-hallen. Gabbe & co skulle spela tre matcher. Och så de spelade! De ägde hallen! Vid ett av målen ställde sig halva hallen upp. Det var såååå fint spelat. Lag 63 vann alla sina matcher.
Klockan 19 var glöggen varm och lussebullarna bakade och tv:n stod på. Barcelona spelade mot Real Madrid. Och så stolta vi är över Zlatan. Han fullkomligt ägde han åxå. Precis som min goa son gjorde tidigare idag. Vad hade vi gjort utan alla dessa stjärnor inom idrotten?! Ikväll när jag somnar så vet jag att jag har både Zlatans och Gabbes mål på näthinnan...
Kram o Kharma
Rebecka
lördag 28 november 2009
Fnissrocken
Idag har jag haft fnissrocken på mig. Hur härligt som helst. Först stod jag på torget och talade politik med Folkpartiet. Det var många känningar på stan idag. Det blev en salig blandning av politik, catching-up-snack och kallprat. Därefter tog jag på mig fnissrocken och åkte iväg.
Så vi fnissade. Vi busade och hade en så roligt stund. Vi gjorde inget farligt. Inget som polisen tar oss för, men det var spännande ändå. Helt oskyldigt, men ändå så skyldigt. Vi ville berätta för Anders när vi kom hem, men vi fnissade så mycket att han förstod ingenting.
När kvällen började infinna sig började bullbaket. Jag fattade ingenting baka bullar klockan åtta en lördag kväll. Men vem bestämmer rätt och fel? Inte jag. Ni ville baka så baka skulle ni. Men lite då och då under kvällens gång kunde vi två bara titta på varandra och börja fnissa igen och ingen annan förstod än vi två, det var magi.
Kram o Kharna
Rebecka
Så vi fnissade. Vi busade och hade en så roligt stund. Vi gjorde inget farligt. Inget som polisen tar oss för, men det var spännande ändå. Helt oskyldigt, men ändå så skyldigt. Vi ville berätta för Anders när vi kom hem, men vi fnissade så mycket att han förstod ingenting.
När kvällen började infinna sig började bullbaket. Jag fattade ingenting baka bullar klockan åtta en lördag kväll. Men vem bestämmer rätt och fel? Inte jag. Ni ville baka så baka skulle ni. Men lite då och då under kvällens gång kunde vi två bara titta på varandra och börja fnissa igen och ingen annan förstod än vi två, det var magi.
Kram o Kharna
Rebecka
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.jpg)
Inlägg
