Mänsklig rättighet i Sverige

Är mänsklig rättighet i Sverige detsamma som i Irak? Yttrandefrihet och demokrati. Det är någonstans det vi har som grundläggande principer vad som är drägligt över att vara människa. Rent vatten är det en mänsklig rättighet, rent vatten som jag dricker eller det rena vattnet i badhuset - vilket är viktigast idag i Sverige?

Jag tror att vi kommit otroligt långt i vårat land och därför behöver fokusera på två saker. Förtydliga och förbättra lägsta nivån i Sverige, men framför allt behöver vi svenskar förstå att vi kan hjälpa till att påverka i de länder där det inte finns någon lägsta nivå. Här kan vi som individer och som land göra massor för andra. Därför är EU viktigare än någonsin. Därför är Sveriges ordförandeskap viktigare än någonsin.

Frågan är vilka frågor som verkligen kommer att dryftas runt bordet. Var ÄR det verkliga fokus? På ekonomin såklart och vår hemska världskris. Men något som jag vill berömma är sättet som regeringen, med Folkpartiets näringslivsfrågor, fått oss svenskar att faktiskt handla. Renoveringarna öka, även om husbyggandet sjunkit hjälper detta den lilla byggfirman och daglivaruhandeln ökade med 5%+ i juli månad jämfört med förra året. GRATTIS OSS! BRA JOBBAT!
Inte för att shopping och byggande är mänskliga rättigheter, så är det ändå ett HOPP som tänds. När hopp tänds kan under skapas. Energier sätts igång i överflöd och då,då kan vad som helst hända. Det blir liksom bara hjärnan som sätter gränserna...

Tillbaka till ursprungstanken. Vad är mänsklig rättighet i Sverige? Bredbandsnät i Norrland? Jag tycker inte det. Men är det en mänsklig rättighet att få bo var som helst i Sverige med samma förutsättningar? Jag tycker inte att samma förutsättningar finns någonstans - vi kan sträva efter de fysiska förutsättningarnas likhet, men det går att nå.
En kompis till mig sa en gång: "det är först när alla har samma förutsättningar som någon kan bli bäst" Jag gillar det uttrycket, MEN det kan inte gälla livet. Livet är ingen tävling.
Däremot drivs jag av att se till att så många som möjligt får samma information och verktyg, det skapar en möjlighet för individen att själv välja att göra vad den vill med kunskapen och sitt liv. Inga fyrkantiga lådor här inte!

Jag förbehåller mig alltså rätten att behandla alla olika, då alla är olika, det är dags för samhället att förstå och verka utifrån det.

Gör vad du vill med din dag - har du behov som inte är en mänsklig rättighet - så kan bara du själv se till att det blir verklighet. Jag tror på dig!


//Rebecka

Landstinget i ett nötskal

Är det inte dags nu att mentaliteten i Landstingspersonalen förändras? Är det inte dags att lägsta nivån i Landstingets regi lyfter sig några snäpp och börjar möta 2009 års servic och krav från sina patienter? Jag bara undrar.

Igår träffade jag en kvinna, Pia, som lidit något enormt de senaste åren pga en axel. Jag har följt Pia i fem år och jag kan därför säga att, trots att jag inte levt med hennes smärta varje dag. Har jag sett hur hon kämpat på många plan.

Igår blev jag riktigt irriterad och frågade Pia om jag får skriva och berätta om hennes erfarenhet av svensk sjukvård. Vill du bli irriterad? Läs då vidare.

En snabb recension av Pias axel. För fem år sen hade Pia ont. Fick ett träningschema som hon följde, tro mig, till punkt och pricka. Kämpade i ett år. Hjälpte inte. Började sina första kortisonsprutor. Hjälpte för studen. Fortsatte träna...allt som landstingsdoktorn sagt. Blev värre. Gick en dag i annat ärende till företagsläkaren, som samtidigt tog en titt på axeln. Säger att hon inte ska träna - det är en förslitningskada. Praktiska grejjer fixas och Pia får en operationstid. Nu har det gått 3½ år! Pia anser ändå inte att axeln läker som den ska. Gnäller lite till sin landstingsläkare. Läkaren säger att det är som det ska - ger henne kortisonsprutor. Efter 6 månader hjälper inte ens dessa sprutor. Pia har ont. Går en dag till en privatläkare. Dom röntgar axeln och ser direkt att nyckelbenet inte ligger som det ska och säger; vill du kan vi operera dig på måndag.
Pia ser med stora ögon på privatläkaren och säger; "nej, jag tar mina plåtar och går till min landstingsläkare"

Nu ringer Pia till sin landstingsläkare och berättar om plåtarna och säger att det ska tydligen bara vara att operera. NU kommer det värsta!
Svaret Pia får i telefonen är: så kan vi inte göra, först måste du få en remiss till röntgen. Sen ska en läkare titta på röntgenplåtarna och sen måste du vänta på en operationstid, kan ta 3-6 månader.
Pia svarar häpet: men jag sitter med plåtarna här - kan ingen titta på dom nu?
Repliken lyder: nä, det fungerar inte på det sättet.

Pia är inte sjukskriven för sin axel. Har endast varit sjukskriven då hon opererade sig första gången för förslitningsskadan. Pia skulle lätt kunna sjukskriva sig för sin skada, men det ligger inte i hennes natur eller åsikt att vara sjukskriven OM du inte måste.

Pia väljer nu att ringa tillbaka till privatläkaren och bokar en operationstid. Tre dagar senare är hon opererad och mår redan samma dag bättre. Ont, men ändå nöjd och 25 000 kronor fattigare.

Vad som retar mig är flera saker:

1) attityden från landstinget
2) Pia betalar skatt för att få sjukvård
3) Pia köper en operation och betalar skatt en gång till?
4) Varför kan inte Landstinget bli bättre än privatvården?

Det som jag glädjs åt är att Pia inte sjukskrivit sig någon gång! Men alla är inte som Pia, på gott och ont. Vad hade inte hennes sjukskrivning kunnat kosta?

Nä, det är inte alltid de sjuka som ser till att kostnaderna inom sjukvården är hög. Kolla in effektiviteten, attityden och mentaliteten hos de som arbetar inom vården. Kan inte de kolla hur privatvåden gör och göra det ännu bättre?

Jag tänker så här. Tandvården kunde - då borde landstingets övriga avdelningar också kunna! Eller?! Rätta mig gärna om du anser att jag har fel!
Och givetvis; ingen regel utan undantag. Jag vet att det finns avdelingar inom landstinget som är underbara! Men jag tror att vi kan hitta en majoritet av underbara avdelningar istället för tvärtom! Vad tror du?

//Rebecka

Siffror i opionsundersökningen juni/juli 2009

Vill bara uppmärksamma er på senaste siffrorna i oppinionsundersökningen.

Resultat i undersökningen: Socialdemokraterna 31,4 procent, Miljöpartiet 10,0, Vänsterpartiet 6,7, Moderaterna 26,8, Folkpartiet 6,5, Centern 4,5 och Kristdemokraterna 4,0 procent. SD 4,1 PP 4,2 Övriga partier samlar totalt ihop 1,8 procent av väljarstödet.

I undersökningen har 1 914 personer intervjuats via webben mellan den 24 juni och 17 juli.

//Rebecka

Vart är välfärden påväg

och varför regaerar ingen? Jag väljer nu att skriva om välfärden i sig inom skolans värld. Jag kunde lika väl ha valt varför ingen reagerar för det gör mig minst lika förbannad. Men än en gång kommer vi beröra de kommunala monopolen - kanske är det dags att börja använda pengar där de behövs?

Idag finns det inte många kommuner som INTE ska spara in på sina verksamheter i skolans värld. Allt politiker ser är att budgeten inte går ihop. OM det nu är så att det måste sparas och gnetas in så kan vi väl vara så himla ärliga och verkligen berätta hur det är idag i skolvärlden för beslutsfattarna? För kom inte och säg att de VET hur illa vissa skolor har det? Och kom nu inte och säg "vaddå illa - vi har det så himla bra i våra skolor" Tänker du så - så har du nog inte levt en lärares liv eller varit elev på många år. Du har rätt i en sak med den tanken, men det var för länge länge sen...

Från och med i höst kommer vissa skolor inte längre att ge eleverna begagnade böcker. Från och med i höst så måste eleverna BETALA för de begagnade böckerna.
Två saker är fel anser jag: 1) för att bedriva god studieteknik bör du få stryka under och använda så många sinnen som möjligt - med begagnade böcker får du inte stryka under 2) ska vi i Sverige behöva BETALA för begagnade böcker i grundskolan?
Jag reagerar - jag vill agerar - vem bryr sig?

I många av dagens skolor delas A4-papper ut - läraren får inte lägga en hög med papper på en bänk och eleverna tar fritt hur många papper de behöver. Varför? Jo, eleverna har inget begreppp om att det kostar pengar, svarar en del mig. En annan lärare berättade att vi får inte ge dem mer än ett visst antal papper. Om sanningen ligger mittemellan så undrar jag om välfärd och fostran kan gå hand i hand?

Maten behvöer jag nämna den? Vi vet att det går att skapa mat som är god och kostar lika lite, men vi behöver hitta engagerad personal till skolköket! VAR FINNS DE? Och hur tänker politiker, rektorer och alla dessa ledningsmöten lösa skolmaten? Att inte alla föräldrar lyssnar, bryr sig och kanske till och med agerar, utifrån sina barns åsikter om den smaklösa maten är för mig ett under...

Vad har vi mer på agendan? Ja, vi kan väl offentliggöra hur det ser ut för den lärare som väljer att vara sk. arbetslagsledare" Att vara arbetslagsledare (AL)innebär att du ska se till att kommunikationen mellan ett lag lärare fungerar - både i gruppen, från rektor och lärare och tvärtom. Detta lägger de flesta AL lägger mellan 20-30 timmar i månaden utöver sin tjänst som lärare. Vad tjänar AL då? Oj, tänker du nu kanske. Det borde ju bli en så där 5000 extra varje månad, det är ju inget orimligt för 20 timmar extrajobb varje månad. Du som tänkte så, sätt dig ner. För nu kommer sanningen. En arbetslagsledare som gör sitt jobb, sliter hårt för att kommunikationen och gruppen ska få en fungerande arbetssituation och ÄR rektorns förlängda arm, tjänar 500 kronor före skatt Och ingen reagerar. Lärarkåren säger; ja, någon måste göra det.Själv vet jag inte om jag ska skratta eller gråta...

När lärarnas löner sattes jämfördes läraryrket med politikeryrket. Så är det inte idag - kan någon berätta för mig vad som hände, på riktigt!

Nä kära vänner - var är vår välfärd påväg? När ska vi börja använda våra skattepengar till det som ÄR välfärd? När ska vi böjra mjölka våra kommunala monopol på pengar som ska generera vinst i form av studenter som vill forska fram ny teknik? När i hela friden ska vi börja reagera och SAMTIDIGT agera på att vår välfärd inte längre är värd att kallas välfärd!

Ha en skön stund till nästa gång

//Rebecka

Förändringar är normaltillstånd

Idag har jag förstått att förändringar är ett normaltillstånd. Enda gången det krockar är när det förändras i någon annans värld och inte i min, samtidigt. Hänger du med?
Jag tänker så här, när en persons åsikter eller förutsättningar för en åsikt förändras händer det något för individen och i dess grupp runt omkring. Åskiterna kan komma att implanteras i den större massan på sikt och snart har den stora massan också förändrat sin åsikt. Häng med här nu! Ta 60- och 70-talet som exempel. Då hade den stora massan en vision om folkhemet. Ingen skulle vara rikare än någon annan...klasskillnaderna skulle suddas ut.

Men vad händer nu, idag 2010? Jag vågar påstå att jag tillhör den "tysta generationen" Den generation utan visoner och mål, mer än att få vardagen att gå ihop och en enorm längtan till pensionen. Socialdemokratin med sin socialism har förlorat i förändringarna och nya ismer är påväg att ta fart. En moderat talesman säger att konservatismen är påväg mot socialismen, att centern är påväg mot nyliberalismen och att socialismen är påväg mot sin död. Jag tycket det var en rolig förklaring och det ligger mycket i det hela. Alla ismer förändras tack vare att socialismen fyllt sin funktion färdigt.

Vad blir nästa ism? Vad blir nästa mål och vision. Ny Demokrati lyfte några härliga frågor vilket ledde till konsekvenser i samhället där vi vågade ifrågasätta politiken. Är det ett sätt eller en process i förändringens tid? För jag tror verkligen på att varje parti nu MÅSTE ta sitt förnuft till fånga och våga stå för att var tydliga. Jag tror att ju gråare politiken blir - desto färre röster får vi och desto färre kommer att till slut bry sig. Vi står nu vid förändringens möjligheter! Jag är beredd - är du?!

Kommuner bryter mot kommuallagen?

7§ Kommuner och landsting får driva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna i kommunen eller landstinget.

Jag är nyfiken och vill gärna förstå och få förklarat för mig hur vi som kommuner undviker att få en konsekvens av denna lagstiftning. Jag är också nyfiken och vill gärna förstå varför fler entreprenörer inte visar frustration över denna lag som inte efterföljs! Det kanske är så enkelt att jag missförstått hela lagen och hela konceptet….

Mest förvånad är jag över att det inte finns en konsekvens från de som skrivit lagen! Men det kanske inte finns någon konsekvens om vi bryter mot kommunallagen?

Och det är nu jag kommer in med begreppet ”sund konkurrens”
För någonstans förstår vi som kommuninvånare att vi vill att kommunen skapar mer pengar än enbart förlita sig på skatteintäkterna. Eller? Handlar inte politik om mycket mer än bara pengar?
Själv ser jag gärna att det handlar om moralen och etiken. Och i denna debatt utifrån kommunägda bolag vs kommunens förvaltningar. Är du med? Varför ska en rektor som är chef för en skola ha en lön på ca 32 000 + medan chefen för ett kommunalägt bolag ska ligga på 70 000 +

Nu har vi borgerligt styre i Linköping. Det betyder att jag m.fl. som röstat vill ha en borgerlig politik. När ska de förtroendevalda tro på sin egen politiska åsikt eller är det så att våra väljare litar mer på borgerlig politik än politikerna i vår stad själva gör? Kanske har socialismens megafon ljudit i för många år att det socialkapitalistiska tänket smittat? Jag visste att socialismens kapitalism var en sjukdom, kanske tar det tid innan medicinen hjälper?

Hurusom - jag kommer fortsätta ifrågasätta – jag tror nämligen på fri marknad och framför allt på en sund konkurrens! Jag tror på liberal företagarpolitik och det gör majoriteten av Sveriges röstberättigade också.

Nä, nog bloggat för stunden. Anders och Gabbe har åkt och spelt golf, Amanda är påväg till Båstad och Johannes är med sin vän Simon på bio. Jag fortsäter plugga lite till sen tror jag att jag går och badar!

//Rebecka

Politik är inte företagande

Regeringen uppmanar kommuner till ett gott företagareklimat. Kommunstyrelsen uppfattar att de ska bedriva gott företagarklimat. De är dags att Folkpartiet låter sin företagarpolitik ta plats. Jag vill att kommunstyrelser ska bedriva god politik och låta entreprenören bedriva företag.
Det tråkiga är att det inte finns någon konsekvens för alla kommuner som inte följer lagen. I Kommunallagen står följande:

"§7 Kommuner och landsting får driva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna i kommunen eller landstinget"
Citerat direkt ur kommunallagen kapitel 2 paragraf 7.

Hur tänker vi i Folkpartiet och hur tänker regeringen?

Nä, nu tjatar familjen på mig att jag inte får blogga mer, de vill åka till affären. Men jag kommer snart tillbaka - för den här frågan är otroligt viktig för mig, för entreprenören och för tilliten till lagarna i Sverige.

//Rebecka