Kameror ger grundtrygghet och vi blir mer demokratiskt fria.

Jag är en liberal människa och jag har en liberal grundinställning till livet och vågar ändå påstå att kameror ger en grundtrygghet och därmed blir vi mer demokratiskt fria. Många av mina partikamrater hävdar raka motsatsen. Varför är inte svårt att svar på, men ligger det någon sanning i mitt påstående?

Det finns en strävan efter trygghet hos oss alla. Kanske är det den först känsla vi försöker åstadkomma så fort vi blir ansvariga över människor. Jag tänker på föräldrarna som vill skapa trygghet i sin familj, chefen som vill skapa trygghet i sin arbetsgrupp och skolan som vill skapa trygghet för sina elever och lärare.

Du är fri när du är trygg eller du känner trygghet när du är fri. Inget är rätt och inget är fel. Men i ett samhälle där inte alla utgår ifrån det goda så har vi idag tappat en del av tryggheten. Ta de människor, oavsett kön, oavsett sexuell läggning, oavsett ålder, men som inte vågar ge sig ut på gatorna när det börjat skymma för att de är rädda för att bli skadade. Är den människan fri, trygg eller känner den någon form av trygghet? Jag kan ta fler exempel med personen som driver ett företag som ideligen får det sabboterat eller skolorna som får sina lokaler vandaliserade och vem betalar? I slutändan är det alltid du och jag. Skattepengarna eller på grund av höjda priser på varorna eller högre försäkringspremier.

Mitt påstående om att kameror ger grundtrygghet och därmed blir vi mer fria är för mig en stor sanning idag 2009. År 1988 hade jag inte hållit med om det, för då var det en annan grundinställning till individen från samhället och staten. Vi skulle alla stöpas i samma form och var någon annorlunda var de inte alltid välkomna. Känns det igen idag, så vill jag lova att det var värre förr. Vi hade också en känsla av ”storebror ser dig” inmatat i ryggen. Staten kontrollerade dig, så du inte skulle göra något som inte staten gillade.

Idag handlar det inte längre om staten. Idag handlar det om att de människor som inte vill rätta in sig i ledet utan skapar oreda, utgifter, slagsmål och mord det är de människor vi måste kolla upp och bevaka.

Jag bor i en stad där tre mord har begåtts inom, i princip på dagen, fem år. Jag bor i ett land där två ministrar mördats. Tack vare kameraövervakning fick polisen tag i Anna Linds mördare. Det fick mig att känna mig tryggare. TACK!

Jag har besökt Monaco och där kryllar det med kameror. Och det kändes konstigt, men väldigt bra. I mitten av veckan var det roligt, jag vinkade och dansade till kamerorna i slutet av veckan tänkte jag inte på det mer än vid några enstaka tillfällen. Men det är där...

I London har de ett ännu mer utvecklat kamerasystem, dit kanske vi kommer kanske inte. Men min personliga integritet vill ha kamera – jag känner mig mer kränkt av att bli kränkt utan kamera än jag känner mig kränkt av att bli kränkt utan kamera. I alla fall när olyckan är framme och det är den på tok för ofta.

Kanske handlar kameror inte om personlig integritet, kanske handlar det bara om vilken inställning du har till övervakning. Jag är för kameraövervakning för idag 2009 litar jag på staten, det gjorde jag inte när det var den röda röran som skulle ha kontroll på kamerorna.

Sanning eller ej? Ja, det är min sanning och kanske delar du den med mig, fundera en stund, vem är det du tänker på när du säger ja eller nej till kamera...

//Rebecka

Svenskt Näringsliv bör undvika lagen

Vi måste se över turordnings reglerna i lagen om anställningsskydd. Svenskt Näringsliv skulle långsiktigt tjäna på att undvika att stödja sig på lagen samtidigt skulle detta hjälpa till att få en attitydförändring gentemot entreprenörernas chans och risktagande.

Turordnings reglerna säger att den som är sist anställd är först att gå vid uppsägningar, med vissa undantag. Denna regel medverkar till hög arbetslöshet bland invandrare och ungdomar. Den invaggar också till en falsk trygghet. Vem vågar chansa att byta jobb och markant öka risken för arbetslöshet? Och vantrivs du på ditt arbete höjs även sjukskrivningarna Vi är idag mer förtidspensionärer än företagare i vårt land.

Lagen är fylld med kryphål och det lilla och medelstora företaget gör allt för att hitta dem. Vi borde ta bort makten från stat och fack och istället låta individerna själva fatta sina ekonomiska beslut, men med väl utarbetade socialförsäkringar Svenskt Näringsliv borde stödja och verka för att lagstiftningen förändras. Eller är de oroliga för ett maktskifte?

Lagen kom till under Palmes röda tid. Då kunde det vara nyttigt med denna repost. Nu är det 2009 och samhället har förändrats en hel del. Vi, individer är mer kompetenta än någonsin, det är dags att staten visar att de litar på oss människor som skapar samhället.

Kram å Karma

//Rebecka

Linköpings Kärleksparad

Undra om jag vågar säja att Kärleksparaden är motsvarigheten till Pride? Eller är det en dröm som kanske kan bli sann om några år? Hursom helst. Idag deltog jag för första gången i Kärleksparaden och jag frågade om min 9-åriga, mycket kloka son, ville följa med. Varför ska jag det frågade han. Den frågan innebar att jag fick sätta egna ord på varför vi borde gå med i en parad som värnar om kärlek. Här kan ni läsa mitt svar till Ludwig.

Vad betyder ordet kärlek, frågar jag min son. Det betyder att jag tycker mycket om någon i mitt hjärta svarar 9-åringen. Spelar det någon roll om det är en tjej eller kille, frågar jag. Nä, men jag vill inte pussa en kille, svarar Ludwig. Men gör det något VEM jag blir kär i fårgar jag. Ludwig svarar att det inte spelar någon roll, bara jag stannar hos pappa. Jag sa att jag inte har några som helst planer på att sluta vara kär i pappa.

Vi sitter och småpratar lite. Jag ställer frågor och han får svara. Han berättar om våra vänner som har olika kärleksförhållanden där killar bor med killar och tjejer med tjejer. Han tycker det är lite konstigt i de förhållandena där killen är mycket yngre än tjejen, men inte lika konstigt när killen är äldre än tjejen. Men om var samma kön spelade åldern ingen roll. Jag frågade varför han gjorde skillnad, då blir han tyst och tänker en stund. Men mamma, säger han, det är nog bara att jag är van att tänka så. Tror du att du kan tänka om, frågar jag. Ja, men nu orkar jag inte prata mer om detta, vi måste skynda oss, Mattias och dom andra väntar på oss.

Vi åkte till parkeringen där vi skulle samlas. Det var poliser där och dansare. Ludwig tyckte det var spännande, mest spännande var det att få gå mitt i vägen. Han gick och småpratade med våra vänner och han tittade mycket på de som inte gick i paraden. Han frågar mig varför de inte går med, dom hinner ju. Jag svarade att dom kanske inte vågar. Han nöjde sig med det svaret där och då.

Jag är nöjd med Kärleksparaden. Inte bara för att jag gick med i tåget och visade min ståndpunkt till kärlekens villkor, eller för att paraden blev otroligt lyckad och var väldigt välarrangerad. Nä, jag är stolt över att jag vågade börja bryta tankarna hos min son. Och jag hoppas att han kommer att forstätta förstå hur viktigt det är att få vara sig själv - i alla lägen. För alla är olika och det, det är okej!

//Rebecka

Är det okej att jag hoppar idag

Nu har jag pratat om Folkpartivisionen, processen jag vill vara med och skapa i Folkpartiet, samt mig själv i dagarna tre. Jag har haft ont i halsen och nu så här efteråt kan jag erkänna att jag nog haft lite feber också. Men dessa tre turnédagar har varit görroliga. Lärde mig massor!Ett riktigt gott gäng som kommer att ta FP till skyarna!

MEN,jag vill faktiskt prioritera min säng och min man nu när jag äntligen kommit hem. Är det okej? Jag hoppas det, för jag vill verkligen krama Anders och min kudde. Så vi får ses imorgon, så ska berätta och komma med bilder utifrån dessa härlga och intensiva dagar!

Kram å Karma
Rebecka

Statsbärande partiet

Ensam är aldrig stark, men ibland måste man bara bita ihop. Folkpartiet har gjort det påtok för länge. Nu är vi på gång att växa och tillsammans ska vi se till att det politiska systemet, din verklighet,ska bli mer flexiblet.

Vilka fina ord. Det värsta är att jag menar dem. I Folkpartiet har vi en mängd med kompetenta människor med ännu mer erfarenhet. Alla med en gemensam vision; individens rätt frihet och ansvar.

Vi håller på att riva de väggar som socialdemokratin har fått lov att fritt bygga under en allt för lång tid. Göran Persson var en bra murare, men på vissa ställen missade han lägga i murbruk - det är i de glappen som vi börjar riva. Hänger du med?

Ta föräldraförsäkringen som ett exempel. Är den bra för barnet och familjen? Borde den inte fungra på något annat sätt. I Folkpartiet har vi Linnéa Darell som kan hur mycket som helst om alla socialförsäkringar.

EU-frågan. Är vi nöjda där? Jag är inte det. Jag vet att vi kan göra mer för att hjälpa till utanför våra egna gränser. Karin Granbom Ellison vet precis hur.

Äldrevården. Vad behöver förändras för att verkligheten ska fungera? Eller ska vi tänka tvärtom? Per-Niklas Lowén vet vad som krävs för att äldrevården ska bli bättre för just de äldre och personalen.

FRA - vad kunde gjorts bättre? Jag vet en som hade gjort bra från början. Mathias Sundin skulle inte vara rädd för att visa vad Folkpartiet egentligen kände i den frågan.

Själv tycker jag att jag borde få vara med och ge idrotten i vårt land ett ansikte. Skapande som genererar handling som genererar skatteintäkter som genererar pengar till skola vård och omsorg.

Jag skulle kunna räkna upp flera kategorier där vi har otroligt kompetenta Folkpartister och jag lägger ingen värdering i de jag räknat upp. Så du som läser och älskar att tolka - lägg ner är du gullig. Alla är viktiga och alla behövs just för att vi ska kunna bli det kommun-ohc statsbärande paritet. Ingen kan göra allt men alla kan göra något är ingen klyscha i mitt liv. Det är min verklighet.

Men nu ber min man så himla ödmjukt och snällt om att få låna min dator. Hans dator har nämligen ingen laddning till batteriet, för den har jag lånat mohahahah

Tills vidare

Var rädd om dig

//Rebecka

Näringsliv, idrott och turism

Entreprenörens rätt till sund kommunal konkurrens, idrottens rättigheter - samhällets skyldigheter samt turistnäringen. Letar du här finner du mitt engagemang som den lyssnande politikern.

Jag har bestämt mig att jag kandiderar till kommunfullmäktige och till riksdagen och det är här jag är otroligt angelägen om att få reda på dina åsikter. Därför är jag ute och besöker företag med entreprenörer, idrottsföreningar och de runt omkring samt jag lyssnar av vad våra kommuninvånare vill med vår stad.

Jag har kommit fram till att politikens konskevenser är verklighet och inte alltid så flexibel som kan vara ett önskemål från entreprenören, idrotten eller näringslivets drömmar.

Okej,
Folkpartiets politik vill sänka egenavgiften och arbetsgivaravgiften - det vill entreprenören också! Det ska vara lönsamt, inte kostsamt att ha anställda.

Vi behöver skapa fler idrottsevenemang. Det vill idrotten med. Då måste vi modernisera och renovera många anläggningar. Det vill idrotten och näringslivet. Politiken eller ska jag säga att idrotten och näringslivets människor vill att deras skattepengar ska användas till detta.

Turismnäringen. Ja, vad kan jag säga. Jag är västkusttjej, men det är inte min idé att vi ska använda vattnet i Linköing till något härligt. Men jag är gärna med och förverkligar invånarnas dröm och önskning - gör centrala Linköpings vatten mer användbart för båtar, bad och andra härliga idéer. Stan vid ån måste få bli ett begrepp.

Jag har tålamod. Folkpartiet ska åter bli det långsiktigt statsbärande partiet, jag vill vara med på den resan.

Rebecka - ditt kryss i valet 2010

//Rebecka

Äntligen tillbaka

Nu är jag tillbaka från semestern och jag är hungrigare än någonsin på att ta tag i mina politiska planer. Jag har gjort mycket av det där jobbet som tar tid att göra och som inte syns förrän en tid senare. Och nu...nu börjar det. Men vad är det jag har gjort och vad är det jag vill göra?

Nu är det inom partivärlden dags att positionera sig och det är inte en lätt uppgift när spelplanen och reglerna inte är glasklara för en nykomling. Men jag lägger mig platt och gör så gott jag kan. Vad mer kan jag göra?

Imorgon är deadline för att nominera och nominera sig till kommun-landsting och riksdag. Jag har skickat in till kommunfullmäktige och till riksdagslistan. Vad som händer nu har jag fått förklarat, men utifrån dessa historier ska det bli otroligt intressant att uppleva de beskrivande ögonblicken av det interna provval som pågår nu en tid framöver.

Det som blir en intressant tanke för mig är att så lite jag lärde mig om det politiska livet på riktigt i skolan. Jag trodde, ärligt talat, om jag kryssade någon till kommunfullmäktige och den hamnade etta på listan, så skulle den bli ledare för partiet. Korkad eller är det någon mer som trodde så?! Kyrssar du ingen så är det den som står etta på listan som blir etta till att komma in i respektive fullmäktige. Ja, jag kan förklara tydligare när vi träffas ute i valet.

Jag har gjort klart min broschyr, tagit de mesta fotona och börjat boka de flesta mötena med små och medelstora bolag, idrotten och turistnäringen. Planen är att fokusera på att få ut min blogg till verkligheten - lite läskigt med tanke på att jag såg idag att hela 70% av Sveriges befolkning INTE läser bloggar och ändå har bloggar en sån genomslagskraft. Märkligt...

Sitter och snickrar på hemsida, funktioner, varumärke, mediastrategi. Samtidigt som jag snickrar ihop åsikter som jag vill publicera. Satan gatan vad spännande det är!

Oj, måste hinna med mina studier också, men det är ju bara att läsa och komma ihåg. Det förstämnda är inga problem...åldern tar ut sin rätt som den 36 åring jag är.

Har du tips tankar och idéer och lusta att bara slänga ur dig några - varmt välkommen!

Det som skrämmer mig lite är mina partivänner eller ska jag säga lagkamrater. Nu pratar jag inte om de i min stad eller mitt län - nä, jag blir lite rädd för attityden på riksnivå. Jag tror jag stannar där.

Dags att laga mat till en son,dotter, dotters pojkvän och mig själv, pasta med baconsås är beställt i svininfluensans tider.

Var rädd om dig

//Rebecka