Igår informerade TT att Europadomstolen fällt Turkiet för brott mot yttrandefriheten i två fall. Bra blir min spontana tanke.
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg anser att Turkiet gjort sig skyldig till censur efter att ha stoppat utgivningen av fem tidningar under tre månader. Redaktionerna anklagades för att ha spridit propaganda för den förbjudna kurdiska gerillan PKK. Min andra tanke blir toppen, men en stilla undran ploppar upp i min hjärna. Vad är skillnaden på propaganda och reklam? Kör McDonalds och Coca Cola reklambudskap eller propaganda? Uppropen mot Iran är det propaganda? Låt oss fortsätta och se vad som hände i Turkiet.
Turkiet fälldes också för att ha fängslat en chefredaktör för en artikel om brutalitet i ett fängelse. Chefredaktören dömdes till sex månaders fängelse och alla exemplar av tidskriften beslagtogs, skriver Tidningarnas Telegrambyrå. Skriver TT detta då måste det vara sant. Det vet vi ju?
Nu tycker jag att själva händelsen om att Europadomstolen faktiskt fält Turkiet är bra. Och jag har såpass tillit till Europadomstolen att jag inte ifrågasätter vare sig händelseförlopp eller beslut.
Men det jag vill låta mig flyta iväg en stund och fundera på är var går gränsen för vad jag har tillit till och inte. Och nu handlar det om alla grupper. Vad gör att du litar på mig? Att jag litar på dig? Att du litar på Bengt Magnusson och inte på Linda Rosing? E du mä på mitt resonemang?
Nä, nu ska jag samla mig igen och glädjas åt att Turkitet får ta konsekvensen av att bryta mot yttrandefriheten. Ett steg närmar den verklighet jag vill att även turkarna ska få leva i. Om du förstår hur jag menar...men fundera gärna du också en stund på tillit, vad är det som gör att du känner tillit eller inte till de människor i din närhet.
Kram o Karma
Rebecka
torsdag 28 januari 2010
onsdag 27 januari 2010
Full fart Framåt
Kom hem för en stund sedan från ett fantastiskt roligt, fokuserat, engagerat och strukturerat styrelsemöte. Det är ett gott gäng jag håller på att lära känna och jobba med. Och vi vill alla samma sak. FULL FART FRAMÅT 2015. Det bästa av allt är att vi vill att alla ska med och att fler ska vara delaktiga och engagerade i vår politiska förening, Folkpartiet.
Jag kan berätta massor om hur föreningar och företag fungerar. Egentligen spelar det ingen roll vad som utövas innanför väggarna. Det viktiga är gruppen. Alltså människorna i gruppen. Vad vill gruppen? Har alla samma karta att köra efter? Känner vi våra medlemmar? Ja, frågorna är många och svaren varierar. Viktigast är att vi jobbar åt samma håll. Och jag ser, hör och känner att den underbara styrelse jag är med i vill och jag ser hör och känner att förening vill.
Nu börjar det riktiga jobbet, att se till att alla hänger med. Ungefär så som Bert o Ian sjöng för några år sen, Häng mä Häng mä, du hänger väl mä? Ha ha - kanske inte riktigt så illa, Folkpartiet är betydligt mer bestående är det partiet... men jag har väl gjort svårare saker än det?
Mitt mål då? Jo, jag vill att Folkpartiet ska växa. Radikalt. Och vi ska vara beredda när väljarna säger sitt. Går det bra, är vi där och jobbar vidare. Ser över bra och dåligt och förverkligar väljarna förväntningar. Och skulle det mot förmodan, peppar peppar, gå åt fanders, ja, då rannsakar vi oss själva, kollar vad vi gjorde bra och vad vi gjorde dåligt. Förändrar och förbättrar. Hela tiden på väg framåt. Inte bakåt, inte stå still, inte åt sidan. Utan framåt.
Ingen är stark ensam och ingen blir stark av negativa energier (sanning med modifikation, vissa människor mår bra över att må dåligt) Däremot så finns det inget elitlag som någonsin vunnit en serieliga utan att de är positivt inställda till uppgiften, framför allt är de positivt inställda till spelarna i sitt lag. Och det kan man bestämma i själv hur man vill ha det. Läskigt, men i limbiska systemet händer en hel del vi kan påverka själva.
Så där ja, då är klockan halv elva och jag väljer nu att gå ut och skotta lite snö. Det är så tyst och skönt där ute när snön fallit så härligt.
Kram å Karma
Rebecka
Jag kan berätta massor om hur föreningar och företag fungerar. Egentligen spelar det ingen roll vad som utövas innanför väggarna. Det viktiga är gruppen. Alltså människorna i gruppen. Vad vill gruppen? Har alla samma karta att köra efter? Känner vi våra medlemmar? Ja, frågorna är många och svaren varierar. Viktigast är att vi jobbar åt samma håll. Och jag ser, hör och känner att den underbara styrelse jag är med i vill och jag ser hör och känner att förening vill.
Nu börjar det riktiga jobbet, att se till att alla hänger med. Ungefär så som Bert o Ian sjöng för några år sen, Häng mä Häng mä, du hänger väl mä? Ha ha - kanske inte riktigt så illa, Folkpartiet är betydligt mer bestående är det partiet... men jag har väl gjort svårare saker än det?
Mitt mål då? Jo, jag vill att Folkpartiet ska växa. Radikalt. Och vi ska vara beredda när väljarna säger sitt. Går det bra, är vi där och jobbar vidare. Ser över bra och dåligt och förverkligar väljarna förväntningar. Och skulle det mot förmodan, peppar peppar, gå åt fanders, ja, då rannsakar vi oss själva, kollar vad vi gjorde bra och vad vi gjorde dåligt. Förändrar och förbättrar. Hela tiden på väg framåt. Inte bakåt, inte stå still, inte åt sidan. Utan framåt.
Ingen är stark ensam och ingen blir stark av negativa energier (sanning med modifikation, vissa människor mår bra över att må dåligt) Däremot så finns det inget elitlag som någonsin vunnit en serieliga utan att de är positivt inställda till uppgiften, framför allt är de positivt inställda till spelarna i sitt lag. Och det kan man bestämma i själv hur man vill ha det. Läskigt, men i limbiska systemet händer en hel del vi kan påverka själva.
Så där ja, då är klockan halv elva och jag väljer nu att gå ut och skotta lite snö. Det är så tyst och skönt där ute när snön fallit så härligt.
Kram å Karma
Rebecka
Kommunal eller fri skola?
Idag börjar jag min sista termin innan jag kan kalla mig statsvetare. Stolt, tacksam och glad över mig själv som har tålamod att hålla mig i den akademiska världen. Jag tänker inte ta ut segern i förskott, absolut inte. Men någonstans känns det som att det kommer gå bra. Framför allt när jag tittar tillbaka på hösten, den gick ju så otroligt fort. Men det är inte detta jag vill blogga om idag.
Idag vill jag blogga om olikheter, obehöriga lärare och skola. Skosystemet i helhet tror jag att bloggen beskriver tillslut.
Jag jobbar ju själv som en sk. obehörig lärare och har fått jobbet tack vare min kompetens i området. Ger jag sämre betyg på mina elever än mina elevers mentor? Jag vågar inte säga ja eller nej där. Däremot har han större insikt i lärarplanens krav.
Jag var ute på en skola häromdagen och mötte ett gäng tjejer som går sista året på en kommunal friskola. De berättade att de var sura för att deras kompisar som går på en friskola får MVG i betyg och när de har bytt skola till deras har de inte ens klarat gränsen till VG. De blir irriterade för de vet att de slåss om platser på universitet på olika villkor.
Jag tänker ja, det är människor som sätter betyg utifrån kunskap och värderingar. Jag säger inget, utan frågar istället hur de skulle vilja ha det? Någon föreslår fler likvärdiga tester på alla skolor i hela Sverige som får större betydelse i betygsunderlaget. Jag tänker, yes, centralisera mera!
Det jag försöker fundera över är om det är korrekt att säga att friskolor är sämre eller bättre än kommunala skolor eller kommunala friskolor. Jag anser nämligen, än en gång, att det inte är koncepten som är fel eller rätt. Jag hävdar å de bestämdaste att det är människorna i koncepten som agerar med olika inställningar.
Jag säger så här, det är otroligt viktigt att våra lärare har en pedagogisk utbildning och en utbildning hur de betygsätter våra elever. Men kanske inte enbart ur ett rättvist perspektiv för eleven, utan även för att jag vill få upp statusen för lärarkåren. En gång i tiden var de lika högt aktade som politiker. Idag vet jag inte vem som är mest aktad av de två kategorierna, men jag vet vem som har mest i lön.
Du har med stor sannolikhet någon gång träffat den där människan som är riktigt street-smart, utan akademisk utbildning, men som knäckt koden på den arenan de vill agera. Sen har du säkert träffat den där akademiska läraren som har noll koll på vad som är rätt och fel.
Tänk den där dagen då du är rektor på en skola. Du möter en dag i ett helt annat sammanhang en person som du ser bara strålar och som mycket väl skulle kunna undervisa för att alla bara stannar och lyssnar. Du möter denna dag den där street-smarta tjejen eller killen. Och du tänker för dig själv, denna person vill jag ha till min skola, vi söker ju en snickarlärare. Till på köpet visar sig att denna glada, inspirerade person är snickare i grund och botten. Ska du då inte kunna anställa denna härliga någon för att det saknas akademisk utbildning.
Vad jag försöker komma fram till är att livet inte är svart eller vitt, utan gôrgrått. Hade livet varit svart eller vitt hade vi antagligen levt efter Bibeln än i dag. Gråzonen måste även våra politiska myndighetssystem lära sig att hantera. Alltså människorna som jobbar i myndighetssystem och i offentliga verksamheter måste börja våga se varje individ och varje individs behov och möta det. Men det är klart. Har man arbetat i en socialdemokratisk låda de senaste 40 åren, är det kanske svårt att förstå att det är okej.
Bara Sverige vågar ge Alliansen ett nytt förtroende den 19 september i år. Låt oss inte backa bandet och åter gå in i den där lådan där alla ska vara lika. Det funkar inte så. Alla är inte lika, men betygsmätningen behöver bli mer likvärdigt behandlad.
Vi behöver lära oss alla oavsett var vi jobbar eller verkar, det är okej att alla är olika, men det handlar inte om skolmodell. Utan lärarna och rektor i skolmodellen. Det går inte att generalisera vilken modell som är bäst, jag har sett kommunala skolor som äger och friskolor som suger. Och givetvis tvärtom. Men låt oss fundera på hur vi ska få upp lärarnas status för en stund.
Oops vad klockan sprang iväg. Nu måste jag åka och hämta sonen på fritids. Det är innebandy som står på menyn idag.
Kram och karma
Rebecka
Idag vill jag blogga om olikheter, obehöriga lärare och skola. Skosystemet i helhet tror jag att bloggen beskriver tillslut.
Jag jobbar ju själv som en sk. obehörig lärare och har fått jobbet tack vare min kompetens i området. Ger jag sämre betyg på mina elever än mina elevers mentor? Jag vågar inte säga ja eller nej där. Däremot har han större insikt i lärarplanens krav.
Jag var ute på en skola häromdagen och mötte ett gäng tjejer som går sista året på en kommunal friskola. De berättade att de var sura för att deras kompisar som går på en friskola får MVG i betyg och när de har bytt skola till deras har de inte ens klarat gränsen till VG. De blir irriterade för de vet att de slåss om platser på universitet på olika villkor.
Jag tänker ja, det är människor som sätter betyg utifrån kunskap och värderingar. Jag säger inget, utan frågar istället hur de skulle vilja ha det? Någon föreslår fler likvärdiga tester på alla skolor i hela Sverige som får större betydelse i betygsunderlaget. Jag tänker, yes, centralisera mera!
Det jag försöker fundera över är om det är korrekt att säga att friskolor är sämre eller bättre än kommunala skolor eller kommunala friskolor. Jag anser nämligen, än en gång, att det inte är koncepten som är fel eller rätt. Jag hävdar å de bestämdaste att det är människorna i koncepten som agerar med olika inställningar.
Jag säger så här, det är otroligt viktigt att våra lärare har en pedagogisk utbildning och en utbildning hur de betygsätter våra elever. Men kanske inte enbart ur ett rättvist perspektiv för eleven, utan även för att jag vill få upp statusen för lärarkåren. En gång i tiden var de lika högt aktade som politiker. Idag vet jag inte vem som är mest aktad av de två kategorierna, men jag vet vem som har mest i lön.
Du har med stor sannolikhet någon gång träffat den där människan som är riktigt street-smart, utan akademisk utbildning, men som knäckt koden på den arenan de vill agera. Sen har du säkert träffat den där akademiska läraren som har noll koll på vad som är rätt och fel.
Tänk den där dagen då du är rektor på en skola. Du möter en dag i ett helt annat sammanhang en person som du ser bara strålar och som mycket väl skulle kunna undervisa för att alla bara stannar och lyssnar. Du möter denna dag den där street-smarta tjejen eller killen. Och du tänker för dig själv, denna person vill jag ha till min skola, vi söker ju en snickarlärare. Till på köpet visar sig att denna glada, inspirerade person är snickare i grund och botten. Ska du då inte kunna anställa denna härliga någon för att det saknas akademisk utbildning.
Vad jag försöker komma fram till är att livet inte är svart eller vitt, utan gôrgrått. Hade livet varit svart eller vitt hade vi antagligen levt efter Bibeln än i dag. Gråzonen måste även våra politiska myndighetssystem lära sig att hantera. Alltså människorna som jobbar i myndighetssystem och i offentliga verksamheter måste börja våga se varje individ och varje individs behov och möta det. Men det är klart. Har man arbetat i en socialdemokratisk låda de senaste 40 åren, är det kanske svårt att förstå att det är okej.
Bara Sverige vågar ge Alliansen ett nytt förtroende den 19 september i år. Låt oss inte backa bandet och åter gå in i den där lådan där alla ska vara lika. Det funkar inte så. Alla är inte lika, men betygsmätningen behöver bli mer likvärdigt behandlad.
Vi behöver lära oss alla oavsett var vi jobbar eller verkar, det är okej att alla är olika, men det handlar inte om skolmodell. Utan lärarna och rektor i skolmodellen. Det går inte att generalisera vilken modell som är bäst, jag har sett kommunala skolor som äger och friskolor som suger. Och givetvis tvärtom. Men låt oss fundera på hur vi ska få upp lärarnas status för en stund.
Oops vad klockan sprang iväg. Nu måste jag åka och hämta sonen på fritids. Det är innebandy som står på menyn idag.
Kram och karma
Rebecka
måndag 25 januari 2010
Pusselbitar faller på plats
Än en gång så kommer pusselbitarna på plats. När jag tittar på mitt liv nu så är det en rad med händelser som påverkar varandra som gör att det känns rätt lätt att leva. Min hemsida börjar ta form och ska släppas snart. Min kick-off är bokad och ska nu formas. Håkan börjar få till helheten i min marknadsföring. Gustav övar nog på tålamod inför sommarens aktiviteter, för honom har jag inte sett eller hört på länge. Almedalsveckan bokad. Möten avlöser varandra. Och på onsdag ska jag få mitt första uppdrag. Inte politiskt, men ändå. Jag är stolt över mig själv.
En annan mycket rolig sak har hänt. Det rör inte mig direkt, men jag är glad för Magnus Nystrands skull. I Linköping nomineras en drös med människor till att bli "Årets Linköpingsbo" I år var det över 160 personer som nominerats. Några flera gånger andra bara en. Av dessa väljer Corren(tidningen i Östergötland)ut 10 finalister, sen får vi rösta.
Jag nominerade en kille i stan som jag tycker gör så mycket som han inte måste göra, men han gör det för Linköpings skull. Vilket jag tror ger honom energi. Magnus Nystrand driver Harrys, Riva, BK och Sliver här i stan. En riktig krögare. Magnus Nystrand, Linköpings svar på Varbergs Peter Gustavsson. Magnus arbetar för att nattvandringen här i Linköping ska bli bättre. Han jobbar hårt för att hålla de tråkiga fördomarna om restaurang utanför sin verksamhet, för att inte nämna kriminalitet.
Jag är glad över att Corren valde Magnus som en av de 10 finalisterna. Ska bli otroligt roligt att se de övriga 9 då jag har två kompisar till i nomineringsfältet...
Nä, nu är det dags att sova. Imorgon ska jag köra sonen till tennis, arrangera ett kryddparty, träffa en kille som vill att jag jobbar extra i hans företag och plugga. Oj, vad mycket det lät, det känns inte så, känns som en relativt lugn dag...
Kram å Karma
En annan mycket rolig sak har hänt. Det rör inte mig direkt, men jag är glad för Magnus Nystrands skull. I Linköping nomineras en drös med människor till att bli "Årets Linköpingsbo" I år var det över 160 personer som nominerats. Några flera gånger andra bara en. Av dessa väljer Corren(tidningen i Östergötland)ut 10 finalister, sen får vi rösta.
Jag nominerade en kille i stan som jag tycker gör så mycket som han inte måste göra, men han gör det för Linköpings skull. Vilket jag tror ger honom energi. Magnus Nystrand driver Harrys, Riva, BK och Sliver här i stan. En riktig krögare. Magnus Nystrand, Linköpings svar på Varbergs Peter Gustavsson. Magnus arbetar för att nattvandringen här i Linköping ska bli bättre. Han jobbar hårt för att hålla de tråkiga fördomarna om restaurang utanför sin verksamhet, för att inte nämna kriminalitet.
Jag är glad över att Corren valde Magnus som en av de 10 finalisterna. Ska bli otroligt roligt att se de övriga 9 då jag har två kompisar till i nomineringsfältet...
Nä, nu är det dags att sova. Imorgon ska jag köra sonen till tennis, arrangera ett kryddparty, träffa en kille som vill att jag jobbar extra i hans företag och plugga. Oj, vad mycket det lät, det känns inte så, känns som en relativt lugn dag...
Kram å Karma
lördag 23 januari 2010
Visionsarbete och nu lördagsmys
En helt underbar dag börjar närma sig sitt slut. Jag ligger nu i soffan och har det riktigt gott tillsammans med min familj. Dagen började dock lite annorlunda med samling på Folkpartiets kansli för att diskutera vilka valfrågor vi ska gå till val på. Därefter gick några vidare till restaurang Lagerbladet för att ha planeringsdag som traditionen bjuder. Hur mysigt som helst.
Karin berättade om Folkpartiets frågor i riksdagen. Vi lyssnade på vad som händer i Östsam och Karolina redovisade vad Folkpartiet fokuserar på Landstinget. Bengt tog en snabbvariant på kommunens områden. Vilket var helt okej att han kortade sin tid till förmån för vår lunch.
Efter den goda lunchen som bestod av pannbiff, rödpeppar, svampsås, helstekt potatis och sallad. Till detta dracks mineralvatten eller lättöl. Efter maten kunde de som önskade dricka en kopp kaffe från Scanomat. Smarr!
Sen var det dags för valstaben att presentera det vi har planerat en bra tid. Vi känner oss väl förberedda och kan nu börja implantera vår vision, våra tankar och idéer hos människorna som är Folkpartiet. Jag hoppas och tror att alla fick inspiration till att skapa möjligheter i valet. Nu vet jag att vi i valstaben behöver stanna upp en minut eller två och reflektera över detta delmål, innan vi går in i nästa fas. Det är så spännande!
LUF är på gång, Torgbordet startar nästa lördag, vi känner alla oss taggade. Riktigt roligt. Folkpartiet i Linköping vill verkligen bli det största borgerliga partiet. Och jag får vara en del av den visionen. Like it a lot!
Nä, nu ska jag fortsätta njuta med familjen i soffan. En rolig film på tv, jos och nötter. Kan inte bli ett bättre avslut på en härlig lördag.
Kram å Karma
Rebecka
Karin berättade om Folkpartiets frågor i riksdagen. Vi lyssnade på vad som händer i Östsam och Karolina redovisade vad Folkpartiet fokuserar på Landstinget. Bengt tog en snabbvariant på kommunens områden. Vilket var helt okej att han kortade sin tid till förmån för vår lunch.
Efter den goda lunchen som bestod av pannbiff, rödpeppar, svampsås, helstekt potatis och sallad. Till detta dracks mineralvatten eller lättöl. Efter maten kunde de som önskade dricka en kopp kaffe från Scanomat. Smarr!
Sen var det dags för valstaben att presentera det vi har planerat en bra tid. Vi känner oss väl förberedda och kan nu börja implantera vår vision, våra tankar och idéer hos människorna som är Folkpartiet. Jag hoppas och tror att alla fick inspiration till att skapa möjligheter i valet. Nu vet jag att vi i valstaben behöver stanna upp en minut eller två och reflektera över detta delmål, innan vi går in i nästa fas. Det är så spännande!
LUF är på gång, Torgbordet startar nästa lördag, vi känner alla oss taggade. Riktigt roligt. Folkpartiet i Linköping vill verkligen bli det största borgerliga partiet. Och jag får vara en del av den visionen. Like it a lot!
Nä, nu ska jag fortsätta njuta med familjen i soffan. En rolig film på tv, jos och nötter. Kan inte bli ett bättre avslut på en härlig lördag.
Kram å Karma
Rebecka
fredag 22 januari 2010
Fredag hela veckan...
Idag upptäckte jag, mitt i ett möte, att det är fredag. Du vet vilken känsla jag menar. Den där då det står still i hjärnan och du letar frenetiskt något att hänga upp ditt liv på innan någon ska komma på att du är helt lost. E du mä?
Egentligen är det ju inte så farligt att tappa bort vilken veckodag det är, men det senaste halvåret/året har jag inte haft någon större skillnad på veckodagarna. Jag har jobbat jämt med något projekt. Det är ett jättehärligt liv. Det känns aldrig som jag jobbar känns bara som jag lever. E du mä?
Jag har retat mig på några saker idag. Men jag får väl ta tag i det inom kort. Eller så struntar jag i att lägga energi på det och engagera mig i det som ger mig energi istället. Fast vänta lite. Du som läser detta är antagligen intresserad av mig på ett positivt sätt så jag måste få fråga dig. Kan någon förklara varför vissa människor väljer att vara tjuriga, dumma, fega och göra andra ledsna? Och i nästa andetag säga att deras sätt är det rätta. För mig är det som att kasta sten i glashus. Min mamma skulle sagt till dessa människor som gnäller om andra, att den som är oskyldig kan kasta första stenen. Ja, hon citerar Jesus.
Nä det får vara bra nu. Inget mer gnäll utan mera kreativa lösningar. Det gillar jag bättre. Jag vill ju framåt. Ingenting är så konstant som förändringar, antingen avveckla eller utveckla och oftast är jag för det sistnämnda.
Lite politik då. Ja vad har hänt sedan sist? Valstaben jobbar på förfullt. Jag har två event i pipline där du som väljare ska få komma och ställa frågor och möta politiker på nära nivå och i ett arrangemang är det lite annorlunda. Både för dig som väljare och politiker. Men jag berättar mer när formatet är satt.
Det är kul att se hur politik inte riktigt är med på att möta verklighetens villkor att ta marknadsandelar. Jag menar detta som en positiv återberättelse. För det är otroligt roligt att själv få vara en pusselbit i denna förändringsprocess. Det är kul att se hur gruppen förändras. Sakta men säkert, är vi som grupp och parti på väg att bli det stadsbärande partiet i Linköping.
Kram å Karma
Egentligen är det ju inte så farligt att tappa bort vilken veckodag det är, men det senaste halvåret/året har jag inte haft någon större skillnad på veckodagarna. Jag har jobbat jämt med något projekt. Det är ett jättehärligt liv. Det känns aldrig som jag jobbar känns bara som jag lever. E du mä?
Jag har retat mig på några saker idag. Men jag får väl ta tag i det inom kort. Eller så struntar jag i att lägga energi på det och engagera mig i det som ger mig energi istället. Fast vänta lite. Du som läser detta är antagligen intresserad av mig på ett positivt sätt så jag måste få fråga dig. Kan någon förklara varför vissa människor väljer att vara tjuriga, dumma, fega och göra andra ledsna? Och i nästa andetag säga att deras sätt är det rätta. För mig är det som att kasta sten i glashus. Min mamma skulle sagt till dessa människor som gnäller om andra, att den som är oskyldig kan kasta första stenen. Ja, hon citerar Jesus.
Nä det får vara bra nu. Inget mer gnäll utan mera kreativa lösningar. Det gillar jag bättre. Jag vill ju framåt. Ingenting är så konstant som förändringar, antingen avveckla eller utveckla och oftast är jag för det sistnämnda.
Lite politik då. Ja vad har hänt sedan sist? Valstaben jobbar på förfullt. Jag har två event i pipline där du som väljare ska få komma och ställa frågor och möta politiker på nära nivå och i ett arrangemang är det lite annorlunda. Både för dig som väljare och politiker. Men jag berättar mer när formatet är satt.
Det är kul att se hur politik inte riktigt är med på att möta verklighetens villkor att ta marknadsandelar. Jag menar detta som en positiv återberättelse. För det är otroligt roligt att själv få vara en pusselbit i denna förändringsprocess. Det är kul att se hur gruppen förändras. Sakta men säkert, är vi som grupp och parti på väg att bli det stadsbärande partiet i Linköping.
Kram å Karma
fredag 15 januari 2010
Nu händer det
Det är nu det händer. Allt det där som ska fungera i framtiden. Helt härligt att se hur det jag gör och försöker skapa bara faller på plats. Och jag är inte ensam. Det finns en hel del människor som tycker om det jag vill skapa. Jag är stolt över oss!
Kom precis hem från en lunch med en tjej som kan peppa och som låter sig peppas. En glad människa som ser möjligheter i stället för problem. Sånt lyfter mig och får mig att orka vardagens bestyr.
Är bara hemma och vänder en kort stund, för snart är det dags att hämta sonen som ska på tennismatch. Anders är i Gränna. Amanda är i skolan hoppas jag och Johannes jobbar.
Idag när jag sprang på en kompis på stan så säger han att jag ser trött ut! En annan undrade vad jag hade gjort! Tydligen så hade håret blivit så elektriskt att det stod rätt ut så det såg ut som om jag hade haft en tuff morgon. Det hade jag inte. Tvärtom. Läste lite, vilade och gjorde mig i ordning för lunchen. Inget jobbigt alls. Men men, jag är glad att de säger vad de tycker. Det innebar att jag kunde fixa frisyren och tänka på att öppna ögonen lite till. Jag vill ju inte springa omkring och se trött ut på stan. Ha ha!
När det gäller politiken händer det rätt mycket just nu. Valstaben har haft möte med oss i sittande styrelse. Jag berättade min version, kände mig lite stressad under det mötet. Funderar fortfarande på varför jag hade den känslan....
Sen har det varit möte för att fatta beslut om Folkpartiets handlingsprogram, något jag tyckte var ett märkligt forum. Vi blev inte klara, så vi ska fortsätta mötet den 23 januari. Det blir nog bra till slut. Det är jag övertygad om annars hade jag nog inte pratat om valet 2014 med mina vänner.
Nä, jag får berätta mer en annan dag. Nu ska jag hämta sonen så han kan spela match.
Kram å Karma
Rebecka
Kom precis hem från en lunch med en tjej som kan peppa och som låter sig peppas. En glad människa som ser möjligheter i stället för problem. Sånt lyfter mig och får mig att orka vardagens bestyr.
Är bara hemma och vänder en kort stund, för snart är det dags att hämta sonen som ska på tennismatch. Anders är i Gränna. Amanda är i skolan hoppas jag och Johannes jobbar.
Idag när jag sprang på en kompis på stan så säger han att jag ser trött ut! En annan undrade vad jag hade gjort! Tydligen så hade håret blivit så elektriskt att det stod rätt ut så det såg ut som om jag hade haft en tuff morgon. Det hade jag inte. Tvärtom. Läste lite, vilade och gjorde mig i ordning för lunchen. Inget jobbigt alls. Men men, jag är glad att de säger vad de tycker. Det innebar att jag kunde fixa frisyren och tänka på att öppna ögonen lite till. Jag vill ju inte springa omkring och se trött ut på stan. Ha ha!
När det gäller politiken händer det rätt mycket just nu. Valstaben har haft möte med oss i sittande styrelse. Jag berättade min version, kände mig lite stressad under det mötet. Funderar fortfarande på varför jag hade den känslan....
Sen har det varit möte för att fatta beslut om Folkpartiets handlingsprogram, något jag tyckte var ett märkligt forum. Vi blev inte klara, så vi ska fortsätta mötet den 23 januari. Det blir nog bra till slut. Det är jag övertygad om annars hade jag nog inte pratat om valet 2014 med mina vänner.
Nä, jag får berätta mer en annan dag. Nu ska jag hämta sonen så han kan spela match.
Kram å Karma
Rebecka
tisdag 12 januari 2010
Vanlig vardag
Då var det dags att börja rätta in sig i ledet igen. Vardagsbestyr får mig som person att må...olustigt. Jag väljer ordet olustig för det känns som det minst negativt värdeladdade ordet. Synonymer till ordet är trist, tråkig, missnöjd, obehaglig, otillfredställd, ledsen, dyster och nedstämd Jag känner mig olustig i en blandad bemärkelsen när vi talar vardagsbestyr.
Att jag mår bra av rutiner är inget konstigt. Så väl känner jag mig själv, men jag tycker vardagsrutiner och dess bestyr är tråkiga och trista. Det måste göras för så är samhället uppbyggt, men jag behöver utmanas eller utmana vardagen varje dag. På något vis.
Samtidig sagt allt det där så vill jag bli en bättre bloggare. Jag är urkass på att ta mig tiden att skriva regelbundet. Tro inte att jag inte har något att skriva om. Whiteboarden på kontoret är full med blogg-ämnen. Det är bara att jag ska ta mig tiden att skriva. Funderar på att skaffa mig ett kontor inne i stan som gör att jag måste åka hemmifrån varje dag om det skulle hjälpa? Idag kan jag välja att fixa tvätten, damsuga, städa braskaminerna eller baka en kaka istället för att blogga?! Hur galet är inte det när jag vill att ni ska lära känna mig?
Nä skärpning fru Gabrielsson!
Idag ska jag till ett företag som sysslar med reklam för att se vad de kan erbjuda mig och mitt Folkparti här i Linköping inför valet. Sen tar jag nog en sväng till Bröllopshuset och kollar den planerade balklänningen till styvdottern. Hon dansar bal i år och har såååå svårt för att bestämma färg. Igår ringde hon panikslagen och bad mig komma och hjälpa till att bestämma. Självklart. Som styvmor är jag alltid redo.
Därefter blir det plugga lite statsvetenskap, mellis, innebandy och som grädde på moset, valstaben! What a day...
Kram å Karma
Rebecka
Att jag mår bra av rutiner är inget konstigt. Så väl känner jag mig själv, men jag tycker vardagsrutiner och dess bestyr är tråkiga och trista. Det måste göras för så är samhället uppbyggt, men jag behöver utmanas eller utmana vardagen varje dag. På något vis.
Samtidig sagt allt det där så vill jag bli en bättre bloggare. Jag är urkass på att ta mig tiden att skriva regelbundet. Tro inte att jag inte har något att skriva om. Whiteboarden på kontoret är full med blogg-ämnen. Det är bara att jag ska ta mig tiden att skriva. Funderar på att skaffa mig ett kontor inne i stan som gör att jag måste åka hemmifrån varje dag om det skulle hjälpa? Idag kan jag välja att fixa tvätten, damsuga, städa braskaminerna eller baka en kaka istället för att blogga?! Hur galet är inte det när jag vill att ni ska lära känna mig?
Nä skärpning fru Gabrielsson!
Idag ska jag till ett företag som sysslar med reklam för att se vad de kan erbjuda mig och mitt Folkparti här i Linköping inför valet. Sen tar jag nog en sväng till Bröllopshuset och kollar den planerade balklänningen till styvdottern. Hon dansar bal i år och har såååå svårt för att bestämma färg. Igår ringde hon panikslagen och bad mig komma och hjälpa till att bestämma. Självklart. Som styvmor är jag alltid redo.
Därefter blir det plugga lite statsvetenskap, mellis, innebandy och som grädde på moset, valstaben! What a day...
Kram å Karma
Rebecka
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.jpg)
Inlägg
