En flygorganisation flera landningsbanor

Tanken har säkert tänkts förrut av någon annan där ute i verkligheten. Men nu vill jag berätta hur jag tänker lösningen på flygplansfrågan i Östergötland som gör Norrköping, Linköping, Folkpartiet och Östergötland till vinnare.

Organisationsfrågor är viktigt för hela sturkturbilden. Även för flyg. Innan du läser vidare vill jag berätta att jag inte kan något om flygvärlden. Det närmaste jag kommit en flygorganisation är när jag varit kund hos ett flyplansbolag. Men jag förtår mig på organisation. Är det något jag missar pga min okunskap i flygplansvärlden är jag övertygad om att det går att hitta en kompromiss.

Det jag vill förbereda dig för är att öppna upp dina sinnen och låta dina tidigare valda sanningar få vänta utanför en stund, så kommer läsningen bli lite lättare.

Varsågod:

Prova nu att tänka tanken att Norrköping och Linköpings är landningsbanor, i stället för städer som ska driva flygplatser, hur känns den tanken. Fundera nu lite och låt dig förstå att det som just hände är ett stort steg i rätt rikting för att slippa flygplanskriget.

När det bildas ett bolag (helst okommunalt, men jag förstår om maktlystna inom politiken vill att kommunen ska vara med)som tar hand om landningsbanorna i Östergötland har vi kommit ännu ett steg närmare en lösning om flygplats i Östergötland.

Ett bolag som ser till att få många flygplansbolag som vill starta och landa i Östergötland som möjligt, skapar vi Sveriges största flygplats!

Linköping och Norrköping ses, som sagt, inte längre som städer utan som landningsbanor.
Vi skapar även möjligheter för entreprenörer att driva transporter mellan landningsbanorna. Och det skapas ett större flöde med människor i regionen.
Vi har också på ett naturligt sätt avdramatiserat stadsfrågan om vilken stad som ska vinna flygkampen, vi gör både Linköping och Norrköping till vinnare.

Och låt oss ta frågan ett steg till. Vad är det som säger att flygorganisationen inte vill driva Malmen i Linköping? Då har vi helt plötsligt tre landningsbanor! Givetvis måste det finnas sådana där flygledarorganisationer på varje flygplats - men den strukturen får bolaget ta hand. Politken ska skapa förutsättningarna där entreprenören ser möjligheterna.

Hade jag varit KLM eller SAS eller vilket bolag som helst och jag får möjlighet att ha fler landingstillfällen borde jag kunna få mer ekonomi i Östergötland. Men som sagt, jag kan inget om hur flygplansbolag drivs. Det jag ser är bara att det är dags att hitta en lösning innan KLM slutar flyga i Östergötland överhuvud taget.

Så, om du kan flygplatstänk och antagligen har din valda sanning i hur det fungerar där ute - berätta för oss - hur vill du se lösningen?!

En tanke som kommer till mig här och nu, är att låta det kommunala Marknadsbolaget bli FLYGORGANINSTIONSÄGARE. Då kan ju kommunen dra sig ur Marknadsbolaget och de tjänar sina egna pengar tillsammans med de stora företagen i vår region. Den tanken är inte färdigtänkt. Ville bara berätta att den kom som sagt, här och nu....

Nu ska jag åka och äta lite mat. Men jag hoppas vi får anledning att återkomma med frågan och lösningen snart. För processen får inte stanna upp bara för att det är val 2010. Det är nya tider nu och våra ramar om hur det alltid har varit är bara en vald sanning, vi kan välja nya sanningar.

KRAM PÅ DIG

//Rebecka

Studentliteratur

Okej, nu ska jag blogga om studentliteratur enkom för att det stör min vardagsbild. Hade detta varit för två år sedan hade jag bara sagt "som du bäddar får du ligga" och varit totalt omedveten och ointresserad om hur jakten och ekonomin kring studentlit eratur faktiskt påverkar olika. Det läskiga är att det beror på vilket ämne du läser. Mina frågor är om det är okej, ska det va så ojämnt på universitetsnivå att få tag i litteratur? Eftersom jag sitter med i ämnesnämnden har jag förstått vad det beror på.

Att hitta "billig litteratur" är inte svårt, frågan är väl dom om jag personligen vill läsa "billig litteratur" då fri marknad fungerar bra mellan studenterna och då blir billigt oftast "väl använt". Det tar även tid att luska fram och strukturera upp köpet med begagnad litteratur - tid är också pengar.
Men om jag vill köpa ny litteratur kan det vara ett ännu mer helvete. Framför allt om du läser den bästa ämnesdiciplinen på jorden, statsvetenskap. Och allt brister i kommunikationen mellan de ansvariga på statsvetenskapen, lektorerna (lärarna, föreläsarna)och studentbokhandeln.

Det roliga i det hela är att på nationalekonomin då läste vi på tre kurser, tre böcker. Det fungerade och användes flitigt i alla tre kurserna. Ekonomiskt sett var det guld! De fanns tillgängliga - begagnat och nytt. KLOCKRENT!

På Media och kommunikation hade vi en bok som studerades noga och ett kompendium. Allt fanns inne på bokhandeln enligt överenskommelse.

I Ledarskapsutbildningen - ja, där var föreläsarna som lågstadieläraren och verkligeh satte litteraturen i våra händer. Najs.

Och så kommer jag till Statsvetenskapen. År 1 funkade det okej, inte klockrent, men okej. Nu år 2, så har fortfarande inte all litteratur kommit till den kurs som påbörjades den 19 augusti!

Är detta okej? Föreläsaren skiter ju i vilket, ansvaret ligger på mig att hitta litteratur och det är okej, samtidigt som det borde störa deras bild med tanke på undervisningen och studieresultatet. Hursom, lektorerna ska rapportera till studentbokhandeln så att litteratur finns tillgängligt där två veckor före kursstart. Jag beställde mina böcker den 19 augusti - då hade studentbokhandeln inte fått listan på våra böcker. Tjejen i kassan sa att det var första gången hon såg listan (den jag hade i handen)
Idag har alla böcker kommit utom en.

Skit samma hur jag löser min litteraturlista egentligen. Det som är intressant är hur överenskommelser följs utifrån vilken kultur som finns i respektive ämne där respektive individ agerar.

Så än en gång - vi måste börja arbeta med attityd i samhället. Låt oss satsa på...kan jag säga ett kollektivt individansvar eller ska vi hitta ett annat ord som gör att vi tar ansvar för oss själva, men ändå ser till att kollektivet fungerar. Civilkurage är ett ord, men kanske inte passar in i alla sammanhang, men någonstans är det den innebörden som bör lyftas som helhet.

Nu ska jag sätta mig och skriva metoduppgifter utifrån litteratur som jag inte fått...än...tillslut hittade jag en person i Stockholm som har boken, nu ska vi bara få den till Linköping. Skam den som ger sig!

Var rädd om dig och de runt omkring dig!

//Rebecka

Folkpartiet måste riva de socialdemokratiska monopolen

Företag och företagspolitik är utslagsgivande för varje växande stad. Det är företag som skapar tillväxt och arbetstillfällen. Detta är inget nytt i teorin, men att få ord till att bli handling verkar vara en trög och långsam process, även för partier med rätt företagspolitik. Om inget drastiskt händer kommer detta få förödande konsekvenser för Sveriges småföretag. Inom 10 år kommer vi ha minst 30 000 färre företag än idag allt enligt färska siffror från SCB. Politiken måste agera tydligare, tidigare och tuffare för företagens och för Sveriges skull.


Jag vågar påstå att det är i kommunerna vi måste agera hårdare och tydligare. I många städer fokuserar kommunen själva på att driva företag, min kommun är absolut inget undantag, tvärtom och kommunen gör det bra, men är det den politik vi folkpartister vill legitimera? Att kommuner ska driva och äga företag, är inte det socialdemokraternas synsätt på företagspolitik? Frågan är om vi, som parti och som aktörer i en alliansregering ger de rätta politiska förutsättningarna på kommunnivå? Stöttar riksnivån kommunerna i processen att nå en sund konkurrens? Sveriges medborgare och företagare eftersökte en förändring när de röstade fram Alliansen till makten, tre år senare söker de fortfarande förändring.

Det är de små och medelstora företagen med entreprenören bakom som tar risken eller chansen att skapa sin framtid och ger andra förutsättningarna till arbete. Det är den lilla och medelstora företagaren som borde ges chansen att starta företag på en fri marknad. Politiken måste fokusera på att röja hinder för företagare, så att företagaren kan koncentrera sig på tillväxt. Individer som tar initiativ och risk att starta och driva företag bör inte mötas av byråkrati, hinder och absolut inte konkurrens från kommunala bolag. Politikens uppgift är att skapa förutsättningar där entreprenören ser möjligheter. Gör vi det tillräckligt i svenska kommuner? Jag tycker inte det och inte heller företagarna.

Företagarepolitik är välfärdspolitik. Därför är vi skyldiga att våga driva vår företagspolitik genom att riva hinder och skapa medgång för entreprenören och företagaren. Folkpartiet vill att det blir enklare, roligare och mer lönsamt att driva företag. Det är den politiken vi säger att vi tror på. Det är dags att i handling visa att det är den politiken vi vill ska drivas i våra kommuner.
Vi har ett stort arbete framför oss. Vi måste riva de socialdemokratiska monopolen försiktigt. Det kommer bli en smärtsam process ute i kommunerna, men den måste påbörjas. Alliansen har ett väl inarbetet teoretiskt koncept för företagaren, vi måste agera i samma entreprenörsanda som vi säger att vi tror på. Folkpartiet vill skapa förutsättningar och arbete och därmed skatteintäkter, allt för att vår politik ska kunna skapa en god skola, vård och omsorg.

Jag tror att Folkpartiets välfärdspolitik och jag tror vår företagspolitik är rätt för entreprenören. Jag tror på samarbetet med Alliansen. Därför är det dags att vi vågar stå för vår företagspolitik genom att ord måste bli till handling innan det är försent.

Kameror ger grundtrygghet och vi blir mer demokratiskt fria.

Jag är en liberal människa och jag har en liberal grundinställning till livet och vågar ändå påstå att kameror ger en grundtrygghet och därmed blir vi mer demokratiskt fria. Många av mina partikamrater hävdar raka motsatsen. Varför är inte svårt att svar på, men ligger det någon sanning i mitt påstående?

Det finns en strävan efter trygghet hos oss alla. Kanske är det den först känsla vi försöker åstadkomma så fort vi blir ansvariga över människor. Jag tänker på föräldrarna som vill skapa trygghet i sin familj, chefen som vill skapa trygghet i sin arbetsgrupp och skolan som vill skapa trygghet för sina elever och lärare.

Du är fri när du är trygg eller du känner trygghet när du är fri. Inget är rätt och inget är fel. Men i ett samhälle där inte alla utgår ifrån det goda så har vi idag tappat en del av tryggheten. Ta de människor, oavsett kön, oavsett sexuell läggning, oavsett ålder, men som inte vågar ge sig ut på gatorna när det börjat skymma för att de är rädda för att bli skadade. Är den människan fri, trygg eller känner den någon form av trygghet? Jag kan ta fler exempel med personen som driver ett företag som ideligen får det sabboterat eller skolorna som får sina lokaler vandaliserade och vem betalar? I slutändan är det alltid du och jag. Skattepengarna eller på grund av höjda priser på varorna eller högre försäkringspremier.

Mitt påstående om att kameror ger grundtrygghet och därmed blir vi mer fria är för mig en stor sanning idag 2009. År 1988 hade jag inte hållit med om det, för då var det en annan grundinställning till individen från samhället och staten. Vi skulle alla stöpas i samma form och var någon annorlunda var de inte alltid välkomna. Känns det igen idag, så vill jag lova att det var värre förr. Vi hade också en känsla av ”storebror ser dig” inmatat i ryggen. Staten kontrollerade dig, så du inte skulle göra något som inte staten gillade.

Idag handlar det inte längre om staten. Idag handlar det om att de människor som inte vill rätta in sig i ledet utan skapar oreda, utgifter, slagsmål och mord det är de människor vi måste kolla upp och bevaka.

Jag bor i en stad där tre mord har begåtts inom, i princip på dagen, fem år. Jag bor i ett land där två ministrar mördats. Tack vare kameraövervakning fick polisen tag i Anna Linds mördare. Det fick mig att känna mig tryggare. TACK!

Jag har besökt Monaco och där kryllar det med kameror. Och det kändes konstigt, men väldigt bra. I mitten av veckan var det roligt, jag vinkade och dansade till kamerorna i slutet av veckan tänkte jag inte på det mer än vid några enstaka tillfällen. Men det är där...

I London har de ett ännu mer utvecklat kamerasystem, dit kanske vi kommer kanske inte. Men min personliga integritet vill ha kamera – jag känner mig mer kränkt av att bli kränkt utan kamera än jag känner mig kränkt av att bli kränkt utan kamera. I alla fall när olyckan är framme och det är den på tok för ofta.

Kanske handlar kameror inte om personlig integritet, kanske handlar det bara om vilken inställning du har till övervakning. Jag är för kameraövervakning för idag 2009 litar jag på staten, det gjorde jag inte när det var den röda röran som skulle ha kontroll på kamerorna.

Sanning eller ej? Ja, det är min sanning och kanske delar du den med mig, fundera en stund, vem är det du tänker på när du säger ja eller nej till kamera...

//Rebecka

Svenskt Näringsliv bör undvika lagen

Vi måste se över turordnings reglerna i lagen om anställningsskydd. Svenskt Näringsliv skulle långsiktigt tjäna på att undvika att stödja sig på lagen samtidigt skulle detta hjälpa till att få en attitydförändring gentemot entreprenörernas chans och risktagande.

Turordnings reglerna säger att den som är sist anställd är först att gå vid uppsägningar, med vissa undantag. Denna regel medverkar till hög arbetslöshet bland invandrare och ungdomar. Den invaggar också till en falsk trygghet. Vem vågar chansa att byta jobb och markant öka risken för arbetslöshet? Och vantrivs du på ditt arbete höjs även sjukskrivningarna Vi är idag mer förtidspensionärer än företagare i vårt land.

Lagen är fylld med kryphål och det lilla och medelstora företaget gör allt för att hitta dem. Vi borde ta bort makten från stat och fack och istället låta individerna själva fatta sina ekonomiska beslut, men med väl utarbetade socialförsäkringar Svenskt Näringsliv borde stödja och verka för att lagstiftningen förändras. Eller är de oroliga för ett maktskifte?

Lagen kom till under Palmes röda tid. Då kunde det vara nyttigt med denna repost. Nu är det 2009 och samhället har förändrats en hel del. Vi, individer är mer kompetenta än någonsin, det är dags att staten visar att de litar på oss människor som skapar samhället.

Kram å Karma

//Rebecka

Linköpings Kärleksparad

Undra om jag vågar säja att Kärleksparaden är motsvarigheten till Pride? Eller är det en dröm som kanske kan bli sann om några år? Hursom helst. Idag deltog jag för första gången i Kärleksparaden och jag frågade om min 9-åriga, mycket kloka son, ville följa med. Varför ska jag det frågade han. Den frågan innebar att jag fick sätta egna ord på varför vi borde gå med i en parad som värnar om kärlek. Här kan ni läsa mitt svar till Ludwig.

Vad betyder ordet kärlek, frågar jag min son. Det betyder att jag tycker mycket om någon i mitt hjärta svarar 9-åringen. Spelar det någon roll om det är en tjej eller kille, frågar jag. Nä, men jag vill inte pussa en kille, svarar Ludwig. Men gör det något VEM jag blir kär i fårgar jag. Ludwig svarar att det inte spelar någon roll, bara jag stannar hos pappa. Jag sa att jag inte har några som helst planer på att sluta vara kär i pappa.

Vi sitter och småpratar lite. Jag ställer frågor och han får svara. Han berättar om våra vänner som har olika kärleksförhållanden där killar bor med killar och tjejer med tjejer. Han tycker det är lite konstigt i de förhållandena där killen är mycket yngre än tjejen, men inte lika konstigt när killen är äldre än tjejen. Men om var samma kön spelade åldern ingen roll. Jag frågade varför han gjorde skillnad, då blir han tyst och tänker en stund. Men mamma, säger han, det är nog bara att jag är van att tänka så. Tror du att du kan tänka om, frågar jag. Ja, men nu orkar jag inte prata mer om detta, vi måste skynda oss, Mattias och dom andra väntar på oss.

Vi åkte till parkeringen där vi skulle samlas. Det var poliser där och dansare. Ludwig tyckte det var spännande, mest spännande var det att få gå mitt i vägen. Han gick och småpratade med våra vänner och han tittade mycket på de som inte gick i paraden. Han frågar mig varför de inte går med, dom hinner ju. Jag svarade att dom kanske inte vågar. Han nöjde sig med det svaret där och då.

Jag är nöjd med Kärleksparaden. Inte bara för att jag gick med i tåget och visade min ståndpunkt till kärlekens villkor, eller för att paraden blev otroligt lyckad och var väldigt välarrangerad. Nä, jag är stolt över att jag vågade börja bryta tankarna hos min son. Och jag hoppas att han kommer att forstätta förstå hur viktigt det är att få vara sig själv - i alla lägen. För alla är olika och det, det är okej!

//Rebecka

Är det okej att jag hoppar idag

Nu har jag pratat om Folkpartivisionen, processen jag vill vara med och skapa i Folkpartiet, samt mig själv i dagarna tre. Jag har haft ont i halsen och nu så här efteråt kan jag erkänna att jag nog haft lite feber också. Men dessa tre turnédagar har varit görroliga. Lärde mig massor!Ett riktigt gott gäng som kommer att ta FP till skyarna!

MEN,jag vill faktiskt prioritera min säng och min man nu när jag äntligen kommit hem. Är det okej? Jag hoppas det, för jag vill verkligen krama Anders och min kudde. Så vi får ses imorgon, så ska berätta och komma med bilder utifrån dessa härlga och intensiva dagar!

Kram å Karma
Rebecka

Statsbärande partiet

Ensam är aldrig stark, men ibland måste man bara bita ihop. Folkpartiet har gjort det påtok för länge. Nu är vi på gång att växa och tillsammans ska vi se till att det politiska systemet, din verklighet,ska bli mer flexiblet.

Vilka fina ord. Det värsta är att jag menar dem. I Folkpartiet har vi en mängd med kompetenta människor med ännu mer erfarenhet. Alla med en gemensam vision; individens rätt frihet och ansvar.

Vi håller på att riva de väggar som socialdemokratin har fått lov att fritt bygga under en allt för lång tid. Göran Persson var en bra murare, men på vissa ställen missade han lägga i murbruk - det är i de glappen som vi börjar riva. Hänger du med?

Ta föräldraförsäkringen som ett exempel. Är den bra för barnet och familjen? Borde den inte fungra på något annat sätt. I Folkpartiet har vi Linnéa Darell som kan hur mycket som helst om alla socialförsäkringar.

EU-frågan. Är vi nöjda där? Jag är inte det. Jag vet att vi kan göra mer för att hjälpa till utanför våra egna gränser. Karin Granbom Ellison vet precis hur.

Äldrevården. Vad behöver förändras för att verkligheten ska fungera? Eller ska vi tänka tvärtom? Per-Niklas Lowén vet vad som krävs för att äldrevården ska bli bättre för just de äldre och personalen.

FRA - vad kunde gjorts bättre? Jag vet en som hade gjort bra från början. Mathias Sundin skulle inte vara rädd för att visa vad Folkpartiet egentligen kände i den frågan.

Själv tycker jag att jag borde få vara med och ge idrotten i vårt land ett ansikte. Skapande som genererar handling som genererar skatteintäkter som genererar pengar till skola vård och omsorg.

Jag skulle kunna räkna upp flera kategorier där vi har otroligt kompetenta Folkpartister och jag lägger ingen värdering i de jag räknat upp. Så du som läser och älskar att tolka - lägg ner är du gullig. Alla är viktiga och alla behövs just för att vi ska kunna bli det kommun-ohc statsbärande paritet. Ingen kan göra allt men alla kan göra något är ingen klyscha i mitt liv. Det är min verklighet.

Men nu ber min man så himla ödmjukt och snällt om att få låna min dator. Hans dator har nämligen ingen laddning till batteriet, för den har jag lånat mohahahah

Tills vidare

Var rädd om dig

//Rebecka