www.rbcka.se

Hej Kära Du,

Jag har slutat blogga här och bloggar numera på www.rbcka.se
Där kan du se så mycket mer om vem jag är och vilka åsikter jag har utöver det jag bloggar om.

Fortsätt följ mig - ingen blir gladare än jag. Fredagen den 19 mars blev www.rbcka.se min officiella hemsida på min väg i politiken.

Glad att du vill fortsätta följa mig.

Kram
Rebecka

Valet 2010, där mitten blir tydligast av de alla

Idag frågade en vän mig; är Folkpartiet fortfarande mitt emellan? Jag frågade; mitt emellan vadå? Ja, mellan sossarna och moderaterna.

Min vän har inte bott i Sverige på...tjugo år. Jag förstår var hennes bild av Folkpartiet kommer ifrån. Den bilden gavs under vår uppväxt i vår skola, men det är inte sanningen lägre. Eller är det mer sant än någonsin?

I min värld är Folkpartiet det frihetliga partiet som står för mitten, men det betyder inte kompromiss. Tvärtom så ser jag Folkpartiets partiprogram som ett av de mer tydliga. Vårt problem kan mer ligga i hur vi förmedlar och när vi förmedlar våra budskap. Jag kan se överlag att partierna klamrar sig fast vid sitt sätt att marknadsföras och samtidigt kastar de in sig i den nya moderna marknadsföringen utan att riktigt ha kartan klar. Men det är en annan diskussion.

Tillbaka till Folkpartiet, som har en fantastisk politik för näringslivet. En underbar klimatpolitik, en vacker integrationspolitik. Politiken för skola, vård o omsorg är fantastisk, för att inte tala om vår EU-politik. Folkpartiet är liberalt. Våra meriter visar det. Vårt politik har inget utgångsdatum. Om det är samma sak att vara i mitten som att vara liberal, ja, då är vi i mitten. För den sakens skull är vi inte rädda för att säga ja eller nej. Mitten betyder inte kanske. Om Folkpartiet är i mitten så är vi tydliga. Det är en styrka i politiken att vara tydlig och jag tror att många saknar just den tydligheten just från partierna.

Folkpartiet, smaka på ordet. Fundera på dina värderingar. Känner du till den liberala politik som gett oss så mycket genom åren före socialdemokratiseringen drog som en röd mannalång vind genom vårt land.

Har du en rättvis bild av Folkpartiets politik eller hittar du på en bild utifrån valda sanningar? Kanske, kanske inte. Jag vet i alla fall att jag är starkt för den nyliberala synen på företagande och jag är lika starkt för socialliberalismen som utgår ifrån en positiv frihetsdefinition.

Frihetsdefinition blir individens frihet beroende av att alla har lika möjligheter och tillgång till positiva rättigheter som skall garanteras av staten, såsom exempelvis utbildning och sjukvård.

Folkpartiet förespråkar en aktiv socialpolitik och en viss aktiv ekonomisk politik från statens sida. Som socialliberal menar vi att om marknaden inte fungerar skall staten se till att den gör det, medan många marknadsliberaler ofta anser att statlig inblandning enbart kan försämra läget.
Med de definitionerna ser jag att jag själv är liberal kort och gott och menar att marknaden måste få vara marknaden, men det är en uppbyggd välfärd, den behöver bevaras i viss mån. Framför allt så måste skola, vård och omsorg till viss del vara statliga angelägenheter. Här vill jag vara med och riva de socialdemokratiska väggarna och förändra bilden av var politiken ska vara med och betala.

Men fundera en stund på vad som är viktigt för dig. Valet 2010 kan bli historiskt och det är upp till dig och mig. Om allt går som vi vill och som jag hoppas, kliver vi ännu steg närmare i förändringsprocessen. För det är en process som förändras hela tiden. Utveckla eller avveckla. Den ständiga frågan.

Jag vill utveckla den regering som är nu. Jag vill ge regeringen, med Folkpartiet förtroendet en gång till. För att verkligen få se att den liberala politiken är här för att stanna och utvecklas ännu ett varv.

Kram å Karma
Rebecka

Endast Linköping håller sig utanför systemet i Östergötland

Ännu en dag går mot sitt slut och jag funderar på vad jag egentligen fått gjort. Dagen började med att hämta en partikollega och vän för att därefter åka till Linköpings universitet. Men vart tog dagen vägen efter det?

Jag åkte och tränade. Hårdare än vanligt då jag kände förbannad. Det tog en timma lite drygt. När jag sprang där på det där himlans tråkiga löparbandet funderade jag massor. Jag funderade delvis efter gårdagens föreläsning/seminarium på Cloetta med SISU, Linköpings Idrottsförbund (LIF) och Linköpings kommun.

Allvarligt talat. Vad är det som händer i vår stad för vår idrott? Varför har vår kommun börjat samarbeta så stort med ett förbund som arbetar på så låg nivå att jag blir mörkrädd? Nog för att jag tror att Lif en gång i tiden fyllt en funktion, men idag så fungerar riksidrottsförbundet bra. De lyssnar på sina medlemmar hela vägen, försöker nå mål med alla idrotter. Och framför allt de har musklerna att hjälpa föreningarna, framför allt de små och de som ber om hjälp. Det är ett system som uppenbarligen 70 idrotter vill ha.

LIF däremot. Med all respekt för människorna och för historiken, men varför?! Å jag sprang där på bandet och irriterade mig på att min kommun inte tagit reda på all bakgrund till hur verkligheten skulle fungera efter att kommunen bytt bidragssystem. För det måste väl ha varit så att okunskap spelar oss ett sprtt. Idrotten själv har inte bett om förändringen. Det är de starka individer i LIF som bett om förändringen.

Så vad är det som händer? Låt mig försöka förklara. I alla andra kommuner i Östergötland förutom Linköping fungerar det ungefär så här;

Din förening vill skicka någon eller några på ledarskapsutbildning. Utbildningen genomförs av SISU (som kan hyra in externa utbildare om behov finnes) eller av andra i din egna förening som ska utbilda yngre eller nyare ledare. Faktura kommer från SISU Östergötland men däremellan kommer ett bidrag från Riskidrottsförbundet. Detta betyder att din förening, fattig som rik, aldrig behöver ligga ute med pengarna. Ett mycket enkelt och väl fungerande system. Det finns ett minus, men det kommer vi till strax.

I Linköping fungerar det så här numera. Din förening vill skicka någon/några på ledarutbildning. De kan välja vilken utbildning de vill. När utbildningen är genomförd och betald av din förening har föreningen möjlighet att söka ett bidrag genom LIF. Maxbelopp per person är 4000 kronor/år och 20 000/förening och år. Fördel? Ja, jag kan gå vilken utbildning jag vill. Nackdel? Japp. Söka i efterhand är kass för föreningar med skral kassa. Det krävs en enorm process och pappershandlingar som ska samlas in och skickas in av någon på sin fritid, detta är tid som oftast inte finns.
Är du med? Jag talar inte om mer eller mindre bidrag för kommunens räkning. Jag talar om det system som finns i övriga Östergötland fungerar bra. Det som var knas i Linköping var helt enkelt att vi som kommun inte hade några krav på eller ens ett tydligt avtal med Östergötlands idrottsförbund och SISU. Där är haken.

Vad har konsekvensen blivit? Föreningar struntar nu i att söka ledarskapsbidrag. Det är ju bra, då sparar kommunen pengar, kan man tänka. Själv tänker jag konsekvensen för de föreningar som arbetar med barn och ungdomar saknar nu mycket av idrottens ledarskapsfilosofi. De lämnas mer nu vind för våg än vad de gjorde för två år sedan.
Jag tänker också på de föreningar som vill utvecklas och bidraga till målet ”Linköping Sveriges idrottsstad 2015” Linköpings kommun behöver dessa föreningar som för övrigt har fullt upp med att hitta idéer, utbilda och genomföra.

Att som kommun inte tänka konsekvens för föreningar i detta läge är bedrövligt. Här tar man istället ytterligare en vecka eller två av ideella föreningspersoners tid. Att söka bidraget kräver mer än många tror. Framför allt borde politiker vara medvetna om den problematiken.

Låt mig få be om att göra om och gör rätt. Jag vill verkligen när det blir dags för mig att vara med och bestämma i Linköping. Idrotten skapar möjligheter för sig själva och även för näringslivet. Det finns föreningar som idag tagit sig till nivåer där de idag omsätter några hundra miljoner och kan avlöna människor. Jag tycker det är otroligt bra av de alla som tar möjligheten och risken att försöka kunna leva på sin idrott.
Jag är stolt över de föreningar som lyckas behålla föreningskänslan och ändå fungera på marknaden. Och jag tror mig veta att det finns fler idrotter och föreningar som vill nå andra höjder, medan många är nöjda där de är, bara de ibland kan få en uns av uppmärksamhet. Att stötta någon innebär inte alltid pengar, jag anser att Linköping som kommun kan stötta idrotten mer. Idag har det blivit tvärtom, det vill jag ändra på efter valet 2010. Om jag får lov…

Så boka in den 19 maj på Scandic Frimurarhotell klockan 18.00 – då ska det diskuteras i paneldebatt med många av de ansvariga eller oansvariga, för att reda ut varför det ser ut som det gör i en stad som har visionen att bli Årets Idrottsstad 2015 och framför allt vilka behov har idrotten för att Linköping ska kunna nå den visionen.

Kram å Karma
Rebecka

Mer praoplatser åt politiker

Då var dagen som prao över. Vilken härlig dag det har varit. Och oj vad jag har lärt mig mycket. Inte bara om tryckbranschen utan än en gång om människor.

Efter att broschyren var tryckt fick jag lära mig att skära. Och tro mig, det var inte bara att säkra. Här skulle räknas och vändas och fixas och trixas. Men när det var klart var det bara att ta två papper och två och sen stoppa in dem i en maskin. Ut på andra sidan kom en häftad broschyrvariant. Fantastiskt.

Nu var det dags att leverera till kunden, men innan det sprang vi på en nätverkslunch med Connecting Sweden på Strandgatan 2. Det var jättekul. Vi var runt 85 personer där. Jag satt vid ett bord där jag hade media, reklambyrå, revisor, säljare och en skribent runt mig. Än en gång lärde jag mig mycket om hur olika vi ser på saker och ting även om vi var överens. Curling var en sak jag lärde mig. Sen lärde jag mig mer om TV4:as syn på politisk reklam.

Lunchen var snart slut och jag och min handledare var tvungna att lämna Connecting Sweden för denna gång. Strax var vi på väg för att leverera de produkter jag klippt och klistrat. Tjejen som tog emot produkterna blev själaglad.

Därefter drog vi tillbaka till Arkitektkopia och gör en utvärdering. Jag hade skött mig hyfsat tror jag. Jag skulle få den skickad till mig. (ler stort)

Nu börjar dagen gå mot sitt slut och ja, det har hänt mycket för mig personligen, men det kanske inte för mänskligheten.

Kram å Karma
Rebecka

Helg, måndag och nu.

Har haft en underbar och har en underbar helg. För en gångs skull har alla varit hemma samtidigt både frukost, lunch och kvällsmat. Oftast brukar vi bara vara samlade på kvällen. Så jag har njutit lite mer än vanligt. Dessutom har både Amanda och Johannes underbara partners varit här så nu har vi varit sju runt bordet. Underbart. Det är verkligen en sån där skön dag. Väntar inte, är inte på väg utan är bara i nuet.

Så kom måndagen. Den blev verkligen helt märklig. Inte alls som planerat någonstans. Men jag lärde mig massor. Jag är jag och försök inte ändra på det. Ändra istället din egen inställning till mig.
Satt på akuten men en vän. Hon skadade handen när hon höll på att cykla omkull. Hon fick sy 13 stygn. Var jätteduktig. Ingen av oss kom till kursen i innovationspolitik vi skulle börja idag. Men det löser sig. Pratade med läraren och han för så förstående. Så nu är ansvaret hos oss igen. Precis som sig bör.

Idag är det tisdag och jag har min första praodag. Arkitektkopia. Får lära mig massor om branschen. Och attans vad chefen kör med mig. Nu sitter jag och väntar på en broschyr som printas. Nä, nu är det klart. Här ska vikas prislistor till en hudvårdssalong. Vi ses senare.

Kram och karma

Rebecka

Stopp för unga idrottsledare

kopierat från Riksidrottsförbundets hemsida - hur tänker arbetsmiljöverket

Arbetsmiljöverkets förslag kan få stora konsekvenser för unga idrottsledare. Att kombinera studier med ledaruppdrag blir omöjligt.

Många skolungdomar kombinerar idag sina studier med att också att vara idrottsledare. Det kan i framtiden bli omöjligt om ett förslag från Arbetsmiljöverket blir verklighet. I förslaget till bestämmelser om minderårigas arbete vill verket ställa hårdare krav på hur mycket ungdomar under 18 år får arbeta, och vilket arbete de får utföra.
Arbetsmiljöverkets förslag är att ungdomar inte får arbeta mer än åtta timmar per dag och 40 timmar per vecka, och ha 48 timmars sammanhängande vila. Till arbete räknas också skolarbete.

– Förslaget innebär att en person som går i skolan i princip inte kommer att kunna vara till exempel idrottsledare. I alla fall om hon eller han får ersättning och då räknas som anställd, säger Riksidrottsförbundets generalsekreterare Erik Strand.

Inte bara ungas ledaruppdrag hamnar i farozonen. Till exempel får lott- och korvförsäljning liknande begränsningar liksom domaruppdrag. För en person under 18 år blir det omöjligt att döma en helgturnering eftersom det påverkar veckovilan.
Riksidrottsförbundet har skickat in synpunkter på Arbetsmiljöverkets förslag, och pekar på att ett idrottsengagemang är speciellt.

– Att göra insatser i och för sin idrottsförening är inte ett vanligt arbete. Det utvecklar dig som person och besluten om vilka arbetsuppgifter som du ska utföra tar du gemensamt i föreningen eller laget. Dessutom är arbetet i grunden frivilligt, säger Erik Strand.

– Om Arbetsmiljöverkets förslag skulle gå igenom kommer det få allvarliga konsekvenser för både idrottsföreningarna och ungdomarna själva.

Hur gör vi nu kära vänner?!

Helheten borde ena och förena

Oj vad lång och länge jag bloggade idag... men jag gillar ämnet, helhet. Det är nästan det bästa med livet, delar av helheten. Det är svårt att greppa och svårt att se och absolut svår att jobba i, men ack så viktig. Idag inspireras jag av den
helhet som jag levde i för 20 år sen. Och idag är jag i samma helhet. Men har jag
fortfarande samma syn på verkligheten. Har du? Eller har du ändrat din syn? Jag tror inte jag någonsin har riktigt landat i känslan av att vara en del av helheten som är verkligheten. Vad i hela friden svamlar jag om? De ungas del och min och din del i verkligheten.

Idag fick min 18-åriga styvdotter ett extrajobb. Det är hennes tredje extrajobb sedan hon var 14. Det är riktigt kul. Tre år på ett ställe och ett år på det senaste. Plugga och jobba. Det funkar för henne.
Själv var jag 15 år när jag började arbeta. Direkt efter nian började jag arbeta heltid. Det gjorde jag i fyra år innan jag ville läsa gymnasiet. På ”den tiden” fungerade det utmärkt och för mig var det klockrent. Därefter var det dags att jobba och gå kurser vid behov. Idag läser jag på universitetet och ja, det funkar bra att ta det i den här ordningen också. Min helhet är underbar och den funkar i
verklighetens verklighet. Hänger du med?

Allting handlar om att bryta utanförskap, när du upplever utanförskap. Inte när någon uppmanar dig att känna utanförskap eller att du på papper ska vara i utanförskapet. Och här kommer delar av min syn på politiken in i bilden. Möjligheten att din helhet ska fungera i verkligheten innebär att systemet måste vara flexibelt. Och nu talar jag om alla system. Skolsystemet, arbetslivet, skattemyndigheten, polismyndigheten föräldraledigheten, sjuksystemet, pensionssystemet etc.

Det jag kan tycka är mest spännande av allt är, att när jag tittar på dessa
system så är det människor i systemen, arbetarna, som många gånger verkar arbeta efter en mall utifrån systemets bästa och inte för den som behöver systemet.

Undra hur det fungerar när systemets arbetare själva använder sig av systemet?

Hurusom, du vet när du träffar den där goa, härliga, service-tjänstemannen i systemet. Du vet hur glad du blir när du upplever att en människa i systemet försöker hjälpa dig. Även om resultatet med tjänstemannen blir att du får betala böter, eller du inte får det du önskar. Så är den där känslan av att bli sedd, hörd och förstådd i systemet enormt. Ovärderlig.

Vad har detta med politik att göra? Jo, när jag får förtroendet i politiken, så vill jag arbeta med helheten i samhället. Socialdemokraterna har fostrat klart nu. Jantelagen ska ut genom fönstret och när någon hamnar fel ska det vara en trevlig ton där systemets människor inte utgår ifrån att alla gör fel med flit eller att man inte kan få göra misstag om och om och om igen. Självklart så måste vi ta ansvar för vårt handlande. Konsekvenser är viktigt. Men döm inte människan och glöm inte att Jesus uppmanar oss i Bibeln att förlåta 7 gånger 77 gånger. Det är många gånger…

Är du med på hur jag tänker. Vi måste och behöver verkligen börja ena våra krafter om en positiv framtid. Förena vår gemensamma tro till framtiden. Inte slåss om vem som tycker bäst. Utan ena de som vill åt ett håll och låt de agera. Vill någon annan skapa något annat, ge dem tillit och låt dem skapa. Utan att fördöma och kritisera allt som blir fel. Lyft det som vi gör som är rätt någon xxx gång.
Oj, där kände jag att jag gick igång lite *ler stort*


Men tillbaks till en annan del av helhet. Den jag började med. Försök kom ihåg när du själv räknades till ungdom. Kommer du ihåg hur utanför samhället du kunde känna dig? Kommer du ihåg hur glad du var när någon trodde på dig och gav dig en chans? Så är det även idag. Bara det att generationen "mycket vill ha mer" och därför är det många gånger idag ännu svårare att ta sig in som ungdom på arbetsmarknaden. Dessutom vill unga människor känna sig behövda tidigare eller snabbare kanske jag ska skriva. När unga, nu som då, inte får en tro på sig själva så tappar generationen tillit i sin egen vardag. Och vad händer sen? Ja, det är detta gäng som ska bygga samhället för oss när vi inte orkar eller kan mer. Det är de som ska bygga samhället för våra barnbarn. Och vill vi att nästa generation "mycket ska ha ännu mer" ska födas eller ska vi börja baka en större kaka som fler kan dela på redan nu?

Om du svarar ja på att du vill ha en större kaka, så krävs det en del av dig. Vi måste enas i helheten och om helheten. Och vi måste vara snälla mot varandra och därutöver skapa det flexibla systemet. Systemet som finns för dig, mig, morsan, syrran, kusinen, kompisen ja oavsett så har vi i alla fall inte samma önskningar om våra liv och inte samma behov. Kom ihåg nu när du läser att jag talar om Sverige 2010. Vi som levt med demokrati i runda slängar, 90 år.

Tillbaka till unga människor som befinner sig i vardagen som tappat tron på
framtiden och dessutom den egna viljan. Vi är många som möter dem i sin vardag. Deras verklighet, deras valda sanning. Inte din inte min. Deras.
Det ligger ett generationsskifte framför oss och det gör sig påmint om hur bråttom det är att göra en gemensam förändring för att skapa delaktighet hos de unga och leda in dem på spår som gör dem självförsörjande och delaktiga i samhällets utveckling. Hur agerar du? Inte i teorin utan i verkligheten för att bidra till att enas och hjälpa till?

Att en ung människa som inte kommer ut i arbete kostar samhället enorma summor vet vi. Men framförallt är det individen som betalar det högsta priset. Arbetslösheten har allvarliga konsekvenser på det personliga välbefinnandet och leder i värsta fall till permanent utanförskap. De unga pratar om sin frustration gentemot sin nuvarande situation och hur komplicerat de tycker det är att hitta en ingång och få en chans att lära sig eller visa att de också kan. Jag tror att många känner igen sig.

Skillnaden mellan ett liv som arbetslös och ett arbete, handlar mångt om mycket om tron på det samhälle man lever i. Kunskap som en arbetande får innebär möjligheter som den arbetslösa missar.
Nu kommer det att handla om att medvetandegöra för unga hur de olika instanserna man kommer i kontakt med fungerar, belysa alternativen som finns och hjälpa de med en kartläggning som gör det lätt att följa den personliga handlingsplanen. Steg för steg är det vinnande konceptet. Svårt och ogreppbart säger en del. Ja, men om vi inte försöker hur ska då nästa generationsskifte se ut? Det är ingen idé att fokusera på den tid man förlorat utan den tid man har att vinna genom att sätta igång, återvinna förtroendet på framtiden och ge det tid att lyckas.
Men de unga är också beroende av det känsla som förmedlas av de som de möter i vardagen. Det är upp till mig och upp till dig.

Idag finns det många framgångsrika åtgärder som genomfört och gett positiva effekter som leder unga till en egenförsörjande framtid. Men vi är långt ifrån klara. Hur snabbt vi lyckas handlar nu om hur villiga vi är att ena våra krafter och dra åt samma håll. Vi är många som gör bra saker som skapar möjligheter för unga och många fler finns det därute att fånga in i gemenskapen. Precis som för den unge handlar det om att målmedvetet jobba utifrån en gemensam handlingsplan och kartlägga vilken skillnad våra insatser gör och vilka tomrum vi behöver fylla.

Men hur får vi legitimitet i ett sådant här arbete? Jo, ena krafterna. Inte låta var och en arbeta i sina egna hörn. Sätt igång att prata med varandra, planera och därefter gå ut och agera. Processen måste starta och vi måste se målet. Och vi behöver vara smarta. Allt för att få fler unga ut i yrkeslivet.

Den största utmaningen de unga har, är att hitta den egna vilja och börja tro på den. Den viljan och den tron måste både du och jag dela med dem. Så plocka fram viljan och arbeta mot en permanent förändring och en ljusare framtid för landets välmående och utveckling. Inte bara idag utan även för morgondagen. Jag vill inte att detta bara ska bli några fina ord på ett papper. För mig måste vi gå från ord till handling. Ingen klarar sig ensam därför måste vi vara enade för framtiden, (inte din, inte min utan) för de ungas framtid.

Politiken kan börja med att hjälpa till att ena krafterna inte att var och en sitter på sin kammare och vi får höra om projekt här och där. Enas och därefter fokusera målmedvetet. Helheten är viktig och det är viktigt för mig idag men framför allt kommer det bli viktigt efter valet 2010.

Kram å Kharma
Rebecka