www.rbcka.se

Hej Kära Du,

Jag har slutat blogga här och bloggar numera på www.rbcka.se
Där kan du se så mycket mer om vem jag är och vilka åsikter jag har utöver det jag bloggar om.

Fortsätt följ mig - ingen blir gladare än jag. Fredagen den 19 mars blev www.rbcka.se min officiella hemsida på min väg i politiken.

Glad att du vill fortsätta följa mig.

Kram
Rebecka

Valet 2010, där mitten blir tydligast av de alla

Idag frågade en vän mig; är Folkpartiet fortfarande mitt emellan? Jag frågade; mitt emellan vadå? Ja, mellan sossarna och moderaterna.

Min vän har inte bott i Sverige på...tjugo år. Jag förstår var hennes bild av Folkpartiet kommer ifrån. Den bilden gavs under vår uppväxt i vår skola, men det är inte sanningen lägre. Eller är det mer sant än någonsin?

I min värld är Folkpartiet det frihetliga partiet som står för mitten, men det betyder inte kompromiss. Tvärtom så ser jag Folkpartiets partiprogram som ett av de mer tydliga. Vårt problem kan mer ligga i hur vi förmedlar och när vi förmedlar våra budskap. Jag kan se överlag att partierna klamrar sig fast vid sitt sätt att marknadsföras och samtidigt kastar de in sig i den nya moderna marknadsföringen utan att riktigt ha kartan klar. Men det är en annan diskussion.

Tillbaka till Folkpartiet, som har en fantastisk politik för näringslivet. En underbar klimatpolitik, en vacker integrationspolitik. Politiken för skola, vård o omsorg är fantastisk, för att inte tala om vår EU-politik. Folkpartiet är liberalt. Våra meriter visar det. Vårt politik har inget utgångsdatum. Om det är samma sak att vara i mitten som att vara liberal, ja, då är vi i mitten. För den sakens skull är vi inte rädda för att säga ja eller nej. Mitten betyder inte kanske. Om Folkpartiet är i mitten så är vi tydliga. Det är en styrka i politiken att vara tydlig och jag tror att många saknar just den tydligheten just från partierna.

Folkpartiet, smaka på ordet. Fundera på dina värderingar. Känner du till den liberala politik som gett oss så mycket genom åren före socialdemokratiseringen drog som en röd mannalång vind genom vårt land.

Har du en rättvis bild av Folkpartiets politik eller hittar du på en bild utifrån valda sanningar? Kanske, kanske inte. Jag vet i alla fall att jag är starkt för den nyliberala synen på företagande och jag är lika starkt för socialliberalismen som utgår ifrån en positiv frihetsdefinition.

Frihetsdefinition blir individens frihet beroende av att alla har lika möjligheter och tillgång till positiva rättigheter som skall garanteras av staten, såsom exempelvis utbildning och sjukvård.

Folkpartiet förespråkar en aktiv socialpolitik och en viss aktiv ekonomisk politik från statens sida. Som socialliberal menar vi att om marknaden inte fungerar skall staten se till att den gör det, medan många marknadsliberaler ofta anser att statlig inblandning enbart kan försämra läget.
Med de definitionerna ser jag att jag själv är liberal kort och gott och menar att marknaden måste få vara marknaden, men det är en uppbyggd välfärd, den behöver bevaras i viss mån. Framför allt så måste skola, vård och omsorg till viss del vara statliga angelägenheter. Här vill jag vara med och riva de socialdemokratiska väggarna och förändra bilden av var politiken ska vara med och betala.

Men fundera en stund på vad som är viktigt för dig. Valet 2010 kan bli historiskt och det är upp till dig och mig. Om allt går som vi vill och som jag hoppas, kliver vi ännu steg närmare i förändringsprocessen. För det är en process som förändras hela tiden. Utveckla eller avveckla. Den ständiga frågan.

Jag vill utveckla den regering som är nu. Jag vill ge regeringen, med Folkpartiet förtroendet en gång till. För att verkligen få se att den liberala politiken är här för att stanna och utvecklas ännu ett varv.

Kram å Karma
Rebecka

Endast Linköping håller sig utanför systemet i Östergötland

Ännu en dag går mot sitt slut och jag funderar på vad jag egentligen fått gjort. Dagen började med att hämta en partikollega och vän för att därefter åka till Linköpings universitet. Men vart tog dagen vägen efter det?

Jag åkte och tränade. Hårdare än vanligt då jag kände förbannad. Det tog en timma lite drygt. När jag sprang där på det där himlans tråkiga löparbandet funderade jag massor. Jag funderade delvis efter gårdagens föreläsning/seminarium på Cloetta med SISU, Linköpings Idrottsförbund (LIF) och Linköpings kommun.

Allvarligt talat. Vad är det som händer i vår stad för vår idrott? Varför har vår kommun börjat samarbeta så stort med ett förbund som arbetar på så låg nivå att jag blir mörkrädd? Nog för att jag tror att Lif en gång i tiden fyllt en funktion, men idag så fungerar riksidrottsförbundet bra. De lyssnar på sina medlemmar hela vägen, försöker nå mål med alla idrotter. Och framför allt de har musklerna att hjälpa föreningarna, framför allt de små och de som ber om hjälp. Det är ett system som uppenbarligen 70 idrotter vill ha.

LIF däremot. Med all respekt för människorna och för historiken, men varför?! Å jag sprang där på bandet och irriterade mig på att min kommun inte tagit reda på all bakgrund till hur verkligheten skulle fungera efter att kommunen bytt bidragssystem. För det måste väl ha varit så att okunskap spelar oss ett sprtt. Idrotten själv har inte bett om förändringen. Det är de starka individer i LIF som bett om förändringen.

Så vad är det som händer? Låt mig försöka förklara. I alla andra kommuner i Östergötland förutom Linköping fungerar det ungefär så här;

Din förening vill skicka någon eller några på ledarskapsutbildning. Utbildningen genomförs av SISU (som kan hyra in externa utbildare om behov finnes) eller av andra i din egna förening som ska utbilda yngre eller nyare ledare. Faktura kommer från SISU Östergötland men däremellan kommer ett bidrag från Riskidrottsförbundet. Detta betyder att din förening, fattig som rik, aldrig behöver ligga ute med pengarna. Ett mycket enkelt och väl fungerande system. Det finns ett minus, men det kommer vi till strax.

I Linköping fungerar det så här numera. Din förening vill skicka någon/några på ledarutbildning. De kan välja vilken utbildning de vill. När utbildningen är genomförd och betald av din förening har föreningen möjlighet att söka ett bidrag genom LIF. Maxbelopp per person är 4000 kronor/år och 20 000/förening och år. Fördel? Ja, jag kan gå vilken utbildning jag vill. Nackdel? Japp. Söka i efterhand är kass för föreningar med skral kassa. Det krävs en enorm process och pappershandlingar som ska samlas in och skickas in av någon på sin fritid, detta är tid som oftast inte finns.
Är du med? Jag talar inte om mer eller mindre bidrag för kommunens räkning. Jag talar om det system som finns i övriga Östergötland fungerar bra. Det som var knas i Linköping var helt enkelt att vi som kommun inte hade några krav på eller ens ett tydligt avtal med Östergötlands idrottsförbund och SISU. Där är haken.

Vad har konsekvensen blivit? Föreningar struntar nu i att söka ledarskapsbidrag. Det är ju bra, då sparar kommunen pengar, kan man tänka. Själv tänker jag konsekvensen för de föreningar som arbetar med barn och ungdomar saknar nu mycket av idrottens ledarskapsfilosofi. De lämnas mer nu vind för våg än vad de gjorde för två år sedan.
Jag tänker också på de föreningar som vill utvecklas och bidraga till målet ”Linköping Sveriges idrottsstad 2015” Linköpings kommun behöver dessa föreningar som för övrigt har fullt upp med att hitta idéer, utbilda och genomföra.

Att som kommun inte tänka konsekvens för föreningar i detta läge är bedrövligt. Här tar man istället ytterligare en vecka eller två av ideella föreningspersoners tid. Att söka bidraget kräver mer än många tror. Framför allt borde politiker vara medvetna om den problematiken.

Låt mig få be om att göra om och gör rätt. Jag vill verkligen när det blir dags för mig att vara med och bestämma i Linköping. Idrotten skapar möjligheter för sig själva och även för näringslivet. Det finns föreningar som idag tagit sig till nivåer där de idag omsätter några hundra miljoner och kan avlöna människor. Jag tycker det är otroligt bra av de alla som tar möjligheten och risken att försöka kunna leva på sin idrott.
Jag är stolt över de föreningar som lyckas behålla föreningskänslan och ändå fungera på marknaden. Och jag tror mig veta att det finns fler idrotter och föreningar som vill nå andra höjder, medan många är nöjda där de är, bara de ibland kan få en uns av uppmärksamhet. Att stötta någon innebär inte alltid pengar, jag anser att Linköping som kommun kan stötta idrotten mer. Idag har det blivit tvärtom, det vill jag ändra på efter valet 2010. Om jag får lov…

Så boka in den 19 maj på Scandic Frimurarhotell klockan 18.00 – då ska det diskuteras i paneldebatt med många av de ansvariga eller oansvariga, för att reda ut varför det ser ut som det gör i en stad som har visionen att bli Årets Idrottsstad 2015 och framför allt vilka behov har idrotten för att Linköping ska kunna nå den visionen.

Kram å Karma
Rebecka

Mer praoplatser åt politiker

Då var dagen som prao över. Vilken härlig dag det har varit. Och oj vad jag har lärt mig mycket. Inte bara om tryckbranschen utan än en gång om människor.

Efter att broschyren var tryckt fick jag lära mig att skära. Och tro mig, det var inte bara att säkra. Här skulle räknas och vändas och fixas och trixas. Men när det var klart var det bara att ta två papper och två och sen stoppa in dem i en maskin. Ut på andra sidan kom en häftad broschyrvariant. Fantastiskt.

Nu var det dags att leverera till kunden, men innan det sprang vi på en nätverkslunch med Connecting Sweden på Strandgatan 2. Det var jättekul. Vi var runt 85 personer där. Jag satt vid ett bord där jag hade media, reklambyrå, revisor, säljare och en skribent runt mig. Än en gång lärde jag mig mycket om hur olika vi ser på saker och ting även om vi var överens. Curling var en sak jag lärde mig. Sen lärde jag mig mer om TV4:as syn på politisk reklam.

Lunchen var snart slut och jag och min handledare var tvungna att lämna Connecting Sweden för denna gång. Strax var vi på väg för att leverera de produkter jag klippt och klistrat. Tjejen som tog emot produkterna blev själaglad.

Därefter drog vi tillbaka till Arkitektkopia och gör en utvärdering. Jag hade skött mig hyfsat tror jag. Jag skulle få den skickad till mig. (ler stort)

Nu börjar dagen gå mot sitt slut och ja, det har hänt mycket för mig personligen, men det kanske inte för mänskligheten.

Kram å Karma
Rebecka

Helg, måndag och nu.

Har haft en underbar och har en underbar helg. För en gångs skull har alla varit hemma samtidigt både frukost, lunch och kvällsmat. Oftast brukar vi bara vara samlade på kvällen. Så jag har njutit lite mer än vanligt. Dessutom har både Amanda och Johannes underbara partners varit här så nu har vi varit sju runt bordet. Underbart. Det är verkligen en sån där skön dag. Väntar inte, är inte på väg utan är bara i nuet.

Så kom måndagen. Den blev verkligen helt märklig. Inte alls som planerat någonstans. Men jag lärde mig massor. Jag är jag och försök inte ändra på det. Ändra istället din egen inställning till mig.
Satt på akuten men en vän. Hon skadade handen när hon höll på att cykla omkull. Hon fick sy 13 stygn. Var jätteduktig. Ingen av oss kom till kursen i innovationspolitik vi skulle börja idag. Men det löser sig. Pratade med läraren och han för så förstående. Så nu är ansvaret hos oss igen. Precis som sig bör.

Idag är det tisdag och jag har min första praodag. Arkitektkopia. Får lära mig massor om branschen. Och attans vad chefen kör med mig. Nu sitter jag och väntar på en broschyr som printas. Nä, nu är det klart. Här ska vikas prislistor till en hudvårdssalong. Vi ses senare.

Kram och karma

Rebecka